Skaffa fler barn för att få paus från yrkeslivet?

Ibland när jag hatar mitt jobb som allra mest tänker jag för en stund att det kanske vore läge att skaffa  mig lite fler barn så att jag har en legitim ursäkt att komma därifrån. Ja, jag skulle ju även kunna byta jobb (men det går lite sisådär med det) eller börja plugga, men då skulle mina kollegor bli lite besvikna på mig och tycka att jag lämnar dem i sticket. Men om man skaffar barn, då ler alla lite glatt och köper presenter till en istället. Det låter ju helt klart som ett mer attraktivt alternativ i min värld.

I och med att jag faktiskt räknat en del på just hur länge jag skulle kunna hålla mig borta därifrån innan de kan tvinga tillbaka mig så måste jag erkänna att de här tankarna varat lite längre än någon sekund. Jag har också funderat på hur många barn jag skulle behöva få för att kunna hålla mig därifrån typ för alltid, givet att min man kan försörja oss. Tyvärr så är jag lite för eftertänksam för att bli gravid på impuls och därmed köra på den här strategin. Det är ju faktiskt dessutom riktigt pain att vara gravid och en ytterligare förlossning skulle jag helst klara mig utan (om jag fick välja alltså).

Nyligen så berättade dock en kompis till mig att en gemensam vän nu planerade sitt fjärde barn, eftersom hon inte så gärna vill tillbaka till arbetsplatsen. Hon har lyckats få graviditetspenning för de tidigare tre barnen och varit hemma runt 1,5-2 år per barn. Jag tror inte att hon hunnit arbeta utan att vara gravid sedan första barnet kom. Oavsett vilket så började jag undra hur vanligt det är att folk skaffar fler barn än de egentligen vill, just för att de vill slippa sina jobb. Man kan ju hoppas att det inte är jättevanligt, men jag misstänker att det inte är jätteovanligt heller. Ofta tror jag att vi inte ens reflekterar över varför vi plötsligt får en barnlängtan, semesterlängtan eller vad det nu är, utan vi bara utgår från att det är så vi känner helt legitimt.

Jag har inget svar på hur vanligt det är att negativa känslor till arbetsplatsen leder till att man väljer att skaffa sig en tvåa, trea, fyra, eller kanske till och med femma (medvetet eller omedvetet). Men jag hoppas att min väninna och jag själv tar våra förnuft till fånga och agerar lite mer ledare i våra liv. För om vi inte trivs på våra jobb finns det bättre alternativ därute. Om det är svårt att hitta nytt jobb (och det kan det vara!) kanske en omskolning faktiskt är ett bra alternativ. Och om ingetdera är möjligt så finns ju alltid ekonomisk frihet där som ett härligt långkok som bara väntar på en när man kommer hem från jobbet. Som de flesta av er som läser den här bloggen vet så är det ju inte ett så dåligt alternativ för den som är missnöjd (eller nöjd) med sitt liv, vill nå en förändring och har lite tid att vänta. Även fast massmedia just nu verkar vara ute efter att döda "trenden" eller "rörelsen" som de så fint kallar vår livsstil.

Har du övervägt fler barn för att komma bort från jobbet?