fredag 9 november 2018

Ränta- på-ränta sexigare än det mesta

Som ni alla kanske misstänker efter att ha läst det här inlägget är jag inte så förtjust i mitt jobb eller att lönearbeta i största allmänhet. Det kan kanske tyckas vara lite tråkigt att komma till en sådan insikt när man enligt normen har 35-40 år kvar i arbetslivet och ja, jag måste erkänna att jag blev lite deppig när det var just det som hände mig. Men som av en händelse så hamnade jag en tråkig dag för kanske ett år sen på en blogg som visade sig vara riktigt underhållande och som typ ett år senare råkade länka mig till en podd som av en händelse fick mig att fastna vid ett avsnitt om en fellow millennial.

Det som var speciellt med det här avsnittet var att det påminde mig om det här tjatet (jag vet, nu är jag ännu en sån där jobbig en som kallar det för det åttonde underverket) om ränta- på ränta-effekten. För som det visar sig så kan jag med mitt i FIRE-sammanhang blygsamma kapital på runt miljonen ändå gå i pension om 20 år även om jag inte fortsätter spara i någon större omfattning. Det känns inte så sannolikt att jag går den vägen, precis som hon i podden sannolikt inte slutar maxa sin 401K (vad nu det är egentligen), men det känns skönt att veta att jag inte lär bli superfattig ens om jag skulle börja leva upp min lön plötsligt, börja arbeta halvtid permanent eller leva på min man American Style de kommande 20 åren. Är inte det ganska häftigt egentligen? Jag kan tack vare att jag började ung (inte i jämförelse med Investeraren kanske) faktiskt sluta spara och ändå ha det rätt gott ställt ekonomiskt på äldre dar. Mina kollegor drömmer om pension vid 63. Sannolikt kan jag gå före 50 utan att spara värst mycket alls de kommande 20 åren. Grattis till mig! Och grattis till er därute som förhoppningsvis befinner er i en liknande situation! 



Det här exemplet baseras på 1 miljon i startkapital, noll insättningar, snittavkastning på 8% och 2018 års skattesats för ISK. Jag vet att ni besserwissrar där ute kan börja prata om att det är fel avkastning, för låg skattesats och att inflationen borde räknas bort. Men jag kommer inte sluta vara glad för det. Oavsett hur missvisande min lilla kalkyl är så tycker jag att detta är toppen och jag kommer glädjas åt detta åtminstone tills någon kollega gör mig på dåligt humör igen. Det kommer säkert under dagen eller så. Men tills dess är jag glad. (cred till 
RikaTillsammans vars kalkylator används typ dagligen när jag vill räkna ut alternativkostnaden för en kaffe latte, pizza eller mascara åt mig själv eller allt oftare en ofrälst kompis) 

Har du räknat på effekten av att sluta spara och börja leva upp dina pengar? Om inte, gör det! 

5 kommentarer:

  1. Älskar inlägget. Du belyser så många aspekter av det här; den eleganta nyttan av att börja i tid. Förmågan att tänka större än svenne banan ("pension vid 63 wuäwuä vill till att gneta och dra") och jag märker att du redan börjat praktisera den så oerhört viktiga optimismen, en hörnsten inom FI. Jag har de senaste två-tre åren fått lära mig att långt ifrån alla är lika uppspelta över begreppet som en ann och ett litet tips är att redan från början välja en inställning när så sker för du kommer att bli både ifrågasatt, huvudklappad, mans- och womanssplainad, argt ifrågasatt ("tänk om alla bla bla bal"). I min värld kan man välja att vara a) offensiv b) defensiv. Jag försöker att hålla linje b i de flesta lägen förutom när någon visar genuint intresse. Då hänvisar jag dem till en MMM-post eller ett ChooseFI-avsnitt, eftersom dessa gör ett bättre jobb att förklara helheten. Jag kan omöjligt förklara det lika bra i tre klatchiga meningar - så som de flesta vill ha det förklarat för sig för att hålla FB-span of attention alert - varför jag tycker att jag gör konceptet mer rättvisa genom att hänvisa bort dem.

    En sak som jag däremot inte klarar av att tigga still om är skatten. En del har lite anklagande sagt något i stil med att "om alla gjorde som du skola vård omsorg etc" och jag brukar då påminna dem om matematiken. https://efficientbadass.blogspot.com/2018/01/skattar-mest-ar-bast.html. Om du ska jobba deltid och gigga (vilket är framtiden för de flesta av oss bara det att 97% väljer att låtsas som att folkhems-Peralbinhanssondrömmen aldrig tagit slut) kommer du troligtvis att dra in i storleksordningen en smula mindre än en random deltidsarbetande inom ett låglöneyrke. Och det är sällan man hör någon hetsa upp sig över att någon valt bort höglönekarriären.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skriver som ett fyllo ursäkta. "Tiga still" och med "defensi" menar jag inte att jag går i försvar, mer att jag undviker ämnet.

      Radera
    2. Jag kommer ihåg det där inlägget och jag tycker kommentarsfältet lyckades bra med att slakta kritiken. Det jag tycker är svårt med att prata om skatt är att man på något vis blandar ihop människovärde och statsfinanser. För om man ska vara krass är det väldigt många därute som "kostar mer än de betalar in". Tycker vi till exempel att alla som lever på Försäkringskassan större delen av livet lika gärna borde försvinna? Tycker vi att alla funktionsnedsatta som aldrig betalar in pengar till kommunerna borde försvinna? Rent krasst så finns det många därute som lever på bidrag av bra eller dåliga skäl som aldrig bidrar. Det blir konstigt att räkna på deras värde och samhällsskuld.

      Radera
  2. Det roliga är att det är ty INGEN som förstår ränta på ränta. Än värre är det att ingen är intresserad av investeringar (kanske för att man inte förstår ränta på ränta?).

    Bra inlägg hursomhaver. Jag har bubblat lite om det här: https://iblandgormanratt.blogspot.com/2018/10/the-rule-of-72.html

    SvaraRadera
  3. Märkligt, eller hur? Jag har läst inlägget och ska börja försöka tänka på det istället för att ta upp mobilen och ta fram sparkalkylatorn i tid och otid ;)

    SvaraRadera