tisdag 28 mars 2023

Sparbluffen

Jag läste för några veckor sedan ett inlägg från Fri2032 som väckte en massa tankar. Hon konstaterade att det för närvarande inte är så himla roligt att ha en sparblogg, eftersom hon de facto inte sparar några pengar. Jag sparar pengar. Faktiskt till och med rätt så mycket, men det är i kronor och ören inte mer än 2018 och jag tjänar faktiskt ganska mycket mer nu än då. Men jag känner mig inte ens sparsam längre. Faktum är att jag känner mig mest som folk. Det gör att jag i sparsammanhang känner mig lite som en bluff.  Så vad är det egentligen som har förändrats? 

När jag läste det här inlägget från Fru EB så slogs jag av det igen. Hon tar upp hämtpizza som en abnormitet. I kommentarsfältet får hon medhåll. Vi åt hämtpizza senast i fredags och det är i ärlighetens namn väldigt normalt förekommande i den här familjen sedan vi båda började jobba heltid. I fredags berodde det på att min man vabbade och inte på egen hand kunde komma på vad vi skulle äta och jag drog till jobbet och lämnade honom ensam i det. Gången innan berodde det nog på min egen lättja, sannolikt i kombination med en av mannens tjänsteresor eller egen sjukdom. När de chockhöjde priserna någon gång förra året har jag för mig att jag höll mig borta i protest i några månader, men jag föll tillbaka till sist. Och jag reflekterar inte ens så mycket över det. Man måste inte köra all in. Vi brukar fortfarande dela på två pizzor allt som oftast, eftersom min man inte är så överförtjust i pizza och inte blir ledsen om vi andra är superhungriga och han får komplettera med något annat. Men i takt med att framför allt Mini bli äldre så lär det bli aktuellt med en tredje pizza och en ökning i kostnad med 50%. Verkligen inte så ekonomiskt för lite bröd och ost. 

Mina kollegor brukade göra sig lustiga över allt mitt hembakade bröd. Men jag måste vara den enda som i inflationskrisen slutat baka bröd. Jag orkar det alldeles för sällan. Och det är något som brukade kännas ungefär lika naturligt som att borsta tänderna. Inte ens när jag vabbar kommer jag mig för att göra det. Fast jag vet att det är både ekonomiskt och väldigt mycket godare. Jag gillar verkligen inte Skogaholmslimpa och Polarbröd egentligen. Dumt med andra ord. 

I helgen sålde jag en grej. Det var nog det första jag lagt ut till försäljning på ett år eller så. Jag tappade helt lusten efter att PostNord slarvat bort ett paket sist jag försökte, vilket kostade otroligt mycket tid och energi för mig som säljare. Det gick faktiskt jättesmidigt den här gången, sannolikt på grund av att försäljningen inte inkluderade PostNord och köparen var en helt normal person som kunde klockan och hade en telefon med Swish. Men försäljningen inbringade en femtiolapp. Dagen innan hade jag köpt nya kläder för 1397 kr. Det bara slog mig återigen att det hade varit lättare att inte ge med mig när Mini tjatade om en ny tröja för 150 kr dagen innan än att sälja en pryl för en femtiolapp. Jag har massor att sälja, framför allt alla mina tygblöjor som garanterat går att sälja och har ett bra andrahandsvärde. Men att ta 100 kort, beskriva skicket på alla grejer och boka frakt med ett fraktbolag som kanske eller kanske inte faktiskt levererar varan känns inte jättelockande. Inte så himla ekonomiskt smart här heller. 

När det kommer till matlagning känner jag mig också ganska bluffig. Förra veckan åt vi kött sex av sju dagar, och det är ju inte ens billigt kött vi köper utan ekologiskt och svenskt. Och det var inte jättelångt ifrån att även söndagen blev en dyr kötträtt, eftersom min man fick för sig att det vore roligt att grilla. Men jag fick honom på andra tankar när även han insåg just hur mycket kött vi konsumerat under veckan. Vad hände med ärtsoppa och linsgrytor? Bara för att straffa mig själv tror jag bestämt det får bli en sådan här ikväll. Apropå mat så blir det inte så många besök i mataffären. Jag har inte helt klart mig om det är till vår plånboks fördel eller nackdel, eftersom jag tycker mig märka att det ofta smyger sig ner en godispåse när jag ska handla extrapriser på Coop en vanlig tisdag. Men förut brukade jag nog åtminstone fixa tre olika affärer i veckan när inte Corona begränsade mina shoppingmöjligheter. 

Så vad ska bloggen handla om? Ska jag vara uppriktig och skriva som det är, att börssvängningar har betydligt större effekt på mitt kapital än huruvida jag plockar upp pantburkar och håller mig till en strikt vegansk kost? Eller att det nog ändå är en framgångssaga att orka fortsätta månad ut och månad in med regelbundna insättningar i indexfonder? Jag är övertygad om att det på sikt är en bra sak att orka hålla i och hålla ut, pumpa in pengar på månadsbasis utan vidare reflektion och inte överkonsumera. Men det är ungefär lika roligt att läsa om som att titta på målarfärg som torkar. Jag är tacksam för att vi har ett sparutrymme. Och tacksam för att vi har ett kapital som borde göra pension innan femtio möjlig för oss båda även utan en endaste insatt krona till. Men ändå känns det som att jag för att kunna uttala mig borde vara mer som Günther Mårder. Och som att den stora motivationen som jag fortfarande hade när jag påbörjade det här projektet för över sju år sedan försvunnit. Det finns liksom inte så många gränser att tänja på. Jag vet att jag kan laga jättebillig mat. Jag vet att jag kan plocka många pantburkar. Jag vet att jag kan sysselsätta mig med jättebilliga nöjen och egen matsäck. Jag vet att jag kan jobba övertid och spara några extra tusenlappar. Men det hjälper ju bara på marginalen. Och hur pepp blir man av att spara 14 000 istället för 13000? 



Min fråga till er blir därför hur ni håller motivationen uppe under er sparresa och om motivationen förändrats med tiden? Jag är också jättenyfiken på vad ni uppskattar att läsa om. 

onsdag 15 mars 2023

(Inte så bra) status i mars 2023

Hej allihopa!

Jag ber om ursäkt för att jag försvann igen. Om jag skulle följa upp mitt statusinlägg i januari skulle jag säga att livet fortsatt lite i samma anda. Jag har hälsomässigt kämpat med att känna mig helt i botten, dra mig upp och tänka att börjar bli bättre, falla ner igen och kravla mig upp. Det har varit problem på en rad olika områden som enskilt hade varit möjligt att hantera men i kombination med andra problem känts svåröverkomliga. Men som min kloka mamma påpekade, så är det ju ofta lite så livet fungerar och förhoppningsvis blir man starkare när väl skiten är över.

Rent ekonomiskt går livet sådär. Vi har lyckats skaffa oss flera streamingtjänster (tre stycken för närvarande) samtidigt, vilket delvis beror på att vi är för lata för att avsluta dem efter inledande rabatterad period. Vi har också börjat äta en massa mer kött för att min man lagar större delen av maten och ingen av oss orkar bråka med framför allt Mini om huruvida den billigare och mer hälsosamma maten är äcklig eller faktiskt fullt ätbar och smarrig. Det har också blivit en massa sjukdagar för mig och VAB för oss båda. På plussidan står (obs: ironi) att vi inte orkat boka någon semester alls så där ligger vi inte ute med några pengar. Vem vet, vi kanske stannar hemma och odlar tomater hela sommaren istället. I och för sig tror jag mig se ett ökat kassaflöde på mitt privatkonto trots det där ökande sparandet vid årsskiftet, vilket skulle kunna tyda på att ekonomin är mycket bättre än jag tror. 

På det mer filosofiska planet är jag tacksam över att ha fått kontakt med flera läsare (och bloggare) som delat med sig av såväl sina erfarenheter som föräldrar som yrkesmässiga kunskaper. Även fast jag inte alltid är så duktig på att svara vare sig på mail eller kommentarer så läser jag allt (tids nog) med stor behållning. Tänk vad fint att det är så många som faktiskt läser vad en helt vanlig småbarnsmamma som jag skriver och tar sig tid att ge feedback, dela med sig av hur de själva löste motsvarande problem och vilka lärdomar de fått med sig. Ofta känns den här bloggen som en enda stor vänskapskrets eller familj och jag hoppas så innerligt att jag får möjlighet att träffa fler av er i framtiden. 

Om det är någonting som jag reflekterat över mycket på sistone så är det att livet är föränderligt. En stor del av mitt livspussel har gått ut på att försöka lösa de väldigt olika behoven hos mina barn där det ena verkat sakna tid med sin mamma på ett sätt som nästan gjort det plågsamt att både hämta och lämna det, medan det andra barnet blivit argt och bråkat vid varje hämtning för att det inte vill gå hem med oss tråkiga föräldrar. Nu har vindarna vänt, och det verkar plötsligt som att även det äldre barnet önskar sig mer tid med oss föräldrar och mindre tid på fritids. Samtidigt har jag en man som avskyr sitt jobb så mycket att han till och med själv reflekterat över risken för negativ inverkan på våra barn. Och det är en snubbe som tidigare levt för jobbet. Det har varit hela hans personlighet. Dessutom har jag som varit så ilsken på mitt jobb (oroa er inte, det är jag fortfarande till stor del) tackat nej till ett nytt jobb som jag erbjudits eftersom jag har förtroende för min nytillträdda chef och lönen inte skulle gått upp alls på det nya jobbet. Jag vet inte om det var ett korrekt beslut, men jag känner att det är värt ett försök. För att se det från den ljusa sidan så fick jag åtminstone ett nytt jobb, vilket betyder att mina referenser och hela person inte kan ha varit alltför katastrofal. 

Jag vet inte när jag kommer skriva igen. För den som är orolig kan jag trösta er med att om jag försvinner helt och fullt så finns det en del läsare som vet vem jag är och kan meddela saker som typ "hon blev påkörd av en buss och är hjärndöd", "hon blev lämnad för en yngre version och har blivit galen", eller åtminstone konkreta saker som att jag faktiskt avlidit. Ibland så får jag spontana idéer om saker jag skulle kunna skriva om. Men sen kommer jag på att jag inte riktigt orkar och bör lägga energin på saker som att öppna min post eller deklarera istället. Eller för den delen att göra de övningar som min nytillkomna terapeut givit mig. Det skulle dock inte förvåna mig om bara faktumet att jag skrev dessa rader gör att jag vaknar med enorm inspiration redan imorgon och därför överöser er med inlägg nästkommande vecka, men då är det så det är. 


För nu så önskar jag er en fortsatt trevlig vecka och hoppas att ni tar er igenom inflationen med åtminstone viss kvarvarande livsglädje!