Nu misstänker jag att de flesta av er är för upptagna med julstök för att ens läsa det här inlägget, men jag skriver ändå. Jag läste nämligen i en facebookgrupp om en kvinna som frågade om det var rimligt att lägga 7000 kr på en mobiltelefon som 11-åringen önskade sig i julklapp. I ärlighetens namn blev jag paff att hon ens ställde frågan. Kan någon verkligen överväga att lägga så mycket pengar på en pryl till ett litet barn? Då kom jag dock att tänka på ett inlägg av Cosmonomics som häpnades över att vi i snitt lägger över 7800 kr per svensk på julen. Så kanske är inte den här mamman så galen som jag tänker mig?
Personligen tycker jag att det går att jobba på en massa olika plan för att spara in pengar, men självklart beror det ju också på om man ska husera sina fyra vuxna barn med barnbarn eller om man är en familj på tre, varav en bebis. Vad gäller mat tycker jag till exempel att ett alternativ är att skaffa vissa saker i mycket god tid. Kanske kan helgskinkan köpas redan till påsk och frysas in? Vi testade nu att äta förra årets skinka (köpt på kort datum i januari) och den smakade prima till exempel. Detsamma gäller sill och köttfärs till köttbullarna som ofta finns att köpa till bra pris, men kanske inte just nu. Ett annat mer radikalt alternativ är att skippa vissa rätter. Varken jag eller ungen är till exempel så förtjusta i lax så vi hoppar det, trots att mannen gillar det. Det finns så mycket gott ändå att man kanske inte måste köpa just allt som brukar finnas på julbordet.
Vad gäller resor till jul är det bästa naturligtvis att stanna hemma. Om inte det funkar (eller är önskvärt) är det rätt effektivt att även här vara ute i god tid. Vi var ute i halvgod tid och fick till följd betala 3000 kr för våra biljetter, hade vi varit ute en månad eller två tidigare hade den kostnaden halverats. Det är dyrt att vara dum och osäker på huruvida man ska hälsa på släkten eller inte.
En stor utgiftspost för många, framför allt föräldrar, är ju julklappar. Precis som med julmaten finns det dock ganska mycket att göra på den här punkten. En ganska enkel sak är att inte ge barnen allt de önskar sig, till exempel mobiltelefoner för 7000 kr. För oss tror jag den största besparingen i år jämfört med tidigare år var att jag hade tänkt en del i förväg på vad ungen skulle bli glad av. Inte vad hen behöver, men vad hen skulle glädjas av. Fördelen med det var att jag kunde handla i god tid (tror det var singles day) och att jag inte bara gick och köpte lite här och där som tillsammans blev en större summa än jag i förväg hade tänkt mig. För oss blev det i år 500 kr. När barnet var riktigt litet fick det faktiskt ingenting. Det reagerade folk ganska mycket på men kändes efter viss inspiration från Minimalisterna helt rätt för oss. Nu däremot när barnet är äldre finns viss förväntan och vissa saker som faktiskt skapar glädje på riktigt. Då tycker jag det är mer rimligt att köpa saker.
Vad är dina bästa spartips vad gäller julen? Och hur mycket pengar kan man lägga på julklappar egentligen?
Vi lägger nog ganska mycket på julklappar, min man vill inte vara snål mot barnen. Det ska vara rejäla klappar. Jag har de senaste åren fått honom att lugna sig lite. Tack och lov. Vi byter inte julklappar mellan vuxna, inte längre mellan kusinbarn, det blev att vi bytte pengar sist, kändes bara löjligt. Så det är skönt att slippa.
SvaraRaderaJulbordet är vi fyra familjer som delar på, så det blir faktiskt inte så dyrt. Vi hjälps även åt att laga, så det är bara härligt på jul faktiskt, mysigt att trängas i köket och småprata, steka prinskorv och göra Jansson.
Vi köper inte nya outfits till jul heller, det är nog en del som gör. Julpyntet är samma som alla andra år.
Gran köper jag, älskar julen och allt som hör till!
Så, vi sparar inte in på julen medvetet, men håller nog igen lite ändå.
/C
Men hur vet man om man är snål? Man begränsar ju alltid lite på något sätt. Kläder hade jag inte ens tänkt på, jag bara tar något som kanske är lite finare än mjukisbyxor med hål i, men min familj skulle nog inte bry sig (ens märka) om någon gick omkring i långkalsonger.
RaderaSmart att inte byta överdrivet mycket, känner mig faktiskt lättad över att slippa ge mina syskon i nuläget. Deras barn däremot får presenter för runt 200-300 per barn.
E"n ganska enkel sak är att inte ge barnen allt de önskar sig, till exempel mobiltelefoner för 7000 kr." jag älskar din lågmält cyniska humor Frihetsmamma. Spö på den FB-morsan. Jag håller också med omatt man verkligen ska foka på det som ger glädje-payback. Ibland har jag gått bort mig precis i det där strösseltänket du beskriver ovan och det slutar med att barnet får 10 klappar och gläds åt 0 st, eftersom jag dumsnålat in på det riktigt roliga. Och att ge bebisar presenter = ungefär lika smart som att ta blankolån. Någon i bloggosfären, tror det var Simplicitas, slog in avlagda barnleksaker från källaren till minstingen. Fem av fem poäng.
SvaraRaderaInser att det jag skriver är lite motsägelsefullt. Om barnet blir jätteglad av en ny mobil kan man då enligt mitt resonemang säga köpt mobilen och inget annat. men jag hade ändå gått in på mobilfynd.se respektive hallon.se för det är tjänstefel att lära sin 11-åring att det är ok att köpa ny mobil, oavsett ålder. Så fostrar du ekonomiskt okunniga individer.
RaderaJag läste också det inlägget imorse. Briljant! Det tar jag med mig om det blir några fler frihetsbarn i det här huset!
Raderaalltså, jag har aldrig lagt mer än 3 k på mobil till mig själv och trots att jag är lite slarvig så litar jag mer på mig själv än ett hypotetiskt 11-årigt barn. Hur mycket lägger du på dina kiddos då? Nu är de ju gamla nog att faktiskt förstå om du blåser dem. ;)
Förstod för övrigt precis vad du menade. Kanske är kontentan att man inte ska vara dumsnål eller ens överdrivet sparsam, men ändå hålla vissa gränser. Problemet med det resonemanget är att hitta gränserna. Mina föräldrar lade runt 3 k per barn, i den där fb-tråden tyckte vissa att 500 var rimligt och andra 10 k. Så det kan ju variera om man säger så...
Lägger en hel del på julklappar till sonen, men gör som fru Effi, alltså köper sånt han verkligen önskat sig o inte en massa krafs bara för att. Tyvärr är ju det som snart 17-åringar (iaf min) önskar sig oftast inte billigt men det är okej tycker jag eftersom han inte uppfattas som blasé o bortskämd utan brukar bli genuint glad. Tycker också att barn ska lära sig att man inte bara får utan ger också, vrf även vuxna får presenter hos oss, om än i liten skala + att det annars kan bli väldigt märkligt med bara presenter till de 2 barn som finns i släkten o alla andra bara ska sitta o titta på. Dessutom får min grabb också tänka ut, följa med o köpa + lämna julklapp till en ideell förening som hjälper hemlösa i vår kommun. Viktigt att se att alla inte har det lika lätt.
SvaraRaderaHej Lisa. Tar med dig tipset om förening. Vi pratar ganska mycket om att folk är fattigare än vi och så vidare, men det vore kanske bra att se i verkligheten?
RaderaHur mycket pengar lägger du i kronor och ören på sonen? Vet du det, eller blir det olika varje gång?
Tack för länk :)
SvaraRaderaMina spartips är:
- Stannar hemma, föräldrarna får komma hit istället. Dock inte enbart av ekonomiska skäl utan för att det är sjukt bökigt att förflytta en treåring och en knappt fem månader gammal bebis 3,5 h i bil...
- Begagnade klappar till stora (böcker och prinsessklänning), samt en ny som köptes för presentkort för 2 år sen med tanken att hon kunde få den när hon blev större
- Lillan får badleksaker, nya, eftersom vi behöver byta ut de gamla ohygieniska, hon behöver givetvis ingen julklapp men så här blev det två flugor på smällen
- ikväll tillagade maken en julskinka som legat i frysen sen förra året. Emma nackdelen är att de tar rätt mycket plats.
- Inga presenter till de 7 kusinbarnen efter att vi vägrade köpa smågrejer till alla ungarna för ett par år sedan. Bättre att föräldrarna kan köpa lite mer på ordentliga grejer till sin egna barn (då hade vi inga barn så det kändes ännu mer ojämnt)