söndag 12 januari 2020

Ska jag leva här och nu eller sen?

Ett ämne som inte alltför sällan kommer upp när man pratar om sparande och kanske "extremsparande" speciellt är den upplevda konflikten många känner mellan nu och sedan. Och jag tror det är väldigt lätt att spontant känna att det finns ett stort problem att spara en massa här och nu för att slippa jobba sedan, men är det verkligen så?

En god vän till mig lyfte den här frågan för ett tag sedan och jag upplevde hen som lite förtvivlad över ämnet. Personen erkände att hen inte delade min entusiasm riktigt, eftersom det även kändes viktigt att leva här och nu. Ni som följt mig länge har säkerligen läst om mina egna grubblerier om detta tidigare, men då framför allt vad gäller att arbeta mycket nu och inte alls sen, eller arbeta lite nu och fortsatt en del senare i livet. Anledningen till det stavas mini. Det känns lite småtrist att gå i pension lagom till mini flyttar hemifrån och då ha en massa tid att göra det ena eller det andra, men ha missat hela minis uppväxt. Det här är ett ganska deppigt dilemma och jag hör och läser om flera andra FIRE-småbarnsföräldrar som resonerar ungefär på samma sätt. Än så länge, trots att jag predikar en del på min blogg, så vet jag inte riktigt vad som är bäst. Men förhoppningsvis listar jag ut det innan mini flyttar hemifrån åtminstone.

Åter till dagens ämne, finns det egentligen stora konflikter mellan att leva här och nu och sen? På sätt och vis gör det väl det. Om det jag drömmer om här och nu är att resa till Thailand kanske det känns träligt att inte göra det för att kunna gå i tidig pension om 15 år. På samma sätt kanske hemstäd sparar en tid samtidigt som man slipper göra något man eventuellt avskyr och då kanske det känns mindre kul att sluta för att kunna gå i pension ett halvår tidigare. Men de allra flesta aktiviteterna eller köpen upplever jag inte alls så konfliktfyllda. När jag till exempel klipper mig själv behöver jag inte lägga mer än 10 minuter för att få ett helt okej resultat. Att leta sig till stan och köa på drop in, alternativt ringa och boka tid att passa, kostar betydligt mer tid än så. Och då har jag inte ens talat om det som vi redan frälsta redan gör på daglig basis, nämligen översätta vår timlön netto till våra köp. Jag tippar att jag sparar tre timmar ungefär på att klippa mig själv framför att gå till frisören och betala med min arbetstid. Här känner jag att det mest ekonomiska alternativet således enbart innebär vinster för mig. Många av mina kollegor klagar en del på att det blir alldeles för mycket hämtmat. Om man tänker sig att man sparar tid på att köpa hämtmat tycker jag i regel att man är ute och cyklar. Om jag ska fundera på vad jag ska köpa, beställa, vänta och hämta mat tar det vanligen mer tid än om jag ordnar en medelsvår vardagsrätt. Om jag istället tar fram en falukorv och kokar makaroner (ungens favorit) kan jag säga med säkerhet att det går snabbare än hämtmaten.

I övrigt kan det säkert också bero på intressen. Tycker man det är kul att gå på stan och "fynda" kläder på reor känner man säkert att det är tråkigt att köra på köpstopp eller fokusera på att spara pengar. Men om man som jag (skojar tyvärr inte), hellre skrubbar toaletter, än går på stan är det otroligt befriande att veta att jag inte har någon som helst anledning att gå på stan. Tänk vad mycket tid jag sparar! Min bättre hälft är inte lika exalterad över detta, men han tvingas acceptera att jag inte har någon anledning att gå på stan förutom möjligen att hämta och lämna böcker på biblioteket. Den slutsatsen jag drar av det hela är att jag tror att man ska vara kritisk till såväl sig själv som andra som oroar sig för den här upplevda konflikten. För om man grottar ner sig lite djupare i ämnet och frågar sig själv varför man känner en konflikt och vad man går miste om genom sina val, inser man nog alltför ofta att det snarare är en ursäkt för att inte leva enligt sina egna värderingar. Sällan är sparsamhet en anledning till att försaka sina önskemål och drömmar, utan snarare ett resultat av att man faktiskt optimerar sitt liv.

Upplever du en konflikt mellan att leva här och nu och sen? Berätta gärna på vilket sätt. 

16 kommentarer:

  1. "Sällan är sparsamhet en anledning till att försaka sina önskemål och drömmar, utan snarare ett resultat av att man faktiskt optimerar sitt liv."

    Precis...så länge det är så, så är det ju svårare att inte spara. Sparglädjen är naturlig, köpångesten kräver däremot hantering. Det är tydligen tvärtom för många - de känner instinktivt köpglädje och får sparångest om de nekar sig glädjen. Tja, lätt i teorin att förstå.

    Kände i veckan ett styng som höll i sig längre än väntat, när jag trots allt köpte lite underkläder på rean. Vid kassan trodde jag att det var 30% på rean. Men det gällde inte den rea jag valt ut. Så snopet! Jag köpte det i alla fall (med tanken att jag får skärpa mig med snåleriet) och konstaterade att jag inte ens gått in i butiken om det inte varit 30% rea på rean. Onödigt köp? Nja, det var delvis inplanerat sedan ett halvår, men köpt nu till ett pris jag inte tänkt mig. Mitt eget fel, men blev förbluffad över min egen reaktion så många timmar efteråt. Hade ju kunnat avvara detta ett tag till, medan andra hade blivit lyckligare flera timmar efter köpet...

    Jag har mått finfint över att annars inte ha köpt mer än ett enda plagg (en blus) under de senaste fem månaderna! Det är vad som får en att må bra som är lätt, det som väcker olust är svårt, alltså att handla i onödan...


    Sparglad:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har du varit på Lindex? Lustigt, eftersom jag funderat på precis samma sak. Att köpa trosor på rea. Jag misstänkte dock att de inte skulle räknas som dam-plagg...

      Tack för att du delade med dig.

      Radera
    2. Ja, det var på Lindex.

      Sparglad:)

      Radera
  2. Absolut!
    Mina barn gå båda i skolan nu så de är inte mini längre.
    Jag har inga tankar på att gå i tidig pension men jag jobbar gärna mindre.

    Dock vill jag inte jobba mycket nu när barnen är relativt små fortfarande. Därför bytte jag jobb för snart 3 år sedan. För att få mindre ansvar (lägre lön kommer med det) och möjlighet att jobba mindre. Så jag jobbar inte heltid idag.

    Det blir såklart på bekostnad av mitt sparande. Men jag är faktiskt hellre hemma mer med barnen nu när de fortfarande tycker att det är kul att vara med mig. Om 10 år eller (gud förbjudet) ännu färre år, kommer de inte vara så exalterade av att ha sin pappa hemma.

    Då tänker jag att jag skulle kunna börja jobba mer, om jag nu skulle vilja det.

    Så tänker jag iaf.

    Pappa betalar? Bloggen om privatekonomi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men precis. Håller med dig till fullo och har alltid tyckt du resonerat klokt vad gäller yrkesval just därför. För mig har det haft mycket att göra med min önskan om fler barn, att jag behållit en tjänst på heltid alltså, men någon gång kanske det är bäst att acceptera att det är dags att prioritera tid här och nu framför tid längre fram. :)

      Radera
    2. Tack!

      Ja ska du ha fler barn så påverkas såklart föräldrapenningen av att du jobbat mindre. Jag har inga tankar på fler barn så det behöver jag inte bry mig om.

      För mig är den prioriteringen självklar. Jag säger inte att de måste vara så för alla. För mig är det iaf det.

      Tror alla måste känna efter själv vad som är viktigt för dem. Hitta sitt sätt.

      Kom bara ihåg att barnen inte alltid kommer tycka att det roligaste som finns är att umgås med mamma och pappa.
      Njut och se till att inte jobbabort den tiden.

      Mvh PB?

      Radera
  3. Jag upplever personligen ingen konflikt mellan sparande och att leva här och nu eftersom jag har en hög levnadsstandard trots att jag sparar ca 40% av min nettolön varje månad. Självklart skulle jag kunna spara ännu mer och sluta jobba tidigare. Men det är jag inte alls motiverad till. Jag är nog egentligen inte så motiverad av att sluta jobba helt, däremot skulle jag gärna vilja jobba mindre (60-80% kanske) så småningom när jag förhoppningsvis har familj.

    Nej, för mig så är lagom bäst och jag har hittat en bra balans. Nu har jag ganska hög lön, så med all respekt för att det såklart gör det hela enklare att både spara så mycket som jag gör och leva ganska gött.

    För mig handlar det om att identifiera vad som tillför livskvalitet. För det är inte alla utgifter som gör det. T ex så har vi hund, det är ju inte direkt gratis, men höjer min livskvalitet rejält. Jag gillar att äta god mat, och äter gärna en bättre middag på stan ett par gånger i månaden. Jag älskar att resa och lägger gärna en del pengar på ett par resor om året.

    Å andra sidan äter jag matlåda på jobbet varje dag - vilket vansinnigt slöseri att köpa lunch för 100 kr varje dag på tråk-resturangen vid mitt jobb? Jag har med mig mellis hemifrån för att slippa köpa på jobbet. Jag köper aldrig take away-kaffe eller en slentrianfika på stan. Vi har ingen bil, trots att jag ibland drömmer om det. Jag har inget busskort utan promenerar till jobbet varje dag. Jag avskyr att shoppa/gå på stan och handlar bara när jag verkligen behöver det. Etc.

    Ärligt talat tycker jag att många i min omgivning lägger pengar på så vansinnigt mycket skräp som knappast höjer deras livskvalitet. Är man verkligen lyckligare i en lägenhet på 90 kvm än på 70kvm? Och visst var det skojigt att köpa en Hoverboard men man har använt den 2 gånger och nu står den bara och samlar damm? Är man verkligen lyckligare med en skitdyr bil - jag tror man kommer fram i en billigare bil också. Tack för mig, slut på rant :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. "För mig handlar det om att identifiera vad som tillför livskvalitet. För det är inte alla utgifter som gör det. "

      Amen! Det är ju det som är grejen. Man måste nog fråga sig just det. Är det livskvalitet att slippa städa på måndagar eller att det livskvalitet att kunna arbeta tre timmar mindre i veckan och städa till en podd om privatekonomi. Det finns nog inget allmängiltigt svar där utan beror på situation.

      Vad gäller det sista du skriver så tycker jag det är intressant av dubbla aspekter, dels det du skriver, och dels att alla saker vi tenderar att ansamla snarare gör oss olyckliga. Jag har ägnat helgen åt att rensa bland miljarder barnkläder och pryttlar vi ansamlat genom åren. Och det som aktivitet gör mig definitivt mindre lycklig än om vi sparat pengarna från början OCH som en bonus sluppit rensa så jävla mycket...

      Radera
    2. Precis! Prylar kostar så vansinnigt mycket. De kostar i form av att de kräver förvaringsmöbler i hemmet. De kräver yta i bostaden. De kräver pengar och tid i form av omvårdnad. De kräver tid och energi i form av att leta bland dem! (För att inte tala om miljöaspekten av att konsumera en massa saker som inte tillför ett skvatt.) Tipsar om bloggen Minimalisterna, om du inte redan hittat dit, och deras bok Prylbanta (om du bor i Stockholm så finns den på biblioteket både som ebok och fysisk bok).

      Radera
  4. Jag trivs väldigt bra på mitt jobb och med mitt liv just nu. Dock har jag tidigare varit utbränd och några år senare deprimerad med långa sjukskrivningar som följd. Idag jobbar jag 85% och lyckas med den omfattningen hålla arbetsglädjen högt, även om jag inser att mycket av min fritid går till att vila upp mig för att orka gå till arbetet. Eftersom jag vet att livet kan förändras (både till det bättre och till det sämre) vill jag ha möjligheten att både gå i pension tidigare och att kunna arbeta deltid för att orka vara glad och njuta av mina kontakter med de barn jag jobbar med. Därför frågar jag mig vid utgifter om de kommer att göra mig lyckligare under lång tid eller om det tillför en tillfällig kick (som exempelvis en fika eller en utlandsresa ger mig.) Då jag blivit mer hemmakär efter mina sjukskrivningar känner jag att det är skönt att avstå från att åka utomlands eller fika på stan. Det påminner mig om dina beskrivningar om hämtmat och hårklippning
    Min konflikt är att jag i perioder skulle kunna arbeta mer än heltid och därmed snabbare nå min frihetsgrad medan jag vet att jag behöver ta hand om mig för att inte krascha igen. Då är fritiden då jag kan vila mer värd än pengarna jag kan tjäna.
    För mig innebär mitt sparande en trygghet då jag vet att min lön och pension inte blir så hög men det ger mig ändå chansen att arbeta i mindre omfattning fram till pensionen som jag också kan ta lite tidigare än om jag skulle slösa bort pengarna på saker eller upplevelser som är andras drömmar.

    SvaraRadera
  5. Leva för och nu eller leva sedan.
    Jag tänker att det beror på vad man menar med att leva här och nu.
    Är verkligen en resa till Thailand att leva här och nu??? Det är ju en punktinsats, ett avbräck, en upplevelse för en kort tid.
    Att leva här och nu är, tycker jag, att finna njutning i vardagen. Att vara nöjd och glad och lycklig för det man har varje dag.
    Igår kväll sätt jag och make med ett glas vin och läste, brasan sprakade och värmde, det blåste och var skitväder ute, men mysigt inne. Det var för oss att leva här och nu.
    Innan på dagen var vi en sväng på köpladan, min man konstaterade att han fick ångest av att gå där, men vi var tvungna att köpa en grej. Men är det att leva här och nu....?
    Man behöver nog komma på vad " att leva här och nu" innebär först.
    För mig är det inte att köpa grejer eller resa långt.
    För mig är det att vara i naturen eller det stilla livet hemma.
    /C

    SvaraRadera
  6. Nej, det gör jag inte. Jag agerar nog relativt värdebaserat i den mån att jag lägger pengarna på det som jag tycker är värt kostnaden för mig. Jag är dock inte i mina ögon heller extrem även om min familj tycker det ibland. Jag lägger pengar på resor, dock lyckas jag göra de flesta resor till familjen med bonuspoäng. Jag lägger pengar på träning. Äter jag på restaurang ska det vara gott men skippar uteluncherna för de är inte värda pengarna enligt min mening. När jag köper något försöker jag köpa kvalitet för en lång hållbarhet.

    Jag köpte en hårtrimmer i början av veckan och testade den igår för jag tycker inte frisörkostnaden längre är värt det när jag har kort hår och var tvungen att byta frisör pga flytt. Jag är inte helt nöjd med resultatet men tänkte ge det en gång till innan jag överväger någon annan lösning. Ärligt talat så har jag tillräckligt låga fasta kostnader och hög lön för att kunna göra det jag vill men ändå spara en stor del.

    SvaraRadera
  7. 10 minuter på klippning?? Vilket proffs!
    Jag började klippa mig själv i maj förra året, kommit ned till cirka 1,5 h aktiv klipptid (iofs inklusive rakning) + 30 minuter för städning och dusch!

    Brukade ta 45 minuter för klippning + 40 minuters cykling (totalt dit och hem) och kosta 525 kr där jag klippte mig förut (enda stället jag var nöjd med). Än så länge ligger jag alltså lite i överkant med tiden, men övning ger färdighet! En del av tiden är dock på grund av min icke-optimala trimmer!

    Jag upplever en tydlig konflikt. Jag skulle vilja arbeta mindre redan nu, i alla fall 80% (arbetar cirka 120% nu). Handlar mer om "frihet nu utan trygghet" jämfört med "frihet sen med trygghet" enligt mig. Jag skulle kunna gå ned till kanske 60-70% arbetstid efter bostadsköpet och klara mig, men då är jag fast där för alltid (tills jag börjar arbeta mer igen) och får hela tiden tänka på ekonomin. Utan trygghet känns frihet inte så lockande ändå. Jag väljer därför att harva på ett tag till i alla fall, så länge hälsan hänger med!

    /Arbetsplanen

    SvaraRadera
  8. Hela tiden!
    Jag försöker vänja mig av att jag behöver allt här och nu, men när det gäller arbetstid förstår jag inte hur jag skulle få ihop livet om både jag och min man jobbade heltid (vi jobbar ca 80/70).

    Konstigt nog tycker jag mer om att gå på stan nu när jag shoppar mindre, och helt ointressant att faktiskt shoppa.

    SvaraRadera
  9. Ja, det finns en konflikt men det är så många parametrar man ska ta hänsyn till. Jag jobbar just nu tre dagar i veckan (60%) på ett jobb jag trivs med och som ger mig ungefär 15000:- efter skatt. Det stora problemet är att jag måste pendla 2 timmar/arbetsdag för det här jobbet. Nu har jag blivit erbjuden ett annat jobb hemma med 50% tjänstgöringsgrad men med 6000:- lägre lön (skillnaden blir kanske 5000:- efter att pendlingskostnaderna dragits bort). Ska jag våga prova det nya jobbet som troligen innebär mer frihet (=mindre ansvar) och även spara 24 timmars pendling varje månad mot att förlora 5000:-? Känns också svårt att lämna ett yrke för att jobba med ett lågstatusyrke. Den nya lönen blir 8-9000:- efter skatt och det skulle vi klara oss på men det blir förstås sämre med sparandet. Å andra sidan varför ska vi spara för frihet sedan när man kan få frihet redan nu? Så svårt...

    SvaraRadera
  10. Jag tror att vi har hittat en bra balans för vad som fungerar i vårt liv just nu, med sparande, unnande, måsten och arbetsinsats och fritid. Det såg helt annorlunda ut för några år sedan med småbarn och det kommer antagligen att förändras igen om några år med utflyttade barn. Det som är så bra med att ha koll på sin ekonomi är ju att man vet vad man har för möjligheter.

    SvaraRadera