lördag 17 november 2018

Varför jag hatar homeparties

Ni vet de där "kalasen" där ens kompisar bjuder in en att köpa kläder (me&i), kryddor (alpnaering), aloe vera (Forever living), smink (Oriflame och Mary Kay) och plast (tupperware)? Jag hatar dem. Jag har aldrig gillat dem. Inte ens innan jag började intressera mig för privatekonomi på allvar, men nu har jag kommit till en punkt där jag blir galen bara jag hör talas om dem. 

Vad är det då som gör mig så avigt inställd? Ett stort problem med dessa tillställningar och företag är att de verkligen försöker skapa ett behov av något man aldrig tänkt varit ett problem. De kan stå där och förklara varför man verkligen är i behov av en plastburk med särskilt bra lock, en pulverblandning som gör en friskare och gladare (jo, tjenare!!), en tröja för kvinnor som fött barn och andas fantastiskt bra, en lotion för bråkiga muskler eller en ögonkräm som piggar upp och gör dig 10 år yngre (I wish!). Den snabbtänkte kan ha vissa invändningar mot min kritik, eftersom det är ju just det som ALLA företag som gör reklam håller på med. Ja, ni har rätt i det. Men det som gör de här företagen och produkterna särskilt vidriga i min mening är att de använder sig av socialt tryck för att få folk att konsumera onödigt dyra produkter som de egentligen inte vill ha. Det funkar på samma sätt som jultidningar fast året runt, flera gånger om. Nu har jag inte så många vänner i största allmänhet och inte så många som har homeparties i synnerhet, men ändå så är det jobbigt för mig att säga nej alternativt enbart köpa lite när det väl är dags. Min bästa kompis som ordnar sådana här tillställningar ett par gånger om året har det mycket värre. Hon går ett par gånger i månaden och eftersom alla går på allas så måste alla alltid "stötta" varandra tillbaka och köpa på allas events. Förstår ni innebörden av detta? Tack vare att man vill hänga med i sociala sammanhang "måste" man shoppa för flera tusen i månaden och alltid "stödköpa" på nästa persons event. För annars kommer ingen på mitt event nästa gång. Det är också många (typ min mamma) som går på sådana här events för att de inte har så många vänner och tror det vara en bra chans att skapa en umgängeskrets. Då kan jag säga att man inte kan gå hem tomhänt, för det ger minsann inga nya vänner! 

Nu är jag inte jätteinsatt i hur de här tillställningarna går till för alla de olika företagen. Men jag vet att tex Me&I har köpkrav på 1300 kr för att slippa frakt dessutom. När jag varit på de här tillställningarna har folk till en följd av detta sett till att shoppa för 1300 kr så "sparar" de pengar på frakten. (Min strategi har istället varit att teama ihop mig med en storshoppare som får fri frakt och så köper jag något litet på deras frakt). En bättre strategi vore naturligtvis att inte köpa något alls. Men jag måste erkänna att det är svårt. Nu är det dags igen och jag har inte lyckats hitta någon bra ursäkt (kanske kan sjukt barn funka?) och jag surfar därför runt på företagets hemsida för att hitta något litet som kanske ändå eventuellt vore användbart. För jag kan ju inte komma dit och bara fika, det vore väl ofint av mig? 

Apropå fika. Det som jag också stör mig på är att absolut alla risker och alla kostnader ligger hos värdinnorna och personerna som visar produkterna. Om de inte lyckas få någonting sålt och har 5 mils resväg går de back på ett party. Värdinnorna går garanterat back efter fikaköp/bak, trots att de får typ 20% rabatt på en vara eller vad det nu är för storslaget de olika företagen erbjuder. 

Nej, usch vad jag stör mig på dessa events. Världen vore definitivt en bättre plats utan dem (och kvinnors plånböcker mer välfyllda). 

Brukar du gå på liknande tillställningar? Vad har du för strategi för att slippa eller för att inte ryckas med i hysterin? 

21 kommentarer:

  1. Frihetsmamma, vill du bli min? På riktigt. Det här var ett av de bästa inläggen jag läst. Please God säg att ingen berört ämnet i denna bloggosfär tidigare så att vi kan lyfta upp detta inlägg som The Slaughter of Homeparties Post.

    I hate them, I hate them, I hate them så mycket va. Precis som du förmådde jag fatta att de var vidriga även när jag var consumer sucka. I vårt klonade parhusområde i förorten var cirka 25% av mammorna säljare av Me&I, Mary Key (jag höll f ö på att bli rekryterad av en Mary Key-agent i en hotelllobby i Malmö en gång - i min värld är det ungefär lika snyggt som trafficking, nej förlåt, det var inte lämpligt sagt, men koppleri då), "Lingon & Blåbär" (som de hette då, ett märke som trots vinstmarginal 99% inte lyckades överleva), Tupperware etc. Dessa lama, lealösa tillställningar, vilken plåga. Mitt absoluta hatmoment var det när säljaren skulle "belöna" värdinnan med en värdelös "gåva" (värd 29 kronor) från producenten. Jag känner skam bara jag tänker på det. Å deras vägnar alltså. Det största mysteriet var Mary Keys priser. Vem köper en hudkräm för 800kr? I TUB? Tydligen visa eftersom firman bevisligen verkar finnas än.

    Jag håller med dig om att det är mindre optimalt att använda det sociala trycket för att få folk att handla. Det som är cyniskt att det här är nischat "kvinnligt entreprenörskap". Hoho, var utnyttjas männen? Om jag skulle starta home party skulle det heta "Verktygsklubben" och i katalogen skulle bara finnas bits och slip. Målgrupp: Frustrerade medelålders män i förorten vars största kreativa utlopp är att bygga ut verandan. "Värden" får ett fempack sandpapper i grovt korn efter mötet (då han förväntas bjuda på öl vilket är bra för försäljningen, det är jag noga med att notera i säljmanualen) och de andra papporna måste beställa för minst 3 000kr för att få fri frakt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Avlider lite åt ditt "manliga entreprenörskap". Låter som att vi har en riktig affärsidé här. Kanske kan den bli extra framgångsrik om vi uppmanar säljarna att påminna männen om alla pengar deras fruar lägger på me&i och mary kay? Då tror jag de hämndshoppar massvis. Jag vet nämligen att min bästis make är måttligt road över alla homeparties och att de till följd av detta bråkar en hel del om spenderade pengar. Kanske löser sig problemet också till följd av lite ytterligare mansshopping?

      Radera
  2. Jag hör att jag är lyckligt lottad att detta fenomen inte letat sig in i min bekantskapskrets.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är du verkligen. Kanske borde jag överväga flytt?

      Radera
  3. Hade helt glömt bort dessa gräsliga tillställningar... var några gånger på me&i när ungarna var små & vi var nya i grannskap & på jobb, köpte svindyra (fina tyckte jag) klänningar som ingen sedan använda (mina döttrar har haft sin egen bestämt kreativa stil). Insåg tack & lov rätt snabbt att jag fick ut precis 0 på dessa sammankomster, inget socialt utbyte (bara snack om alla dessa helt fantastiska möjligheter att kombinera kläderna), ungarna brydde sig inte & det var svindyrt så slutade med tramset. Tittar ibland på IG & influensers som alla har samma ”fiiiiinaste lampan!” & så en köplänk. Same same but via nätet... Minns inte hur jag kom undan, tror bara att jag slutade tacka ja & sen slutade inbjudningarna komma... Kanske bara säga nej tack det passar inte utan att specificera? Mvh Värderad riktning

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, visst kan en del kläder vara fina. Men eftersom de är så dyra vågar jag inte låta barnet ha dem på sig på förskolan ändå och det är ju där det lilla krypet är större delen av sin tid. Jag tror att det finns en del som ungen skulle gilla där, men vi har egentligen inget behov av fler tröjor, byxor eller dylikt. I nuläget köps enbart kläder som är "roliga" (dvs som ungen kan gå med på att ta på sig när hen annars vägrar klä på sig på morgonen). Typ med Bamse på.

      Du har rätt. Om man slutar komma så upphör säkert inbjudandet. Jag måste dock få min bästis att sluta anordna träffarna efter när jag kan komma...

      Radera
  4. Tycker du absolut kan gå dit utan att köpa! Låtsas helt obrydd och bara ”äh vi/jag behöver inget för stunden/har så mkt prylar/håller på och rensar och har köpstopp/klimathotet” osv. Då får de något att prata om och kanske sår du ett frö hos de andra. Till slut kanske alla slutar köpa och home parties går i graven. Vore ju det bästa för alla :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, du begär mycket av Frihetsmamman du! Hon kan bli trakasserad av Oriflame, Mary Kay osv för livet! ;) /Eva

      Radera
    2. Jag är ganska barsk av mig och ibland rent utsagt opassande, men om jag börjar prata om att jag inte köper deras skräp pga klimathotet skulle tom jag skämmas.

      Att avvika utan att shoppa vore däremot kanske ett alternativ. Om gruppen är tillräckligt stort märks det nog inte. Värre läge om det är få där och ingen som shoppar. Jag är en sån där som tycker det är jobbigt att gå in i en tom, mindre butik och inte handla. Jag lider liksom med säljaren. Det skulle nog kännas jättejobbigt i en sådan situation för mig.

      Radera
    3. Gör upp med din man, be honom ringa en timme in i "partyt" (eller ställ ett larm på telefonen) , ursäkta dig med att du måste hem. Skulle det funka...?
      C

      Radera
    4. Jag har aldrig varit på ett sånt ”party” men ser att barnen på förskolan där jag jobbar har såna kläder så gissar att det anordnas flera i den nybyggda stadsdelen, bredvid den äldre som vi bor i. Jag är en rätt känslig person och får nästan ont i magen av att läsa inlägget, så obehaglig stämning det måste kunna bli. ”Lättast” borde ju nästan ändå vara att tacka nej innan.

      Önskar en vore lite krassare och kunde göra som Plina säger;-)

      / Ingrid

      Radera
    5. Som okänd sa menade jag...

      Radera
  5. Måste erkänna att jag aldrig har varit på ett homeparty. En överraskande och positiv spinoff av att inte ha några vänner.

    En gång för klart mer än tjugofem år sedan var det en granne som bjöd in mig till ett. Jag tackade obetänksamt ja men ju mer dagen närmade sig växte min motvilja och olust. Så dagen före när jag mötte grannen på gatan sa jag att jag tyvärr inte kunde komma för att min mor hade gått bort och jag inte orkade med att träffa folk. Något som i och för sig var sant.

    Men än idag har jag skuldkänslor över att jag använde min mors död som ursäkt. Varför i hela fridens dar tackade jag ja överhuvudtaget? Varför kunde jag inte sen bara säga att jag inte ville/kunde/behövde?

    SvaraRadera
  6. Förstår (och håller med) din aversion mot detta fenomen men, allvarligt!? Vad är det värsta som skulle kunna hända om du tackar nej till homepartyn? Dina vänner säger upp bekantskapen? = inga "vänner".
    Jag är "en mogen kvinna i mina bästa år" (jag har nått dit hän nu och det gamla urtvättade kontaktannonsuttrycket har plötsligt fått en innebörd!) och med åldern kommer en viss pondus. Här downsizeas hej vilt, inte bara vad gäller prylar utan även så kallade vänner (och familj). -Tack! men nej tack, homepaty's är inget för mig. Och så ler du när du säger det. -Men?....bla,bla,bla.... -Nej tack, homeparty's är inget för mig. Upprepas så många gånger det behövs tills vederbörande förstår att du verkligen inte är intresserad av varken detta eller nästkommande homeparty!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har du nog rätt i. Det kanske ligger på mig, får fundera på om det är dags att sluta gnälla på bloggen och börja ta tag i problemet. Jag brukar ju förespråka sånt annars.

      Radera
  7. Detta var helt ny information för mig, aldrig hört talas om detta omaka fenomen!

    Gillade tipset att låta maken ringa och på så sätt kan du ursäkta dig då det "krisar" hemma. Alternativt börja överväga om din bästa vän verkligen är din bästa vän om hon kör social proof på dig för att köpa prylar för tusentals kronor som du inte vill ha.
    /A

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vänta tills du får barn... Och blir kvinna...

      Alternativt får barn med en kvinna... tbc

      Radera
  8. Insåg just att de loppiskläder jag köpte i nyskick och kvar i sina påsar var från me&i så det måste ju pågå även häromkring (men med oanvända kläder trots priset?). Jag har aldrig varit bjuden på ett och skulle inte få för mig att gå på ett. Lider med dig som har en bästa kompis som sysslar med det, det blir ju klart komplicerat. Men är hon din bästa kompis måste du väl kunna prata om det med henne?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag borde kanske göra det. Det är dags nästa helg igen, så det är väl så dags i så fall...

      Radera
  9. Brukar aldrig kommentera på bloggar men det här inlägget var klockrent! Har gått på några stycken och tycker precis som du! Som tur är kan jag skylla på barnens aktiviteter, som jag är engagerad i, när det dyker upp någon förfrågan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men vad snällt, tack! Bra ursäkt för övrigt. Måste skaffa lillklimpen några sådana bara av den anledningen. ;)

      Radera