fredag 15 november 2019

Hur blir man klädekonomisk?

För några år sedan hade jag svarat på den frågan genom att föreslå att gå med i H&M och liknande kedjors kundklubbar och därigenom samla på sig bonuspoäng (som ger bonuscheckar, yeeeeey, vad ekonomiskt!) och några lyckosamma rabatter på typ 20 % eller "Ta tre betala för två". Nu är jag ju rätt så långt bortom detta och förstår att det förvisso är bättre än att handla allt när exakt man känner för det och utan tanke på något annat än hur plagget ser ut, men så värst ekonomiskt är det inte ändå.

Istället tycker jag att second hand är rätt så fantastiskt. Jag kan inte förstå att det tog mig 30 år att lista ut att det mesta kan köpas begagnat, och i ärlighetens namn hade jag nog aldrig fattat det om inte jag blivit mamma. Men jo, det funkar prima att köpa alla dam- och barnkläder begagnat. Värre verkar det vara för män. Min man har hittills inte hittat annat än lustiga slipsar på Stadsmissionen som han ibland skojar till det med när jobbet har Casual Friday. Kanske är män smartare konsumenter? Eller kastar mer direkt i brännbart? Ingen aning, båda två alternativen låter rimliga.

För några år sedan lyssnade jag på Blondinbellas ekonomipodd (komiskt att hon hade en sådan med facit i hand) och då tipsade Pingis Hadenius om att man skulle tvätta ofta för att spara pengar. Jag tyckte det lät lite märkligt, eftersom jag redan då sällan brukade slänga kläder som inte var trasiga, men så här i efterhand inser jag fördelarna. Till exempel innebär ju det att man med ett litet barn slipper köpa 70-11 olika uppsättningar kläder i storlekar som snabbt blir urväxta. Som vuxen kan jag tycka att det också är skönt, eftersom jag då har färre antal plagg att hålla koll på, ta hand om och tvätta. Det gäller dock att planera desto bättre.

Men om man har färre plagg så måste man ju ta hand om dem bättre och här känner jag att jag har en del att jobba på. Högen med "Att laga"-kläder bara växer och vi har båda problem med svettfläckar som aldrig försvinner och kläder som fortsätter lukta sunkigt (framför allt svett). Hur löser man det? Vi läste något om ättika och har provat att bada kläderna i ättika, men det känns inte som att det dödar all lukt, och dessvärre verkar det inte hjälpa mot fläckar alls. Det känns särskilt tråkigt i och med att vi helt bytt ut sköljmedel mot ättika av miljöskäl.

Har ni några grymma klädekonomi och tvättips att delge? Jag känner att jag skulle behöva en massa husmorsknep. Än så länge har jag lärt mig att man kan sola bort många frukt- och grönsaksfläckar, vilket är rätt så underbart. Och att ättika funkar istället som sköljmedel för att göra plaggen (okej inte så stor skillnad egentligen) något mjukare och mindre statiska.

Vad mer kan vi göra för att spara pengar (och miljön!) när vi konsumerar kläder? 



PS. Jag känner mig skyldig att erkänna att jag fortfarande handlar en del på kedjor. För bara någon vecka sedan trillade det in 25 kr i bonus på Lindex för att jag handlat åt både mig och Mini där. DS

PS 2. Jag inser att det här inlägget kommer få typ en kommentar av IGMR som plikttroget känner sig skyldig att kommentera och att ingen läser min blogg på fredagar. Men om du mot förmodan inte heter IGMR och läser det här så får du gärna dela med dig av all din visdom. Jag har typ ingen alls. DS

PS3. IGMR får också gärna kommentera. Jag är väldigt tacksam för att du fortsatt tar dig tid. DS

tisdag 5 november 2019

Tipsinlägg

En av de bästa sakerna med sociala medier, bloggar och poddar är att de tips som man snappar upp. Det kan vara alltifrån att frysa vattenflaskor (Tack till Fru EB) till att P/E-tal nu är  tillgängliga på Avanza för utländska aktier (Tack till Avanzapodden). I det här inlägget hoppas jag på att dela med mig av några tips som givit mig glädje, men jag hoppas också på att få nya tips från er.

Tack vare en vänlig läsare på mitt upproriska inlägg så fick jag kännedom om möjligheten att fjärrlåna böcker. Helt fantastiskt bra tips, och personalen på biblioteket meddelade idag att det inte kostar mig någonting alls (till skillnad från när jag skulle fjärrlåna under min studietid). Så om du har ett snålt bibliotek eller bor i en liten kommun kanske fjärrlån kan möjliggöra engelsk kvalitetslitteratur på tema FI trots allt.

IGMR är ett föredöme vad gäller cashback och liknande. Personligen tog det mig rätt lång tid att ansluta mig till Refunder och jag har nu även konto hos två andra aktörer (Cashbackshopping och någon annan som jag inte ens minns vad den heter). Jag är lite lat och tycker att Refunder har funkat bäst av de tre jag provat så jag brukar köra på Refunder om företaget finns där. Gör det inte det kan jag dubbelkolla på Cashbackshopping. Oavsett hur engagerad du orkar vara och hur stor fan du är av att handla online så tycker jag att du ska prova någon form av cashback-shopping. För det är faktiskt precis så enkelt som det verkar. Du handlar någonting online och får pengar tillbaka. Det här brukade generera rätt mycket pengar förr, men ju mer hängiven jag blir second hand, desto mindre lukrativt blir det. Fortfarande blir det dock en del apoteksköp online och en del köp av underkläder och Bamse-kläder på Lindex. Några hundra per år brukar detta generera utan någon ansträngning alls.

På samma sätt som jag var seg med cashback, var jag seg med att skaffa Vimla. Eftersom det här inte är ett sponsrat inlägg, vill jag vara tydlig med att ni lika gärna kan skaffa Hallon, Halebop eller liknande för en otroligt låg kostnad jämfört med typ Telia, Tre och Telenor. Att någon fortfarande är kund hos dessa aktörer är mig ett mysterium och jag tipsar alla jag inte hatar om att bli kunder hos en lågprisleverantör. Och om du bor riktigt mycket på landet där "bara Telia funkar" så är det inte sant. Halebop går på deras nät, så byt ändå! :) För den som är intresserad av Vimla, se till att få en tipslänk av någon eftersom det genererar 10 kr rabatt i månaden. Den lilla aspekten missade jag, men jag har nu tipsat några andra istället som givit mig någon tia i rabatt på månadskostnaden. Teoretiskt skulle man kunna ha en kostnad på 0 kr i månaden om man tipsat 10 personer som ansluter sig till Vimla.

Ett annat tips som jag inser är halvt korkat är att ladda ner McDonald's-appen. Jag förstår att det är billigare att inte gå på "restaurang", men eftersom mini älskar nuggets och restaurangbesök blir det en del besök på Max och McDonald's. Det jag inte hade någon aning om, utan upptäckte av en ren slump, var att det är typ halva priset i appen hos McDonald's. Så ska man ändå stanna på McDonald's kan man lika gärna ladda ner appen och få två menyer till priset av en eller Happy meal på köpet. Vi får bokstavligen alltid det numera och man samlar dessutom poäng i appen som gör att man kan få gratis menyer senare också. På grund av platsbrist på mobilen har jag inte provat Max eller Burger kings appar, är det någon som vet om de har något liknande?

Googla alltid rabattkoder när du väl ska handla online. Typ hälften av gångerna finns det någon kod på Footway, Apotekhjärtat, eller random butik som jag ska handla i. Rätt bra pengar på lite tid. Om ni har en kompis som är student kan ni också passa på att be dem om en rabattkupong om ni vet att någon ger rabatt via Mecenat.

Jag tycker också att man ska våga använda poäng. Jag kommer aldrig glömma mina SAS- och Lufthansa-poäng som gick om intet för att jag ville vara sparsam även på dem. När det kommer till bonusprogram är inte sparsamhet alls lika smart som i vanliga livet. För de förfaller till skillnad från Investoraktier. Så passa på att hämta ut en "gratis" biobiljett med dina Coop-poäng om du ändå ska på bio och beställ en ny resa med dina Eurobonuspoäng innan de förfaller. Jag har hört att detsamma gäller cashback förresten. Så plocka ut slantarna nu och då.

Ännu senare än jag var på cashback och Vimla, var jag på att skaffa kreditkort. Jag gissar att det finns många som är mer insatta på ämnet än jag, men alltså, våga prova. Vi fick tillbaka 1% på vårt Coop-kort förr, men bytte till Preem när Coop försämrade villkoren. Nu får vi 0,5 %, men de sätts in direkt på vårt kreditkonto. I praktiken betyder det att vi får en del pengar insatta på vårt konto en gång i kvartalet. Nu i november drygt 250 kr. Hellre det än ingenting. Återigen är det absolut ingen ansträngning för oss och vi gillar att kreditkortet ger oss möjlighet att planera våra utgifter bättre. För vi vet ju att vi måste betala räkningen helt och fullt nästkommande månad. Det här är ett tips som jag däremot inte ger alla, eftersom det kan vara en riktigt dålig idé om man gillar att shoppa, men inte att hålla i slantarna. Men i och med att ni läser bloggen är ni betrodda med tipset att skaffa kreditkort, för det finns inga nackdelar alls för sparsamma FI-lovers.

Hur ni några tips på saker ni inte visste, men som sparat er pengar? 
Dela jättegärna med er! 

lördag 2 november 2019

Tröstshopping eller tröstsparande?

En sak som det typ är omöjligt att missa är att folk ofta shoppar som en reaktion på att de mår dåligt och behöver tröst. Man behöver inte ha sett alla avsnitt av Lyxfällan (vilket jag förvisso gjort) för att känna till att det förekommer. Men vi frugal weirdos då? Är vi likadana?

Jag tycker att det här fenomenet är galet intressant. För jag kan köpa att man mår dåligt över att man hatar jobbet och inte får något nytt och därför äter choklad i tid och otid. Men om man hatar jobbet och vill därifrån så känns det rätt kontraproduktivt att tröstköpa kläder och smink. Trots att det är totalt irrationellt har jag gjort mig skyldig till det, men oftast inte vad gäller prylar utan snarare en resa (vilket jag nog inte är ensam om), bok (får fly iväg på  någon slags upplevelse) eller en chokladboll. Det är trots att jag objektivt förstår att det varken löser mitt akuta problem (att jag hatar mitt jobb) eller hjälper mig att komma därifrån (förutom bara en mycket kort stund då, vid till exempel resa).

På sistone har detta förändrats. Jag kan fortfarande känna att jag vill tröstpoppa mig lite popcorn för att må bättre över ett i övrigt hemskt (arbets-)liv, men det sista jag vill är att slösa pengar. För någon dag sedan hade jag en riktigt kass dag på jobbet och kom hem helt förstörd, bokstavligen. Min man föreslog hämtpizza. Jag föreslog att han skulle ta fram pizzadeg och fixa hemgjord. Själv kände jag mig helt inkapabel att göra något annat än ligga i soffan och gråta över allt jag varit med om. Det blev som jag ville, medan han muttrade lite över hur jobbigt det var att han fick laga mat istället för att springa till pizzerian 200 meter bort. Men det sjukaste är hur extremt stark känslan av att spara pengar blir när jag mår dåligt. Att inte gå till pizzerian handlar liksom om någon slags självbevarelsedrift. Det påminner lite om hur snål en kompis till mig blivit i tider av arbetslöshet. Hon beter sig liksom som att hon aldrig kommer tjäna pengar igen och som att hon befinner sig i helvetet. Ungefär så känns det för mig. Jag bara måste dricka vatten till frukost istället för juice (slutade iofs med juice för länge sedan av ekonomiska skäl) och ett restaurangbesök känns helt galet fel.

Vad beror det här på då? Sannolikt på att jag förändrats i grunden. Jag är inte bara intresserad av FIRE, utan jag förstår FIRE. Jag förstår att det är möjligt och hur man kommer dit. Jag förstår att det är ett realistiskt alternativ och jag förstår att mina handlingar leder till att jag hamnar där (eller inte) och hur snabbt det går. Jag kan bara gissa att jag inte gjorde det förut och att många inte fattar FIREs potential och just hur möjligt det är för de allra flesta. Då tröstshoppar man en tröja på MQ istället.  Fast det vi egentligen borde göra är att tröstspara en tusenlapp i indexfonder.

Eller vad tror ni? 

Tröstshoppar eller tröstparar ni? 

söndag 27 oktober 2019

När man inte är den man tror

Jag har en ny kollega. Vi kan kalla honom Göran. Göran och jag har mycket gemensamt och upptäckte tidigt att vi faktiskt båda är väldigt intresserade av privatekonomi och FIRE som koncept. Bara att träffa en person som vet vad FIRE är, känns stort. Lite som att vara på Camp FI varje arbetsdag typ. Hur mycket Göran och jag än har gemensamt kan jag inte låta bli att känna att han har större FI-amibioner än han faktiskt agerar ut. Idag tänkte jag skriva lite om hur ens ekonomiska självbild kan vara annorlunda än verkligheten.

Göran berättade för mig första gången vi sågs att han aldrig köper någonting. Han förklarade att han är anti materialism och att han därför inte köper några nya kläder eller saker, särskilt inte till sig själv. Det tog dock inte många dagar innan jag och Göran erbjöds handla böcker på en jobbmässa, där författaren till och med signerat böckerna. Jag tackade nej och tänkte för mig själv att det ju bara är att gå till biblioteket och låna de titlar som kändes intressanta. Göran däremot köpte på sig flera stycken och eftersom vi bokstavligen hade pratat om FIRE två minuter tidigare så kände han ett behov av att förklara för mig att han just när det gäller böcker är beredd att göra ett undantag, i alla fall i detta fall. Nu skulle det ju kunna vara så att just böcker vore Görans svaga punkt, men ju bättre jag lärde känna honom, desto mer började förstå att han gör rätt många undantag. 

Han som alltid cyklar till jobbet för hälsans och sparkvotens skull började plötsligt åka buss regelbundet och senare även bil. Där vi arbetar finns ingen gratis parkering så han fick då inte bara betala bensin utan även parkeringsavgifter. När det var dags för service av cykeln så gick han till cykelverkstad utan några stora behov av reparation och det dröjde inte länge innan han började prata om att köpa en motorcykel och ny bil. 

Det här kan ju vara åt andra hållet också. Min man upplever oss som extremt slösaktiga till och från och sen loggar han in på sitt lönekonto och konstaterar att han visst råkat spara 50 000 kr oplanerat på några månader (utöver autogiro-månadssparandet på 10 000). Han kan också tycka att våra matkostnader på 2500 kr är helt sjuka (som i höga), fast det rent objektivt inte är väldigt mycket lägre än vad som är normalt för en familj på tre personer. 

Nu skulle det här inlägget egentligen inte handla om vare sig Göran eller min man, utan snarare om att inte riktigt vara den man tror man är. För jag tror att det Göran gör är riktigt vanligt. Det är nog många därute som ser sig som riktigt miljövänliga, men ändå flyger varje månad. Det finns nog många som känner sig sparsamma som äter utelunch varje dag och det finns nog många som tror sig vara riktigt sportiga som snarare handlar sportkläder än spenderar tid i löparspåret. Varför är det så här då? Kanske lever vi kvar i en gammal bild av oss själva. Jag kanske var sportig när jag var i tonåren, men har samma kroppsform som Mamma mu idag? Eller så tror vi oss vara personerna som vi vill vara? Jag kanske har läst en massa artiklar om miljöhotet och tycker det är viktigt att jorden är beboelig om 50 år, men inte riktigt inser att mina egna flygresor gör mig till en del i problemet. Jag hade till exempel en kollega tidigare som bokstavligen flög på semesterresor varje månad, men som nästan bara åt vegetariskt "för klimatets skull".  Jag börjar ana att vi alla (inklusive jag själv) är i stora behov av en nära vän som är våghalsig nog att ge oss alla en liten reality check. 

Jag skriver inte det här för att shamea någon, men visst är det lite spännande när man inte riktigt den man är? 

Känner ni igen fenomenet? Vad tror ni det beror på? 

lördag 19 oktober 2019

Gör uppror!

Okej, jag har varit frånvarande och måste erkänna att jag funderar lite på att sluta blogga. Det beror delvis på att jag inte har mått så bra under hösten rent psykiskt och delvis på att det har känts lite som att jag mest skrivit för mig själv. Även fast jag ser att många läser (men enligt min man kan det iofs röra sig om en robot) så märker jag inte riktigt av det i kommentarer och därför känner jag mig lite värdelös som bloggare. Jag får fundera vidare på den saken, men är ändå så fräck att jag kommer med en uppmaning.

För som ni säkert minns är jag ett stort fan av bibliotek, men för första gången har jag fått ett nej på ett inköpsförslag och det rörde sig om Choose FI-boken. De som följt mig vet att jag inte gärna köper böcker längre, men jag är i detta fall absolut beredd att göra ett undantag. Både för att jag älskar podden och för att jag gillar att stötta personer som gör skillnad. Men detta gör mig upprörd ändå! Vad var då förklaringen? Att det är en för smal grupp som har intresse av den. Ett tag senare önskade jag en bok som enbart tryckts i 2000 exemplar och som sålts i ungefär hälften. Den tog de in, men böcker om ekonomi intresserar för få tydligen. Jag röstar därför för att alla som har intresse av denna bok, oavsett om de vill köpa den eller inte, önskar den på sitt lokala bibliotek. När vi ändå är igång föreslår jag att vi önskar alla andra böcker inom denna genre också som vi är intresserade av. Jag ser gärna att biblioteket i min kommun (och resten av landet) lär sig att vi inte är en liten grupp som är intresserade av FI och privatekonomi. Det är kanske för mycket begärt att förvänta sig att detta ska bli samma anstorm som  vid Playing with fire-upproret, men jag hoppas ändå att vi  visar bibliotekstanterna att intressenterna för privatekonomi inte är en "smal målgrupp" och att FIRE är här för att stanna.


Kan ni hjälpa mig med det? 





söndag 29 september 2019

Utvärdering av vår fattigmånad

För oss kändes september riktigt fattig. Framför allt på grund av att vi båda tagit ut en hel del föräldraledighet i sommar, men också på grund av att vår flytt kostat en jäkla massa pengar. Vi var därför båda väldigt eniga om att vi behövde begränsa inköpen under september månad. Hur har det då gått?

För det första så har vi för första gången i realtid hållit koll på inköpen i excel. Om vi inte spontanhandlar imorgon (rätt osannolikt om sötsuget inte sätter in på jobbet) så landar matinköpen (i butik) på knappa 2700 kr. Det känner vi oss rätt nöjda med i och med att budgeten satts till 4000 kr för oss tre. När vi under helgen diskuterade hur det kom sig att vi lyckats så bra så konstaterade vi att vi nog varken ätit ur kyl och frys, eller bunkrat under månaden så kostnaden är nog rätt så representativ för faktisk konsumtion. Orsaken till att det går bra är inte helt enkel att svara på. Min man är helt övertygad om att det beror på att vi inte köpt något kött alls under månaden om man bortser från någon enstaka korv på kort datum till barnet. Övrig kost har alltså bestått främst av baljväxter. Jag tror absolut att det har bidragit, men i ärlighetens namn tror jag att planerandet varit till stor fördel. Det har varit skönt att haft en idé om vad som ska ätas under veckan och även att antalet besök till butiken minskat (även fast de är skrämmande många ändå). I och med att jag inte shoppat efter jobbet har både jag och mini orkat hålla oss från att köpa fika eller godis i efter jobbet-stress och trötthet. Jag tror även mycket på det här med att baka bröd själv och håller i detta nu på att testa recept som är ännu billigare än tidigare favoriter.

I övrigt har vi försökt vara rätt så medvetna i vår konsumtion. Personligen så inhandlade jag ett par löparskor för 1200 kr, vilket inte var sådär jätteekonomiskt, och nöjesbudgeten slutade på knappa 1200 kr (budget 1000 kr). Men månaden var helt okej ändå. Vi har inte unnat oss några lyxigare restaurangbesök, utan mer sånt som mini gillar (som McDonalds och Max) och har åtnjutit en del gratisaktiviteter.

Nu orkar jag inte skriva mer och i ärlighetens namn känner jag själv att det här inlägget är rätt dåligt skrivet och dessutom tråkigt. Jag ber om ursäkt och lovar bättring.

God natt!




lördag 21 september 2019

Är jag ekonomiskt fulländad nu?

Egentligen hade jag tänkt roa er med ett inlägg om allt dåligt jag gör trots att jag eftersträvar FIRE, men så kom ett inlägg på FB från en person som skulle få barn och insett kort innan sin föräldraledighet att "man vill ju inte vara fattig bara för att man är hemma". Hon hade verkligen panik över stundande föräldraledighet och fick en massa tips om hur hon skulle kunna dra ner på utgifterna. När jag läste tipsen så insåg jag ändå att jag har kommit rätt långt och det är det dagens inlägg handlar om.

Imorse var det första min man sa till mig att han måste klippa sig. När jag inte svarade sa han: "Eller så lägger jag 300 kr på det och går till frisören". Det är nästan roligt hur bisarr tanken på att någon av oss skulle gå till frisören är. Och det finaste i historien är att det här är något vi börjat med relativt nyligen, kanske till och med i år. Det betyder att vi har några tusenlappar i besparing från vårt tidigare frugala liv bara här. När jag sedan kom ner till köket satt jag och tittade på vår matsedel. Det som då slog mig är att planeringen verkligen har gjort under i vår familj som är betydligt mindre matstressad, även fast det händer att vi avviker från planeringen. Det blev till exempel pannkakor en dag när barnet inte ätit alls på förskolan och jag var för trött för att engagera mig i fyllda linspaprikor. Det andra är att en stor del av kosten är vegetarisk. Förr hade jag knappast suttit och småsurfat efter recept på kikärtsgrytor vars kostnad är så mikroskopisk att den nästan är försumbar. En gång i tiden åt vi mycket kött och dessutom fint kött som oxfilé. Nu ligger istället den ekologiska fläskfilén från REKO tryggt i frysen och väntar på ett "särskilt tillfälle" istället för att vara standard en gång i veckan. För att inte tala om det hembakta brödet som nu alltid pryder vårat frukostbord istället för Pågenlimpan som brukade vara standard.

Idag ska vi bege oss till biblioteket. Denna fantastiska plats som jag helt glömde bort mellan 15 och 25. Under samma år spenderade jag hela min nöjesbudget på böcker, vilket kan sammanfattas som helt jäkla onödigt. Det händer att jag köper böcker från författare jag vill stötta, titlar jag vill återkomma till eller med lång kö, men det är definitivt max 10% av de tidigare kostnaderna. Det bästa av allt är att jag känner mig mycket friare av det. Jag är fri att läsa skräplitteratur eftersom jag inte behöver bry mig om vare sig kostnad eller hur den ser ut i bokhyllan och jag är fri att våga prova något nytt. Just nu läser jag till exempel en feministisk biografi. Jag hade aldrig köpt den. Sannolikt hade jag aldrig ens hittat den. Men nu råkade den stå under "personalen tipsar" och jag har därmed vidgat mina vyer en gnutta.

Igår diskuterade jag med en kollega vad jag skulle göra i helgen. Och när han föreslog en aktivitet så var min spontana tanke att jag var dåligt förberedd för den aktiviteten, eftersom vi inte hade fika och lunch i frysen att ta med. Bara en sån sak. Visst kan det låta begränsande, men det som är så härligt är att jag fått in planerandet och ett annat sätt att tänka och det betyder att det här med picknick eller förberedelse inte känns så betungande. Man måste bara förbereda sig innan man beger sig iväg. Hur mycket pengar sparar inte det att inte slentrianshoppa lunch på dåliga caféer eller Ica nära på vägen dit?

Jag inser att det här inlägget är närmast religiöst. Men idag känner jag mig otroligt tacksam för alla förändringar jag och familjen gjort de senaste åren. Vilken fin bas vi har byggt.


Hur har du förändrats av FIRE?