Jag har ju tidigare skrivit en del om att man faktiskt inte måste lägga så himla mycket pengar på sina barn, eftersom det finns Tradera, gratisnöjen, bibliotek och det dessutom inte granskas av socialen att varje unge får minst 10 julklappar med nya fräscha plastleksaker varje år. Men detta till trots så måste ju även jag medge att det finns en del saker som kostar och är svåra att undkomma. Vi betalar maxtaxa för förskolan (så värt det och inga klagomål på detta, men vore svårt att undvika), vi betalar en barnförsäkring för trollet, vi har varit så snälla att ungen fått en egen säng och en del leksaker. Dessutom ger vi barnet mat (försöker iaf, men det är mest makaroner med ketchup som går hem)! Man måste kanske inte köpa nya märkeskläder, laga gourmetmat (som sagt, det är makaroner och pommes de vill ha ändå) eller köpa en elbil eller iPad till varje treåring, men ändå kommer man inte ifrån att man spenderar en del på dem.
Betyder det att vi borde fundera i förväg på om detta är värt det innan vi skaffar dem? Jag måste medge att jag själv inte hade en tanke på det alls innan jag fick barn. Min man pratade lite om att han nog borde skaffa sig en bättre lön först, men jag var ovanligt avslappnad och malde på om att barn bara behövde kärlek. Varför vänta liksom? (Är det nu kidsen skulle skriva YOLO?) Min känsla sådär generellt är att de flesta därute är som jag. Jag har förvisso hört min bästis säga att de nog inte bör skaffa fler än tre barn för att det vore dyrt med ännu större bil och resor utomlands, men få analyserar nog på allvar kostnaderna innan de skaffar sig en liten knodd.
Min gissning är att det här är djupt rotat i oss svenskar som är vana med att lita på samhället. Om man vet att Försäkringskassan och socialen finns (och ingen kan nog ha missat det), tänker jag att man i grund och botten inte behöver oroa sig så mycket. Särskilt om man har i åtanke att sjukvård är i princip kostnadsfritt, mediciner för barn likaså och det även finns a-kassa för arbetslösa. Vi behöver nog inte oroa oss så himla mycket. Annat verkar det vara i USA, utifrån vad jag förstår på ChooseFI-podden.
I och med att ni är de mest ekonomiska människorna jag vet, kan jag inte låta bli att fundera på hur ni resonerar. Har ni någonsin funderat på om ni har råd att skaffa barn (okej, råd har ni med största sannolikhet) eller om det är värt att skaffa barn på grund av de kostnader de skapar? Påverkar ekonomin (som vi alla tycker är ett rätt viktigt ämne) er vilja att skaffa ett eller flera barn?
Snälla, dela med er. De senaste dagarna har ni verkligen visat att ni kan. Jag uppskattar det SÅ mycket.
Jag skrattar gott åt (well, jag drog lite på mina svårflirtade smilband åt) "och det dessutom inte granskas av socialen att varje unge får minst 10 julklappar med nya fräscha plastleksaker varje år." Bra inlägg! På a, b och c svarar jag nej, nej och nej eftersombabymaskinen pågick under min period av privatekonomisk ignorans och blissfull okunskap. Jag hade nog inte heller gjort annorlunda val idag eftersom jag har djupt rotade psykologiska skäl till att skaffa tre (är själv ensambarn och gillade det inte). Håller helt med dig om att vi har en mycket speciell situation i Sverige. Det gäller för den delen också hela sjukvårdsförsäkringssystemet som gör att vi slipper spara ihop till 10 Mkr för att nå FI, som man måste over-seas. Två ankedoter:
SvaraRadera- En chef med idag vuxna barn berättade om hur det var innan maxtaxan infördes. Det kostade dem typ 12 000 kronor i månaden att ha barnen på dagis så det slutade med att de anslöt sig till ett föräldrakooperativ och hon (såklart) gick ner i deltid för att jobba. 90-tal, inte 1800-tal.
- När jag var i USA (my 1 and only trip) träffade jag en tjej (skandinav) som nu skiljde sig från sin man pga att de tyckte olika i barnfrågan. Om jag minns det rätt så var det en av dem som inte tyckte att det var värt det (så även pengamässigt) och den andra tyckte det. Läkare och skådis, så inga bums. Kanske var det annat, jag vet ej, men min spontana känsla är att du tänker dig för tretton varv innan du rusar åstad i USA. Det behöver du inte göra här med de säkerhetssystem du nämner.
God morgon frihetsmamman! Tack för en trevlig blogg!
SvaraRaderaJag har alltid funderat på de där skräckkalkylerna som finns kring barn och aldrig riktigt kunnat relatera till dem på ett personligt plan. Dock har jag sett på nära håll hur folk fullständigt galenshoppar nya kläder, leksaker och onödiga prylar till sina bebisar/ barn (även sånt där som man tror är livsnödvändigt pre-bebis men som inte används sedan).
Men för att komma till din fråga, för egen del har aldrig ekonomin påverkat min vilja att skaffa barn. Jag älskar bebisar/ barn och har alltid drömt om en stor familj, oavsett kostnad (inser såhär i efterhand att min gräns för vad jag hinner med gick vid tre...) Mina barn kostar så lite i rena pengar att vi totalt går på finansielltplus på dem med barnbidrag på 54k/ år. Så nej, ekonomin påverkar inte min vilja, men barn tar tid så det är väl mest ork och intresse som behövs. Men jag förstår om vissa t.ex. storstadsfamiljer inte har råd att skaffa det där andra/tredje barnet pga att bostaden måste uppgraderas 20 kvm och då går kalaset lös på 2 milj extra.
/S
Med bidragen man får i Sverige är barn ren vinst. Om man vill. Men med lyxfällan-beteende kan det förstås bli en kolossal brakförlust också. Det beror ju på hur mycket onödig skit man väljer att skämma bort ungarna med...
SvaraRaderaJag har aldrig någonsin velat ha barn. Till viss del beror det på att jag inte vill känna bördan av att vara tvungen att försörja någon annan än mig själv. Mest beror det dock på rent ointresse för barn och moderskap överhuvudtaget. Är förvånad över att så många fortfarande vill ha barn trots de möjligheter som finns idag till barnbegränsning, "barnstopp". Den enda verkliga fördelen med att ha barn är att en förälder kan förvänta sig stöd på ålderns höst, men jag är väl alltför kortsiktig här. Och sedan detta med det rent fysiska framfödandet, kan inte vara kul. Farmor födde elva barn på sexton år. Man kan väl lugnt säga att det påverkat syskonskaran, min far och i förlängningen mig. Nä, huj, släktets fortbestånd får skötas av andra. Det är ju inte brist på folk på klotet! /Eva
SvaraRaderaNix, inte det minsta. Vad jag kan känna nu när vi just fått tvåan är att jag vill börja göra roliga utflykter ihop! Kanske rida eller åka skidor och sånt. Och då blir ju en trea en bromskloss... Någon av oss vuxna blir förpassade till barnpassning s a s. Men jag kommer säkert ändra mig när tvåan slutar vakna varje timme per natt för att äta på mig.
SvaraRaderaIntressant att din man pratade lite om pengar innan barn! Min erfarenhet är att män hakar upp sig på pengar mycket mer än kvinnor och min hobbyteori är att de, jämställdheten till trots, ser det som sin främsta uppgift att Bring Home the bacon. När min äldsta son var ett halvår gick jag igenom vilka kostnader vi haft för honom och skrev om på bloggen. Blev förvånansvärt lite!!! Jag räknade inte med ”inkomstbortfall” för jag såg det som en livsstilskostnad. Idag skulle jag nog gå ännu längre och säga att vi TJÄNAT pengar eftersom en som föräldraledig FÅR pengar av staten för att vara ledig från jobbet.
Ang barnförsäkringar så har Onkel Tom skrivit mycket intressant om det. Vi tog bort vår försäkring för den äldsta när han började förskolan och vi läste på och insåg att han är fullt försäkrad via föris.
Inlägget kan en läsa här: https://minimera.wordpress.com/2016/03/22/var-sons-kostnad-forsta-halvaret/
Intressant med barnförsäkring! Vi hade tänkt skola in Baby FF hösten 2019, kommer vara drygt 2 år då. Ska kolla upp det där med försäkringar via förskolan!
RaderaSkulle säga att förskolans/skolans försäkringar är väldigt basic o inte går att jämföra med en "riktig" barnförsäkring hälsar hon som har en otursförföljd son med många ärr på kroppen ;)
RaderaSupersliten mamma här, men jag måste säga att jag tycker ditt resonemang är väldigt spännande. Om man väljer att se alla bidrag (barnbidrag, vab-ersättning, fp, pensionstillägg vid barnår osv) som något man får (till skillnad från barnlösa som faktiskt ändå betalar skatt som vi) så är det ju lite som att få gratis pengar. Jag tror eventuellt att det kan ha varit ditt inlägg som fick mig att räkna bort inkomstbortfall från kalkylen förr (någonstans ifrån kommer det iaf). Tycker du har helt rätt. Jag vill ju ändå nå (FI)RE (notera vad jag satte inom parentes här, rebell som jag är) och då är det ju bara en bonus att få någon slags kompensation för att vara hemma.
RaderaVad gäller försäkringar så kör jag på att ha dem för nu. Orkar inte fatta så stora beslut nu. Får bli som pensionär istället när jag har mer tankekraft.
Jag tänker inte så mycket på pengar när det kommer till barn. Det är vissa saker jag vill göra i livet, ha barn är en sak. Det är en prioritering för min del. Mer än FI tex. Men nu behöver de ju inte ställas mot varandra, så det är ju inget problem. Men menar att om jag tex var tvungen att ta ett deltidsjobb bara pga försörja ett barn, så skulle jag göra det.
SvaraRaderaRoligt att höra, och jag tänker nog ungefär likadant. Däremot vill jag inte skaffa så många barn att jag inte kan låta dem få ta del av mig och låta dem göra roliga saker. Jag vill resa med mina barn, definitivt till Afrika och det kostar ju en del.
RaderaAldrig tänkt tanken att inte ha barn pga ekonomiska skäl. Små barn behöver inte kosta speciellt mycket, de är nöjda med mat, torr blöja o en massa kärlek. När de börjar bli en sådär 17 i februari är det en annan femma skulle jag säga. Jösses vilka kostnader en tonårsgrabb kan generera.. Är förstås jag som målat in mig i ett hörn genom att skämma bort honom men tycker det är så värt det. Om bara några år är han utflugen och då kommer jag att bada i pengar :). Barn är fantastiska!
SvaraRaderaHej Frihetsmammman, fin blogg och viktiga frågor! Men alltså - det är ju världens bonanza att ha barn i Sverige! Om en vill ha barn och kan få alltså. Världens utan tillstymmelse till konkurrens bästa villkor för föräldrar, ledighet, vab, maxtaxa, och barnbidrag på det (kolla vad Rosling tyckt om det). Min egen ekonomiska resa tog ordentlig fart mot frihet när tvillingar kom- hinner inte konsumera junk, vi blir själaglada åt bibblans lästimme å alla hand-me-downs, äter glatt gröt å pannkakor! Rika o lyckliga! Om det känns snålt i bygga boperioden kan en tänka på att det är ekonomiskt superfördelaktigt att leva i familj..
SvaraRaderaSå ett fotbollslag kanske vore fint!
M
Vilken rolig kommentar, M! Jag blev nyligen utstirrad av mina kollegor när jag sa att jag tyckte det sparade pengar att få barn iom mindre lyxiga måltider, färre resor och restaurangbesök och billigare nöjen. De höll inte med någonstans och pratade om att de behövde börja med matkassar och hemkörning, dyra resor för hela familjen och lekland. Det har förstås att göra med var man startade (slösade man från början eller levde man som Sparo) och hur mycket man tycker sig behöva lägga på sina barn. Men så länge min unge tycker kanelbullebak och dammsugning är underhållning så kan jag inte se att hen försätter oss i konkurs.
RaderaJag tvekade länge om jag skulle skriva det här eller inte. För egentligen hör det kanske inte hit, men nånstans gör det de ändå.
SvaraRaderaJag och min man kan inte få barn, vilket vi upptäckte efter 6 års försök med diverse ihopkok av mediciner och gener. För ett år sedan kom vi till ett stopp, vi trodde inte längre att det här skulle gå. Läkarna sa att det fortf fanns en chans men jag tror det mer hör ihop med att varje försök kostade 25000, dvs business.
Vi tittade då på adoption och surrogat och har nu valt surrogat av olika anledningar.
Så om vi funderat på om vi har råd? Både
en och hundra gånger... Det kommer kosta oss massor med pengar, det kommer göra att vi båda måste jobba flera år extra innan vi blir ekonomiskt oberoende etc.
Samtidigt är det största lidandet det psykiska. Längtan efter ett barn är så otroligt stark och för oss då uppenbarligen värt det. Jag tror just att barnfrågan är väldigt speciell och går inte riktigt att jämföra med så mkt annat. För den skull inte sagt att man inte kan välja bort barn, men för väldigt många människor är det något djupt rotat att vi vill ha barn och vissa av oss (dvs jag själv) gör allt för att komma dit.
Fina, Anna! Vad glad jag blir att du delar med dig av det här! Som du garanterat redan vet är ni inte ensamma, utan det finns många som har liknande problem (det behöver jag så klart inte skriva till dig egentligen). Utan att veta för mycket om dig och din finansiella situation så tänker jag att (iom att du läser den här bloggen) du i den svåra situationen du befinner dig i ändå har bättre förutsättningar än många andra. Jag vet flera som verkligen har frågat sig om de har råd med IVF tex och som behövt belåna allt de äger och har till följd av sin barnlöshet. Nu kanske du kom in på FI-spåret till följd av dessa problem och inte innan, men tänk om man har släppt konsumtionshetsen och levt enkelt innan man inser sig ha problem att få barn. Då har man goda möjligheter att använda sitt kapital till det som verkligen betyder mest här i livet. Det spelar ingen roll om det gäller IVF, surrogat, adoptionsresor eller olika sorters terapier. Man KAN göra det som krävs just till följd av de här pengarna och den här livsstilen. Alla blir så klart inte föräldrar till sist, men jag tror att jag skulle känna stor glädje av att veta att jag gjorde allt i min makt för att nå dit när jag hade chansen. På samma sätt kan man ju vända om sin livsstil efter att man inser ett större behov av kapital och på så vis med hjälp av frihetstänket få förutsättningar att få fram de pengar som behövs. När det kommer till barnlängtan så spelar ju dock tiden rätt stor roll, så ofta är det ju svårt att lågintensivt spara sig till de pengar som behövs om de inte finns där från början. Men det går ju också för många.
RaderaJag önskar dig all lycka till och hoppas så att ni ska få det där otroligt efterlängtade barnet till sist. Som jag hoppas framgått i bloggen så är min unge den som fått in mig på FIRE-spåret och den som gör allt värt det. Det är därför tid spelar roll på riktigt. Utan mitt barn kunde jag gott ruttna på kontoret för det fanns inget som gjorde att jag vare sig behövde eller ville hem. Om du någonsin känner att du vill resonera mer kring det här ämnet och tex skriva ett gästinlägg är det bara att maila mig. Jag tror många fler än jag skulle vilja ta del av hur man resonerar när det kommer till att välja mellan det man vill och som känns riktigt viktigt (barn) och något annat som också känns viktigt (frihet). Jag kan tänka mig att konflikten i en blir rätt stor, särskilt som (om man jämför med mina funderingar på deltid) utgången är osäker i och med att man inte vet om man lyckas eller ej på förhand. Lycka till och stor kram!
Tack och vilket fantastiskt svar jag fick, det hade jag inte räknat med! Vi är ganska dåliga på att dela med oss vad vi går igenom så det känns otroligt fint att få ett svar som värmer långt in i hjärtat när man väl delar med sig.
RaderaKonflikten mellan två saker man vill väldigt mkt, barn och frihet gör sig påmind ibland, särskilt hos mig, antagligen för att jag längtar efter frihet mer än vad min man gör. Som tur är har vi nu kommit en liten bit förbi kapitalet vi behöver för barn och för tiden som föräldralediga. Tänk om det skulle stå noll på kontot, underbar och hemsk tanke samtidigt, det innebär att vi skulle ha blivit föräldrar men också att allt vårt sparande gått åt.
Som sagt, det är väldigt dubbelt.
Jag hittade FIRE-rörelsen förra sommaren, så strax efter att vi påbörjat vår surrogatresa. Det jag allra mest har anammat är en enklare livsstil utan en massa värdelös shopping och materialistisk ickeglädje. Det har gjort att jag mår så otroligt mkt bättre, att sedan sparkvoten går upp är ju fantastiskt det också :)
Tack för en bra blogg! Ska fundera på gästinlägg ��
Nu vet ju inte jag så mycket om dig, förutom det du delat med dig av i kommentarer, men jag väljer att se på föräldraledighet som en temporär frihet. Som ett smakprov. Det innebär att jag inte tycker att du ska se det som ett misslyckande om sparkontot är tomt när du väl börjar jobba igen efter att ha fått din älskade unge. För då har du ju provat på FIRE för en stund. Om det var önskvärt är det ju bara att fortsätta kämpa efteråt. Jag hade gjort mycket för att få en tids paus igen nu. Det är sannolikt mer värt än att gå i riktig pension 4 år tidigare. :)
RaderaJag tänker absolut inte låta bli att skaffa barn på grund av ekonomiska skäl. Jag tror att man kan lösa det mesta och ändå få lite som man vill (både barn och frihet alltså)! Självklart kommer sparandet successivt bli mindre och mindre när barnen åldras, men jag hoppas att i barnens unga år redan ha uppnått ett respektabelt kapital som kan förränta sig hyfsat ändå, trots ett litet sparande.
SvaraRaderaJag har själv försökt kolla upp lite grann vad det skulle kosta att vara samboende och med 2 barn utifrån lite olika budgetar, och det ser lite mörkt ut med sparandet utifrån dessa (i alla fall utifrån de budgetar som är baserade på Medelsvensson). Är man dock duktigare än Medelsvensson på att göra kloka val som konsument och man samtidigt är 2 personer med en medellön kan man nog spara en del i alla fall, barn till trots!
Det viktigaste för mig är inte att försöka maxa ut mitt sparande utan jag prioriterar att försöka ha en trevlig stund här på jorden så länge det varar.
/Arbetsplanen