tisdag 18 december 2018

Att sälja sig till rikedom

Ett stort utvecklingsområde för mig när det kommer till ekonomi är att göra mig av med grejer. Personligen tycker jag att jag är relativt duktig på att inte köpa hem så mycket nytt (åtminstone till mig själv), men jag har desto svårare att göra mig av med  saker jag redan äger och inte egentligen behöver. Förra året satte jag därför något slags mål att få in 2000 kr på försäljningar (inte så ambitiöst kanske, men en bra början) och jag lyckades nå det om jag inte minns fel, men det var på håret.

Nu är snart året slut igen och då insåg jag att jag helt glömt bort det där med att sälja saker. Därför blev jag lite glad över att någon under förra veckan hörde av sig och ville köpa en kursbok jag lagt ut för ett och ett halvt år sedan (under tiden jag var mer aktiv i mitt säljande). Priset var satt till 50 kr eftersom jag successivt sänkt priset i och med att ingen hört av sig. Som en relativt van försäljare av kurslitteratur har jag lärt mig de vanliga fällorna. Många har ingen koll på att fraktkostnaden är rätt hög på tunga böcker (särskilt i och med PostNords senaste enorma höjning), andra skriver till 100 personer på en gång och väljer det billigaste alternativet (ofta får man inte veta det förrän man beräknat fraktpris, letat fram emballage och dylikt) och några envisas med att försöka få en att leverera varan till någon värdelös träffpunkt. Den här köparen var något jobbigare än snittet och lyckades få mig att packa varan, skriva adress och dylikt (hann dock inte sätta på frimärken) innan han kom på att det var så dyrt med frakt att han ville hämta upp den. Notera att det var efter att han godkänt totalpriset och jag lovat att posta varan under dagen. Då ville han istället träffas på stan mitt under en arbetsdag för mig. När jag väl konstaterade att det inte funkade men att han kunde få hämta den på min rätt centrala arbetsplats svarade han inte alls. Runt tiden som han sagt att han ville mötas på stan skrev jag att jag utgick från att han inte alls skulle hämta boken i och med att han inte hade hört av sig på ett dygn. Han skrev då en timme senare att han nog blir sen och får ta den vid annat tillfälle. Lustigt nog dök han upp på min hemadress samma kväll och jag cashade in så mycket som 50 kr. För allt krångel kan jag tycka att han borde ha betalat böter på minst en hundring för sveda och värk. Eller ska man kanske kalla det för dricks?

Var den här snubben särskilt besvärlig? Det kändes kanske så då, åtminstone inledningsvis, men min erfarenhet säger mig tyvärr nej. De allra bästa köparna är studenter på andra orter i ambitiösa program som hör av sig och skriver adress och namn och frågar om frakten på en gång. Då kan de själva få avgöra om det är okej och förutsättningarna blir tydliga. Snubben ovan skrev direkt att han betalade frakten och skulle swisha, men upplevde att det skavde sen när han faktiskt skulle punga ut 54 kr för lite "service" från PostNord. Nu är i princip all kurslitteratur slut så det finns inte så mycket mer att sälja till studenter. Kanske är det tur. För det har varit himla många som inte velat hämta upp boken där den funnits (rätt centralt där jag bor), andra som bytt dag och tidpunkt flera gånger och några som aldrig dykt upp alls. Dessvärre upplever jag att det här problemet är exakt lika stort när det kommer till andra prylar. Jag stod en gång och väntade på ett torg i stan i en halvtimme på en människa som aldrig kom (priset var även där 50 kr), typ 20 andra gånger har jag stressat hem från jobbet med andan i halsen och skrikit på ungen att skynda sig för att folk sedan helt sonika inte ska dyka upp alls. Allt som oftast säger de inte ens till att de inte kommer. Vissa däremot erkänner att "något dykt upp" när man hör av sig efter att ha väntat en halvtimme.

Frågan man kan ställa sig är om det är värt det? Vissa säger att det är det till visst monetärt värde, typ 50 kr. Andra säger att man alltid ska skänka saker för då är det win-win (bra för organisation, miljö, privatperson). Problemet är att det ofta är svårt på förhand att veta om något är värt det. På Tradera har jag till exempel varit med om att en kort annons på något jag tänkt kasta resulterat i 200 kr. En miniräknare fick jag i princip ut nypriset för på Tradera 6 år senare. Andra gånger tvingas man sälja märkesprodukter för typ ingenting alls. Det är svårt att veta. Och det är svårt att veta hur krånglig köparen kommer vara när man säljer någon skitsak på marketplace. Går allt som det ska är det verkligen inget besvär att sälja en pryl för 30 kr i sitt eget hem. Men om man ska förhandla om priset med 50 pers och svara på värdelösa frågor som "Is this still available?" från personer som inte alls är intresserade så blir det desto mer ansträngande.

Min strategi har därför blivit att aldrig gå med på att träffa någon på annan plats än hemma hos mig eller utanför mitt jobb. Jag har också slutat ha lockpriser på Tradera, utan har en lägsta okej summa att sälja prylen för. Jag försöker också vara så tydlig som möjligt i alla annonser om att jag kan skicka, men inte betalar frakt, att upphämtning sker i mitt hem (och var det hemmet är) och att prutning inte är aktuellt (om det inte är det). Jag tycker det har hjälpt en del, men nog allt blir resultaten olika och känslan efteråt likaså.

Så varför gör jag det här? Det hela började 2016 när jag läste det här inlägget. I kort går det ut på att det mest ansvarsfulla man kan göra är att se till att ens saker hittar nya hem där sakerna faktiskt behövs eller önskas. Jag insåg att författaren, alls vår Fru minimera, hade helt rätt. Det allra mest ansvarsfulla är faktiskt att se till att en pryl hamnar där den gör nytta, till skillnad från hos välgörenhetsorganisationer där det faktiskt ofta skeppas vidare eller slängs. Det är bakgrunden till att jag försöker sälja så mycket som möjligt, snarare än att bli rik av min försäljning. Men det är slitsamt. Så slitsamt att jag verkligen tänker två gånger innan jag köper en ny bok, köksutrustning eller liknande. Kanske är det den största vinsten?

Brukar du sälja grejer? Har du någon strategi för att det ska kännas meningsfullt? 

27 kommentarer:

  1. Å Frihetsmamma I could not agree more och vad den unge studenten anbelangar skulle han fått piskstraff på torget. Alltså! Hade en liknande upplevelse i förra veckan när jag sålt en stor, otymplig kontorsmaskin på Tradera för en hundring. Köparen höll på och var "om sig och kring sig" och "Jag är så himla upptagen har så många möten hela dagen busy busy kan vi ses centralt?" varpå jag omedelbart svarade på mailet och sa "Ja, jag kan leverera centralt hela dagen utan kostnad ge mig tid och plats." Radiotystnad. Klockan 15:30: "Kan du komma till centralen klockan 18:30?" Like - fuck you a-whole! Jag har så många historier om retards på köptsidan men din ovan med portomannen slår ta mig tusan alla rekord. Ibland önskar man att det där kinesiska scorecardet som Plina pratar om skulle införas i Sverige så att vi kunde betygsätta oss även utanför Tradera.

    Men i slutänden håller jag med dig och FruMinimera. Den där hundringen hade jag kunnat strunta i, det var känslan av att hiva en stor maskin i plast som fick mig att göra det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som du ser är det inte optimalt för mig att skriva kommentarer på morgonen eftersom jag då är på uselt humör så låt mig omfrasera "fuck you a-hole" till "Men snälla du, kunde du inte ha kommit upp med en lite bättre tid för mig exempelvis inte när jag står och utfordrar tre barn?"

      Radera
    2. Haha, eller hur! Min snubbe kom mitt i nattningen som då fick avbrytas (med unge som då återigen blev klarvaken och skulle kolla vem som kom på besök och därefter dividera om varför mannen tog hens bok). Egentligen tycker jag att det mesta vore okej om de åtminstone var lite tacksamma. Hittills är det som fungerat bäst att säga "Jag har andra spekulanter så dyker du inte upp så säljs den vidare NU." Det brukar sätta fart på dem...

      Radera
    3. "Ja, jag kan leverera centralt hela dagen utan kostnad ge mig tid och plats."

      På tok för otydligt! Som privatsäljare sätter jag standarden direkt och anger max två alternativ till plats och tid, säljaren accepterar alltid! Man ska inte ställa frågor och visa sig så där tidsmässigt tillgänglig. Det bästa är också att undvika att drunkna i sms-floden, ring upp köparen direkt och styr upp. Det blir svårare att tramsa när man talats vid med en verklig person som satt ramarna kring köpet. /Eva

      Radera
  2. Hehe känner igen mig i problemet. Fick tillbaka typ 2000kr från unionen för kurslitteraturen för en medlemsavgift som student på 199kr vilket jag sen sa upp mig från lagom tills jag började jobba och fått pengarna. Har väl sen sålt nästan all kurslitteratur via högskolans Facebook-grupp för litteratur. Eftersom mitt program fortfarande pågår så kollade jag upp exakt när rätt kurs ska pågå och valde några dagar eller en vecka innan kursen började och la upp en annons på Facebooksidan vid exakt rätt tillfälle. Nästan varje bok såldes till halva priset på Adlibris pris och mötte alltid upp personen centralt. Detta gav väl cirka 6papp ungefär vilket det varit värt.

    Har dock massor av grejer hemma nu som jag inte orkat tagit tag i, bland annat en gamingdator som tappar i värde för varje dag som går hehe
    /A

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hm, gamingdator you say?! Skulle den fylla en yngre datanörds spelbehov typ Minecraft, Fortnite? Maila mig isf!/S

      Radera
    2. Kul att vi är fler! Bra att FB-grupp funkat för dig. Tror det hade varit bättre under tiden som student för då hängde ju alla (däribland jag) på campus och då hade det inte gjort så mycket om folk inte dök upp och så. Schysst att mötas upp, jag är bara så less på att folk inte kommer. Under min föräldraledighet kunde jag leva med det, eftersom jag ändå mest promenerade runt. Men nu har jag faktiskt bättre saker för mig. Kul att min blogg blir köp och sälj-torg. Me like it. :)

      Radera
  3. Jag säljer ingenting, men skänker till second hand. Med detta läst förstår jag hur rätt jag gör.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om energi räknas så absolut. Om du har oändligt med det rekommenderar jag Marketplace ;)

      Radera
  4. Rensar garderoben och säljer på kommission. Dragit in totalt drygt 2000 kr på det senaste åren, alltså inte jättemycket, men det är ett bekvämt och tryggt sätt att sälja.

    Säljer böcker via nätet och lappar på universitetet, dragit in runt 2000 kr på det. Då träffar jag köparen på stan (aldrig några problem!) eller så skickar jag med Postnord och köparen sänder kontanter i brev efteråt. Har funkat utmärkt!

    Har haft loppisbord en gång, det var faktiskt min bästa 40-årspresent. Blev skjutsad dit (har varken bil eller körkort), platsen var betald och jag blev skjutsad hem sedan men före det blev jag bjuden på fantastisk grillmiddag, det bästa jag åt det året. Det blev en minnesvärd dag och jag sålde slut på nästan allt gammalt krafs jag samlat ihop från främst förrådet, 900 kr inkasserat. Själva loppissäljet var riktigt kul också, väldigt socialt och med skinande junisol. Om jag haft körkort skulle jag ha haft loppisbord minst två gånger per år, försökt dra med folk men det är svårt tyvärr. Att dra med saker på cykel är knepigt, det blir för få saker man kan lasta i förhållande till platspriset på loppisen. Det borde finnas cykelplatser och inte bara för bilar. De kunde ta max en femtilapp i avgift så skulle fler kunna sälja med vettig vinst. /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förresten är din rubrik "Att sälja sig till rikedom" lite kul då det kan betyda lite olika saker. Tänkte först på at sälja sin själ till pengarnas makt, sedan på att se till att gifta sig snuskigt rikt med någon oljeshejk från Saudi eller nåt. Att sälja sig till rikedom inom branschen för privata försäljningar av hemmets prylar kräver att man varit en lyxshoppare av sällan skådat slag som plötsligt blivit omvänd och säljer för att kanske ge till de fattiga och därefter bli rik på salighet och/eller mediaexponering. /Eva

      Radera
    2. @ Eva, ja det trodde jag också!

      Jag brukar sälja det jag rensar ut, min strategi är att gå all in i perioder, då kör jag blocket, tradera och sellpy. Det är dränerande så efter ett "sälj-rejs" behöver jag en period helt utan försäljningar...

      Radera
    3. Jag beklagar rubriken. Kom att tänka på prostitution när jag väl gått och lagt mig, men orkade inte gå upp och ändra.

      Utifrån ditt inlägg misstänker jag att du inte handlar alla dina kläder i H&Ms bassortiment som en annan. Jag skulle nog inte få en 50-lapp för hela min garderob... men kul att du har många positiva erfarenheter. Tror loppis vore perfekt för mig, men alltid varit lite skraj för att jag får in mindre än det kostar. Brukar gå på runt 200 kr. Det blir många barnplagg innan jag fått hem avgiften...

      Radera
    4. Dela loppisbord med någon kompis vet ja! Vissa loppisar borde brukar ta 160 kr. Delat på två blir det inte så mycket och det gäller att ladda med mycket prylar så att det bär sig. Kolla https://www.svenskaloppisar.se/

      Grejen med att kunna sälja på kommission är inte att ha köpt kläder för mycket pengar...det räcker med att ha köpt dem på rea på MQ, sportaffärer, Monki eller rentav från second hand och då av något halvfint märke. På Camillas kläder, som jag nämnt hos Fru EB, tar de in det mesta men säger nej till kläder just från H&M, Lindex, Cubus o dylika affärer. Resten duger, även Åhléns eget märke. Jag är absolut ingen dyrhandlare, är på tok för snål för det och halva garderoben är second hand! Tänk på att det går att sälja krims krams på kommission också, syftar på oäkta smycken, örhängen, ringar,armband, dessutom väskor, sjalar av alla de sorter, fräscha skor, skicket är viktigast, inte märket då. Har köpt armband på Myrorna för en tia som jag vetat att de säljer på Camillas för minst en femtilapp och då får jag en tjuga. Vinst en tia alltså. Man lär sig vad som säljer efter ett tag... /Eva

      Radera
    5. Jo. Men tror ändå det är vanligare i större städer än på min hemort. Tycker det är bra att det fungerar bra för dig dock. /Frihetsmamman

      Radera
    6. Vet du, du använder ju ordet hemort. Blir lite nostalgisk. Bara ordet "hem" i ordet, hur vackert låter det inte? Låter så kärleksfullt och omsorgsfullt.

      På min egentliga hemort (har aldrig benämnt den platsen så förut) finns inte ens en mataffär, bara en liten kiosk. Men tror du inte att de faktiskt har en loppis, i ett privat uthus på en gård! Full av roligt "skräp" och gamla kläder. Öppet alla dagar någon medlem i hushållet är hemma, och de är hemma för jämnan. Börjar tro att deras loppis är till av sociala skäl, de får ju spontana besök då. Sakerna verkar aldrig ta slut.

      Kan inte någon (du?) på din hemort ordna med lokal som man hyr tillfälligt, som kanske kommunen betalar, någon bygdegård/föreningslokal och de som är skrivna på orten får boka bord gratis eller mot väldigt låg avgift. Man kan ha loppis en gång i månaden eller så. Wow, vad kul sådant vore! Förlåt för mina tankeutsvävningar nu. Men om jag bodde på mindre ort skulle jag kanske hitta på mer sådana saker. Vilken social grej det skulle bli. Har ju inte familj att tänka på heller förstås... /Eva

      Radera
  5. "Tänkte först på at sälja sin själ till pengarnas makt" Var gör man det Eva? Jag har lite överflödig själ som skulle behöva konverteras till indexfonder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och ingen blir förvånad över det, FEB...

      Radera
  6. Vad roligt att du länkar till det där gamla inlägget! Jag är fortfarande av den åsikten, men måste tillstå att det var lättare när det var min egen gamla konsumtion jag skulle sona. Nu med två små som växer i höghastighet är det svårare att hänga med i svängarna. Men har en definitiv hatsituation som sprider sig som pesten: de där människorna (eller är de verkligen tänkande varelser?) som "skänker bort mot två trisslotter". Jag kokar över! Men det får kanske bli ett eget inlägg framöver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag älskade det! Det var en sån där ögonöppnare. Men ibland blir jag lite irriterad på hur mycket energi det kräver att hitta en ny bra ägare till allt. :)

      Radera
  7. Min taktik är Tradera. Allt jag tror att jag kan sälja för 70 kr + åker ut där. Funkar det inte läggs det i Sellpypåsen och problem solved. Sellpy hämtar och jag behöver inte bry mig. Kan de inte sälja grejerna skänks det.

    Större saker får man ta via Blocket eller lokala Fejsbookgruppen. Brukar låta min fru fronta när folk ska hämta eftersom alla ska pruta med mig men oftast inte med henne. Why?

    Jag sätter inte in pengarna jag tjänar på försäljningar/side hustles i vanliga månadssparandet utan har separerat detta. Ger en extra sporre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Brukar låta min fru fronta när folk ska hämta eftersom alla ska pruta med mig men oftast inte med henne. Why?"

      Klokt av dig, and you know why. Din fru's förtjusande anlete som gör det =) (hoppas ingen av er tar illa upp men tror ej det). Okej då IGMR, måste säga att även du är bildskön, man to man. Låt det inte stiga till huvvet nu, tillbaks till tvättstugan med dig!
      /A

      Radera
    2. HAHAHAHAHAHA. Kan inte svara mer än så pga gapskratt.

      Radera
    3. Smickrare där!

      Imorgon = tvättstugetajm igen. Putsen måst härda vettu.

      Radera
    4. Är det bara män som hämtar? Känns inte som kvinnor respekterar snygga kvinnor så jäkla mycket. Mvh en not so hot lady

      Radera
    5. Kvinnorna som hämtar prutar aldrig. Männen ska hålla på men då står fru IGMR där och kniper igen truten på dem.

      Radera