söndag 12 januari 2020

Ska jag leva här och nu eller sen?

Ett ämne som inte alltför sällan kommer upp när man pratar om sparande och kanske "extremsparande" speciellt är den upplevda konflikten många känner mellan nu och sedan. Och jag tror det är väldigt lätt att spontant känna att det finns ett stort problem att spara en massa här och nu för att slippa jobba sedan, men är det verkligen så?

En god vän till mig lyfte den här frågan för ett tag sedan och jag upplevde hen som lite förtvivlad över ämnet. Personen erkände att hen inte delade min entusiasm riktigt, eftersom det även kändes viktigt att leva här och nu. Ni som följt mig länge har säkerligen läst om mina egna grubblerier om detta tidigare, men då framför allt vad gäller att arbeta mycket nu och inte alls sen, eller arbeta lite nu och fortsatt en del senare i livet. Anledningen till det stavas mini. Det känns lite småtrist att gå i pension lagom till mini flyttar hemifrån och då ha en massa tid att göra det ena eller det andra, men ha missat hela minis uppväxt. Det här är ett ganska deppigt dilemma och jag hör och läser om flera andra FIRE-småbarnsföräldrar som resonerar ungefär på samma sätt. Än så länge, trots att jag predikar en del på min blogg, så vet jag inte riktigt vad som är bäst. Men förhoppningsvis listar jag ut det innan mini flyttar hemifrån åtminstone.

Åter till dagens ämne, finns det egentligen stora konflikter mellan att leva här och nu och sen? På sätt och vis gör det väl det. Om det jag drömmer om här och nu är att resa till Thailand kanske det känns träligt att inte göra det för att kunna gå i tidig pension om 15 år. På samma sätt kanske hemstäd sparar en tid samtidigt som man slipper göra något man eventuellt avskyr och då kanske det känns mindre kul att sluta för att kunna gå i pension ett halvår tidigare. Men de allra flesta aktiviteterna eller köpen upplever jag inte alls så konfliktfyllda. När jag till exempel klipper mig själv behöver jag inte lägga mer än 10 minuter för att få ett helt okej resultat. Att leta sig till stan och köa på drop in, alternativt ringa och boka tid att passa, kostar betydligt mer tid än så. Och då har jag inte ens talat om det som vi redan frälsta redan gör på daglig basis, nämligen översätta vår timlön netto till våra köp. Jag tippar att jag sparar tre timmar ungefär på att klippa mig själv framför att gå till frisören och betala med min arbetstid. Här känner jag att det mest ekonomiska alternativet således enbart innebär vinster för mig. Många av mina kollegor klagar en del på att det blir alldeles för mycket hämtmat. Om man tänker sig att man sparar tid på att köpa hämtmat tycker jag i regel att man är ute och cyklar. Om jag ska fundera på vad jag ska köpa, beställa, vänta och hämta mat tar det vanligen mer tid än om jag ordnar en medelsvår vardagsrätt. Om jag istället tar fram en falukorv och kokar makaroner (ungens favorit) kan jag säga med säkerhet att det går snabbare än hämtmaten.

I övrigt kan det säkert också bero på intressen. Tycker man det är kul att gå på stan och "fynda" kläder på reor känner man säkert att det är tråkigt att köra på köpstopp eller fokusera på att spara pengar. Men om man som jag (skojar tyvärr inte), hellre skrubbar toaletter, än går på stan är det otroligt befriande att veta att jag inte har någon som helst anledning att gå på stan. Tänk vad mycket tid jag sparar! Min bättre hälft är inte lika exalterad över detta, men han tvingas acceptera att jag inte har någon anledning att gå på stan förutom möjligen att hämta och lämna böcker på biblioteket. Den slutsatsen jag drar av det hela är att jag tror att man ska vara kritisk till såväl sig själv som andra som oroar sig för den här upplevda konflikten. För om man grottar ner sig lite djupare i ämnet och frågar sig själv varför man känner en konflikt och vad man går miste om genom sina val, inser man nog alltför ofta att det snarare är en ursäkt för att inte leva enligt sina egna värderingar. Sällan är sparsamhet en anledning till att försaka sina önskemål och drömmar, utan snarare ett resultat av att man faktiskt optimerar sitt liv.

Upplever du en konflikt mellan att leva här och nu och sen? Berätta gärna på vilket sätt. 

söndag 5 januari 2020

Mål för 2020

Precis som för ett år sedan så är jag inte så jättepositiv till nyårslöften, men jag kan ändå konstatera att de jag satte för 2019 överträffades eller uppnåddes. Mest stolt är jag över att det gått så bra med den vegetariska kosten för mig och min man (däremot inte så bra för mini). Sparandet överträffades också trots en hel del deltidsarbete och lång föräldraledighet på sommaren. Till sist hamnade jag på runt 134 000 kr investerade (nysparande, jag räknar inte med resespar eller liknande i sparkvoten, utan enbart pengar in på Avanza), vilket känns bra under omständigheterna i och med att målet var 100 000 kr.

Vad gäller målen för 2020 har jag velat lite fram och tillbaka. Framför allt eftersom jag inte vet om jag orkar jobba heltid eller inte. Jag har testat att göra det under hösten, men det har varit väldigt slitsamt. Min man är också sugen på att flytta i tid och otid, och villapriserna sjunker ju inte precis. Jag väljer ändå att utgå från att jag är fortsatt enbarnsmamma, sammanboende i nuvarande boende och heltidsarbetande. Det känns helt enkelt lättast, även om förutsättningarna naturligtvis kan förändras snabbt.

1)

Så för 2020 vill jag ge mig själv lite att bita i och börjar därför med ett högt mål som kommer bli riktigt jobbigt, nämligen ett stort nysparande. Jag satsar på att lägga in 150 000 på börsen under 2020. Merparten av det sparandet går automatiskt i indexfonder via månadssparande och så tänker jag nog fortsätta för att orka fortsätta. Jag har nämligen riktigt svårt att orka fortsätta köpa nära börsen går upp. Det märktes särskilt under 2019, där motivationen blev rätt låg när börsen steg. Tack vare mitt automatiska sparande hölls tempot ändå uppe, vilket jag är mycket tacksam för.

2)

Max 10 kollektivtrafiksresor. För de allra flesta är det ju bra att åka kollektivt (tänker då både på miljö och plånbok), men för mig innebär kollektivtrafikresor en onödig kostnad och miljöbelastning, eftersom jag i regel inte har bilen som alternativ utan cykeln. Jag satsar därför på att dra åt svångremmen ytterligare där och hålla mig borta från lokaltrafiken.

3)

Dra ner på andelen utemat och fika betydligt för hela familjen. Jag tänker runt 500 kr i månaden för oss tre. Det motsvarar ungefär en middag på kvarterskrog och en utelunch för en vuxen. Det här kommer bli riktigt kärvt och jag har inte förankrat det hos familjen, men vi båda är riktigt less på Happy meal och största kostnaden har helt klart varit snabbmat för Minis skull. Jag borde skriva mer om hur jag jobbar med det här, eftersom jag känner att det handlar om att ändra sitt mindset rätt rejält i familjen AB. Hittills har jag dock lyckats med att istället för café packa med mig festis och muffins och gå ut i naturen med familjen. Jag räknar med att jag får lite draghjälp av att vårt favoritcafé höjt sina priser med runt 15 % sedan december. Här pratar vi inte direkt inflationsökning...

4)

Rensa dator och mobil för att undvika köpa nya. Alltså jag är riktigt less på att det är mjukvaran som gör att man måste köpa nya produkter i tid och otid. Mitt senaste problem är att min mobil är full och jag därför inte kan installera uppdateringar av typ Bank-ID och operativsystem. Det är riktigt surt och jag tror att det blir svårlöst, men jag vägrar att handla nytt så det blir till att kämpa på. Tips uppskattas om det är någon som har någon fiffig lösning på vad man bör rensa för maximal effekt. På samma sätt har jag också börjat rensa sociala medier för att undvika att distraheras av värdelösa inlägg i flödet. För mig är varken amningshjälp eller köp- och sälj särskilt intressant och då är det skönare att slippa se det.

5)

Här kommer ett mer radikalt mål som min man är ytterst skeptisk till, men jag väljer att köra på det ändå. Jag ska prova köpstopp av nya kläder. Jag får köpa begagnade saker och trosor i värsta fall. Strumpor däremot får jag klara mig utan om de tar slut. Det här borde kanske inte vara så extremt, men för någon som fortfarande inte tappat sina graviditetskilon och hittills vägrat köpa nya kläder för att jag "snart kommer gå ner dem" är det rätt radikalt. Jag har köpt rätt få plagg och främst när något gått sönder de senaste åren. I skrivande stund äger jag två par jeans, efter att två stycken gått sönder lagom till julmiddagen. Mitt löfte började bra när jag så sent som idag hade sönder ett part strumpor och inser att jag inte har så många kvar. Jag har inte heller någon vinterjacka, regnkläder (rimmar illa med målet på att cykla hela året, va?) eller träningskläder i rätt storlek. Det bästa vore om jag gick ner en sådär 10 kg pronto, men det kan nog bli svårt, särskilt utan träningskläder...



Har du några löften eller fokusområden för det nya året? 

Kommentera gärna med tips så kanske mina egna kan utökas ytterligare.  





fredag 20 december 2019

Rikare än någonsin

Hej på er alla!

Det var länge sedan vi hördes sist. Jag beklagar det, för den respons jag fått på mina senaste inlägg har varit underbar. Trots att jag inte har skrivit själv så har jag läst det mesta och blivit påmind om att vi i det här lilla nischade communityt närmast är en familj. Den glädje som vi känner när det går bra för varandra och den sorg vi delar när det är tufft (nu senast Fri2032) är helt obeskrivlig. Det är med anledning av det som jag sätter mig ner och skriver ett rätt så temalöst (meningslöst?) inlägg.

Det här året har varit tufft på många plan trots att jag inte alltid skrivit om det. Det har varit många sorger under året. Det har präglats av förlorade vänner, tappad energi, dödsfall och även missfall. Det är med andra ord rätt skönt att lämna 2019 bakom mig. Lustigt nog har året varit relativt fint ekonomiskt. Jag har trots deltidsarbete lyckats spara rätt bra med pengar och hållit sparkvoten på 50 % under året som helhet. Det känner jag mig nöjd med. Jag har också nått miljonen i år och till och med skaffat mig ett betryggande avstånd till gränsen. Därtill har jag fått en fin lönehöjning och räknar med att kunna höja levnadsstandarden något nästa år samtidigt som jag sparar mer i rena pengar.

En lustig insikt som jag kommit till är att det här med FIRE känns så himla enkelt nu. Jag känner mig så trygg i mina livsval att jag inte ens känner att det är en uppoffring att cykla istället för att åka bil, äta vegetariskt istället för kött eller köra picknick istället för café. Jag tänker inte ens på att jag slutat köpa plastpåsar (till sopor, inte på Ica- de har jag så klart aldrig köpt), återanvänder och lagar det jag kan, samt bakar allt bröd själv. Det har liksom blivit en livstil till den grad att det känns naturligt. Det slår mig typ varje gång någon på jobbet pratar om att de ska försöka dra ner på utemat för att spara pengar  eller överväger att ta bussen för att slippa parkeringskostnaden. Vad långt vi kommit ändå, och vad långt ni kommit som läser detta.

Ett resultat av detta är att alla prognoser på ekonomiskt oberoende närmar sig. Alltså jag inser att jag i takt med att jag blivit bättre på att optimera livet av två skäl närmar mig FIRE  betydligt snabbare än jag hade trott. Dels beror det på att jag numera gör av med mindre än tidigare och därmed har en betydligt lägre FIRE-summa än tidigare och dels på att jag just därigenom kan spara mer än förr. Jag har i nuläget mycket svårt att se att jag skulle behöva jobba efter 40. Förr kändes det tveksamt att det skulle vara möjligt med så tidig "pension", nu känns det som att en längre tids arbetslöshet eller rejäl börskrasch krävs för att det inte ska ske. Tiderna förändras med andra ord och jag blir allt rikare. Det märks på andra plan. Jag börjar känna mig allt mer orädd. Varje gång min arbetsgivare givit mig riktigt kassa förutsättningar på jobbet har jag påmint mig om att jag kan säga upp mig idag. Eller imorgon. Det känns faktiskt helt otroligt bra. Det värsta som kan hända är att jag får återgå till yrkeslivet om typ 10 år. Men det borde vara fullt gångbart. Tills dess kan jag nog både vila upp mig och lära mig något roligt yrke.

Jag hoppas att ni som läser detta mitt i julstressen får en riktigt fin jul och tillhörande ledighet. Och jag hoppas att även ni haft ett rejält fint sparår bakom er, men att ett ännu bättre kommer 2020!

God jul! 

fredag 15 november 2019

Hur blir man klädekonomisk?

För några år sedan hade jag svarat på den frågan genom att föreslå att gå med i H&M och liknande kedjors kundklubbar och därigenom samla på sig bonuspoäng (som ger bonuscheckar, yeeeeey, vad ekonomiskt!) och några lyckosamma rabatter på typ 20 % eller "Ta tre betala för två". Nu är jag ju rätt så långt bortom detta och förstår att det förvisso är bättre än att handla allt när exakt man känner för det och utan tanke på något annat än hur plagget ser ut, men så värst ekonomiskt är det inte ändå.

Istället tycker jag att second hand är rätt så fantastiskt. Jag kan inte förstå att det tog mig 30 år att lista ut att det mesta kan köpas begagnat, och i ärlighetens namn hade jag nog aldrig fattat det om inte jag blivit mamma. Men jo, det funkar prima att köpa alla dam- och barnkläder begagnat. Värre verkar det vara för män. Min man har hittills inte hittat annat än lustiga slipsar på Stadsmissionen som han ibland skojar till det med när jobbet har Casual Friday. Kanske är män smartare konsumenter? Eller kastar mer direkt i brännbart? Ingen aning, båda två alternativen låter rimliga.

För några år sedan lyssnade jag på Blondinbellas ekonomipodd (komiskt att hon hade en sådan med facit i hand) och då tipsade Pingis Hadenius om att man skulle tvätta ofta för att spara pengar. Jag tyckte det lät lite märkligt, eftersom jag redan då sällan brukade slänga kläder som inte var trasiga, men så här i efterhand inser jag fördelarna. Till exempel innebär ju det att man med ett litet barn slipper köpa 70-11 olika uppsättningar kläder i storlekar som snabbt blir urväxta. Som vuxen kan jag tycka att det också är skönt, eftersom jag då har färre antal plagg att hålla koll på, ta hand om och tvätta. Det gäller dock att planera desto bättre.

Men om man har färre plagg så måste man ju ta hand om dem bättre och här känner jag att jag har en del att jobba på. Högen med "Att laga"-kläder bara växer och vi har båda problem med svettfläckar som aldrig försvinner och kläder som fortsätter lukta sunkigt (framför allt svett). Hur löser man det? Vi läste något om ättika och har provat att bada kläderna i ättika, men det känns inte som att det dödar all lukt, och dessvärre verkar det inte hjälpa mot fläckar alls. Det känns särskilt tråkigt i och med att vi helt bytt ut sköljmedel mot ättika av miljöskäl.

Har ni några grymma klädekonomi och tvättips att delge? Jag känner att jag skulle behöva en massa husmorsknep. Än så länge har jag lärt mig att man kan sola bort många frukt- och grönsaksfläckar, vilket är rätt så underbart. Och att ättika funkar istället som sköljmedel för att göra plaggen (okej inte så stor skillnad egentligen) något mjukare och mindre statiska.

Vad mer kan vi göra för att spara pengar (och miljön!) när vi konsumerar kläder? 



PS. Jag känner mig skyldig att erkänna att jag fortfarande handlar en del på kedjor. För bara någon vecka sedan trillade det in 25 kr i bonus på Lindex för att jag handlat åt både mig och Mini där. DS

PS 2. Jag inser att det här inlägget kommer få typ en kommentar av IGMR som plikttroget känner sig skyldig att kommentera och att ingen läser min blogg på fredagar. Men om du mot förmodan inte heter IGMR och läser det här så får du gärna dela med dig av all din visdom. Jag har typ ingen alls. DS

PS3. IGMR får också gärna kommentera. Jag är väldigt tacksam för att du fortsatt tar dig tid. DS

tisdag 5 november 2019

Tipsinlägg

En av de bästa sakerna med sociala medier, bloggar och poddar är att de tips som man snappar upp. Det kan vara alltifrån att frysa vattenflaskor (Tack till Fru EB) till att P/E-tal nu är  tillgängliga på Avanza för utländska aktier (Tack till Avanzapodden). I det här inlägget hoppas jag på att dela med mig av några tips som givit mig glädje, men jag hoppas också på att få nya tips från er.

Tack vare en vänlig läsare på mitt upproriska inlägg så fick jag kännedom om möjligheten att fjärrlåna böcker. Helt fantastiskt bra tips, och personalen på biblioteket meddelade idag att det inte kostar mig någonting alls (till skillnad från när jag skulle fjärrlåna under min studietid). Så om du har ett snålt bibliotek eller bor i en liten kommun kanske fjärrlån kan möjliggöra engelsk kvalitetslitteratur på tema FI trots allt.

IGMR är ett föredöme vad gäller cashback och liknande. Personligen tog det mig rätt lång tid att ansluta mig till Refunder och jag har nu även konto hos två andra aktörer (Cashbackshopping och någon annan som jag inte ens minns vad den heter). Jag är lite lat och tycker att Refunder har funkat bäst av de tre jag provat så jag brukar köra på Refunder om företaget finns där. Gör det inte det kan jag dubbelkolla på Cashbackshopping. Oavsett hur engagerad du orkar vara och hur stor fan du är av att handla online så tycker jag att du ska prova någon form av cashback-shopping. För det är faktiskt precis så enkelt som det verkar. Du handlar någonting online och får pengar tillbaka. Det här brukade generera rätt mycket pengar förr, men ju mer hängiven jag blir second hand, desto mindre lukrativt blir det. Fortfarande blir det dock en del apoteksköp online och en del köp av underkläder och Bamse-kläder på Lindex. Några hundra per år brukar detta generera utan någon ansträngning alls.

På samma sätt som jag var seg med cashback, var jag seg med att skaffa Vimla. Eftersom det här inte är ett sponsrat inlägg, vill jag vara tydlig med att ni lika gärna kan skaffa Hallon, Halebop eller liknande för en otroligt låg kostnad jämfört med typ Telia, Tre och Telenor. Att någon fortfarande är kund hos dessa aktörer är mig ett mysterium och jag tipsar alla jag inte hatar om att bli kunder hos en lågprisleverantör. Och om du bor riktigt mycket på landet där "bara Telia funkar" så är det inte sant. Halebop går på deras nät, så byt ändå! :) För den som är intresserad av Vimla, se till att få en tipslänk av någon eftersom det genererar 10 kr rabatt i månaden. Den lilla aspekten missade jag, men jag har nu tipsat några andra istället som givit mig någon tia i rabatt på månadskostnaden. Teoretiskt skulle man kunna ha en kostnad på 0 kr i månaden om man tipsat 10 personer som ansluter sig till Vimla.

Ett annat tips som jag inser är halvt korkat är att ladda ner McDonald's-appen. Jag förstår att det är billigare att inte gå på "restaurang", men eftersom mini älskar nuggets och restaurangbesök blir det en del besök på Max och McDonald's. Det jag inte hade någon aning om, utan upptäckte av en ren slump, var att det är typ halva priset i appen hos McDonald's. Så ska man ändå stanna på McDonald's kan man lika gärna ladda ner appen och få två menyer till priset av en eller Happy meal på köpet. Vi får bokstavligen alltid det numera och man samlar dessutom poäng i appen som gör att man kan få gratis menyer senare också. På grund av platsbrist på mobilen har jag inte provat Max eller Burger kings appar, är det någon som vet om de har något liknande?

Googla alltid rabattkoder när du väl ska handla online. Typ hälften av gångerna finns det någon kod på Footway, Apotekhjärtat, eller random butik som jag ska handla i. Rätt bra pengar på lite tid. Om ni har en kompis som är student kan ni också passa på att be dem om en rabattkupong om ni vet att någon ger rabatt via Mecenat.

Jag tycker också att man ska våga använda poäng. Jag kommer aldrig glömma mina SAS- och Lufthansa-poäng som gick om intet för att jag ville vara sparsam även på dem. När det kommer till bonusprogram är inte sparsamhet alls lika smart som i vanliga livet. För de förfaller till skillnad från Investoraktier. Så passa på att hämta ut en "gratis" biobiljett med dina Coop-poäng om du ändå ska på bio och beställ en ny resa med dina Eurobonuspoäng innan de förfaller. Jag har hört att detsamma gäller cashback förresten. Så plocka ut slantarna nu och då.

Ännu senare än jag var på cashback och Vimla, var jag på att skaffa kreditkort. Jag gissar att det finns många som är mer insatta på ämnet än jag, men alltså, våga prova. Vi fick tillbaka 1% på vårt Coop-kort förr, men bytte till Preem när Coop försämrade villkoren. Nu får vi 0,5 %, men de sätts in direkt på vårt kreditkonto. I praktiken betyder det att vi får en del pengar insatta på vårt konto en gång i kvartalet. Nu i november drygt 250 kr. Hellre det än ingenting. Återigen är det absolut ingen ansträngning för oss och vi gillar att kreditkortet ger oss möjlighet att planera våra utgifter bättre. För vi vet ju att vi måste betala räkningen helt och fullt nästkommande månad. Det här är ett tips som jag däremot inte ger alla, eftersom det kan vara en riktigt dålig idé om man gillar att shoppa, men inte att hålla i slantarna. Men i och med att ni läser bloggen är ni betrodda med tipset att skaffa kreditkort, för det finns inga nackdelar alls för sparsamma FI-lovers.

Hur ni några tips på saker ni inte visste, men som sparat er pengar? 
Dela jättegärna med er! 

lördag 2 november 2019

Tröstshopping eller tröstsparande?

En sak som det typ är omöjligt att missa är att folk ofta shoppar som en reaktion på att de mår dåligt och behöver tröst. Man behöver inte ha sett alla avsnitt av Lyxfällan (vilket jag förvisso gjort) för att känna till att det förekommer. Men vi frugal weirdos då? Är vi likadana?

Jag tycker att det här fenomenet är galet intressant. För jag kan köpa att man mår dåligt över att man hatar jobbet och inte får något nytt och därför äter choklad i tid och otid. Men om man hatar jobbet och vill därifrån så känns det rätt kontraproduktivt att tröstköpa kläder och smink. Trots att det är totalt irrationellt har jag gjort mig skyldig till det, men oftast inte vad gäller prylar utan snarare en resa (vilket jag nog inte är ensam om), bok (får fly iväg på  någon slags upplevelse) eller en chokladboll. Det är trots att jag objektivt förstår att det varken löser mitt akuta problem (att jag hatar mitt jobb) eller hjälper mig att komma därifrån (förutom bara en mycket kort stund då, vid till exempel resa).

På sistone har detta förändrats. Jag kan fortfarande känna att jag vill tröstpoppa mig lite popcorn för att må bättre över ett i övrigt hemskt (arbets-)liv, men det sista jag vill är att slösa pengar. För någon dag sedan hade jag en riktigt kass dag på jobbet och kom hem helt förstörd, bokstavligen. Min man föreslog hämtpizza. Jag föreslog att han skulle ta fram pizzadeg och fixa hemgjord. Själv kände jag mig helt inkapabel att göra något annat än ligga i soffan och gråta över allt jag varit med om. Det blev som jag ville, medan han muttrade lite över hur jobbigt det var att han fick laga mat istället för att springa till pizzerian 200 meter bort. Men det sjukaste är hur extremt stark känslan av att spara pengar blir när jag mår dåligt. Att inte gå till pizzerian handlar liksom om någon slags självbevarelsedrift. Det påminner lite om hur snål en kompis till mig blivit i tider av arbetslöshet. Hon beter sig liksom som att hon aldrig kommer tjäna pengar igen och som att hon befinner sig i helvetet. Ungefär så känns det för mig. Jag bara måste dricka vatten till frukost istället för juice (slutade iofs med juice för länge sedan av ekonomiska skäl) och ett restaurangbesök känns helt galet fel.

Vad beror det här på då? Sannolikt på att jag förändrats i grunden. Jag är inte bara intresserad av FIRE, utan jag förstår FIRE. Jag förstår att det är möjligt och hur man kommer dit. Jag förstår att det är ett realistiskt alternativ och jag förstår att mina handlingar leder till att jag hamnar där (eller inte) och hur snabbt det går. Jag kan bara gissa att jag inte gjorde det förut och att många inte fattar FIREs potential och just hur möjligt det är för de allra flesta. Då tröstshoppar man en tröja på MQ istället.  Fast det vi egentligen borde göra är att tröstspara en tusenlapp i indexfonder.

Eller vad tror ni? 

Tröstshoppar eller tröstparar ni? 

söndag 27 oktober 2019

När man inte är den man tror

Jag har en ny kollega. Vi kan kalla honom Göran. Göran och jag har mycket gemensamt och upptäckte tidigt att vi faktiskt båda är väldigt intresserade av privatekonomi och FIRE som koncept. Bara att träffa en person som vet vad FIRE är, känns stort. Lite som att vara på Camp FI varje arbetsdag typ. Hur mycket Göran och jag än har gemensamt kan jag inte låta bli att känna att han har större FI-amibioner än han faktiskt agerar ut. Idag tänkte jag skriva lite om hur ens ekonomiska självbild kan vara annorlunda än verkligheten.

Göran berättade för mig första gången vi sågs att han aldrig köper någonting. Han förklarade att han är anti materialism och att han därför inte köper några nya kläder eller saker, särskilt inte till sig själv. Det tog dock inte många dagar innan jag och Göran erbjöds handla böcker på en jobbmässa, där författaren till och med signerat böckerna. Jag tackade nej och tänkte för mig själv att det ju bara är att gå till biblioteket och låna de titlar som kändes intressanta. Göran däremot köpte på sig flera stycken och eftersom vi bokstavligen hade pratat om FIRE två minuter tidigare så kände han ett behov av att förklara för mig att han just när det gäller böcker är beredd att göra ett undantag, i alla fall i detta fall. Nu skulle det ju kunna vara så att just böcker vore Görans svaga punkt, men ju bättre jag lärde känna honom, desto mer började förstå att han gör rätt många undantag. 

Han som alltid cyklar till jobbet för hälsans och sparkvotens skull började plötsligt åka buss regelbundet och senare även bil. Där vi arbetar finns ingen gratis parkering så han fick då inte bara betala bensin utan även parkeringsavgifter. När det var dags för service av cykeln så gick han till cykelverkstad utan några stora behov av reparation och det dröjde inte länge innan han började prata om att köpa en motorcykel och ny bil. 

Det här kan ju vara åt andra hållet också. Min man upplever oss som extremt slösaktiga till och från och sen loggar han in på sitt lönekonto och konstaterar att han visst råkat spara 50 000 kr oplanerat på några månader (utöver autogiro-månadssparandet på 10 000). Han kan också tycka att våra matkostnader på 2500 kr är helt sjuka (som i höga), fast det rent objektivt inte är väldigt mycket lägre än vad som är normalt för en familj på tre personer. 

Nu skulle det här inlägget egentligen inte handla om vare sig Göran eller min man, utan snarare om att inte riktigt vara den man tror man är. För jag tror att det Göran gör är riktigt vanligt. Det är nog många därute som ser sig som riktigt miljövänliga, men ändå flyger varje månad. Det finns nog många som känner sig sparsamma som äter utelunch varje dag och det finns nog många som tror sig vara riktigt sportiga som snarare handlar sportkläder än spenderar tid i löparspåret. Varför är det så här då? Kanske lever vi kvar i en gammal bild av oss själva. Jag kanske var sportig när jag var i tonåren, men har samma kroppsform som Mamma mu idag? Eller så tror vi oss vara personerna som vi vill vara? Jag kanske har läst en massa artiklar om miljöhotet och tycker det är viktigt att jorden är beboelig om 50 år, men inte riktigt inser att mina egna flygresor gör mig till en del i problemet. Jag hade till exempel en kollega tidigare som bokstavligen flög på semesterresor varje månad, men som nästan bara åt vegetariskt "för klimatets skull".  Jag börjar ana att vi alla (inklusive jag själv) är i stora behov av en nära vän som är våghalsig nog att ge oss alla en liten reality check. 

Jag skriver inte det här för att shamea någon, men visst är det lite spännande när man inte riktigt den man är? 

Känner ni igen fenomenet? Vad tror ni det beror på?