Minska dina matkostnader och öka ditt sparande

Årets höjdpunkt är kommen, nämligen stunden då vi får tillgång till konsumentverkets nya beräkningar för rimliga matkostnader. Tydligen landar vi på en beräknad kostnad på 9710 kr i månaden för oss fyra 2023. Nu har jag inte stenkoll på hur siffrorna på vad som var rimligt låg på för 2022 och jag är för lat för att kolla, men är det inte ett häpnadsväckande belopp ändå? Det motsvarar ju typ en semesterresa i månaden. Hur har det då sett ut 2022? Kommer vi i närheten av de beloppen. Det ska vi titta på i dagens inlägg. 

Den här julen har inte varit någon toppenjul utan har mest ägnats åt sjukdom. Det har varit skittråkigt rent utsagt, men eftersom både jag och mannen hade inplanerad semester har vi kunnat ägna desto mer tid åt diverse samtal. I något av de samtalen kom vi in på att vår lokala Ica-butik aldrig någonsin ger oss några gratisvaror. Jag vet inte om det är så överallt, men på vår Ica-butik så får man tydligen en gratis vara i veckan om man handlar för 1200 kr föregående månad. Det är skitkassa gåvor så verkligen inte något som motiverar mig till fler köp, men vi har verkligen inte fått en enda gåva hela 2022. Då insåg vi att vi nog rimligen inte handlar för 1200 kr i månaden, vilket ytterligare förstärks av att jag insett att vi fått en bonus från Ica ganska så exakt två gånger det här året och då på 20 kr.  Det tyder på att vi inte lyckats handla för 2000 kr en endaste månad. Efter att ha spanat in Icas hemsida kan jag konstatera att snitthandlingen sedan juni legat på 994 kr i månaden och då skulle jag vilja påstå att en större andel av våra inköp kommit från Ica under årets andra halva och då istället färre inköp på Willys. Willys, där jag trodde vi handlade den stora merparten av allt vi köpte, har också blivit snålare. De gav oss ingen julgåva i år (var är min gratis saffran??) och har överlag blivit sämre på att ge oss personliga erbjudanden i form av rabatter och personliga extrapriser. Efter att ha snabbt kollat kan jag konstatera att vi lagt ganska exakt 1100 kr i månaden på Willys i snitt. Det kanske är därför inte heller de ger oss några bra erbjudanden? Vilka butiker finns det kvar att handla i? I vårt fall Citygross och Coop. En snabb kontroll på deras hemsidor leder till slutsatsen att vi under 2022 spenderat ganska exakt 3000 kr i månaden på mat från mataffären. 

Nu finns det ju andra sätt att handla mat som inte innefattar vanliga mataffärer. Vi handlar ju som jag skrivit om förut en del på REKO-ringen och dessutom har vi ju börjat med att ha en färdig matkasse till och från. Efter att ha kontrollerat faktiska utgifter kan jag konstatera att vår extravagans i livsmedelsväg kostat familjen i snitt 1400 kr i månaden. Det innefattar ekologiskt kött för i snitt drygt 500 kr i månaden och matkasse för närmare 600 kr i snitt. Totalt sett har vi alltså handlat livsmedel för 4400 kr enligt mina snabba beräkningar, men låt säga 4500 så täcker vi in även eventuella torgköp eller jordgubbar. När det kommer till extravagans bör ju också utemat räknas in. Det är många som är anti att räkna in det under kategorin matkostnad, men jag har alltid räknat med det ändå eftersom det annars är lätt att banta ner matkolumnen på bekostnad av nöjeskategorin. Det här året har vi förutom under sommarsemestern inte spenderat så mycket på restaurang förrän alldeles nyligen när hämtmatsinköpen ökat. Vi brukar dock alltid köpa max två rätter att dela på eftersom vi inte är så stora i maten, vilket gör att det faktiskt inte blir så dyrt per gång. Det här har jag inte exakt koll på eftersom det är flera kort involverade och två vuxna, men om jag bortser från vår sommarsemester så vågar jag påstå att 500 kr månadsvis är ett väl tilltaget snitt. Det innebär att den här lilla familjen under 2022 handlat ren mat för runt 5000 kr i månaden. Helt okej ändå. 

Men hur har vi gått tillväga då? Som jag skrivit om förut så upplever jag ändå att vi överlag har spenderat mer pengar på mat 2022, eller åtminstone att vi kostat på oss att gå över till allt mer ekologiskt och lokalproducerat. Det som dock är uppenbart är just hur välplanerade våra inköp är i största allmänhet. Min man skrattade när jag kom hem med 8 kg blandfärs och fem (svenska) fläskfiléer i veckan efter att ha upptäckt att Coop hade stor utförsäljning efter julen. Nästa alltid tycker jag att det går att köpa på sig mycket när det är väldigt billigt och sedan använda sig av det man köper under en lång tid. Jag har till exempel inte jättemånga recept med blandfärs, varpå jag misstänker att den där färsen jag köpte i veckan kommer räcka i ett halvår ungefär. På julafton var jag också på Ica och handlade hem yoghurt och kvarg i mängder, allt till halva priset på grund av kort datum. Kanske vill ingen äta Florida-yoghurt på julen? Jag tror på riktigt inte att vi köpt yoghurt eller fruktkvarg till ordinarie pris en enda gång under det senaste året. Nu kanske det innebär att jag är en jättekass och ohälsosam mamma i och för sig. Men barnen brukar uppskatta fruktyoghurt eller kvarg till frukost ibland och då ser jag helt enkelt till att de är inköpa till halva priser på kort datum eller till ett riktigt bra extrapris. 

Jag vet att jag har tjatat om substitutionseffekten tidigare, men jag tror det är viktigt att trycka in innebörden av den i huvudet så jag tar upp den ännu en gång. Det är nämligen väldigt effektivt att byta ut en produkt mot en annan typ av produkt. Vår familj äter väldigt mycket mer färs och vegetariskt än vad vi gjorde tidigare. Den främsta anledningen till det är förvisso våra barn som föredrar köttbullar och korv framför dyrare kötträtter på fina råvaror. Men oavsett anledningen finns det mer att spara på att byta ut oxfilén mot blandfärs än på att åka till butiken med allra billigaste oxfilén. Att byta ut oxfilén mot bruna bönor eller röda linser är ännu mera prisvärt, men det säger sig ju självt. Det är också fullt möjligt att köpa en väldigt stor andel av det man vill ha till ett schysst extrapris. Vi brukar till exempel äta en del rätter med grillost, men tack vare att det är en sån där pålitligt återkommande kampanjvara så brukar vi passa på att köpa på oss flertalet förpackningar när väl det är ett bra extrapris. I och med att den håller länge så slipper vi på så vis betala fullt pris för en annars lite dyrare rätt. Att inte slänga mat är annars ett riktigt bra spartips som tydligen än idag är ett stort utvecklingsområde bland svenskarna. 

Det roliga med att faktiskt granska sina egna kostnader i detalj är att det är lätt att bli överraskad. När det kommer till matkostnaderna blev både jag och min man förvånade, kanske han ännu mer än jag. Vi har nämligen haft betydligt högre kreditkortsräkningar i år än vad vi haft de senaste åren och trodde nog båda att det till viss del berodde på ökade matkostnader. Sanningen är inte helt klargjord, men jag anar att ökade utgifter för resor och en svagare krona är en del av sanningen. Vi har helt klart rest mer än vad vi gjorde 2019-2021 av naturliga skäl. Men det känns som att det är helt i linje med våra värderingar och prioriteringar nu och framöver så jag är inte så ledsen för det. 

Om du bara tar med dig en sak av det här inlägget så skulle jag vilja att det är att bestämma sig och agera därefter. Jag har till exempel landat i att höja sparandet med en tusenlapp från januari för att tvinga oss att inte ha alltför höga utgifter framöver. Det är förvisso delvis orsakat av att jag avskyr min chef mer än någonsin, men likväl ett viktigt mål. Och jag tror att ett ökat sparande är fullt möjligt om man bara ser till att bestämma sig för att det ska gå. Och då tror jag att det är viktigt att hantera matkontot. Det betyder kanske inte att leva på makaroner, men det går alltid att göra något. Precis som det går att hantera elutgifterna genom att frysa lite eller dra ner på antalet duschar, eller vad än man nu kommer på. Valet är ditt, men snälla gör något. 

Hur höga matkostnader har du? Kommer du upp i Konsumentverkets referenspriser? Kommer du minska sparandet under 2023? Dela med dig vettja! 

Skillnaden mellan en dödlig och mig

En av mina vänner brukar ofta (så även innan inflationen) prata om att det är så dyrt att handla mat och eftersom jag är så nördig som jag är har jag vid några tillfällen lett henne in på möjligheten att jag skulle kunna titta på vad hon köper och föreslå vissa justeringar. Hon har vid något tillfälle låtit som att hon skulle kunna överväga att skicka kopior på familjens matkvitton till mig, men det har aldrig blivit av. Tråkigt, men idag fick jag en ny chans när jag på Facebook hittade ett vanligt kvitto för en vanlig familj där den som köpt sakerna upplevde att det var väldigt dyrt trots att kvittot inte innehöll någon extravagans. Så det här inlägget inleds med ett kvitto för oss alla att begrunda och efterföljs av en kortare analys undertecknad yours truly. 

Det första som slår mig är att kvittot innehåller saker vi inte köper alls. Och den största besparingen är ju alltid när man helt kan undvika att köpa saker, varpå jag kan föreställa mig att den stora merparten av alla konsumenter därute skulle kunna vinna på att fundera på om de måste köpa allt de brukar köpa. I vårt fall så köper vi inte någon måltidsdryck utan hela familjen dricker vatten i normalfallet. Nu vet ju inte jag hur ofta de köper Glockengold Multivitamin eller liknande drycker, men vi skulle säkert kunna dricka upp en om dagen om vi köpte sådana och det blir ju en del även fast jag vet att det ändå är ett av de billigare alternativen på marknaden. Så om vi säger att det går åt 5 förpackningar multivitamin eller 10 liter i veckan för en barnfamilj så skulle den familjen alltså kunna spara runt 400 kr i månaden på att byta ut drycken till vatten istället. Nypondrickan faller naturligtvis under samma kategori och går enligt mig att slopa helt om man så önskar. Vi brukar inte heller köpa tvättlappar utan har hållit oss till dels köpta flergångstvättlappar (till Plutten eftersom jag kände mig nojig under min graviditet, helt onödigt som det visade sig), donerade Ikea-lappar från en granne som de inte längre behövde och nu på sistone även sönderrivna lakan. Jag har alltså inte ens orkat fålla dem (om det heter så?) utan har rivit sönder och använder som näsdukar, hushållspapper och tvättlappar. Alla alternativen funkar. De senare två helt klart mer ekonomiska. 

Kvittot innehåller också en del saker som jag undviker att köpa.  De flesta tänker sig säkert nu att jag ska vara lite extra dygdig och påpeka att godis kan undvikas, men det gör vi faktiskt inte. Utan barnen får alltid lördagsgodis och nuförtiden undviker vi att köpa hem saker i förväg eftersom min man inte kan hålla sig borta så det blir oftast till ordinarie pris till på köpet. Däremot skulle det ha tagit emot att köpa vetekakor för 48 kr. Jag vet ungefär hur länge en sån brukar räcka i vår familj och av den anledningen så brukar jag försöka baka vårt bröd i största möjliga mån, och i princip alltid när alternativet är att köpa ett överprissatt bröd på Ica till ordinarie pris. Jag vet inte om jag skrivit det förut, men det var en av de första sakerna min man började reagera på när jag slutade under en intensiv period på jobbet, nämligen hur mycket dyrare veckohandlingen blev av allt bröd. Vi lever också fortfarande på det hemgjorda äppelmoset från grannarnas fallfrukt, men eftersom jag var för lat så kommer den med största sannolikhet ta slut innan nästa sommar och höst varpå vi kommer behöva köpa lite sylt eller mos tids nog. Jag tänker också att barngröten faller in under den här kategorin. Vi köpte ganska så exakt en sån förpackning till Plutten men desto fler till Mini. Vi övervägde nog aldrig riktigt att vi kunde avvika från BVC:s tips med första barnet och sedan blir det lätt att man fastnar i något dyrt alternativ från Semper eller Nestlé även efter att barnet är stort nog att äta riktig mat. Jag tror egentligen att vi alla vet att fabriksgröt inte är nödvändigt för 1,5-åringar, men det blir lätt att man fortsätter köpa för åldersgrupp efter åldersgrupp bara för att BVC insisterat på det när väl ungen fyllt sex månader och avlider utan att föräldrarna köper svindyr, järnberikad gröt. 

Kvittot innehåller också saker vi aldrig köper till ordinarie pris. Glass är en sådan produkt. Det är uppenbarligen helt onödigt och förvaras ändå i frysen så man kan lika gärna passa på när det är extrapris. Och om det inte är extrapris kan man ta lite saft och göra en egen version eller köpa Ica basics glassar som (åtminstone hos oss) i princip aldrig är på extrapris ändå. Såpa är en annan sådan produkt som uppenbarligen är väldigt lagringsbar och vi därför har som grundidé att köpa på oss massvis av när väl det är extrapris istället. Detsamma gäller för diskmaskintabletter, tvättmedel, flytande diskmedel och toapapper. Köp, fyll upp förrådet och upprepa när väl nästa bra erbjudande kommer. På så vis finns det alltid hemma och man slipper köpa det på lokala Ica-butiken till ordinarie hutlösa pris. Det finns fler produkter som faller in under den här kategorin även fast de inte är riktigt lika lagringsbara som tidigare exempel; som ägg, festis (om det är det som summer berries är), kryddor, smör och konventionellt producerat kött. Använd skafferier, kylskåp och frys, och var inte så kinkig med datum så är det möjligt att köpa det mesta på kort datum eller till extrapris. 

Det finns också en punkt som jag inte kan låta bli att bemöta även fast jag inser att jag inte har en bild av helheten av familjens inköp. Det är är vad vi köper och vad vi skulle kunna köpa istället. För även fast det är klokt att fundera på extrapriser och överväga att göra saker själv så finns kanske de allra största pengarna att spara i att lägga om kosten på riktigt. Vad jag ser på kvittot är en hel del kött (om än billigare sådant), men ändå betydligt dyrare än baljväxter som jag inte hittar alls på kvittot. Nu köper jag i och för sig själv inte baljväxter varje gång jag handlar, så det är fullt möjligt att familjen storhandlat hela baljväxtförrådet på Willys för flera månader sedan, men det är också möjligt att de inte äter sådant. För om det är något som är återkommande så är det gnäll om höga priser på mat, men en total ovilja att äta vegetariskt ens några gånger i veckan eller ens att öka intaget av billigare proteiner överlag. För man måste ju inte bli vegan för att blanda i lite linser i köttfärssåsen, prova havregrädde istället för konventionell, eller för att införa soppdag med en helt vegetarisk soppa en dag i veckan. Som jag skrivit om förut så tror jag verkligen att det går att minska sina matkostnader för alla om man bara är beredd att offra sig lite. 

Och det är väl det som är den stora skillnaden mellan gemene man och mig. Jag har faktiskt också druckit juice till frukost på daglig basis, men kommit på att det inte var värt det. Jag har också ätit kött sju dagar i veckan, men insett att det ledde till att jag uppskattade det mindre och var mycket dyrare än vegetarisk kost. Jag har också köpt allt bröd som vi åt och kommit på att det kostade mer än det smakade. Det betyder inte att jag är perfekt eller ser ner på den förälder som handlar ungefär som personen som stod för det där kvittot. Alla är fria att prioritera och agera som man själv vill. Jag tror faktiskt att våra kvitton skulle kunna se ut ungefär så där om min man fick löpa fritt. Det som dock är spännande är att många går omkring med en stark känsla av oro för höga kostnader och av att det inte är möjligt att göra något åt dem. Som jag kunnat konstatera i det här inlägget verkar det finnas en hel del onödiga poster i vanliga människors vardagskvitton. Det finns också andra sätt att köpa saker genom att planera eller tänka om. Hur många av mina tips tror ni personen fick i kommentarsfältet? En del faktiskt. Men ingen föreslog en omläggning av kost eller att man skulle sluta köpa saker. Däremot var det många som mycket riktigt föreslog att handla mer på extrapriser, byta butik och planera före. För sådan är människan. Den vill ha samma bekvämligheter som alltid, men till ett lägre pris. Vi går igång på att minska elpriset eller köpa billigaste möjliga dockan till våra barn, men kan inte för allt i världen inse att vi sparar mest om vi minskar våra inköp helt och hållet. Eller drar ner på bekvämligheter och börjar laga mer mat själva, har det lite kallare inomhus eller förflyttar oss för egen maskin istället för med bensinslukande bilar. Men visst. Då lär man känna av en 20%-ig ökning av livsmedelspriserna just nu och jag fattar det. Det suger. Men det går att göra något åt. För den som vill. 

Får du några tankar vad gäller hur du gör inköp när du ser hur jag tänker och hur personen handlat? Dela gärna med dig om du orkar och vill. Att diskutera matkostnader på ett mer konkret sätt tycker jag är riktigt roligt. 

PS. Personen som gjorde inköpen bor tydligen på mindre ort, med långa avstånd, varpå det uppenbara tipset att byta butik eller gå till butiken med bästa extrapriserna denna vecka inte var applicerbart. 

Att vara jämförelsevis fattig

Nu blev det visst lite väl lång tid mellan inläggen igen. Jag hade påbörjat ett Black Friday-inlägg som kortfattat gick ut på att uppmuntra mina följare att inte handla så mycket alls. Jag följde mitt eget exempel, men misslyckades med att publicera inlägget som nu kanske får vänta till nästkommande år istället. Jag ber om ursäkt för det. Åter till dagens ämne,  något som jag reflekterat över tidigare och berört i bloggen, men som ändå fortfarande är spännande; ekonomisk jämförelse. 

Jag har ofta reflekterat över hur märkligt det kan bli vid ekonomisk jämförelse. Som ett inledande exempel så har jag vid det här laget vant mig vid ganska dåliga löneökningar och det känns faktiskt oftast inte ens så förargelseväckande längre. Tills jag i år insåg att min närmaste kollega med mindre erfarenhet, kortare utbildning och betydligt mindre kunskap fick en löneökning som var mer än dubbelt så stor som min egen fast vi gör samma jobb. Och trots att jag under mitt lönesamtal fick ett högre resultat enligt organisationens scoring-system. Efter att jag insåg det har jag haft det betydligt svårare att vara lika hjälpsam som jag vanligtvis är, både mot henne och andra. Så trots att jag var neutral från början så blev jag efter att ha jämfört mig otroligt besviken och kanske till och med arg. Som det slumpade sig så berättade en nyanställd kollega för mig nyligen att hon kände sig otroligt nöjd med sin lön när hon började jobba hos oss. Hon fick till och med en högre lön än hon bett om när hon var på intervju. Eller ja, så kände hon åtminstone tills hon hörde att hon låg en bra bit under alla andra på avdelningen. Då kände hon sig plötsligt inte så nöjd längre. 

För att dra det här snäppet längre så brukar min man ibland hamna i perioder av att han stör sig på att han (med en väldigt lång utbildning och fler högskolepoäng än absolut alla jag känner) inte tjänar så mycket mer än en rörmokare eller gruvarbetare. Han betalar inte ens statlig skatt. Han har otroligt mycket ansvar, behöver vara tillgänglig i tid och otid och skulle med största sannolikhet kunna byta inriktning på karriären och tjäna otroligt mycket mer, vilket gör att det känns ännu jobbigare. Den här jobbiga jämförelsefällan har jag också hamnat i till och från, eftersom jag egentligen vet med mig att jag skulle ha legat på en betydligt högre lön om jag hade gått i en annan riktning efter examen. Men av olika anledningar gjorde jag inte det och nu är det desto svårare att gå tillbaka och försöka bli välbetald på riktigt. 

Jag har också funderat över känslan att jag privat inte vågar säga hur mycket jag sparar i månaden, eftersom alla kollegor eller bekanta kommer tycka att jag en någon slags übermensch i sparande. Men när jag istället läser andra bloggar eller pratar med större delen av min familj som har mycket mer välbetalda jobb än jag så känner jag mig istället som att jag underpresterar i sparande. Det är alltså samma belopp, men beroende på vem jag pratar med eller jämför mig med så blir känslan helt olika. 

Jag förstår att jag framstår som väldigt ambivalent nu, men plötsligt så stod jag där en eftermiddag på Pluttens förskola och tänkte på min lön igen. Jag hade känt mig stressad så jag hade bara dragit på mig första bästa ytterkläder och rusat från hemmakontoret till förskolan. Väl där såg jag hur en av Pluttens barnskötare underhöll fem barn i 11 minusgrader. Hon försökte hålla alla påklädda, roa dem och om någon av dem hade bajsat på sig skulle hon få rusa in och byta blöja mitt i alltihopa. Jag vet inte vad just den barnskötaren tjänar, men hon är ganska ung och medellönen för en barnskötare är tydligen 26 000 kr på heltid. Hon kan inte jobba hemifrån. Hon blir med största sannolikhet sjuk oftare än kontorsråttan, eftersom många föräldrar inte verkar visa någon som helst hänsyn till vare sig de egna barnens hälsa eller personalens. Hon måste börja jobba tidigt på morgonen enligt ett schema som sätts av någon helt annan. Hon måste vara runt söta, men högljudda barn och hantera föräldrar som har åsikter om fläckar på kläder och om barnens aktiviteter är tillräckligt pedagogiska. Och så kommer jag där. I mina mjukisbyxor och gummistövlar. Jag hade jobbat från soffan större delen av dagen för att underlätta hämtandet av barn och matlagning och för att det var kallt och lite mysigt. Och så kände jag mig plötsligt alldeles för överbetald. Om man jämför alltså. Jag tjänar med största sannolikhet mer än än hennes kollega, den enda behöriga förskolläraren på avdelningen. Fast jag jobbar från soffan och alltid kan ta rast (även fast det inte alltid känns så). 

Nu förstår jag att ni börjar tröttna på att läsa, men jag skulle kunna hålla på hur länge som helst. För just nu är vi ju kollektivt fattiga. Jag kanske inte själv anslutit mig fullt ut till klagokören, men merparten av mina kollegor lider ju nu av de höga priserna. Trots att en del av dem har pool, välbetalda partners, och att alla faktiskt tjänar bättre än barnskötarna som tar hand om våra barn när vi inte vobbar. Vi känner oss fattiga jämfört med tidigare. Det diskuteras överallt. Och precis som att jag känner mig fattig när jag jämför mig med kollegan med betydligt högre lön än jag så misstänker jag att barnskötaren kan känna sig fattig om hon jämför sin inkomst med min. Och den som jobbar som timvikarie inom lokalvård eller på förskola kanske känner sig fattig jämfört med barnskötaren. Och timvikarien är i sin tur med största sannolikhet i ett betydligt bättre läge än textilarbetarna i Bangladesh eller Myanmar som syr våra billiga kläder till slavlöner. 

Jag tror att vi alltid kommer jämföra oss. Och fast jag en kylig decemberdag kom på mig själv med att vara överbetald kommer jag med största sannolikhet fortsätta att känna mig irriterad över att min chef värdesätter min kollega högre än mig. Men också tacksam för att jag inte syr kläder åt H&M i Bangladesh. Jag önskar att jag inte skulle jämföra så himla mycket, men jag tror inte att jag någonsin faktiskt kommer att sluta. Det är faktiskt ännu en sak som gör att jag längtar bort från arbetslivet. Jag vet inte om det beror på mig och mitt ekonomiska intresse, men av någon anledning har jag alltid haft rätt bra koll på vad mina kollegor tjänar och i princip alltid brukar jag känna mig underbetald jämförelsevis. Jag verkligen drömmer om att slippa plåga mig igenom lönesamtal och känna det som att allt jag gjort under året sammanfattas till en procentsats som är under eller över snittet. På mitt förra jobb alltid över snittet. Som ett resultat kände jag mig som lite bättre än snittet-bra på mitt jobb. På senare år, på mitt aktuella jobb, snarare lite sämre än snittet. Det gör att jag känner mig som en lite sämre än snittet-person på jobbet. Och det skadar självbilden lite även fast jag djupt nere vet att jag är otroligt bra på mitt jobb och att min prestation på jobbet inte avgör mitt värde som människa. Men ja, pengar kan ha den inverkan på människor. Hur ologiskt det än må verka. 

Brukar du jämföra din lön/ekonomi/buffert/aktieportfölj/sparkvot med andras? Eller lever du mer som jag önskar att jag kunde leva? Dela med dig av det. Eller något annat. 

PS. Och var beredd på att jag kommer jämföra mitt kommentarsfält med andra bloggares. Typ Sparos där det bara väller in kommentarer. Så hjälp mig att inte få komplex.