Vad jag hade gjort med en miljard kronor

När jag går till biblioteket (vilket jag gör rätt ofta som ni kanske märkt) går jag förbi mitt favoritkafé. Varje gång tänker jag att jag verkligen vill gå in där och insupa miljön, välja tre bakverk (min unge och jag brukar köpa tre och dela när vi väl går)  och beställa något riktigt gott att dricka. Varje gång får jag stoppa mig själv, eftersom jag bestämt mig för att inte lägga så stora summor på fika längre. Nu senast när jag gick förbi slog det mig att den här livsstilen ändå innebär en del uppoffringar. Det talas inte så mycket om det i bloggvärlden, tycker jag, utan det känns som att de flesta bara vaknat upp och börjat hata charterresor, restaurangbesök och att köpa prylar. Jonathan i ChooseFI däremot brukar beskriva sig som en motvillig minimalist som egentligen vill ha en massa saker som han bara inte tillåter sig köpa. Jag skulle inte gå så långt, men det finns en hel del saker som jag ändå faktiskt ser som en uppoffring. För att låta tankarna gå fritt lekte jag med tanken på vad jag hade gjort om jag hade en miljard (läs: stor summa som jag inte skulle kunna slösa upp).

En solklar sak jag gärna skulle vilja göra vore att äta ute mer. Då menar jag inte bara att lägga pengar på fina restauranger, utan också på en pålitlig barnvakt som min unge trivs med. Vi har ingen solklar barnvakt i nuläget och som en konsekvens kommer jag och mannen aldrig iväg på tumanhand. Det är något jag verkligen saknar. Jag saknar också riktigt god mat. Även om jag lagar rätt okej mat själv så är mat alltid bättre när man varken har disk eller själv har lagat den. Diskberg förstör lite av grejen (även fast jag oftast tvingar mannen hantera det) måste jag säga. På samma sätt saknar jag kaféer eller allra helst konditorier. Det finns så himla mycket gott bröd och fikabröd därute och jag önskar verkligen att jag fick nybakade croissanter till frukost varje helg. Nu blir det Willys version om vi lyxar till det. Konditoriets är bättre.

Jag skulle dessutom verkligen vilja resa mer. Om jag hade en pålitlig barnvakt (som man kunde ta med kanske?) och kunde åka på fler semestrar så skulle jag bli glad. Inte så glad att det är värt att slita en månad på kontoret för den sakens skulle kanske, men om jag inte behövde tänka på pengar skulle jag resa mer. Inte främst till Kanarieöarna som mina föräldrar dras så mycket till (och FEB i ett tidigare liv), men ibland till sådana där löjliga familjehotell med Bamse eller den där giraffen. Min unge hade älskat det, men vi tycker nog inte riktigt att det är värt det i nuläget. Jag hade också gärna rest till Mexiko, åkt på kryssningar i Karibien och på Safari i Afrika. Det finns massor med härliga resmål därute som jag gärna hade tagit del av.

Till sist så skulle jag också gärna ha bott på fler ställen. För den som inte vet det är Sverige ett bra land att bo i med barn. Det finns VAB, föräldrapenning, barnårstillägg och prisvärd barnomsorg. Utomlands not so much. Hade pengar inte varit ett hinder, hade alla de problemen försvunnit. Nu gör de inte riktigt det. Min man har ett jobb som ber honom flytta utomlands rätt så regelbundet och han blir också kontaktad av headhunters veckovis. Nu senast var det ett polskt företag som erbjöd honom en tjänst i Warszawa. Nu vet jag inte så mycket om Polen, men i en värld där pengar inte spelade roll skulle jag gärna vara lite spontan och säga "Jo, men vi kör på Polen ett år". Det hade varit jättekul att slippa tänka på mitt inkomstbortfall, utebliven pensionsrätt, att ha råd med skola- och omsorg i värdlandet osv. (I praktiken tackade han främst nej pga låg lön, men det skulle ju inte heller spela någon roll då!).

Vad hade du ändrat på om du hade så mycket pengar att du inte kunde göra av med dem? Coolare bil? Finare hus? Mer donken? (alla helt rimliga svar i Lyxfällan) 



PS. Inser i efterhand att rubriken kan misstolkas. Jag hoppas du som läst ända hit inte önskade få investeringstips för stora summor. Det är inte riktigt min grej.