tisdag 20 november 2018

Har du råd att skilja dig?

Nu misstänker jag att ni snart börjar oroa er för min relation på allvar och det är ni inte ensamma om. Mannen min tycker jag spenderar alldeles för mycket tid framför datorn om kvällarna (undra varför?) och alldeles för lite tid med honom. Med det sagt så är det egentligen inget fishy på gång (måste tilläggas ifall han fortfarande läser bloggen vid det här laget), men jag tycker ändå att ämnet separation är intressant. 

I samband med att jag läste det eminenta inlägget från FEB om att leva på sin man (eller snarare att inte göra det), så kom jag att fundera på något jag diskuterat med mina vänner flertalet gånger. Har vi råd att separera? Nu har min bekantskapskrets rätt olika förutsättningar, där den största skillnaden ligger i antalet barn. Min kompis med tre barn har sannolikt lite större anledning att ställa sig den här frågan (och kanske oroa sig lite) än mina barnlösa vänner. Jag bestämde mig för att sluta gissa och börja efterforska. Jag valde att fylla i en bolånekalkyl utifrån mina förutsättningar, dvs med min aktuella heltidslön, möjlig kontantinsats (okej, lite mer vore möjligt om portföljen tömdes, men det vill jag helst inte göra) och antal barn. Det här var svaret jag fick:


Nu vet ni förhoppningsvis inte var i Sverige jag bor. Men för den som är nyfiken kan jag säga att det INTE är på ett ställe där den där kalkylen möjliggör något köp av en bostadsrätt. Kanske ett tält? Eller ett Attefallshus. Men jag vet inte var jag i så fall skulle ställa det. Det här var ju en tråkig insikt. Det enda som är lite mindre deprimerande är att det är många som har det värre. Min kompis med tre ungar skulle trots en bättre lön enbart få låna typ 300 000 kr. Det kommer man ju långt med. Kanske i Dorotea, Torsby eller typ Mariestad. Men sannolikt inte i en stor eller medelstor stad.

Så vad gör vi nu då? Det bästa jag kan komma på från ett ekonomiskt perspektiv är att satsa på att rädda den där relationen om det krisar. Kanske är det värt att investera i parterapi? Börja titta på Star wars? Eller lägga ner din blogg om det är det som krävs? För fasiken, jag tror att det är himla många av oss därute som inte har råd att separera. I alla fall inte om vi vill kunna fortsätta investera, äta mat och ha kläder utan hål (har iofs aldrig varit prioriterat hos mig). Visst är det här upplyftande uppgifter för oss kvinnor som oftast är de som tjänar sämre och prioriterar familjelivet framför karriären? Nej, ett annat (lite mer feministiskt lämpligt) alternativ är att fortsätta spara och se till att nå viss självständighet ekonomiskt. För om det är något som kan möjliggöra att separera om det är det man vill, så är det pengar. Så se till att se om era hus därute. Oavsett kön. Då kan ni också vara säkra på att båda parter i ett förhållande stannar kvar av rätt anledning.

Har du råd att separera? 

PS. Jag har även kört samma kalkyl på mannen och som det visade sig så kan han köpa sig ett större (dyrare) boende än vad vi har idag. Visst kan han låna mindre än vi tillsammans, men han kommer minsann inte ha några problem att kunna ge vårt barn tak över huvudet om jag träffar en trevlig fransman eller spanjor och drar iväg.

17 kommentarer:

  1. Intressant. Jag kunde låna knappa 2 milj så det verkar ändå som om jag klarar mig.

    En annan dimension är om man bor dyrt och vill upprätthålla en viss standard/image. Att skilja sig då kanske gör att du i Stockholm hamnar utanför tullarna (gud förbjude) eller här i skåne typ i Hurva eller Svedala.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Efter att jag skrivit inlägget, så såg jag att du berört ämnet i helgen också. Kul! Det kanske inte bara handlar om image, utan att man som den "svagare" föräldern vill ha möjlighet att träffa sitt barn varannan dag/vecka eller var det nu är. Det finns nog viss risk att det är den rikare (ofta pappan) som får barnen hos sig större delen av tiden om den kan behålla ett större boende med egna rum tex. Oavsett så känns skilsmässa i Stockholm inte så kul.

      Radera
    2. Nä, blä. En annan mindre upplyftande sak är ju också om man har råd att partnern dör...

      Radera
  2. Hade en handledare under utbildningen som valt yrket för att vara ekonomiskt oberoende. Jag har funderat på det mycket själv och förstår hur hon tänkte. Det är skönt att veta att jag kan bo kvar i vårt område med barnen om jag skulle bli ensamstående. Sen trivs jag med mitt jobb också, inte bara den 25:e. På fredag är det löne-cava!
    /Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag försökte lansera barnbidragscava hemma igår men det mottogs ganska ljummet. Lönecava på en fredag dock, det är high Life!

      Radera
    2. Bra att du gör det! En annan både avskyr sitt jobb och skulle gå under ekonomiskt vid separation. Det är värre det. Jag får ta och skola om mig tror jag. :)

      Radera
  3. Bye bye deltid. Tur att det bara var på låtsas.

    Som ensamstående är detta lite eggande för min fantasi. Fatta PARADVÅNINGEN/SLOTTET jag tänker att jag skulle ha råd att köpa om någon annan delade på notan (brist på verklighetsförankring – check). Eller bara hur mycket extra jag skulle kunnat spara om vi bodde kvar. Blir eventuellt nedladdning av Tinder-appen ikväll.

    Vänligen, Hanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det man aldrig vant sig vid, saknar man ju aldrig, Hanna! Hoppas du inte har fem barn att försörja, för då är singellivet tufft (inte bara ekonomiskt).

      Radera
  4. 2.5 millar vill de tydligen slänga på mig, så jag har mitt på det torra (!). Även om jag vid tillfället skulle ha två barn (vilket vi i dagsläget inte har). Faktum är att jag till och med skulle kunna bo kvar i vår lägenhet (woho! för vi planerade för att kunna klara oss på en lön även efter lägenhetsköp).

    Det förutsätter naturligtvis att jag behåller Det Nya Välbetalda Heltidsjobbet och inte kuckelimuckar runt på deltid eller hittar på några andra frihetsmankelimang som samhället rynkar på näsan åt. Heltidsarbete bidrar ju till att man delvis blir en mindre trevlig version av sig själv, vilket potentiellt sätter relationer i svängning, vilket leder till att ovan resonemang blir aktuellt, vilket i värsta fall leder till separation, vilket i sin tur leder till att man behöver det där jobbet. Puh, vilken fin cirkel nån har räknat ut där. Tur att man har andra planer på lut :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns som att jag har hittat en själsfrände i dig. Du fattar ju grejen! Jag tror yrkeslivet leder till en enda stor ond spiral och att enda lösningen är att inte vara en del av det. Jag förstår att jag säkert skulle vilja jobba litegrann ändå, men bara vetskapen att jag verkligen på riktigt kan be chefen dra åt helvete skulle nog göra att jag mådde så mycket bättre, blev trevligare, fick bättre relation, mådde ännu bättre osv. Det vore en helt annan cirkel det!

      Radera
  5. Låter som en tråkig sits. Några åtgärder man kan vidta för att bygga trygghet på lång sikt, om du inte redan gjort allt detta:

    1. Stå i bostadsförmedlingens kö (plus andra eventuella alternativ).

    2. Dela på alla gemensamma kostnader procentuellt i förhållande till vardera partens andel av den sammanlagda inkomsten.

    3. Se till att din man kompenserar dig fullt ut om du går ned i arbetstid (förlorad inkomst plus förlorade pensionsavsättningar i statlig inkomstpension och tjänstepension).

    4. Gift er utan äktenskapsförord (men glöm inte att du även då måste kompenseras för uteblivna pensionsavsättningar eftersom dessa inte ingår i bodelningen, inte heller din mans tjänstepension).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipsen, Storugglan! Jag har faktiskt utforskat alternativ ett lite och det är absolut aktuellt för mig. Mindre lockande dock när jag insåg att vi pratar om typ 12 K i hyra för en trea. Det vore också rätt tufft för en ensamstående!

      Radera
  6. SBAB har skrivit om detta:
    https://www.sbab.se/bloggen/kvinnor-har-inte-rad-att-separera/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset! Vet att jag sett den artikeln förr, men det var innan jag var i bloggsvängen och ägnade hela min fritid åt att reflektera över olika ekonomiska val.

      Radera
  7. Jisses, 3,5 MSEK skulle jag visst få låna. Det skulle jag inte ens vilja låna tillsammans med min make. Det är en galen värld vi lever i.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lyllos dig! Jag vore nöjd om jag fick låna 2 miljoner. Men det lär krävas typ en 40%-ig löneökning och ingen ytterligare fortplantning för att det ska ske...

      Radera
  8. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera