Vi står nu beredda att köpa oss ett hus, vi vet inte riktigt i vilken stadsdel eller vilken sorts hus. Men vi känner att det är dags att lämna lägenhetslivet bakom oss trots att det kommer ha negativ inverkan på vår sparkvot. Det här inlägget ska handla om kompromissen mellan olika alternativ och det kval vi befinner oss i som inte riktigt vet hur man ska resonera. Jag hoppas därför på feedback från er, många av er är eller har varit husägare och har säkert en del tips att komma med.
Det första alternativet är att köpa ett bostadsrättskedjehus lite utanför stan. Det skulle i så fall innebär en ganska låg köpeskilling (runt 2-2,5 miljoner), men då tillkommer pendlingstid och de kostnader som tillkommer med det. Sannolikt kommer två bilar behövas, även om det inte är ett omöjligt cykelavstånd när vädret tillåter. Vi pratar en mil ungefär, men sannolikt kommer vi få förskoleplats närmare våra arbeten och längre bort från bostaden, vilket innebär att minst ett barn ska transporteras också. Därtill har föreningarna rätt höga avgifter, runt 5 k, och är högt belånade i och med att de är rätt nybyggda. I min värld är jag inte riktigt säker på att det är värt att det leder till högre kostnader för bil och pendling, samt om något händer barnet och det är svårare att ta sig till och från det. Kollektivtrafiken går en gång i timmen och jag skulle sannolikt försöka åka kollektivt istället för att åka bil i och med att min arbetsplats ligger centralt.
Det andra är att köpa ett liknande bostadsrättsradhus närmare våra arbeten. Då kommer ingen extra bil att krävas, men de är också dyrare. Här pratar vi 2,8-4 miljoner och liknande avgifter, samt belåningsgrader. Fördelen är att slippa en ytterligare bil (det leder också till ett mindre energitapp från min sida som är den som alltid besiktar, åker på service och engagerar mig i biljäveln) och att åtminstone en av oss kan gå till jobbet. Nackdelarna är att det kostar mer i köpeskilling än det billigare alternativet, att vi delar väggar med andra (finns inga kedjehus) och att trädgården är liten. Men det är ju billigare en det tredje alternativet.
En friliggande villa i annan stadsdel. Ingen av oss bor då nära jobbet, utan båda skulle ha 4-6 km till jobbet, men med fungerande kollektivtrafik. Vi kan då för runt 4 miljoner få en friliggande villa med trädgård och utan att ha grannar alltför nära inpå. Men ingen får det ju så nära jobbet.
Det fjärde alternativet är friliggande villa närmare våra jobb. Då pratar vi istället 4-6 miljoner beroende på renoveringsbehov. Här får vi ju allt vi vill ha, men det kostar också betydligt mer. Tänk vad de pengarna kan göra för oss i vår FIRE-strävan? Tänk hur mycket lägre månadskostnader man får för ett hus med lägre belåning än typ 4 miljoner?
Hur resonerar ni? Hur mycket pengar kan man lägga på boende egentligen? Vilka kompromisser skulle ni kunna tänka er i vår situation?
PS. För banken får vi köpa alla alternativ som det verkar. Vi har 1,5 miljon i kontantinsats/renoveringspengar och tjänar runt 50 k netto när vi jobbar heltid (vilket jag inte vill göra som ni vet).
Hade valt alternativ 3. Det är ju supernära jobbet! 4-6 km är perfekt med cykel och man kan ju tom gå. Bostadsrätt innebär grannar som kan vara jobbiga och en fast kostnad som ni inte kan påverka.
SvaraRaderaHaha, jag inser i efterhand att det låter lite bortskämt att kalla dessa avstånd långt. Vi bor i nuläget enstaka hundra meter från förskola och typ en km från mitt jobb, vilket jag verkligen uppskattar. Så skönt att snabbt vara på plats vid plötslig kräksjuka eller annan kris, och så skönt att inte behöva någon bil. Egentligen har jag inte så mycket emot att köra, men avskyr att leta parkeringar och betala för att bara stå still. Hade mitt jobb erbjudit fri parkering hade jag således kunnat tänka mig att bo ännu mer avsides, särskilt om vi kunde samåka eller någon av oss åka kollektivt, men det går verkligen inte nu.
RaderaJag har också svårt för bostadsrätt av ovanstående anledningar, särskilt eftersom jag inte kan påverka avgiften i någon större omfattning. Är det en villa kan vi ju alltid själva välja att amortera extra, men det kan man ju inte med föreningens lån. Är också lite less på grannar, varpå friliggande villa låter väldigt trevligt.
Men är det värt det med 2 miljoner extra i köpeskilling?
Alternativt 2 eller 3, gör en ordentlig kalkyl med alla kostnader för att se vad som blir billigast för er. Väg även in "energikostnad", hur mycket energi rent känslomässigt de båda alternativen kostar. Ibland glömmer man vissa kostnader, som att ett fristående hus behöver nytt tak, måla om fasad, nya fönster, underhåll i trädgården osv, som kanske är inbakat i en avgift för radhus/kedjehus. Men en bil till, det kostar väldigt mycket pengar.
SvaraRaderaFundera även på hur lättsålt huset kan vara, är området på väg att bli populärt av någon anledning (utbyggnad av kollektivtrafik, nytt centrum, upprustning av kommunala inrättningar osv). Om ni är händiga kan ni ju köpa hus med renoveringsbehov och ha tålamod och se det som er hobby att renovera.
Lycka till!
/C
Min man skulle kalla sig händig och säkert se det som intressant att renovera. Vi kollade på ett renoveringsobjekt en gång som vi skulle kunna köpa kontant, dock k-märkt med allt det innebär. Jag är dock rädd för att det slutar i separation om vi försöker oss på något sådant. Och det vore ju riktigt dyrt om något!
RaderaGillar aspekten med hur bra området är. Det är något jag ska spana in mer, men faktiskt inte reflekterat så mycket över ännu.
Du har rätt i att föreningar har sina fördelar, men de vi kollat på har varit väldigt nya och därmed med hög skuldkvot (dock utan renoveringsbehov). Det är inte så jättekul i och med att vi inte kan göra något åt saken och därmed blir fast med föreningens behov av avgiftshöjningar. Tack för input!
Vi bor som alternativ 3, har eg ännu längre till jobbet så vi behöver 2 bilar. Vi är villamänniskor, hade nog inte fixat att ha andra människor sådär nära mig hela tiden, o andra sidan vet jag flera som tycker det är mysigt och tycker vi bor för ensam.
SvaraRaderaAvgiften kan ni inte påverka som du skriver, den kommer bara bli dyrare. Alltid svårt att såga hur mkt man får låna för 5000/månad men just nu får man väl låna närmre 3 milj för samma pengar..
Jag har tänkt flera gånger att vi skulle kunnat vara skuldfria om vi bara bosatt oss mindre, samtidigt är det ju här vi vill bo. Även om man vill bli fri så snart som möjligt så måste man ju trivas med sitt liv också tänker jag.. Men det är alltid svårt att säga vart den gränsen går.
Är du säker på att du kommer vara kvar på samma arbetsplats tills du kan pensionera dig?
På liknande sätt kan man ju eg vrida och vända på huruvida man ska jobba heltid eller gå ner i tid och knega längre, jag suger fortf på den karamellen...
Fundera på hur viktig själva vägen till friheten är. Vill du gå genom en trist graffittitäckt, mörk gångtunnel som går hyfsat fort eller vill du ta en omväg via en vacker park med vårblommor och äpplen du får plocka med dig? (Bildligt, men jag hoppas du förstår vad jag menar.)
SvaraRaderaVill du bli fri snabbt, så ta alternativ 1. är det ok om det tar lite längre tid, men att ni har en "bättre" vardag, så ta ett annat alternativ.
Hade det varit i Stockholm (länet alltså) så hade första alternativet inte vara några större problem. Ynka en mil till jobbet är det inte många som klarar. Vad är det i tid för dig om du åker bil, 15 minuter? Men glöm inte att räkna med bekvämligheten i kalkylen. Hur mycket är att slippa ha två bilar värt, för er?
Hälsningar Spargrisen
Hade fått för mig att ni bodde i Sthlm men ser på priserna att det inte kan vara så?! Lätt alternativ 1! En mil tar någon halvtimme att cykla och skaffar ni istället en elcykel görs det utan ansträngning iaf 9-10 månader om året. Om målet är frihet skulle jag inte köpa en villa - så otroligt mycket jobb för marginell skillnad jämfört med bostadsrättsradhus/-kedjehus. Och för att citera G Persson - den som är satt i skuld är inte fri ;)
SvaraRaderaHaha, jag bor verkligen inte i Stockholm. Det hade jag aldrig haft råd med ;)
RaderaJorå, bara att ta lite mer lån, hehe :D
RaderaUtifrån mitt bolånelöfte på 800 k känns det tveksamt :P
RaderaHej!
SvaraRaderaHur viktig är pendlingstiden för dig?
Vi har valt att prioritera nära. Alltså ägna tiden åt annat.
Radhus har såklart grannar. Kan vara nackdel men även trevligt?! Har man tur råkar det bo några med barn i samma ålder, mycket löst med det.
Vi har även upptäckt fördelen vid gemensamma renoveringar. Visserligen några år sedan men omdräningeringen kostade 6000 kr. Taket 12000 kr. Dessutom behövde vi inte engagera oss i att ta in offerter. Gämför det med att ha friliggande villa!
Vi har alltså valt alternativ 2 och är grymt nöjda nu. Ett tag hade vi iden att det bara var en mellanlandning i väntan på villan.
Lycka till!
/Erik
Sent svar här :-) Jag drömde om landet & stooor västerbottensgård & landade i radhus ganska central - & älskar det! Enkelt när ungarna var små, kompisar överallt & lite trafik. Och nu när de är större tar de sig enkelt själva överallt, utanför stan/kommunal trafik får en räkna med mycket skjutsande... instämmer med Erik ovan - så praktiskt med radhus gällande underhåll! Liten trädgård är skönt men vi har insynsskyddat, skulle absolut inte trivas annars... Jag har 7km till jobbet & cyklar året om! (Norrland). Förstår ert grubbleri, många parametrar att ta hänsyn till men det låter ju som att alternativ 3 passar er bäst. Kompromissa inte bort för mycket, livet är ju också här & nu. Och lycka till :-) Mvh Värderad riktning
SvaraRadera