(Inte så bra) status i mars 2023

Hej allihopa!

Jag ber om ursäkt för att jag försvann igen. Om jag skulle följa upp mitt statusinlägg i januari skulle jag säga att livet fortsatt lite i samma anda. Jag har hälsomässigt kämpat med att känna mig helt i botten, dra mig upp och tänka att börjar bli bättre, falla ner igen och kravla mig upp. Det har varit problem på en rad olika områden som enskilt hade varit möjligt att hantera men i kombination med andra problem känts svåröverkomliga. Men som min kloka mamma påpekade, så är det ju ofta lite så livet fungerar och förhoppningsvis blir man starkare när väl skiten är över.

Rent ekonomiskt går livet sådär. Vi har lyckats skaffa oss flera streamingtjänster (tre stycken för närvarande) samtidigt, vilket delvis beror på att vi är för lata för att avsluta dem efter inledande rabatterad period. Vi har också börjat äta en massa mer kött för att min man lagar större delen av maten och ingen av oss orkar bråka med framför allt Mini om huruvida den billigare och mer hälsosamma maten är äcklig eller faktiskt fullt ätbar och smarrig. Det har också blivit en massa sjukdagar för mig och VAB för oss båda. På plussidan står (obs: ironi) att vi inte orkat boka någon semester alls så där ligger vi inte ute med några pengar. Vem vet, vi kanske stannar hemma och odlar tomater hela sommaren istället. I och för sig tror jag mig se ett ökat kassaflöde på mitt privatkonto trots det där ökande sparandet vid årsskiftet, vilket skulle kunna tyda på att ekonomin är mycket bättre än jag tror. 

På det mer filosofiska planet är jag tacksam över att ha fått kontakt med flera läsare (och bloggare) som delat med sig av såväl sina erfarenheter som föräldrar som yrkesmässiga kunskaper. Även fast jag inte alltid är så duktig på att svara vare sig på mail eller kommentarer så läser jag allt (tids nog) med stor behållning. Tänk vad fint att det är så många som faktiskt läser vad en helt vanlig småbarnsmamma som jag skriver och tar sig tid att ge feedback, dela med sig av hur de själva löste motsvarande problem och vilka lärdomar de fått med sig. Ofta känns den här bloggen som en enda stor vänskapskrets eller familj och jag hoppas så innerligt att jag får möjlighet att träffa fler av er i framtiden. 

Om det är någonting som jag reflekterat över mycket på sistone så är det att livet är föränderligt. En stor del av mitt livspussel har gått ut på att försöka lösa de väldigt olika behoven hos mina barn där det ena verkat sakna tid med sin mamma på ett sätt som nästan gjort det plågsamt att både hämta och lämna det, medan det andra barnet blivit argt och bråkat vid varje hämtning för att det inte vill gå hem med oss tråkiga föräldrar. Nu har vindarna vänt, och det verkar plötsligt som att även det äldre barnet önskar sig mer tid med oss föräldrar och mindre tid på fritids. Samtidigt har jag en man som avskyr sitt jobb så mycket att han till och med själv reflekterat över risken för negativ inverkan på våra barn. Och det är en snubbe som tidigare levt för jobbet. Det har varit hela hans personlighet. Dessutom har jag som varit så ilsken på mitt jobb (oroa er inte, det är jag fortfarande till stor del) tackat nej till ett nytt jobb som jag erbjudits eftersom jag har förtroende för min nytillträdda chef och lönen inte skulle gått upp alls på det nya jobbet. Jag vet inte om det var ett korrekt beslut, men jag känner att det är värt ett försök. För att se det från den ljusa sidan så fick jag åtminstone ett nytt jobb, vilket betyder att mina referenser och hela person inte kan ha varit alltför katastrofal. 

Jag vet inte när jag kommer skriva igen. För den som är orolig kan jag trösta er med att om jag försvinner helt och fullt så finns det en del läsare som vet vem jag är och kan meddela saker som typ "hon blev påkörd av en buss och är hjärndöd", "hon blev lämnad för en yngre version och har blivit galen", eller åtminstone konkreta saker som att jag faktiskt avlidit. Ibland så får jag spontana idéer om saker jag skulle kunna skriva om. Men sen kommer jag på att jag inte riktigt orkar och bör lägga energin på saker som att öppna min post eller deklarera istället. Eller för den delen att göra de övningar som min nytillkomna terapeut givit mig. Det skulle dock inte förvåna mig om bara faktumet att jag skrev dessa rader gör att jag vaknar med enorm inspiration redan imorgon och därför överöser er med inlägg nästkommande vecka, men då är det så det är. 

För nu så önskar jag er en fortsatt trevlig vecka och hoppas att ni tar er igenom inflationen med åtminstone viss kvarvarande livsglädje!