tisdag 27 november 2018

Kan man bli ekonomiskt oberoende med vanlig lön?

För den som faktiskt läser den här bloggen och andra liknande bloggar regelbundet så tänker ni säkert att svaret är ett självklart ja. Men för de allra flesta därute är det inte så självklart och det beror kanske på att de inte ser andra vanliga människor som lyckats med samma sak och att de inte förstått ränta-på-ränta-effekten. För den som inte vet så mycket om mig (och det kan nog vara en del eftersom jag aldrig skrivit en ordentlig introduktion till skillnad från till exempel nytillskottet Flow-FI) kan jag avslöja att jag är galet medel-Svensson och inte alls sådär inspirerande som många andra bloggare därute. Jag tjänar tydligen till och med mindre än medelkvinnan och mindre än de flesta kollegorna i samma yrkesroll på min arbetsplats. Jag misstänker att jag är lite avvikande i FIRE-världen till följd av detta. Min känsla är att de flesta andra bloggarna tjänar betydligt bättre än medel och att många har en ambitiös yrkeskarriär bakom sig innan de kommer in på det här spåret.

I och med att jag på sistone varit så inne på det här med huruvida jag klarar en eventuell separation beslutade jag mig för att räkna på huruvida jag kan bli ekonomiskt oberoende även som ensamstående mamma med den här halvtaskiga lönen. Jag räknade därför på ett ungefärligt startvärde utifrån senaste tidens börssvängningar och ett månadssparande på runt 5000 kr. Det är den nivå jag tror att jag skulle klara av att upprätthålla även som ensamstående, deltidsarbetande mamma och om jag inte klarar av det får jag helt enkelt börja arbeta heltid igen. Det är också den nivå jag bestämt mig för att klara av vid en eventuell ny föräldraledighet (utan att först separera i detta fall, om jag gör båda samtidigt kan det bli svårt). För enkelhetens skull räknade jag på ett hypotetiskt behov av att kunna leva på 15 000 kr i månaden i framtiden (notera att jag ALDRIG levt på så mycket pengar någonsin). Det motsvarar ungefär vad jag får ut i månaden på heltid minus 5000 kr i sparande. Vad sa då sparkalkylatorn när jag tryckte in de här siffrorna och lade på lite skatt?



Enligt sparkalkylatorn skulle jag i så fall nå ekonomisk frihet om 17 år. Jag räknade ut frihetsbeloppet genom att ta det hypotetiska högre behovet av årsinkomst (180 000) och dividera det med 0,04 enligt 4%-regeln. Man kan också ta beloppet och multiplicera med 25, det ger samma effekt. Det gav mig ett behov av ett kapital på 4 500 000. Jag har medvetet valt att bortse från inflation och som kompensation valt att inte öka månadssparandet alls. Och hittills har mina löneökningar överstigit inflationen, så det borde inte vara något problem att öka med inflationstakten. Nu har jag förvisso en startplåt som definitivt innebär att jag kan komma dit snabbare än jag annars hade. Men den startplåten finns ju där för att jag börjat tidigare än idag (och till viss del på grund av mina föräldrars barnspar, tack!!) och jag tycker därför inte att det ska fungera avskräckande. För den som inte är förälder och för den som tjänar något bättre än jag blir det helt klart lättare än det är för mig i mitt hypotetiska exempel. Likaså för den som bor tillsammans med någon och delar på fasta kostnader. 

Svaret på frågeställningen blir alltså ja. Men det tar nog längre tid än för de som tjänar 50000 i månaden och än för de som är barnlösa. I alla fall om dessa personer klarar av att leva lika enkelt som jag gör som medelinkomsttagare (nästan) och småbarnsförälder. 

Hur ser dina förutsättningar att nå FIRE ut? Tror du att lönen har en stor inverkan på när man når dit? 



25 kommentarer:

  1. Nu förstår jag att detta är en hypotetisk ’Worst case senario’-kalkyl, men ponera att du skulle stå där, ensamstående och föräldraledig med barn nr 2 så kommer du få ’skatteåterbäring’ i form av bostadsbidrag och ditt ex skulle kunna betala underhåll. Detta i kombination med dina FIRE-skills skulle garanterat ändå leda till någon form hyfsat sparande. Som FIRE-person hittar man också alltid extra-gigs :) När undertecknad var nyskild vid 27 hade jag två jobb de veckor jag inte hade barnen. Dessutom händer det mycket med lönen och karriären efter 30 (Jag tror att du är några år yngre än mig) och jag tycker alla i min bekantskapskrets hade typ mellan 22-27k i 20-årsåldern men efter ett par jobb-byten och några år i arbetslivet så finns det nog ingen som åtminstone inte har runt 40k. Om det kan vara till någon ’tröst’ :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är närmare 50, har högskoleutbildning och specialistutbildning och 25 års erfarenhet inom mitt yrke. Jag tjänar under 40k.Så är det om man är sjuksköterska.

      Radera
    2. @Anonym, rädd att göra dig besviken nu men jag tror aldrig jag kommer kunna tjäna 40 K. Jag skulle i så fall behöva byta spår rätt rejält och plugga igen, men tack vare att jag redan pluggat i ca sex år skulle det nog bli svårt. Svårt att hålla sig borta från sparandet om inte annat under en längre tid igen. Jag får nog satsa mer på att minska utgifterna än att öka inkomsterna, särskilt som jag inte vill jobba heltid på ett tag. Jag hoppas ändå på något högre lön och kanske ett byte av arbetsplats. Jag tänker att möjligheterna beror lite på var man bor också. Stockholmaren har nog större möjligheter till 40K än Doroteabon. Det är icke att förglömma. :)

      Radera
    3. @Anonym 2. Jag vet! Alla har kanske inte de möjligheterna. Du skulle kanske ändå kunna bli hyrsköterska, medan något liknande alternativ saknas för min yrkeskår (vad jag vet). Vi får satsa på låga utgifter istället.

      Radera
  2. Jag tror helt klart att det är lättare att ha en högre spartakt med en högre lön. Det finns gränser för hur låga kostnader man kan ha. Med högre lön finns större svängutrymme och man behöver inte göra lika svåra val i sin vardag för att ändå bibehålla en hög sparkvot. Ser man till helheten kan dock högre lön innebära långa utbildningar med studieskulder osv i bagaget som kan påverka frihetssträvandet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja. Jag tror att jag har fler högskolepoäng än snittadvokaten eller civilekonomen och därmed en rejäl skuld och förlorad inkomst under många år, samt låg lön. Det gäller även mina kollegor. Det är inte många på min arbetsplats som har fler än enstaka poäng att studera med CSN och hos oss tjänar ingen mer än 35 K. Så det kan ju vara så att man har stora skulder och låg lön. Tänk alla lärare, specialistsjuksköterskor, socionomer och samhällsvetare.

      Radera
  3. Allt handlar ju om gapet mellan lön och utgifter. Man väljer levnadsnivå och sedan får man avgöra om det är värt timmarna på jobbet eller om man ska skala av ytterligare.

    Det är också lättare om man är två så klart. Utgifter delas och sparandet kan öka.

    SvaraRadera
  4. Håller med FlowFI, det är enklare med hög lön (och två i hushållet mitt tillägg). MEN med det sagt tycker jag att du i ditt inlägg snuddar vid det jag tycker är frapperande nämligen att så många trots hög lön, två inkomster etc fortfarande sitter fast i ekorrhjulet med noll sparande. En vän till mig fick nytt jobb förra veckan, 70 papp i månaden. De hyr ut ett gästhus = inga boendekostnader för villan. Jag frågar henne "nu blir det väl bra med pengar in i pengamaskinen?" men då visar det sig att de håller på med ett renoveringsprojekt i källaren som slukar allt. Man kan sätta sprätt om viljan finns där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gör ju jag också EB men själv är bäste dräng.

      Radera
    2. Här snackar vi elektriker med 100% påslag på tillbehören.

      Radera
    3. Så är det säkert. Jag ville egentligen skriva ett positivt inlägg, men det känns som att det tolkades som det är så jäkla jobbigt för hypotetiskt ensamstående mamma-jag. Jag blir mest förvånad över att det faktiskt visst går även under kassa förutsättningar (kommer dock bli hemlös som konstaterats i tidigare inlägg ;)

      Radera
  5. Viljan (och kunskapen) måste ju finnas, men sen tror jag definitivt att inkomsten påverkar spargraden. Jag sparade 50% av min "inkomst" redan när jag levde på CSN-lån (ja jag räknade det som inkomst då), men då bodde jag i korridorsrum på 17 kvm, hade inga fritidsintressen som kostade pengar, och åt bara väldigt billig hemlagad vegetarisk mat. Det var otroligt lärorikt men jag skulle inte vilja leva så nu. Drygt 6 år senare så har jag och min fästman köpt lägenhet, har hund, bolån, nya absurt välbetalda jobb och absolut mer ambitiösa framtidsplaner som hus/gård, barn, fler djur, självförsörjning och ekonomisk frihet. Trots det är det en utmaning att spara minst 50%... det kan jag skämmas lite för ibland, men även om vi spenderar mycket pengar så läggs de i alla fall på bättre och mer långsiktiga saker (hälsa, enkelhet, hållbara framtidsmål, mm.) nu.

    Vi har det så jäkla gott ställt så man kan bli mörkrädd (netto in ca 60 tkr/mån beroende på debiteringsgrad), och jag märker tydligt att jag blir mer lat/bekväm ju mer pengar som ramlar in. Jag växte inte upp såhär - 10 tkr var en förmögenhet för inte alls så många år sedan, och mamma förde nitisk kassabok för att klara av att uppfostra mig som ensamstående och periodvis arbetslös låginkomsttagare. Allting är relativt liksom - en hundralapp är inte en hundralapp utan är en hundralapp i förhållande till hur många andra hundralappar en har.

    Å andra sidan vill jag känna mig duktig för att vi minsann inte spenderar 110% av vår inkomst varje månad. Det här livet vi lever fanns inte ens i min världsbild för bara några år sedan och jag känner mig otroligt lyckligt lottad. Jag hänvisar till Mrs Frugalwoods fantastiska inlägg The Privilege Of Pursuing Financial Independence (https://www.frugalwoods.com/2015/02/16/the-privilege-of-pursuing-financial-independence/), för jag kan inte säga det bättre själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du och jag hade nog blivit bra kompisar under studietiden. Synd att vi inte hittade varandra då! ;)

      Tack för tipset, hade inte läst det innan och känner att det här ämnet måste spinnas vidare på. För visst anpassar vi oss? Även vi FIREister? Vi borde väl kunna leva som din mamma? Vi som är medvetna? Men ändå gör vi nog inte det. Jag kan se att min sparkvot sjunkit med tiden. Så jag tror definitivt att vi kan justera upp livsstil lättare än tvärtom.

      Radera
  6. Hej Frihetsmamman,
    Om man kan spara en stor del av lönen så har man goda möjligheter att lyckas med FIRE. Att spara ihop en stor slant man skulle kunna leva på eller vad man nu önskar. Att spara en stor del av lönen är grejen, oavsett om man tjänar 20k eller 30 k. Du har säkert redan sett Mr Money Mustachs presentation på Youtube men om du inte gjort det så rekar jag den. Han pratar bla om just det där, att spara ihop FIRE med olika inkomstnivåer. https://www.youtube.com/watch?v=FEBe7ZEfORc&t=40s

    Lycka till med ditt spar och dina mål.

    Mvh petrusko

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset, Petrusko! Ja, dessutom är ju största styrkan att klara sig på lite. Det är kanske värt mer än pengar på banken tom?

      Radera
  7. Jag skulle snarare tro att "vanlig" lön är det vanligaste bland människor som kämpar för eller lyckas med att bli ekonomiskt oberoende. Det handlar så mycket mer om små utgifter än stora inkomster. Dessutom är jobbet oftare en hobby för höginkomsttagare än för dem som tjänar sämre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror du? Vad är då en vanlig lön? Av de bloggare som öppet delar med sin av sina inkomster är det få som tjänar under 40 K i månaden. Det tycker jag är ganska bra lön. Men jag tror absolut att du har rätt i att arbetet kan vara en hobby och att man dessutom kan umgås med andra likasinnade som göra spenderandet till en sport, därmed FI svårt.

      Radera
    2. Fråga inte mig vad en vanlig lön är. Jag har inte haft vanlig lön (eller ovanlig) på arton år. Jag har ingen statistik som visar vare sig det ena eller det andra, det är bara min subjektiva känsla att människor med lägre lön är bättre på den typ av regelbundet sparande som krävs. Men självklart är det stor spridning.

      Sedan ligger det väl lite i människans natur att man hellre skryter om en hög lön än en lägre, så de som visar sina siffror kommer ha höga, på samma sätt som man nästan aldrig hör någon berätta att "så här fattig är jag".

      Radera
  8. Jag tror en hel del FI:are faktiskt fått upp ögonen för möjligheten just PÅ GRUND AV sin höga inkomst. De ser att de får ett rejält överskott varje månad och förstår att de kan byta de pengarna mot tid, och när en väl räknat ut det är det som bekant svårt att gå tillbaka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske. Eller för att jobben kräver så mycket av en att man får utmattningssyndrom och funderar om? Eller för att jobbet tar upp för mycket av ens liv? Oavsett anledning så är det ju bra. Men jag tror det är möjligt för oss vanliga dödliga också och jag tycker personligen att det är mer inspirerande när personer med lägre inkomster lyckas. Tex Slimis.

      Radera
  9. Hej!

    Jag är ensamstående mamma och har jobbat mig upp. Började längst ner i kedjan och har presterat på topp under många år samt bytit tjänst och avancerat när jag kan. Har hamnat på närmare 40 innan skatt nu och planerar att lägga om min sparplan åt det mer extrema hållet nu så jag kan tidigarelägga min exit och ta ett steg ifrån samhället och slippa vara innästlad i alla system. Det är som en sekt när man tänker efter, vi blir lurade från början att fastna i systemet. Ska vi starta upp en liten by någonstans och börja med byteshandel? Vi kan ha en som odlar, en smed osv. MYS!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gillar ditt förslag om byteshandel. Kanske är det lite det som är grejen även med livsstilsföretagande som jag blir mer och mer tänd på.

      Förlåt för sent svar som du nästan garanterat aldrig kommer läsa. :)

      Radera
  10. Vad är "hög lön"? Jag är akademiker med 18 år inom IT-branschen och har ut i handen ca 30" kr i månaden. Kollar man på lyxfällan har folk med betydligt enklare jobb och diverse bidrag (bostadsbidrag, barnbidrag, underhåll etc etc etc) inte långt ifrån samma peng.

    Sverige är landet där det lönar sig att inte jobba... tyvärr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Såg det här "lite sent", men det är ändå betydligt mer än snittpersonen i Sverige och otroligt mycket mer än jag tjänar och har tjänat. Sen beror det så klart på var man bor. Det är sannolikt en jättebra lön i Dorotea, men desto sämre på Lidingö där allt är dyrt.

      Radera
  11. Kära Herr / Fru.
    Min erfarenhet av Private Loans-ForBad Credit var en stressfri, enkel transaktion. Ms. Karen Brenneman var mycket informativ och arbetade i rätt tid med mig. Ms. Karen Brenneman hittade det bästa lånet för mig och godkändes mycket snabbt 250000 kr.
    Tack, Karen Brenneman för att du gjorde mig skuldfri. Om du letar efter en plats att få ett lån kan du bara skicka e-post eller skicka ett SMS till hennes Whatsapp-telefonnummer.
    E-post: Privateloansforbadcredit@outlook.com
    Whatsapp + 1928-222-4790

    SvaraRadera