Att göra sparande roligt

Jag blev lite glad när jag läste Fru EB:s inlägg om greedflation. Förutom att det alltid är roligt att läsa om när andra håller med en så gladdes jag åt det vansinnigt tydliga tipset att hålla sig borta från restauranger. Som det slumpar sig så kommer jag idag med ett tips på hur man kan göra det på ett roligt sätt. Det enda som behövs är ett lånekort på biblioteket, alternativt en kompis med en överfull kok-bok-hylla eller en internet-anslutning med tillhörande elektronikpryl att surfa med. 

Jag har nämligen börjat roa mig med att låna kokböcker på biblioteket och därigenom gjort matlagningen mycket roligare än tidigare. Det här går att tillämpa både mer eller mindre ekonomiskt. Om man till exempel ser det här som ett sätt att hålla sig borta från dyra restauranger kan man ta vilken kokbok som helst och känna sig ganska trygg i att kostnaden per skalle blir betydligt lägre än krogen. Den som däremot önskar kompetensutveckla sig inom ämnet "lägre matpriser" kan istället med fördel låna böcker som de längst ner på bilden. Förhoppningsvis blir det både spännande och gott, åtminstone antingen eller. 

Jag har också insett värdet i att variera sig. Oavsett om man äter som en kung eller piga i sitt vanliga liv så är det väldigt roligt att laga och smaka saker som man normalt sätt inte skulle laga och äta. När jag är på restaurang, vilket inte händer så värst ofta numera, brukar jag dra mig för att välja något alltför exotiskt som jag kan bli besviken på. Men det gör faktiskt inte så mycket om en pastarätt med oliver eller en panerad kålrot blir mer spännande än god om man inte betalat 289 kr för rätten utan snarare 28,90 för fyra. Då kan man gott kosta på sig att tugga i sig ändå eller som i mitt fall göra resterande till matlådor åt min man. 

Egentligen är det här ett tips som kan appliceras på mycket mer än bara ekonomi. Jag vet inte hur många jag hört säga att de "skulle vilja äta mer vegetariskt" eller att de "önskar att gå ner i vikt". Det finns kokböcker och bakböcker på i princip alla teman så det är fullt möjligt att ge sig själv fyra veckor med "mer vegetariskt" eller färre kalorier utan att det kostar någonting extra alls. Det behövs ju egentligen inte ens en kokbok för det utan går ypperligt med att surfa runt på hemsidor av typen Ica eller Coop, alternativt koket.se. Det finns ju redan mer recept därute än vad en vanlig person någonsin skulle kunna ta sig igenom. Personligen är jag dock svag för kokböcker och innan jag upptäckte FIRE köpte jag fler än jag vill medge. Dessutom tycker jag de är överskådliga, men även en dator eller mobil med internetuppkoppling kan definitivt göra jobbet. 

Något av det bästa jag fått av det här är att jag tycker matlagning är roligt igen. Det ska erkännas att det till och från under det senaste året känts ganska trist att komma hem från jobbet och laga mat. Antingen så är det nyttigare och så är barnen sura eller så är det mindre nyttigt och så blir vi vuxna mindre exalterade. Men genom att relativt systematiskt laga en ny vegetarisk rätt varannan dag under några veckor så fick jag tillbaka lusten att laga mat igen, vilket om något kan leda till enorma besparingar från slentrian-takeout. 

Håller du dig borta från restauranger just nu? Dela gärna med dig av tips och trix för hur du gör det eller något helt annat. 

Slit och släng - eller spara en peng

Jag tror mig ha skrivit om att jag för ett par år sedan blev lite extra kär i min man när han lagade vår tvättmaskin. Nu var det dags igen när vårt kylskåp började läcka vatten. Gamla Frihetsmamman gjorde som hon brukade och började surfa runt bland olika modeller, jämförde priser och funderade ordentligt på energiklasser och försökte sig på en mental kalkyl på elpriser i förhållande till vitvarupriset. Men sedan kom jag på att det är rätt tråkigt att pytsa ut en massa pengar på en kyl överhuvudtaget och ännu tråkigare att fortsätta med mina efterforskningar. Jag valde därför att göra något som inte är så likt mig, nämligen att försöka hitta felet på egen hand och se om jag kunde laga den. 

Det hela började med ett orimligt långt rotande efter manualen i vårt orimligt röriga hem. När jag till sist hittade den var den inte på svenska så jag fick välja mellan diverse utländska språk, turligt nog var ett av dessa engelska och ännu turligare stod det vad jag skulle göra just vid mitt problem. Dessvärre förstod jag inte alls vad det stod att jag skulle göra. Så även om det var positivt att de skrivit någonting var det lite mindre positivt att jag var så begränsad i kylskåpslingo. Turligt nog för egen del kunde jag googla mig till ungefär vad det handlade om och även lokalisera något så fiffigt som Youtube-filmer på vad som skulle kunna vara fel och hur man fixar det, vilket för övrigt inte alls var samma sak som kylskåpstillverkaren skrivit. Jag blev ändå försiktigt positiv. När jag sedan tvingade min man att assistera mig i att släpa fram åbäket, tog mig en titt på baksidan och insåg att Youtube med största sannolikhet hade rätt (och kylskåpstillverkaren fel), då blev jag lyrisk. Ett gediget och rent ut sagt äckligt arbete inleddes och felet tycks nu vara helt åtgärdat så grattis till mig. 

Nu är det här ju inte en DIY-blogg, men det jag lärde mig när jag med största sannolikhet lagade (egentligen städade) vårt kylskåp var att det kan vara helt möjligt att fixa någonting som man tror är bortom räddning och hur otroligt belönande det är. Jag blev nästan lite hög av att ha sparat in (åtminstone tillfälligt) tio papp och rätt stolt över mig själv. Jag messade min bästa kompis och frågade om hon inte tycker att jag ska bli rörmokare eller kanske elektriker för att få arbeta med mina händer och tydligt kunna se frukten av mitt arbete. Hon tyckte det lät som en bra idé. Det gjorde inte jag själv när euforin lagt sig. Istället började jag tänka på mitt förra kylskåp som skrotades av ganska så exakt samma anledning. Det i sin tur fick mig att fundera på hur många av oss som kasserat kylskåp med helt reparerbara fel. Och det resonemanget behöver ju inte stanna med kylskåp. Hur många gånger kasserar vi inte saker som vi skulle kunna fixa efter lite tid tillsammans med Youtube? Och hur mycket kastar vi inte och ersätter med nytt fast vi vet exakt hur vi ska fixa dem, som kläder, bara för att vi inte orkar? Inte superbra för miljön och inte superbra för våra plånböcker. För att inte tala om alla som kasserar saker bara för skojs skull. För visst är det skoj med nya köksluckor eller en fräsigare ugn? 

Vad har allt det här med FIRE att göra kanske du undrar om du orkat läsa så här långt. Jo, jag vet att jag till och från gnäller över att jag blivit så analytisk efter att jag blev troende (på FIRE), men vissa gånger är det ju riktigt fantastiskt. Alltså jag tror verkligen inte att Frihetsmamman pre FIRE ens skulle tänkt tanken att försöka sig på något så komplext (jag skämtar inte ens) som att försöka googla sig till hur hon lagar ett kylskåp. Hon skulle ha slängt. Precis som så många andra där ute. Så tack FIRE, både från mig och miljön och du där ute, försök fixa något på egen hand nästa gång det faktiskt skulle kunna vara möjligt. Det finns pengar (och naturresurser) att spara. Och vem vet, kanske får du lite personlig utveckling på köpet?

Har du reparerat något som gjorde dig stolt? Var god dela med dig. Eller skriv om något helt annat. 

Spara OCH leva - samtidigt

Sparo skrev i veckan ett läsvärt inlägg om den tröttsamma bilden av att livskvalitet och spenderade pengar går hand i hand. Det fick mig att minnas ett av mina mer lästa inlägg om att leva här och nu eller sedan. Precis som i januari 2020, innan Covid hade lamslagit världen, är jag väldigt fascinerad över den upplevda konflikten. För måste det vara så torftigt att spara en stor andel av sin lön?

När jag skrev mitt förra inlägg fick jag en kommentar om att jag inte verkar ha så mycket emot att förvägra min familj diverse saker, sannolikt delvis på grund av att jag basunerat ut att jag aldrig skulle lägga 89 kr på pannkakor till barnen. Jag fick en släng av dåligt samvete och pratade därefter med min man en hel del om hur han ser på till exempel pannkakor för 89 kr.  Han förstod inte riktigt varför barnen skulle bli lidande för det och var ganska tydlig med att det handlar om vad som känns värt det för oss, men att Mini så klart kan resonera annorlunda i framtiden och använda sina egna pengar enligt eget tycke. Det i sin tur tänker jag är applicerbart på den upplevda konflikten mellan att leva och att spara. Min bild är nämligen snarare att de som inte sparar, som aldrig har tillräckligt med pengar och som beklagar sig väldigt mycket har missat just att veta vad som skapar värde för dem. Det finns inget som säger att man måste ge upp pannkakorna om det är just köpepannkakor man älskar, men att spara en stor andel av sin lön kräver ändå att man vet just vad som skapar värde. Om det är uteluncher med kollegor så kanske man inte samtidigt kan värdesätta dyra krogrundor på helgerna, ha ett dyrt gymkort och leva för charterresor. Dels tror jag inte att man fysiskt kan värdesätta allt på en gång och dels tror jag att man inte ens funderat över saken allt som oftast. 

Hur fungerar det här i praktiken då? Det finns ju faktiskt ingenting som säger att det måste vara allt eller inget. Vi har under sommaren varit och badat en hel del. På badplatserna har det funnits en kiosk eller kafé och många verkar köpa kaffe, läskedrycker, glass och delcatobollar där bara för att de kan. Det är ju absolut ett alternativ, men om man värdesätter läsk som ett exempel kan man ju lika gärna ta med en kylväska, några isklampar och en burkläsk från Willys. På så vis får man exakt det man värdesätter (läsken) men till en betydligt lägre kostnad. Jag har också insett att jag personligen inte tycker kalorierna och kronorna för en Sandwich eller Cornetto på stranden är värt det, vilket gör att jag i princip aldrig köper glass till mig själv när vi är iväg. Däremot brukar barnen få välja en glass en varm sommardag på stranden om de så önskar (och det gör de i princip alltid). Jag själv däremot kan tycka att det är mer värt att inta en Magnum hemma samma eftermiddag medan barnen leker på långt avstånd från vatten.  Bara genom att mer aktivt välja tillfället för glassen sparar jag en tjugolapp och får mer värde eftersom glassen kan intas i en lugnare miljö. Att vara (1) planerad och (2) eftertänksam räcker därmed långt och sparkvoten kan fortsätta hållas rätt hög. 

En annan aspekt som jag alltid tänker på när någon klagar över att det inte går att spara och att man ska leva också (och det hör jag var och varannan dag på jobbet) är att man tenderar att fokusera på konflikten eller det jobbiga. Om det nu är charterresorna till Mallis som lockar så är det väl dumt att fokusera på dem? Jag tycker att folk i största allmänhet borde ta sig an den lågt hängande frukten oavsett om det är skippa uteluncher med kollegorna, ett skifte till vegetarisk kost, semester närmare hemmet, eller att börja klippa håret själv. Jag har till exempel en familjemedlem som verkligen inte uppskattar smaken av mat. Det spelar liksom ingen roll om jag bjuder honom på ärtsoppa eller oxfilépasta med egengjord pasta. Han är nöjd ändå och brukar ofta prata om att mängden mat är viktigare än smaken. För honom tänker jag att det är rätt onödigt att lägga extra mycket pengar på fint kött eller goda ostar, för han märker ju ändå inte skillnaden. Men det är nog inget han själv tänkt på och därför lägger han nog mer pengar på mat än vad han skulle behöva. 

En annan aspekt som jag börjat reflektera allt mer över i samband med att jag försökt gå ner i vikt efter graviditeten är frekvens. Även den som värdesätter låt säga utelunchen med kollegorna lär värdesätta den 20 utelunchen i månaden mindre än den första och det gäller ju faktiskt allting. Jag uppskattar till exempel det (lilla) kött jag äter betydligt mer nu när vi äter vegetariskt större delen av veckan. Det här är en jättestor skillnad från tidigare. När jag startade den här bloggen vill jag minnas att jag åt kött minst sex gånger i veckan och då tror jag inte att jag såg det som något speciellt alls. Idag däremot känns det superlyxigt att äta en köttbit på restaurang eller från grillen. Det tankesättet tycker jag hjälper otroligt mycket både på vågen och i ekonomin. 

Den enda svagheten jag kan komma att identifiera i mitt resonemang är om det är impulsivitet som man värdesätter eller extremt dyra intressen. Från bloggvärlden har jag lärt mig att hästar är rejält dyrt till exempel och jag kan åtminstone föreställa mig att det finns en del där ute som tycker höjden av frihet är att vara impulsiv; köpa hämtmat varje kväll, glömma betala räkningar och slippa boka semestern i god tid. Det kan ju vara kostsamt att vara oplanerad. Men då kanske man får leva med att det är svårt att spara och leva, men för majoriteten med vanliga löner så är det nog inte det ens med lite extra inflation. 

Tycker du att det är svårt att spara och leva?