En av de saker jag alltid haft svårt med i livet har varit att njuta här och nu. Jag har till skillnad från Svensson alltid kunnat se fördelarna med att få bra betyg, göra saker i tid och spara pengar. Alla dessa saker kräver att man ger upp lite av här och nu för att få ett bättre sen. Av bara vana fortsatte jag därför att spara mycket även som föräldraledig och sen när jag började jobba igen reflekterade jag inte så mycket över huruvida jag skulle jobba heltid eller inte, jag bara körde på och arbetade fokuserat mot målet frihet. Det ledde till att jag aldrig tog en karensdag (trots feber, influensa och migrän) utan antingen tog flex, jobbade hemifrån eller jobbade på jobbet trots sjukdom. Dessutom vabbade jag sällan, utan vobbade eller tog igen tid på kvällar och helger. I samband med årets lönesamtal började jag reflektera över de här valen och allt jag tänker att jag ska få göra sen om jag bara först ser till att plugga lite till, kämpa lite till, jobba lite till och spara lite till. Hur vet jag när det där "sen" har kommit?
Efter visst funderande började jag inse att det kanske inte längre är läge att skjuta upp allt till framtiden. Jag kom att tänka på något jag läst i en blogg jag tidigare följt, nämligen att frihet på deltid är också är frihet. Mitt barn är ju faktiskt litet nu och hur flitigt jag än sparar så är det inte så sannolikt att jag når FIRE innan det fyllt typ 15 trots hårt heltidsarbetande. Jag har därför beslutat mig för att gå ner i tid för att få prova på frihet på deltid. Det är dags att njuta lite här och nu och inte bara jobba för ett bättre sen. Utvärdering av hur det går följer, men jag hoppas att det är ett klokt beslut för både familj och mig själv trots att jag inte ännu kommit i närheten av riktig FIRE på Avanza. Jag måste erkänna att det tar emot lite, trots att jag vet att det här är ett logiskt val för en småbarnsmamma. Det känns bara inte som att det är något någon annan som vill nå frihet gör. Många andra ja visst, men inte frihetseftersträvare.
Har du övervägt frihet på deltid? Varför/Varför inte?
Vi har övervägt det men det blev inte av pga FIRE tankarna. Dock är det inte på det sättet man tror (pengarna) utan att vi har flexibla arbeten och med FIRE mindset bränner vi inte tid i affärer utan satsar på vänner/familj. Vi har mer tid nu trots att inget förändrats. Skulle arbetssituationerna förändras har jag inga problem med att gå ner i tid.
SvaraRaderaPappa Betalar? har skrivit en del inlägg om deltid som kan vara värda att läsa.
Jag förstår, tror jag. Nu har både jag och mannen flexibla jobb med flex och dylikt, men jag tycker ändå att det är svårt att få tiden att räcka till. Men om det funkar för er ändå så är det klart att det är dumt att förlänga tiden till FIRE - det är ju det vi alla (typ) eftersträvar. Jag ska spana in Pappa Betalar? lite mer. Har tittat in någon enstaka gång tidigare. Kul att du hittat hit förresten!
RaderaHaha, vad kul att titta in här och se att du länkar till min mans blogg! (Tinga = Fru Avfart Frihet) Jag var på väg att svara innan jag kollat in länken, men du vet ju redan var jag och maken står i frågan. :-)
SvaraRaderaVad roligt! Den bloggen var en riktig favorit trots inte så frekventa inlägg och jag saknar den mycket!
RaderaEn sak jag alltid undrat är hur ni resonerat kring uppdelning och vem som faktiskt går ner i tid. Ni verkar båda göra det i perioder, men har lönerna påverkat mycket? Har ni försökt tänka jämställt och delat lika eller har ni resonerat kring inkomst/statlig skatt/vem som förlorar minst osv?
Vi tjänar ganska olika. I vårt fall tjänar jag mycket sämre och vi förlorar därmed mindre på att jag är hemma. Samtidigt betalar mannen statlig inkomstskatt som vi gärna slipper och i grund och botten vill vi båda få tid med vårt barn. Han älskar dock sitt jobb, medan jag plågar mig igenom mina arbetsdagar vilket också är en aspekt att ha i åtanke. Sen lagar jag bättre mat så föredrar mer tid hemma ;)
Maken hälsar & tackar för komplimangen! Han har drabbats av skrivkramp, därav blir det inga inlägg, men vi fortsätter på vår inslagna väg mot frihet.
RaderaVad gäller deltidsjobbandet har våra löner inte spelat någon roll i sammanhanget, för vi tjänar ungefär lika (maken ca 10% mer än jag) & betalar båda statlig inkomstskatt på 20-30% av våra heltidslöner. Därav har det inte spelat någon roll ur ett ekonomiskt perspektiv vem som varit hemma.
Totalt sett över tid har jag jobbat mindre än maken, delvis pga att jag trivdes sämre på mitt tidigare jobb än vad maken gjorde på sitt & delvis för att jag är mer road av olika typer av hemarbete & att fixa & pyssla med barnen. Vad gäller hushållsarbete lägger vi båda ungefär lika mycket tid, så det är inte så att jag stått för all markservice för att jag jobbat lite mindre.
Vi har också båda varit långlediga tillsammans med barnen under alla somrar sen den första kom (6-8v ledigt under 10 år) plus ledigt under jular, höstlov & sportlov sen vi fick barn i skolålder, så där har vi ”spätt på” semestern med föräldraledighet i lika stor utsträckning båda två.
Vilken trevlig blogg, det kändes som att det va jag själv som skrev det här inlägget. Jag är också totalt värdelös på att njuta här och nu, planerar alltid framåt och kör på i ett rasande tempo. Har gått hem från jobbet nångång pga migrän men då löser jag min frånvaro själv och tar av flexen. Karens, aldrig!!
SvaraRaderaDeltid har slagit mig, flera gånger.. Ibland blir jag för snål och försöker tänka på annat ett tag men tanken kommer väldigt ofta tillbaka. Jag kan inte riktigt landa i om det är bra att köra på till vi kanske får barn, änsålänge har vi inte varit så tursamma där.. eller om man som sagt ska njuta av tiden här och nu istället. I stort är det kanske några fler sparår men man kanske mår bra på vägen och bygger upp ett liv utanför jobbet.. men det är svårt.. Hur många procent hade du tänkt gå ner och hur mkt tror du det påverkar er sparkvot och längd till frihet?
Hej! Vad roligt att det är fler som går i de banorna och som har problem med nuet. Jag misstänker att det är ganska vanligt bland oss som är duktiga på att spara i och med att vi per definition inte har några problem med att skjuta fram belöningar.
RaderaJag tycker i grund och botten inte att man behöver vänta på att få barn innan man testar deltid, men det kan kanske vara lättare för att man har lagstiftningen på sin sida. Min arbetsgivare har inte kunnat säga nej, eftersom jag har föräldraledighetslagen att luta mig mot. Däremot så vet jag flera personer utan små barn som fått igenom 80% på min arbetsplats ändå. Hur ser det ut där du jobbar?
Vad gäller omfattningen är jag inne på att jobba 60%. Jag är dock öppen för att jobba 80% längre fram. Just nu behöver jag dock ta ut föräldrapenning i rasande takt, eftersom mitt barn snart fyller fyra och passar då på att ta lite extra föräldrapenning som annars förfaller. Om det är så att ni aktivt försöker få barn kan det kanske ha en funktion att vänta lite till så att du får mer föräldrapenning längre fram. Men det vet du ju bäst själv så klart!
Vi har inte gjort en absolut kalkyl vad gäller frihet eller deltidens konsekvenser. Det är kanske lite ovanligt, men det gör att jag inte riktigt kan svara på frågan. Det beror också på att jag har svårt att veta vilken nivå vi ska lägga oss på längre fram. Är det 80% som blir det normala för mig? Får vi fler barn? Kommer vi i så fall köpa ett större boende? osv. Många andra har kanske lite mer kända förutsättningar, tex Tinga ovan som har sina barn och sannolikt inte planerar fler eller MI30 som hela tiden vetat att de inte planerat barn. Då kan man nog lättare göra kalkylen. I nuläget ligger vi på runt 60%, men det varierar. Ibland är barnet sjukt mycket och då blir det mycket VAB, och ibland växer det som ogräs och då blir det oförutsett mycket klädinköp. Därför tänker jag att det alltid blir lite extra osäkert med barn i beräkningen, men det är också för barnens skull som den här livsstilen blir extra viktig för mig och som till och med gjorde att jag fick kännedom om att det här går. Lycka till!
Jag gick ner till 90% i augusti och det är bland det bästa jag har gjort. Att kunna gå hem 1-2 timmar tidigare de dagar jag hämtar dottern har gjort under för energinivåerna och stämningen hemma. Plus att jag tror det går jämt ut för det har bidragit till mer hemlagade måltider och färre sjukdagar. Hade gärna jobbat ännu mindre men har helt enkelt inte råd just nu, det skulle göra sparandet alldeles för lågt. Men gillar tanken på att gradvis sänka arbetstiden, livet blir liksom hela tiden lite skönare.
SvaraRaderaVänligen, Hanna
Vad roligt att det hade önskad effekt för dig, Hanna! Jag tror verkligen att det kan ha positiv inverkan på matlagningen. Min familj lägger alldeles för mycket pengar på hämtmat/fika/restaurang och jag tror det kommer ändras rätt radikalt. Vi ligger totalt sett inom rekommendationerna för vår familjs storlek i matkostnad, men typ 30% av summan går till hämtmat. Om detta kunde förändras så vore det underbart!
RaderaFör mig har jag fått acceptera att sparkvoten går ner mycket, men att det nog är värt det. Att successivt minska låter underbart, men jag tror det dröjer länge innan jag kan minska ännu mer tyvärr. Det visar sig. Jag är dock helt inställt på att aldrig gå upp till heltid igen. Det känns som att deltid i olika former är för givande så länge som jag har små barn.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDet är en omställning psykiskt att gå ner i tid, ju mer du går ner ju större omställning. Jag jobbar två dagar vilket täcker mina omkostnader varje månad plus att det blir lite över att spara till FI. Under mina sämsta dagar ser jag det som att jag aldrig kommer att bli FI och under mina bästa dagar ser jag det som att jag redan är det. Man vet ju aldrig vad som händer sedan, lika bra att vara fri nu och det är en sliten klyscha men det är sant: barnen blir stora så snabbt.
SvaraRadera