Är barn billiga?

När vi bestämde oss för att få barn var något av det första som jag tänkte på ekonomin. Hur skulle vi ha råd? Det enda man hör när det kommer till barn och ekonomi är att de kostar minst en miljon och att ekonomin och pensionen drabbas negativt till följd av dem. Jag kan nu känna mig lite road över att tänka på mina panikartade samtal med min syster om hur i helvete man ska ha råd att köpa både säng, barnvagn, babynest, amningskudde och babyskydd med en isofix-bas. Jag var verkligen helt galen och minns hur jag skrek på henne när hon förklarade att man inte alls måste köpa alla de där sakerna. Hallå, hade hon helt missat att det är bebisens säkerhet det handlar om? Hon försökte övertyga mig om att det mest är hud- mot hud som gäller i början, att det inte är så omständigt att ha babyskydd utan bas och att bebisen sannolikt ändå skulle föredra att sova i vår säng framför en egen spjälsäng. Jag trodde hon drev med mig! Ibland funderade jag också på om hon försökte lura mig så att jag skulle framstå som en sämre mamma än hon inför våra föräldrar (ja, jag vet att det är lite psyksjuk-varning på det, men vi tävlade mycket som barn).

Galenskaperna fortsatte hela graviditeten, men lugnade ner sig ganska så snabbt när barnet väl kom. Plötsligt insåg jag att min syster hade haft rätt i ungefär allt och att jag hade lagt ner en massa pengar jag inte hade behövt. Den där amningskudden svär jag till exempel fortfarande över varje gång jag ser den! Nu har några år gått och jag känner fortfarande idag att barn verkar mindre kostsamma än jag hade tänkt mig. Visst är det så att de byter kläder oftare än en annan och växer som ogräs, men ambitionsnivån och konsumtionsnivån sätter nog i första hand vi som föräldrar. Det är vi som avgör om vi åker till Gekås, MoS (nyss lärt mig förkortningen) och Nordstan för att låta barnen själva välja kläder, eller om vi springer på loppis och Tradera för att se till att de små liven inte fryser om dagarna. Nu har faktiskt mitt barn en del nya kläder, men jag har till exempel som regel att alla inköp som görs ska kunna användas av eventuella syskon i framtiden. Jag låter mig därmed inte lockas in i saker som kill- och tjejgarderober och dubbla uppsättningar badkläder i storlek 98.

Därtill förändrades jag även som person när jag blev mamma. Jag insåg att jag själv inte kände samma behov av att konsumera till mig. Rent krasst så slutade jag bry mig ganska mycket om hur jag såg ut och fina kläder och makeup blev därmed ett minne blott (till mannens förtret). Utöver detta tillkom en tids- och sömnbrist som gjorde det väldigt o-roligt att gå ut och shoppa kläder eller böcker som jag annars hade lagt en del pengar på. Den största förändringen av alla var nog ändå att vi inte längre kunde göra några kostsamma resor eller finare (som i finare än lokala pizzerian) restaurangbesök på grund av att ungen inte riktigt passade in i de miljöerna. Där sparade vi in rätt mycket pengar! Jag kan också känna att matkostnaderna gått ner något sedan barnet började äta riktig mat. Det beror på att finare köttbitar är rätt oönskade (jag vill ha makaroner, mamma!) och att mamman måste vara närmast ett helgon i mataffären för att barnet inte ska få dåliga vanor (man kan inte äta godis på en tiiisdag, mamma, det är tookigt!). Jag brukar också undvika mataffären i största möjliga mån för att slippa skämmas över att ungen stjäl godis eller börjar gråta över att jag inte köper bullar. Det i sin tur leder till färre impulsinköp, vilket drar ner kostnaderna för snask som jag annars varit svag för.

Så är barn lika dyra som jag hade föreställt mig? Svaret på den frågan är faktiskt nej. Nu ska jag vara ödmjuk inför det faktum att mitt barn är rätt litet fortfarande och inte har så dyra önskemål som andra. Men jag tror att en stor anledning till att vi tycker att barn är så dyra är just att vi gör dem dyra. Det är vi som vänjer dem vid högar av paket varje jul, nya kläder av fina märken och att få välja dyraste julkalendern.

Vad tycker ni? Måste barn vara dyra? 


PS. Jag har medvetet valt att inte belysa inkomstförlusten som barn orsakar. Det beror på att jag tycker det är en kass kostnad att räkna med för oss FIRE-ister, eftersom vi ÄNDÅ vill vara hemma utan att jobba. Det är närmast en nettovinst för oss att få betalt och pensionsinsättningar fast vi inte jobbar.