Ska jag leva här och nu eller sen?

Ett ämne som inte alltför sällan kommer upp när man pratar om sparande och kanske "extremsparande" speciellt är den upplevda konflikten många känner mellan nu och sedan. Och jag tror det är väldigt lätt att spontant känna att det finns ett stort problem att spara en massa här och nu för att slippa jobba sedan, men är det verkligen så?

En god vän till mig lyfte den här frågan för ett tag sedan och jag upplevde hen som lite förtvivlad över ämnet. Personen erkände att hen inte delade min entusiasm riktigt, eftersom det även kändes viktigt att leva här och nu. Ni som följt mig länge har säkerligen läst om mina egna grubblerier om detta tidigare, men då framför allt vad gäller att arbeta mycket nu och inte alls sen, eller arbeta lite nu och fortsatt en del senare i livet. Anledningen till det stavas mini. Det känns lite småtrist att gå i pension lagom till mini flyttar hemifrån och då ha en massa tid att göra det ena eller det andra, men ha missat hela minis uppväxt. Det här är ett ganska deppigt dilemma och jag hör och läser om flera andra FIRE-småbarnsföräldrar som resonerar ungefär på samma sätt. Än så länge, trots att jag predikar en del på min blogg, så vet jag inte riktigt vad som är bäst. Men förhoppningsvis listar jag ut det innan mini flyttar hemifrån åtminstone.

Åter till dagens ämne, finns det egentligen stora konflikter mellan att leva här och nu och sen? På sätt och vis gör det väl det. Om det jag drömmer om här och nu är att resa till Thailand kanske det känns träligt att inte göra det för att kunna gå i tidig pension om 15 år. På samma sätt kanske hemstäd sparar en tid samtidigt som man slipper göra något man eventuellt avskyr och då kanske det känns mindre kul att sluta för att kunna gå i pension ett halvår tidigare. Men de allra flesta aktiviteterna eller köpen upplever jag inte alls så konfliktfyllda. När jag till exempel klipper mig själv behöver jag inte lägga mer än 10 minuter för att få ett helt okej resultat. Att leta sig till stan och köa på drop in, alternativt ringa och boka tid att passa, kostar betydligt mer tid än så. Och då har jag inte ens talat om det som vi redan frälsta redan gör på daglig basis, nämligen översätta vår timlön netto till våra köp. Jag tippar att jag sparar tre timmar ungefär på att klippa mig själv framför att gå till frisören och betala med min arbetstid. Här känner jag att det mest ekonomiska alternativet således enbart innebär vinster för mig. Många av mina kollegor klagar en del på att det blir alldeles för mycket hämtmat. Om man tänker sig att man sparar tid på att köpa hämtmat tycker jag i regel att man är ute och cyklar. Om jag ska fundera på vad jag ska köpa, beställa, vänta och hämta mat tar det vanligen mer tid än om jag ordnar en medelsvår vardagsrätt. Om jag istället tar fram en falukorv och kokar makaroner (ungens favorit) kan jag säga med säkerhet att det går snabbare än hämtmaten.

I övrigt kan det säkert också bero på intressen. Tycker man det är kul att gå på stan och "fynda" kläder på reor känner man säkert att det är tråkigt att köra på köpstopp eller fokusera på att spara pengar. Men om man som jag (skojar tyvärr inte), hellre skrubbar toaletter, än går på stan är det otroligt befriande att veta att jag inte har någon som helst anledning att gå på stan. Tänk vad mycket tid jag sparar! Min bättre hälft är inte lika exalterad över detta, men han tvingas acceptera att jag inte har någon anledning att gå på stan förutom möjligen att hämta och lämna böcker på biblioteket. Den slutsatsen jag drar av det hela är att jag tror att man ska vara kritisk till såväl sig själv som andra som oroar sig för den här upplevda konflikten. För om man grottar ner sig lite djupare i ämnet och frågar sig själv varför man känner en konflikt och vad man går miste om genom sina val, inser man nog alltför ofta att det snarare är en ursäkt för att inte leva enligt sina egna värderingar. Sällan är sparsamhet en anledning till att försaka sina önskemål och drömmar, utan snarare ett resultat av att man faktiskt optimerar sitt liv.

Upplever du en konflikt mellan att leva här och nu och sen? Berätta gärna på vilket sätt.