onsdag 21 november 2018

Skaffa fler barn för att få paus från yrkeslivet?

Ibland när jag hatar mitt jobb som allra mest tänker jag för en stund att det kanske vore läge att skaffa  mig lite fler barn så att jag har en legitim ursäkt att komma därifrån. Ja, jag skulle ju även kunna byta jobb (men det går lite sisådär med det) eller börja plugga, men då skulle mina kollegor bli lite besvikna på mig och tycka att jag lämnar dem i sticket. Men om man skaffar barn, då ler alla lite glatt och köper presenter till en istället. Det låter ju helt klart som ett mer attraktivt alternativ i min värld.

I och med att jag faktiskt räknat en del på just hur länge jag skulle kunna hålla mig borta därifrån innan de kan tvinga tillbaka mig så måste jag erkänna att de här tankarna varat lite längre än någon sekund. Jag har också funderat på hur många barn jag skulle behöva få för att kunna hålla mig därifrån typ för alltid, givet att min man kan försörja oss. Tyvärr så är jag lite för eftertänksam för att bli gravid på impuls och därmed köra på den här strategin. Det är ju faktiskt dessutom riktigt pain att vara gravid och en ytterligare förlossning skulle jag helst klara mig utan (om jag fick välja alltså).

Nyligen så berättade dock en kompis till mig att en gemensam vän nu planerade sitt fjärde barn, eftersom hon inte så gärna vill tillbaka till arbetsplatsen. Hon har lyckats få graviditetspenning för de tidigare tre barnen och varit hemma runt 1,5-2 år per barn. Jag tror inte att hon hunnit arbeta utan att vara gravid sedan första barnet kom. Oavsett vilket så började jag undra hur vanligt det är att folk skaffar fler barn än de egentligen vill, just för att de vill slippa sina jobb. Man kan ju hoppas att det inte är jättevanligt, men jag misstänker att det inte är jätteovanligt heller. Ofta tror jag att vi inte ens reflekterar över varför vi plötsligt får en barnlängtan, semesterlängtan eller vad det nu är, utan vi bara utgår från att det är så vi känner helt legitimt.

Jag har inget svar på hur vanligt det är att negativa känslor till arbetsplatsen leder till att man väljer att skaffa sig en tvåa, trea, fyra, eller kanske till och med femma (medvetet eller omedvetet). Men jag hoppas att min väninna och jag själv tar våra förnuft till fånga och agerar lite mer ledare i våra liv. För om vi inte trivs på våra jobb finns det bättre alternativ därute. Om det är svårt att hitta nytt jobb (och det kan det vara!) kanske en omskolning faktiskt är ett bra alternativ. Och om ingetdera är möjligt så finns ju alltid ekonomisk frihet där som ett härligt långkok som bara väntar på en när man kommer hem från jobbet. Som de flesta av er som läser den här bloggen vet så är det ju inte ett så dåligt alternativ för den som är missnöjd (eller nöjd) med sitt liv, vill nå en förändring och har lite tid att vänta. Även fast massmedia just nu verkar vara ute efter att döda "trenden" eller "rörelsen" som de så fint kallar vår livsstil.

Har du övervägt fler barn för att komma bort från jobbet? 

12 kommentarer:

  1. Jag har ju tre barn så du kan ju dra dina egna slutsatser...

    Nej men allvarligt talat så kände jag lite så förr. Det kanske inte var någon slump att jag först efter barn #3 (när jag på riktigt insåg att jag inte pallade med fler) jag på allvar tog tag i mitt långkok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men det är väl inte så konstigt kanske. Jag får viss glädje av (andrum?) att veta att jag alltid har möjlighet att ta lite pauser i yrkeslivet genom att skaffa mig fler barn. Nu vill jag faktiskt ha fler barn någon gång ändå, men det är uppenbart att jag just nu får tankarna just för att jag vill fly fältet. Jag tror jag får satsa på långkok istället och på fler barn när de önskas av rätt anledning. :)

      Radera
  2. Dessa massmedia. Jag förstår inte det riskabla i att man sparar pengar och tar ansvar för sitt liv och välmående. De flesta ser ju dessutom till att fortsätta tjäna pengar på arbete de tycker är lustfyllt. Det är iaf min och Fru IGMRs tanke med vår FI strävan.

    Vi har inte övervägt fler barn för att slippa jobb. Jag tycker det är lite som att kissa på sig. Skönt först och sedan när man ska börja kombinera jobb och barn blir livet betydligt svårare. Nu har vi bara ett barn men jag ser ju vilket struggle flerbarnsfamilia har.

    Som du säger. Ta kontrollen och förändra eller acceptera det du är missnöjd med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gillar din liknelse! Men om man skaffar barn med tillräckligt mycket mellanrum så kanske man knappt behöver jobba efter att typ trean eller fyran har kommit. Sen ska man orka ta hand om dem också även utan arbetsliv, men det är en annan fråga.

      Radera
  3. Svar nej. Jag har idag noll barn, det är ett medvetet beslut, och jag känner lite som IGMR att barnaskaffande för att fixa ledig tid från jobb skulle vara varmt och trevligt en kort stund, och sedan bara jobbigt och jävligt. :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade nog inte resonerat så för att skaffa ett första barn. Men ett andra eller tredje, då blir det värre...

      Radera
  4. En bekant fick barn nr 4 nyligen och yttrade, "det börjar bli tunt med föräldradagar så det är dags att fylla på lite." Han skojade såklart, men det låg nog någon underliggande sanning i det samtidigt. Men nä, barn ska man nog skaffa av andra anledningar än för att få ledigt från jobbet tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror absolut att du har rätt i att barn ska skaffas av andra skäl, men nog allt finns det risk att man skaffar sig just ännu ett (typ en fyra) för att slippa arbetsplatsens röriga liv. Eller kanske för att få mer tid med de första tre barnen som man annars knappt hinner se på grund av all stress i vardagen...

      Radera
    2. Jag tror du har rätt i din observation. En taktik för en FIRE-strävare är ju att skaffa barnet närmare sin planerade exitdatum. Gå på FL i två år sen aldrig komma tillbaka.

      Radera
  5. Jag har aldrig haft ett jobb som varit mindre "jobbigt" än att vara småbarnsförälder. Mina barn är inte småbarn längre och det är så skönt. Jag skulle aldrig vilja skaffa barn för att vara föräldraledig med ett spädbarn.
    Det har såklart sin charm men jag har gjort det och är glad för det.
    Ev skulle jag kunna tänka mig att adoptera en 6-9 åring om jag fick vara föräldraledig med den 😁
    Då är det ju kul att hitta på grejer.

    Mvh PB?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det säger kanske en del om hur mycket jag hatar mitt jobb...

      Du har absolut en poäng, men ändå är det lätt att glömma just hur jobbigt det var och att bara minnas hur söta och mysiga de var. :)

      Radera
    2. Haha, ja det gör det nog 🤣
      Vi har syskonbarn som påminner oss. Senast idag hade vi besök där en 3-åring spydde ner halva köket.

      Radera