måndag 12 november 2018

Är barn billiga?

När vi bestämde oss för att få barn var något av det första som jag tänkte på ekonomin. Hur skulle vi ha råd? Det enda man hör när det kommer till barn och ekonomi är att de kostar minst en miljon och att ekonomin och pensionen drabbas negativt till följd av dem. Jag kan nu känna mig lite road över att tänka på mina panikartade samtal med min syster om hur i helvete man ska ha råd att köpa både säng, barnvagn, babynest, amningskudde och babyskydd med en isofix-bas. Jag var verkligen helt galen och minns hur jag skrek på henne när hon förklarade att man inte alls måste köpa alla de där sakerna. Hallå, hade hon helt missat att det är bebisens säkerhet det handlar om? Hon försökte övertyga mig om att det mest är hud- mot hud som gäller i början, att det inte är så omständigt att ha babyskydd utan bas och att bebisen sannolikt ändå skulle föredra att sova i vår säng framför en egen spjälsäng. Jag trodde hon drev med mig! Ibland funderade jag också på om hon försökte lura mig så att jag skulle framstå som en sämre mamma än hon inför våra föräldrar (ja, jag vet att det är lite psyksjuk-varning på det, men vi tävlade mycket som barn).

Galenskaperna fortsatte hela graviditeten, men lugnade ner sig ganska så snabbt när barnet väl kom. Plötsligt insåg jag att min syster hade haft rätt i ungefär allt och att jag hade lagt ner en massa pengar jag inte hade behövt. Den där amningskudden svär jag till exempel fortfarande över varje gång jag ser den! Nu har några år gått och jag känner fortfarande idag att barn verkar mindre kostsamma än jag hade tänkt mig. Visst är det så att de byter kläder oftare än en annan och växer som ogräs, men ambitionsnivån och konsumtionsnivån sätter nog i första hand vi som föräldrar. Det är vi som avgör om vi åker till Gekås, MoS (nyss lärt mig förkortningen) och Nordstan för att låta barnen själva välja kläder, eller om vi springer på loppis och Tradera för att se till att de små liven inte fryser om dagarna. Nu har faktiskt mitt barn en del nya kläder, men jag har till exempel som regel att alla inköp som görs ska kunna användas av eventuella syskon i framtiden. Jag låter mig därmed inte lockas in i saker som kill- och tjejgarderober och dubbla uppsättningar badkläder i storlek 98.

Därtill förändrades jag även som person när jag blev mamma. Jag insåg att jag själv inte kände samma behov av att konsumera till mig. Rent krasst så slutade jag bry mig ganska mycket om hur jag såg ut och fina kläder och makeup blev därmed ett minne blott (till mannens förtret). Utöver detta tillkom en tids- och sömnbrist som gjorde det väldigt o-roligt att gå ut och shoppa kläder eller böcker som jag annars hade lagt en del pengar på. Den största förändringen av alla var nog ändå att vi inte längre kunde göra några kostsamma resor eller finare (som i finare än lokala pizzerian) restaurangbesök på grund av att ungen inte riktigt passade in i de miljöerna. Där sparade vi in rätt mycket pengar! Jag kan också känna att matkostnaderna gått ner något sedan barnet började äta riktig mat. Det beror på att finare köttbitar är rätt oönskade (jag vill ha makaroner, mamma!) och att mamman måste vara närmast ett helgon i mataffären för att barnet inte ska få dåliga vanor (man kan inte äta godis på en tiiisdag, mamma, det är tookigt!). Jag brukar också undvika mataffären i största möjliga mån för att slippa skämmas över att ungen stjäl godis eller börjar gråta över att jag inte köper bullar. Det i sin tur leder till färre impulsinköp, vilket drar ner kostnaderna för snask som jag annars varit svag för.

Så är barn lika dyra som jag hade föreställt mig? Svaret på den frågan är faktiskt nej. Nu ska jag vara ödmjuk inför det faktum att mitt barn är rätt litet fortfarande och inte har så dyra önskemål som andra. Men jag tror att en stor anledning till att vi tycker att barn är så dyra är just att vi gör dem dyra. Det är vi som vänjer dem vid högar av paket varje jul, nya kläder av fina märken och att få välja dyraste julkalendern.

Vad tycker ni? Måste barn vara dyra? 


PS. Jag har medvetet valt att inte belysa inkomstförlusten som barn orsakar. Det beror på att jag tycker det är en kass kostnad att räkna med för oss FIRE-ister, eftersom vi ÄNDÅ vill vara hemma utan att jobba. Det är närmast en nettovinst för oss att få betalt och pensionsinsättningar fast vi inte jobbar.

17 kommentarer:

  1. Det är verkligen vad man gör det till! Den största påverkan är såklart bortfall av inkomst, men den är svår att värdera. Skapade en tråd om att få barn på forumet:
    https://svenskafire.se/index.php?topic=36.0

    Andrahandsmarknaden för barn är toppen, lätt att både köpa och sälja grejer!

    Hälsningar,
    mrFIRE
    svenskafire.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det håller jag med om, men tycker som sagt att det är onödigt att fokusera på det för oss som ändå inte vill arbeta i traditionell mening.

      Radera
  2. Barn behöver inte vara dyra. Vi handlar allt till femåringen på sommar/mellandagsrea kryddat med Tradera.

    Vi har hackat utekläderna genom att vi (dumt nog) köpte nya PoP utekläder när han var pytte. Efter det har vi sålt och köpt nya en storlek större på Tradera för samma pengar. Alltså: en investering och sedan har vi bytt upp oss. Han fyller sex nästa år så vi har gjort den manövern några gånger.

    Igår gjorde vi ett eget memory och hade kul i flera timmar. Det blir som sagt vad man gör det till...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har också köpt nya PoP ibland, men inte sålt på grund av ytterligare barnönskan. Är dock sugen på att sälja så snart de inte behövs av kommande eventuella barn. Ni vill inte ha fler barn?

      Radera
  3. Du har till viss del rätt, barn blir så dyra man gör dem. MEEEEN, när de blir äldre så kommer de bli påverkade av kompisar; märkeskläder, senaste iPhone samt en hel set-up med dator och skärmar. Det är lätt att säga nu att man inte kommer att dras med i det. Men när ungen kommer hem och är helt utanför för man inte har rätt kläder eller inte kan vara med på LAN-party osv, då krävs det starkt psyke på både barn och förälder.
    Även fritidsaktiviteter kostar. Det finns billigare, men efter ett tag kostar även dessa en hel del varje termin samt kläder. En 12-åring kan ha 43 i skor (jag vet, hobbit-varning) som de sliter ut/växer ut (jag veeet, ännu större hobbit-varning) fort och de köps på vuxenavdelning och det springer iväg i kostnad.

    Vad jag vill ha sagt att barnen kostar mer ju äldre de blir... Även om man försöker stå emot, så vet man ju inte vilka kompisar de har i högstadiet och vad som gäller osv...

    Dottern har nu barnbidraget själv (sedan hon började på högstadiet) och får då köpa kläder, klippa håret och köpa prylar för detta och klara mobilabonnemanget. Då får man spara. Och planera. Det kan vara ett sätt att få dem att kosta mindre...

    C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror absolut att du har en poäng i att de kan kosta betydligt mer som äldre. Även om maxtaxan på förskolan försvinner så tillkommer annat som är kostsamt, mer mat osv, men jag kan ändå inte låta bli att undra om det inte delvis är våra fel. Min bästis har ett barn i samma ålder som mitt och det barnet verkar känna att det är som att komma på rehab när hen hälsar på oss. Vi har ingenting! Det är roligt hur jag kan känna mig som världens sämsta mamma efter att de har varit på besök, medan jag igår på Citygross kände mig världsbäst när mitt barn gick förbi leksakerna och bara kommenterade: "Mamma, titta leksaker! Men jag har redan många leksaker hemma så vi behöver inte köpa fler." Det hade nog känts som en omöjlighet för min bästis och hennes barn. För inget barn i förskoleålder skulle kunna reflektera så väl? Men det gjorde mitt barn (eller har lärt sig av mina mantran, men smidigt oavsett). Det beror kanske lite på vad vi är vana vid och vad som sätter normen.

      Jag tänker också att en del i att uppfostra barn är att inte ge med sig. Jag som inte själv tycker det är rimligt att lägga några större summor på kläder borde kanske inte låta mitt barn göra det när det går emot mina värderingar. Jag som faktiskt inte tycker att presenter måste vara nya kanske borde handla julklappar secondhand för att visa att det är fullt möjligt?

      Jag ser fram emot att se hur det blir att vara mamma till ett äldre barn. Jag vet ju själv med mig att vi kommer lägga mer pengar på tex resor då, eftersom vi skjutit upp en hel del på framtiden. Men i nuläget ser jag det som att jag sparar mer nu för att sen ha råd med större boende, fler resor och dyrare intressen. Under tiden jag väntar på att de problemen ska dyka upp ser jag till att inte skapa mig själv fler genom att övershoppa leksaker eller skapa presentnormer som är helt orimliga.

      Radera
    2. Nu är jag säkert ute på hal is när jag kommenterar barn utan att ens ha barn.. Men mycket ligger väl i det du skriver ovan, och forskningen på detta tyder ju på det. Barn gör som föräldrarna gör, inte som de säger.

      Gillar din blogg och sättet du skriver!
      /A

      Radera
  4. Hade relativt stränga föräldrar. De bestämde vad jag kostade i drift, inte jag. De var inte skulddrivna heller, hade ingen aning om "vad som gällde" och om de ibland fick reda på det, så brydde de sig inte. Mådde inte dåligt av det, berättade bara för kompisar om föräldrarnas inställning, varför jag inte hade finare kläder och tjejpysselsaker osv. Skämdes inte det minsta! Det gäller att göra skillnad på vem som orsakar vad, och om man verkligen har anledning att ta på sig andras handlingar och skämmas eller känna skuld inför vad de gör. Man bör inte ta för givet att alla barn är lika känsliga för grupptryck heller.

    När jag flyttade hemifrån vid 19 tog jag ingen konsumtion för given och en tusenlapp utöver tak över huvudet och mat var rena lyxen! Inte bra att skämma bort barn och att skämmas lite för att avvika är inte alls farligt. Det gör en skamtålig. Om det leder till agg och bitterhet är det inte föräldrarnas fel, det är barnet som inte förmår förlika sig utan blir självupptaget/offermentaliserande.

    Jag vet, jag låter hård, i synnerhet i dagens klimat som är antingen likgiltigt inför barn eller tvärtom enormt curlande. Men tough love är ren och skär godhet. I den mån föräldrar förmår ta fullt ansvar för sina barn oavsett ålder från 0-18 år, bestämmer de också hur mycket pengar de spenderar på dem. Överdrivna föräldratvivel, tvekan och mjäkande är en fiende att mota i grind. /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har en liknande upplevelse av min barndom som du, men till viss del misstänker jag att jag förskönar det lite (dvs inte minns). Sannolikt var det inte så himla kul som barn att inte passa in och kanske hade det konsekvenser för mig som jag inte ens är medveten om. Jag växte dessutom upp på landet och hade nog inte i närheten av samma ekonomiska krav på mig som stadsungarna där jag bor idag har. Jag har därmed full förståelse för den situation som C och andra tonårsföräldrar befinner sig i och vi får se hur det går för oss när vi väl är där. :)

      Radera
  5. Håller med C här ovan. Små barn, inga problem att hålla det billigt, stora barn inte lika lätt. Visst man kan sätta gränser osv, men barnen måste också passa in i sitt sociala sammanhang. Svårt det där..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hade du inga probem med små barn alltså? Jag känner nämligen själv att jag redan haft problem, men att jag insett att de orsakats av mig själv till stor del. Om föräldrar som aldrig hade problem med sina mindre barn ändå får stora problem med större barn så är jag illa ute. :)

      Radera
    2. Nä, hade verkligen inga problem med små barn, då var det billigt ;-). Tonåring dock en helt annan sak ;-). Går inte att bara sätta på vilka kläder som helst då inte till exempel. Fritidsintressen blir dyra, moppe ska de ha, äta ute var- och varannan dag mm ;-). Jag rekommenderar verkligen alla med små barn att spara pengarna, de kommer att behövas när barnen blir större var så säker :-). Men som du säger, allt orsakas ju av en själv, men också som jag skrev, att man vill att de ska ha det ungefär som sina kompisar och passa in i sitt sammanhang. Älskar min son över allt annat, men han är dyr i drift :-)

      Radera
  6. Jo, totalt sett är barn svindyra och den där miljonen är nog rätt gissat, +/- några hundratusen. Något det bara är att baka in i ekvationen för att nå FIRE. Icke att glömma dock; barnen måste läras ekonomiskt vett från låg ålder, annars blir de ännu dyrare och framför allt för sig själva.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, annars sitter vi där med Lyxfällans programledare om några år. Det vore ju olyckligt!

      Radera
  7. Jag tänker att när vårt/våra barn är så stora att de börjar bli dyra i drift så har vi nått FI och då är det liksom tough luck! Vi har den inkomst vi har. Vill dottern ha något sjukt dyrt (jag drömmer mardrömmar om kommande häst-diskussioner o dyl) så är det bara sorry, vi har inte degen. Det är inte konstigare än en ensamstående förälder med illa betalt jobb inte kan strössla sina ungar med prylar. Man lever efter sina tillgångar. Vi kommer då iaf ha det viktigaste och det är tiden för att kunna skjutsa/stötta/vara där osv utan att hantera resten av hela hamsterhjulsfarsen samtidigt.

    SvaraRadera
  8. Barn är dyrt, men är man planerad och smart kan man få mer för pengarna. Har tre barn och har alltid köpt kvalitetskläder av bra märken, nytt elller begagnat som dom fått ärva. Skillnaden om man köper polarn o pyret, Reima osv istället för billigare märken är att dom har ett andrahandsvärde. Jag har sålt mycket på tradera och andra köp och sälj sajter och vad jag har lagt ut i slutändan är mycket mindre än om jag köpt billigare märken. Ibland tom köpt begagnat använt en säsong och sålt vidare +-0. Nu är barnen äldre och önskan från deras sida om vissa märken större. Även nu handlas det begagnat. Stora tjejen önskade sig ett par speciella skor som jag aldrig kunde tänka mig att betala nypris för till någon som växer. Samtidigt vill man ju att dom använder grejerna man köper. Häromdagen kom hon och hade hittat ett par i nyskick på tradera som jag budade hem till en tredje del av nypriset. Glad unge och glada föräldrar. När hon inte vill ha dom längre säljer jag dom. Och när hon ser vilket sparkapital vi kommer sponsra med till första lyan kommer hon tacka oss för vår sparsamhet.

    SvaraRadera
  9. Bebisar är i alla fall billiga om man vill det (skrev om det här: http://www.cosmonomics.se/2018/10/17/vad-behover-bebisar/ Största löpande utgiften är väl blöjor. Treåringen är inte heller särskilt dyr i drift. Kan dock tänka mig att de blir successivt dyrare när det inte längre är lika acceptabelt att springa omkring i hand-me-downs från kusinerna och mammas loppisfynd, när de ska ha mer eller mindre dyra kvällsaktiviteter och dessutom teknikprylar på det. Man kan ju hålla emot till en viss gräns, men jag tror det är en balansgång att hålla emot jämte att inte låta dem bli helt utanför vad alla andra ungar har. Att hävda "vi klarade oss utan mobiler när vi var små!" funkar ju liksom inte riktigt idag. Jag tänker fortfarande att man alldeles oavsett att de blir större och dyrare borde kunna sälja av grejer efter hand för att finansiera nytt.

    SvaraRadera