För ett tag sedan i något sammanhang, gissningsvis FEB's blogg men vet verkligen inte säkert, så skrev någon icke ont anande person något så uppseendeväckande som att hen inte förtjänar lunch. Det personen åsyftade var en situation där hen varit dåligt förberedd och således inte förberett och tagit med sig mat till arbetsplatsen. Personen drog då slutsatsen att hen inte förtjänade att äta lunch, lika lite som någon som inte ansökt om en högskoleplats förtjänar att komma in på sin drömutbildning (min liknelse, inte hens). Om jag inte missminner mig fick personen en del skratt och hejarop i sann FI-anda, men jag tror det var få som tänkte att det här var ett rimligt resonemang. Det gjorde dock jag!
Sedan jag läste det där inlägget har jag aktivt försökt påminna mig själv om just det! De gånger jag glömmer lunch (och det händer) så väljer jag att snylta på arbetsgivarens fruktkorg, dricka en kopp te och/eller leta fram någon gammal frukt/chokladbit/tuggummibit och käkar till lunch. Tidigare skulle jag ha tyckt synd om mig själv och därför tvingat med någon kollega på utelunch för 109 kr. Men inte nu inte. För nu tar jag ansvar för mitt eget misstag och accepterar konsekvenserna av dem. Här kastar jag bort offermentaliteten totalt och kör all in!
Det bästa är att det går att applicera på så himla många fler situationer! Jag insåg till exempel för en stund sedan att jag inte har några rena trosor. Den första tanken som slog mig var att jag verkligen borde köpa mig några fler par. Men icke! Det är ju jag som inte förtjänar rena trosor eftersom jag inte tvättat på över en vecka! Jag gick därför till tvättstugan och bokade tid istället, så förhoppningsvis kommer jag inom kort inte längre lukta unket på jobbet (nejdå, har något par kvar så ingen panik ännu) och min plånbok slapp en tur till Åhléns.
Jag tycker det är lite lustigt att jag skrev det här inlägget i direkt anslutning till mitt inlägg om tacksamhet. Men kanske går tacksamhet och att straffa sig själv bra ihop? Oavsett så vill jag tacka dig, min okände idol som fick mig att applicera detta tankesätt. Jag tror att du besparat med några hundralappar redan och kanske kommer jag en dag till och med applicera det på städning (till mannens stora glädje i så fall). TACK!
Tycker du också att det här är värt att prova? Gör't!
Jag känner SÅ igen mig. Ibland glömmer jag också lunch, inte för att det händer speciellt ofta men av den anledningen har jag i stort sett alltid frugala "nödprovianter" undanstoppade, t.ex. en förberedd proteinshake i dataväskan. Annars får man som du, lösa det med en extra stor kopp kaffe/te + ett par frukter. Dessutom kan det vara ganska fräscht med en "fastedag" emellanåt ;-) man dör ju inte av att inte äta på EN arbetsdag liksom. Man måste bara uthärda sina Ghrelintoppar och de kommer tre ggr/dag motsvarande frukost, lunch, eftermiddag/kväll. Det blir mycket mer uthärdligt om an känner till "kemin" bakom :D
SvaraRaderaHade aldrig trott att du var proteinshaketypen.vad man lär sig! Tror nödproviant är bra men I perioder har jag råkat äta upp dem även utan nöd. Det talar för fasta som alternativ./frihetsmamman (inte alls full)
RaderaEtt litet tips med glömd lunch är att ha lite reservmat på jobbet. Jag har alltid ett par burkar ärtsoppa ståendes i skafferiet för säkerhetsskull
SvaraRaderaOm man inte gillar att straffa sig, då är min strategi toppen ;)
RaderaStudenten A skrev en kommentar på FEB's blogginlägg den 18:e oktober 2018 kl 10:49: "Stoic tip of the week: glömmer jag att ta med en matlåda till jobbet så äter jag ingen lunch den dagen. Detta då jag inte förtjänar att äta lunch. Den glömda lunchlådan är ett resultat av dålig planering och eller lathet." Kan det var det du tänker på? Länk nedan till blogginlägget.
SvaraRaderahttp://efficientbadass.blogspot.com/2018/10/avanza-skriver-om-fire.html
Nog för att man brukar säga att "Om huvudet är dumt får hela kroppen lida" men här någonstans går min gräns för hur sparsam jag vill vara. Nog för att jag kan skjuta på måltiderna några timmar utan problem, men att hoppa över dem helt funkar inte för mig. Jag blir trött och irriterad. Det har blivit bättre med åldern, som så mycket annat, men min omgivning är tacksam om jag ser till att få mat i magen. Så ibland blir det någon enkel Thai-hämtmat från någon lucka i väggen någonstans om det inte funnits rester över att ha till lunch. Jag kan köpa lunch för 45 kr, men då bör man inte titta för noga in i köket...
R, originalet
PS. Tack för en bra blogg. DS
BINGO! Roligt att det var i oktober. Hade ingen uppfattning om det var ett en vecka sen eller ett år sen... Så bra är min tidsuppfattning.
RaderaDet är okej att köpa lunch också. Jag bara insåg att jag inte behöver det och att straffet funkar avskräckande. Om jag får en belöning (utelunch) av att vara slarvig så får det lite motsatt effekt, tänker jag. För 45 kr vet jag inte hur jag hade resonerat. Hade jag bott i Tyskland hade jag sannolikt köpt kebab nu och då för 4 euro typ tex. Inte lika lockande med husman för 109 kr.
Tack för att du läser, R, Originalet!
Den kommentaren var, tillsammans med citatet hos Fru EB: ”Who are you, a king? Eat your leftovers!”, en sån ögonöppnare för mig också. Har varit mycket petig och tramsig med rester och matlådeorken innan. Nu sparar jag in hundratals kronor i veckan.
SvaraRaderaVänligen, Hanna
Den hade jag inte sett, men låter grymt klokt! Ska anamma det. Men först blir det en köpepizza (jag känner mig värdelös, jag vet). Personligen tycker jag det är så skönt när några så korta kommentarer förändrar allt. Typ som när någon i Snålcoachens kommentarsfält påpekade att man inte måste ha sköljmedel. Det hade jag aldrig tänkt på, men är ju SÅ sant.
RaderaJag kör den metoden också. Dels vägrar jag utelunch och att hoppa ett mål då och då mår nog kroppen ganska bra av tänker jag. En annan sak som denna approach gör är att man slutar tycka synd om sig själv. Man konstaterar att okej, ingen lunch. Jag får la ta en tur till fruktkorgen och kanske se om jag har lite havregryn i mitt skåp. Det blir vad det blir.
SvaraRaderaEtt annat mathack jag kör är intermittent fasting vilket i sig är värt en googling. Det blir minst 12/12 men gärna 10/14 eller 8/16.
Det var just den aspekten jag uppskattade, att det inte var synd om mig utan att det faktiskt är mitt fel. Använde mig av det senast idag när problemet dök upp ännu en gång... Fasta låter spännande. :)
Radera@ IGMR, Instämmer! Maken och jag kör också intermittent fasting, och gillar´t sjukt mycket. Är dock lite periodare, nu är beachsäsongen långt borta och då känns det inte lika viktigt.
RaderaWow, tack för det där med ett paket havregryn på jobbet, vilket bra tips! Jag gillar morgongröten, säkert inte riktigt lika kul till lunch, men funkar med en frukt/sylt och mjölk som brukar finnas på jobbet. Bättre än att köpa något halväckligt för 79 kr, som har varit min nödlösning.
Radera/L
Ja, visst var det fiffigt! Tipsen haglar här!
RaderaFruktkorg?? Var jobbar ni egentligen, Shangri-La? En hoppad lunch är inget man dör av. :)
SvaraRaderaGoda arbetsgivare har fruktkorgar och får hårt arbetande goda medarbetare som blir mindre förstoppade och därmed behöver gå mindre på toa. Typ så?
RaderaVarsågod och blir glad att du fått nytta av det och R, originalet som påpekade att jag tog upp det.
SvaraRaderaDet är när man börjar gå från ord till handling som förändringen börjar komma!
/A
Jag hade en känsla av att det kunde vara du, men fick inte ihop det med att du var student (vilket du ju inte är längre ditt Alias till trots). Tack!
RaderaJa, är det inte dags att byta identitet Studenten A? Du kanske blir Arbetaren A, Kontorshamstern A, Lowspendern A, Frugal A eller vad du nu tycker passar. Identitetsbyte är ju så modernt också! ;) /Eva
RaderaBörjar nog bli dags att ändra alias. Har lärt mig att det är rätt dåligt om man väljer ett alias som inte är bestående =)
RaderaFår se om jag offentliggör det på Fru EB's blogg, har ett inlägg som väntar på att publiceras.
Nu kommer jag bli lite känslosam men tror ni klarar det. Jag är otroligt tacksam för er i FI sfären som delar era åsikter och kunskap på ett ärligt sätt som man sällan ser i samhället i övrigt. När man läser kommentarer i stil med Hanna ovan att någonting jag har skrivit har bidragit till en bättre förändring i en annans liv skänker mig glädje.
Har nämnt det tidigare men håll era kalendrar öppna i början på juni sommaren 2019, en tillställning i FI-anda i Hufvudstaden kommer att ske.
/A
Eller hur! Jag tycker vi är som en enda stor familj, "Studenten" A. Så tacksam för er alla!
RaderaSom så mycket annat är det här inte något som är lika för alla. För mig personligen är det snarare ett straff med en utelunch. Jag är lyckligt lottad så jag har bara en kort promenad hem där jag kan äta goda rester, gröt eller te och smörgås lite beroende på vad som finns i kylskåpet. Utelunch blir det numera bara när det krävs av sociala skäl eller när tiden är för knapp.
SvaraRaderaRent allmänt har jag arbetat bort vanan att straffa mig själv. När det går fel försöker jag hitta på något som gör att det blir lättare att göra rätt nästa gång.
Som att ställa saker jag måste ha med mig på tröskeln. Funkar inte med matlådor förvisso eftersom de måste vara i kylen...
Önskar en utelunch vore ett straff. Det är ofta jag inte tyckte det var värt pengarna, men det är nog oftast smarrigare än en matlåda. Turligt nog bryr jag mig mycket om ursprung och då är det lättare att undvika utemat som ofta har tveksamt ursprung. :)
RaderaJag brukar också ställa saker som jag måste ha med mig på tröskeln. Och så hänger jag en kasse på dörrhandtaget, så kommer jag ihåg lunchen också :)
RaderaSjälv har jag alltid ätit ute på lunchen. Dock det senaste året gått ned från och svulla för 95 SEK där jag mår uselt på eftermiddagen till en sopplunch med matig sallad för 65 SEK (30 SEK in i pensionsförsäkringen). Har aktivt valt att ta lunch när chefen inte tar lunch för att få lite lugn o ro. Den ytterligt goda nyheten är att min chef ska ersättas med en ny person i närtid vilket kan bli ett inspel till medhavd lunch för 10-20 SEK per lunch./frivilligpensionär
SvaraRaderaRoligt att äta ute för att undvika sin chef. Jag gjorde något liknande en period för att undvika mina ärkefienden. Det visade sig att det funkar lika bra att knapra äpplen i ett konferensrum till en bråkdel av kostnaden.
RaderaPS. Jag tycker du gör rätt i att äta ute om det ger dig något. Man ska lägga pengar på sånt man uppskattar, om det så är utelunch eller lördagsgodis.
Att ta på sig ansvar är inte att straffa sig själv. Tänka sig att du fick den tanken. Den kom nog inte från dig själv, utan är kulturpåverkan, en negativ sådan. Hur många konstiga kopplingar gör vi inte i vardagen utan att vi ens reflekterar över det? /Eva
SvaraRadera