Varför sparande är lättare för personer med höga inkomster

Jag har tidigare skrivit en del om huruvida det är viktigt att ha höga inkomster för att kunna bli ekonomiskt oberoende. Jag tror att FIRE-communityt är rätt delat i frågan där en del bestämt hävdar att inkomsten inte är så viktig (däremot utgifterna), medan andra ser inkomsten som desto viktigare för att nå FIRE så snabbt som möjligt. För ett tag sedan lyssnade jag på min man när han beklagade sig över att han hade lite smådåligt med pengar på sitt konto till följd av att hans jobb missat att betala ut lön till honom (läs: han missade själv att uppdatera sina kontouppgifter och fick därför en avi som han inte ville lösa in på närmaste matbutik för kontanter). Han kom då på att det blev lite skralt på kontot efter att hans automatiska sparande (som jag lagt upp) och hans automatiska överföringar till mig (också jag som lagt upp) för gemensamma kostnader dragits (jag betalar sedan allt). Han fick ganska så på direkten klart för sig att han får skylla sig själv och att det inte är så synd om honom, men det som var intressant i sammanhanget var att hans i Svensson-mått rätt stora sparande är en sån liten ansträngning för honom. Jag fick därför för mig att jämföra våra situationer lite.

Som bakgrundsinformation kan vara bra att veta att vi har separata ekonomier och delar procentuellt på gemensamma kostnader som mat, barnets kostnader, boende och dylikt. Vi sparar båda på Avanza, men inte tillsammans. Han har ett autogirosparande i indexfonder á la Collins på 10 k i månaden och det som blir över brukar jag föra över till ett "högräntekonto" som är rörligt när jag orkar tjata på honom om att låta mig fixa det. För den som undrar varför jag tjatar på en vuxen man så beror det helt enkelt på att hans pengar i grund och botten är våra och jag därför faktiskt bryr mig om den avkastning han får, men det är så klart lite tröttsamt ibland också. Jag sparar däremot bara 2 k automatiskt i indexfonder och för i mån av utrymme över resterande pengar som oftast går till olika aktieköp. Inkomstmässigt så får han ut runt dubbelt så mycket som jag, eftersom jag både tjänar sämre och jobbar deltid. Ett sparande på 10 k vore därför 67% av min inkomst, men bara 33 % av hans.

Jag har inte än gjort någon riktig sammanfattning för året som många andra (bra jobbat förresten!), men har ändå ganska bra koll på hur mina insättningar till Avanza sett ut under året. Sammanfattningsvis kan man konstatera att min mans sparande överstigit mitt eget. Jag har under året sparat lite drygt 100 k hos Avanza, medan han lär ha sparat 120 k hos Avanza (båda har sparat lite ytterligare på räntekonto) om han inte fuskat något. Hur ansträngande har då detta varit för oss? Han har inte ens märkt att han sparat sina 10 k, utan de har bara försvunnit där som om de aldrig varit där från första början. Det var först när han inte fick någon lön (och då endast någon dag innan ny lön skulle komma ska tilläggas) som han noterade att en del pengar försvunnit till sparande och det därför var lite tomt. Detta till trots kan han lägga flera tusen på en julklapp till mig (det gick sådär med att inte ge varandra presenter!) och även handla annat som jag tycker är onödig lyx och aldrig skulle unna mig själv. Hur har året varit för mig? I ärlighetens namn lite slitigt. I början av året minns jag att jag var tvungen att sälja saker för att få in pengar till KF-skatten och då jobbade jag ändå himla mycket övertid och hade ovanligt bra inkomster. Jag har också till större del än min man fokuserat på sparandet för att få ner kostnader, funderat på huruvida ett klädesplagg eller ett restaurangbesök är värt det och låtit sparandet bli en stor del av min värld. Jag tror inte jag hade kunnat spara 100 k om jag inte hade gjort alla de förändringarna och lagt det engagemanget faktiskt.

För mig är det skillnaden mellan en person med högre och en med lägre inkomst. Ofta kan man få lika bra resultat med låga löner, men det kräver större uppoffringar och mer engagemang för att nå dit. En person som har högre inkomster däremot kan glida sig igenom livet bara genom att spara halvmycket av sin lön. Min slutsats blir därför att inkomsten visst spelar roll precis som längden för en basketspelare eller höjdhoppare (tror jag, sport är inte min grej). Det betyder inte att den avgör hela matchen, men nog allt är det lättare att hoppa riktigt högt om du är lång än än du är 150 cm. Den kritiske kan hävda att jag ändå har fördelen av att jag "kan" leva på mindre och således når FIRE tidigare ändå. I vårt fall så blir den skillnaden dock inte så verklig, eftersom det är vi gemensamt som ska nå målet. Vi måste således nå passiva inkomster som täcker bådas gemensamma utgifter, varpå de olika sparkvoterna måste viktas för att nå ett riktigt resultat. Det är också uppenbart att jag inte skulle kunna ha en sparkvot på 67-80% om inte han fanns där och tog en större kaka av de gemensamma utgifterna, vilket han i nuläget gör.


Krävs högre engagemang bland oss med lägre inkomst för att nå FIRE?