söndag 23 december 2018

Är det rimligt att ge julklappar till folk?

Jag brukar ta mycket ansvar för det mesta i vårt hushåll, men i år var jag tydlig med min man om att han minsann fick ordna julklappar till sin familj själv om han ville ge bort några. När jag ändå var igång passade jag på att tydliggöra att jag själv inte önskar få någon julklapp och att jag inte heller skulle ge honom någon. Han såg lite butter ut och funderade nog mest på om det var något slags test jag höll på med. I min familj har vi slutat med julklappar till vuxna för länge sedan, även om det varit totalt outtalat varpå jag själv har lyckats med att två år i rad ge alla syskonen och föräldrarna julklappar fast de inte hade något till mig. Min mans familj däremot ger allt och alla julklappar, men oftast är det skräp de ger bort. Den bästa julklappen jag fått var ett par strumpor och den sämsta var en kliande deodorant. Min man brukar oftast få duschgel eller schampoo i julklapp av värdelösa märken som bara kliar. Men de tycker det är viktigt att man har tänkt på varandra och det är det man gör tydligen när man köper skit och slår in i skitpapper (alltså julpapper, inte toapapper).

Jag släppte sedan allt det där med julklappar och fokuserade på barnen istället. Eller åtminstone tills min unges förskola mailade ut att vi föräldrar var tvungna att ta med oss burkar som skulle bli ljuslyktor. Plötsligt såg jag min chans att bli av med en sån där "bara för att-julklapp" jag fått från min svärmor, nämligen en ljuslykta. Jag lät därför ungen ta med den till förskolan och måla på den för att sedan ta hem den och ge den till farmor i julklapp. Min man verkade glad över att slippa fixa något till farmor och blev därför nöjd och glad han också. I Lyxfällan-poddens julavsnitt pratade de om att det är dags att omvärdera julen och kanske skippa att ge bort saker till andra vuxna eller till och med andras barn. Jag tycker det låter underbart att slippa köpa saker till folk som inte är ens barn. Mitt barn vet jag ju vad hen önskar sig och det är därför lätt att köpa något. Däremot är det desto svårare att få till något bra till kusinerna och kompisars barn, varpå det mest blir ångestladdat. Jag vet dock inte om jag vågar vara den som pratar ut med mina syskon om att jag tycker vi ska sluta köpa julklappar till varandras barn. Det känns på något vis som att det snarare är snålt än smart i de flestas ögon.

Så hur gick det för min man? Jo, han förklarade att det inte blir några julklappar till hans familj. Jag frågade då hur de tagit det och han förklarade att det gått bra. När vi väl kom fram till julfirandet noterade jag dock våra namn på en massa julklappar varpå jag lyfte ämnet igen. Han erkände då att han egentligen aldrig sagt att vi inte kommer att köpa julklappar till vuxna, men däremot svarat "ingenting" på frågan "Vad önskar ni er i julklapp?". Med viss vresighet i tonen förklarade jag för honom att det inte är samma sak som att vara öppen och tydlig med att vi inte tycker det är rimligt att köpa julklappar till vuxna längre. Han gav visst medhåll, men frågade sedan hur vi nu ska lösa problemet att vi inte har julklappar till någon annan än farmor. I vanlig ordning blev det upp till mig att göra en liten akutlösning som förhoppningsvis inte kommer genomskådas när klapparna väl ska öppnas i morgon.

Nej, jag tycker det är löjligt att julklappar ska behöva vara så laddat. Kan vi inte bara prata om deras vara eller ickevara? Kan vi inte hellre hoppa dem än att skuldsätta oss för att göra folk glada (vilket för övrigt 27% gör enligt samma poddavsnitt)? Kan vi skippa att ge bort saker till folk vi typ inte känner (förskolepersonal, kusiner, vänners barn osv)? En sak jag faktiskt tycker att vi dock kan göra är att ge bort julklappar och andra gåvor när vi känner för det.  Min bästis har till exempel fått Joel Bladhs bok för att jag  tror den skulle passa henne. Jag har en kollega jag tänkt ge Tobias Schildfats bok och en släkting som jag gärna skulle ge en förpackning te. När vi hittar saker som verkligen passar någon eller som Miljonär innan 30 beskriver som när 100 kr blir 101 så kan vi köpa dem. Men kanske är det dags att skippa resten och på allvar omvärdera julen och inte låta den äta upp oss. Enligt det där poddavsnittet så är det rätt många som inte heller ser fram emot jul (minns ingen siffra). Anledningen till att jag själv inte tycker jul känns så kul är just julklapparna. Jag kan hantera städstress, bakstress, matlagningsstress och dylikt, men julklappar tycker jag är jobbigt på riktigt. Slapp jag dem vore julen bättre.


Vilka ger du julklappar till? Har ni pratat öppet om att strunta i att ge julklappar? 


18 kommentarer:

  1. I min familj har vi sedan några år skippat julklappar till vuxna. Min sambos mor är dock julklappsgalning och där ser jag ingen chans till att skippa tyvärr... Men i år så föreslog en av sambons bröder att vi skulle skippa julklappar till varandras barn, alltså kusinerna. (Dom är för övrigt 10 kusiner....) Och istället åka till en rolig aktivitetspark alla tillsammans vid tillfälle istället. Så i år har vi bara köpt lite behovsgrejer till våra egna barn på 10 månader och 2,5 år.

    Lättnaden är ENORM. Har avskytt att köpa 8 skräpiga julklappar till barn som man inte känner så bra som sina egna! Och som i ditt fall är det JAG som fått tänka och inte sambon.

    Det här blev så råddigt, men blir så agiterad över hela julklappshysterin... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det lät ju fantastiskt! Det måste jag klura på. Har själv börjat ge bort biokort och leklandskort allt mer så då skulle man ju lika gärna kunna säga "Vi alla går tillsammans på bio på jullovet" eller dylikt.

      Radera
    2. Exakt! Och samtidigt lär man barnen att det "inte är klapparna under granen som är viktiga, utan människorna omkring" :'-)

      Radera
  2. Ha, ha, ha, vilket bra inlägg! Åh, till viss del känns det igen
    Vi slutade ge till varandra (vi vuxna) när barnen kom. Tror det var halvt om halvt uttalat.
    Nu handlar jag i Unicef gåvoshop, så de andra familjerna får var sitt gåvobevis på ett katastrofpaket, det har jag gjort i 5-6 år, tror jag.
    Förra året kom vi överens med min mans familj att vi inte byter pengar, förlåt, julklappar med varandra till barnen (mellan kusinerna), i år även med min familj. Min svägerska är väldigt bra att prata med om sådan. Jag har tur. Min syster däremot, där skavde det lite.
    Vi satsar på att umgås och att äta gott i jul. Vi har knytkalas sedan 20 år tillbaka vilket gör det ganska lätt. Vi firar även första jul den 23:e, vilket gör att man ligger steget före hela tiden, det är bra.
    Jag hatar att stressa, igår var min man på köpcentret och fy fasen vad folk hade betett sig... Vidrigt var det. Jag hade nog fått lätt panik. På riktigt.
    Så, ge inte upp, fortsätt att propagera för en klappfri jul, eller ge bort genom att skänka till välgörenhet. Då går pengarna till något vettigt åtminstone.
    God jul!
    /C

    SvaraRadera
    Svar
    1. C: Just ja, ditt berömda knytkalas som jag tycker låter helt briljant fö. Visst är det bara pengatransaktioner vi gör egentligen? Jag minns tex det här inlägget som jag läste för många år sedan:

      https://ekonomistas.se/2008/12/20/predikan-for-en-godare-jul/

      Det var först då jag insåg vilket slöseri det är att ge bort "helt ok"-eller skräp-saker till folk. Jag har försökt det där med gåvokort, men min karl är väldigt ointresserad och tycker det mest handlar om att JAG vill känna mig god och fin som person än att jag bryr mig om andra människor. Minns att jag provade för några år sedan faktiskt och då satt min syster innan öppning och pratade om sådana där präktiga jävlar som ger bort pengar till välgörenhet i julklapp. Det blev lite dålig stämning när det sedan visade sig att det var just det jag gjort till hela familjen...

      Radera
  3. "Han såg lite butter ut och funderade nog mest på om det var något slags test jag höll på med." Haha jättekul. Men: "Han gav visst medhåll, men frågade sedan hur vi nu ska lösa problemet att vi inte har julklappar till någon annan än farmor. I vanlig ordning blev det upp till mig att göra en liten akutlösning som förhoppningsvis inte kommer genomskådas när klapparna väl ska öppnas i morgon." Kan vi göra en deal? Jag får puckla på din så får du puckla på min? Just nu är jag inne i ett bitch mode efter att jag insett att det är jag som står för 95% av alla presentköp i vår familj d.v.s. jul samt tre födelsedagar per år. Han pyntar, absolut, swishar snällt till sin personliga butler, men all planering, logistik och inslagning ligger på mig. Han har inte en aning om vad barnen ska få i julklapp imorgon, utan kan lugnt ägna all sin decemberfritid åt sin schack-app och tennis. Det är slut med det nu. Nästa jul får han fixa skiten. Undrar hur vanligt det här är, att det i slutänden är kvinnorna som ska sy ihop julen? Problemet är att ska han fixa det blir det apdyr Kinaplast inköpt på Teknikmagasinet sista minuten. Jag minns tydligt en "helikopter" som han köpte för 5 år sedan som flög i sju sekunder för att därefter dö. Inte orkade han lämna tillbaka den heller.

    Och nej vi ger inget till någon annan än våra barn.

    Mvh
    Surtant som behöver lite julcava och det NU

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är så med dig! Problemet är bara att risken finns att vi står där med ännu en ekonomisk kassaskrinskatastrof! Våra män tycks nämligen inte alls vara lika medvetna ekonomiskt och kommer därför hem med orimligt dyra presenter/saker/kläder (ofta alltså för att de betalat för mycket för en vara snarare än att det var fel vara). Det gör att det är svårt att släppa kontrollen helt. Eller åtminstone tills jag vinner på lotto (det är ju så man blir rik) eller han börjar lyssna på ChooseFI och andra liknande poddar. Jag tror det här är ett supervanligt problem. Min man är iaf klok nog att inte våga kritisera mig för att det blir för dyrt. Det gör min bästis make på regelbunden basis. I.n.t.e. OK!

      Jag försöker dock träna upp honom! Igår fick han tex gå tillbaka till kassan med mjölk med kort datum (30% rabatt) och öva på att skälla på kassörskan (läs: be om mellanskillnaden tillbaka). Snart kanske han blir ekonomiskt mogen nog att köpa kläder på egen hand?

      Radera
  4. Nä fy jag lider med er. Been there done that. Nu byter vi inte alls julklappar med folk i min familj eller i makens familj. Så när som en julklapps-hazard i varje familj men eftersom vi firar varannt år så blir det rätt enkelt. Då passar jag också på att re-gifta de här jobbjulklapparna man får av arbetsgivaren eller kunder och/eller giveaways från jobbet utan logo. (Förstår att detta låter sjukt Ove Sundberg-igt men det är faktisk fina och bra användbara grejer). Oftast har dessa julklappar ett betydligt högre värde än hazardens budget så jag har inte så dåligt samvete faktiskt.
    :D
    Mitt tips är att bara riva av plåstret och ta upp det med familjerna, gärna på julafton, säg som det är, "Det här blir sista året som vi i vår familj byter julklappar med er familj, vi måste minska ned på julklappsstressen och nu är vi så vuxna att vi klarar oss utan, eller hur?!" sen får man påminna i slutet av november 2019 så att ingen annan drar en fuling och "redan har glömt och därför köpt".
    Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min akutlösning var faktiskt precis den, regifting av jobbjulklappar. Jag skäms bara lite. Mest för att jag faktiskt hade velat ha dem själv för en gångs skull. Hoppas ingen inblandad läser den här bloggen. :P

      Tack för tipset! Hoppas mannen kan bidra lite för det är faktiskt lättare för honom att prata med sin egen familj än för mig...

      Radera
  5. Hos oss är det jag som fixar allt. Fru IGMR kom på imorse att hon glömt fixa julklapp till mig. Vi har iofs uttalat att vi vuxna inte byter julklapp men det i år får hon en ändå. Jag var på Lush och mysteryshoppade så den var gratis och det är ju gott som di säger. Annars köper vi symboliska presenter till de andra juldeltagarna men det blir mest te och diverse fuktkrämer som fyndats över året. Hade helst sluppit julklappar till vuxna men vi har kommit igenom med nedtrappning och nästa år blir det nog klappfritt (till de vuxna).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter som ni är på god väg! Lycka till och jag hoppas det blir helt klappfritt nästa år!

      Radera
  6. Mitt svar på din fråga är enkel: NEJ! Det är inte rimligt att vuxna människor ska hålla på att byta julklapparna med varandra. De allra flesta vuxna har mer än nog av prylar och ör det något man verkligen vill ha kan de flesta köpa det själva. Istället fortsätter många med den här galna kommersiella farsen, att köpa saker till varandra som ingen egentligen vill ha. Byta pengar med varandra i princip, men inte för att köpa efterlängtade önskade saker utan mest skräp som ofta inte ens blir använt. På samma sätt känner jag inför att köpa julklappar till andras barn. De allra flesta svenska barn har sjukt mycket leksaker, ett oändligt överflöd, och får dessutom massa nytt varje jul. Nej, slöseri med pengar och slöseri med jordens resurser och ett oändligt miljöförstörande med all denna hemska, upptrappade shoppinghysterin och att man ska ge julklappar till kreti och pleti. I många, många år har jag bara köpt julklapp till min dotter. Nu är hon 19 år och det enda hon önskar sig i år är pengar för att kunna köpa det hon behöver när hon flyttar hemifrån nästa år. Hon har också fått upp ögonen för att spara och investera, vilket jag är glad för. I hennes pappas familj har de slutat med julklappar emellan vuxna och till kusinerna för flera år sedan och kör julklappsspelet istället. Även det hoppar dottern av i år då hon anser att det mest är hemsk kinaplast och saker hon ändå inte vill ha eller behöver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym! Jag tycker du har rätt i sak, men det är inte alltid så lätt att få till i praktiken. Det är många viljor och känslor att ha i åtanke. Jag hoppas dock på att komma till en plats där presentbyte är mindre viktigt, kanske genom att enbart fira med kärnfamiljen längre fram. Sannolikt slipper vi då skitgåvohysterin. Tack för din kommentar!

      Radera
    2. Ja men det är ju precis det jag tycker är så konstigt. Att få paket är så viktigt för många vuxna känns för mig helt absurt. Om man dessutom lägger till hur ofta de sakerna dessutom är något man vill ha borde det vara lätt att sluta med paket mellan vuxna. Klart att barnen vill ha julklappar, men det behöver ju inte vara så många. Det är nästan äckligt att se vilka berg många barn får, och hur ointresserade de är av vad som är i, utan bara vill ha nästa paket och riva upp,pappret för att sen slänga innehållet åt sidan - nästa paket.....

      Radera
  7. Svar på din fråga: Ja det är rimligt att ge julklappar till folk, när det gäller klappar på huvudet eller axeln i juletid.

    Från början var klappen en verklig klapp med handen. Börja fira traditionellt vetja. Först efter klappen på port eller vägg (som en jingel) kunde man slänga in någon liten egenproducerad grej - anonymt. Det torde minska pressen en smula. Svårt bara att förbli anonym inom familjen. ;)

    Det här med att köpa julklappar till andra än utanför kärnfamiljen verkar vanligt men något jag tycker är överdrivet. Okej om far- och morföräldrar vill ge, men utöver det är bara onödigt.

    Tänk om det istället gick utifrån ens hjärtliga önskan. Vem skulle jag då ge en julklapp? Då skulle knappt någon i familjen få något, däremot vissa personer som betytt mycket under året som gått.

    Trist att givandet har fått så mycket tvång över sig. Blir så oäkta och folk mår illa av hela spektaklet.
    /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skrattade rakt ut, Eva! Kanske får jag börja säga det till svärisarna: "Här få ni en klapp på axeln. God jul!" Undra vad de skulle säga då?

      Jag tänker att man kan ge saker till folk man uppskattar om man hittar något som de skulle uppskatta, det låter som det är något sådant du är inne på. God jul iaf, Eva!

      Radera
  8. Vi (jag och min man) förklarade för hans släkt för ett par år sedan att vi inte ämnade köpa fler julklappar till ungarna i släkten. Det fanns då 6 barn och vi hade inga egna. Två av makens syskon var helt med på tåget, medan det tredje deklarerade att om hens barn inte fick julklappar från släkten var det ju inte lönt att de alls kom dit. (Ärligt talat hade det väl varit en begränsad förlust). I slutänden blev det dock den nya ordningen som alla varit nöjda med sedan dess.

    Att ge vuxna i släkten är inte aktuellt. Makens släkt, minus mig och maken, kör julklappsspelet med en massa... eh, jättefina billiga grejer? Jag vill bara ge när jag hittat något som är helt rätt för just den personen. För barnens far- och morföräldrar är det en väggkalender med barnbilder varje år. Ibland hittar vi något till någon annan. Men utan tvång, definitivt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja julklappsspelet kändes kul för 5-10 år sen. Men på senare hår har det bara känts totalt onödigt då det ofta ör billiga skitsaker, kinaplast ofta, som ingen ändå vill ha. Det ätbara brukar vara populärast, och då oftast i godisform

      Radera