Bakgrunden? Jag har uppriktigt sagt haft så roligt på jobbet det senaste året (ungefär åtminstone, minns inte exakta tidsramen) att jag nästan glömt bort FIRE. Jag fick några nya, roliga kollegor och en period med arbetsglädje. Under tiden kände jag mig fortfarande ganska trött periodvis och det var aldrig någon fröjd att gå upp på morgonen, men att gå till jobbet gav någonting. Som ett brev på posten kom sedan en ny omorganisation och förändrade allt, vilket gjorde att jag kände att jag inte orkade börja om. Med anledning av detta i kombination med en känsla av att jag försummade mina barn eftersom jag ofta var så trött på kvällarna att jag serverade dem frysta hamburgare och pulvermos till middag och sällan orkade läsa en bok vid nattning eller göra läxor på vardagar, så kände jag att något behövde ändras. I vanlig ordning så klurade jag fram och tillbaka och bestämde mig för att jag inte riktigt var i läget att jag orkade aktivt söka jobb och uppbåda den energin som krävs för att sälja in mig själv, så för mig kändes studier som ett bättre alternativ. Jag älskar att lära mig saker och vet att det finns områden som skulle kunna göra det lättare för mig att få jobb inom lite andra nischer. Jag har därför sökt tjänstledigt för det kommande året inledningsvis, men sagt till chefen att det kan komma att förlängas.
Jag tror att det kan bli svårt att komma tillbaka närväl jag slutat, varpå jag misstänker att jag starkt kommer dra mig från att återgå till jobbet. Det har nog varit det absolut läskigaste med att göra det här, för även om jag får komma tillbaka så har jag fattat att det nog blir jobbigt att göra det, vilket har fått mig att drabbas av något slags one more year-syndrome. För en trygghetssökare som jag själv, har det dock varit otroligt skönt att jag behåller rätten att kunna komma tillbaka genom att jag är student. Jag tror inte jag hade vågat annars. Utmaningen som väntar är att inte glida iväg och ägna den här tiden åt att tänka för mycket på huruvida jag kommer behöva gå tillbaka, vad som ska hända sedan och huruvida det var för tidigt. Jag har som målsättning att försöka leva mer i nuet, inte ta studierna på för stort allvar och se vad som fungerar bra.
Ekonomin då? Som en förberedelse har jag försökt hålla koll på kostnaderna och det ser ut som att 30000 inte är något som helst problem för oss att klara oss på. Vi har testat en period nu, och det går fint, men nu kommer sommaren och den tenderar ofta att bli ganska dyr för oss som familj på grund av resor. Om det visar sig att planen inte håller så är det okej, vi har att ta av. Hur har förberedelserna gått till? Jag har främst fokuserat på att förhandla och flytta elavtal, vilket jag tänker att jag ska fortsätta ägna mig åt med regelbundenhet och dragit ner på utemat och halv/hel-fabrikat. I övrigt, tänker jag att det handlar om att handla mer medvetet och göra mer som jag gjorde förut, när jag tänkte efter innan jag köpte saker. Jag har också sagt upp den livslånga Max-streamingen och Netflix. Det gör dock inga stora summor, men känns ändå principiellt viktigt att inte ha en massa saker samtidigt. Angående maten så visade det sig vara ganska enkelt förresten. Jag tipsar återigen om Åsa Axelssons bok Matexperimentet om man vill tänka lite extra på maten. Nu i maj har det varit rätt intensivt på grund av alla avslutningar, föräldramöten, APT:er och liknande så då har det blivit visst slarv, men än så länge har vi klarat oss under 5000 varje månad i år, vilket är ett framsteg. Vi har också börjat fylla på frysen igen efter januaris och februaris rensningar. Återigen vill jag tipsa om att baljväxter nästan är gratis och att det gör en enorm skillnad för plånboken om man lyckas äta huvudsakligen vegetariskt.
Hoppas ni har en fin vår och snart sommar och att ni inte jobbar en minut mer än ni önskar eller behöver!
PS. Och just ja, jag har i princip slutat spara på börsen! Vilken tuff grej det varit! Det borde jag berätta mer om i ett annat inlägg.
