torsdag 8 november 2018

Sluta gnäll!

Den här veckans Lyxfällan var verkligen en klass för sig. Jag är normalt sett inte den som dissar personer som ändå försöker göra något åt sin situation och som dessutom bjuder svenska folket på underhållning under tiden, men jag blev faktiskt illamående den här gången. För den som inte följer programmet lika slaviskt som en annan så kan tisdagens program sammanfattas som att handla om en barnfamilj där bara ena föräldern arbetar, där det röks, där det dricks energidryck och där det köps chips som om det representerade hela kostcirkeln. Det låter bekant, eller hur? Det är typ samma sak varje vecka. Samma synder. Samma konsumtion. Samma problem. Samma lösningar. (Sidospår: Ibland när jag ser mina kollegor dricka energidryck och köpa choklad i en sån där automat dag ut och dag in börjar jag fundera på om de kommer vara med i nästa veckans Lyxfällan.)

Det som gjorde just den här familjen speciell var dock att de hade gått och blivit vräkta. Med två barn. Och utan plan på hur detta skulle lösas. Båda satt dessutom fast hos Kronofogden. Man kan ju tänka sig att de till följd av detta har väldigt goda möjligheter att få tag på ett nytt förstahandskontrakt. Det som gjorde dem ännu mer speciella var att deras totala skulder uppgick till runt 92 000 kr. Vi pratar alltså typ att sälja lite prylar, ta några extrapass på jobbet (modern var personlig assistent), äta billigt en period och så hade problemet löst sig och de varit skuldfria. Men de såg till att bli vräkta istället, bland annat eftersom det kändes rimligt att lägga 62 000 kr om året på energidryck, godis, läsk och cigaretter. Pappan förklarade att det berodde på att han citat "tyckte vatten var äckligt". Hur kan man göra så när man har barn? (hur kan någon göra så?) Ibland på jobbet hör jag kollegor prata om att vi med så dålig lön aldrig kan spara några summor att tala om till våra barn. Jag hör också ofta liknande diskussioner på bussen eller när jag går på stan. Det måste inte ens vara just barnsparande det rör, utan ibland säger vi helt enkelt att det inte är lönt för oss själva att spara till pensionen eller till en bättre framtid. Vi har ju inte råd. Det är inte vårt fel! Det är skatterna som är höga, hyrorna eller räntorna som stigit.

Vad är det med pengar och sparande som gör så många av oss till offer? Varför kan inte en barnfamilj se till att betala sin hyra innan energidrycken? Varför kan inte mina kollegor spara till barnen för att lönen är för låg? Och varför kan inte någon spara till pensionen för att de har för hög hyra? Det hade varit retoriskt bra om jag kunnat avsluta det här inlägget med att ha svaret på problemet jag identifierat. Men det har jag inte. Jag kan bara konstatera att många av oss (sannolikt inte ni som läser detta) har allvarliga problem med att ta ansvar för vår ekonomi och därmed även för våra liv. Jag tror att ALLA därute kan spara in på onyttigheter och punga ut några hundra i ett barnspar, dra ner på onödiga uteluncher och spara en tusenlapp till pensionen eller sluta med energidryck och istället betala hyran för att slippa vräkning. Jag säger inte att alla kan eller ska göra allt. Personligen skulle inte jag kunna sluta med energidryck till exempel, eftersom jag aldrig börjat med det, men jag skulle kunna göra något annat istället. Alla kan göra något. Eftersom ni som läser det här sannolikt är mer lika mig än Lyxfällan-pappan som inte kunde sälja sitt Playstation utan att gråta, uppmanar jag er att inte bara ta kontrollen över era egna beteenden utan att även påverka er omgivning. Jag har till exempel en kollega som faktiskt började ta med sig matlåda efter att jag påpekat för henne (rätt många gånger ska medges!) att hon skulle kunna öka sitt sparande med 1000 kr i månaden minst på bara att förbereda mat hemma. Snälla, mina vänner därute, bidra till att öka medvetandet bland era medmänniskor. Be dem sluta gnälla och upplys dem istället om möjligheterna de har att lämna offerkoftan i garderoben och åtgärda där det åtgärdas kan!

Vad kan du bidra med för att minska offermentaliteten? 

7 kommentarer:

  1. En kollega benämnde min arbetsplats budgetarbete som "arbetet med att se vad som ska skäras ned på" helt utan belägg. Jag undrade om det var budgetarbetet som görs varje år hon syftade på, och det var det. Jag påpekade att de senaste åren har företaget både skurit ned men även storsatsat på till exempel digital utveckling. Faktum är att satsningarna överstiger nedskärningarna. It´s all in your head. Jag tror att många inte förstår hur stor makt de har över sina liv och även sina tankar. Vi har alla möjligheter (och med små medel) att skapa ett bra liv. Hur man får stora massan att inse detta är dock frågan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När du skriver sådär funderar jag lite på om det bara är i mitt huvud som min arbetsplats är dysfunktionell. Det kanske är jättetrevligt med möten i tid och otid och att få lite avbrott i form av värdelösa mail, det är kanske bara jag som inte fattar det? Jag får styra mina tankar lite bättre bara. ;)

      Det får mig osökt att tänka på en kollega som en gång för länge sen sa till mig att hon inte förstod varför jag tog med mig datorn och jobbade i väntan på att mina kollegor skulle dyka upp på möten. Hon förklarade att hon dök upp i god tid enbart för att få lite extra "rast" innan mötena drog igång.

      Radera
  2. Varför ska alla föräldrar spara till sina barn? Alla generationer har fått det bättre än föregående och alldeles säkert kommer även dagens barn få det bättre än sina föräldrar. Nej, mina ungar får spara själva. Tror det är det bästa för dem också, man lär sig inte värdet av pengar om man får allt serverat.
    Att hjälpa till med en handpenning till första lägenheten eller liknande kan man göra ändå om man har eget sparande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med Anonym. Gör som fransmännen; lite grus i maskineriet för att få igång barnens egna livsreflexer. Frihbetsmamman, du är så rolig. "Eftersom ni som läser det här sannolikt är mer lika mig än Lyxfällan-pappan som inte kunde sälja sitt Playstation utan att gråta." Jag har Lyxfällanknarkat så många år va, men känner mer och mer att jag måste våldtäktsduscha efteråt eftersom det är sådan lyteskomik. Snacka om arrogant att sitta här i sin frugal weirod-förnumstighet och götta sig åt folk som har såväl pekuniära som slutledningsförmågerelaterade utmaningar. Nej, numer är jag clean. MEN jag minns ändå episoder där det gråtits över avyttrande av PROSLINGSDOCKSSAMLINGAR eller det legendariska avsnittet med mannen som inte vill sälja sin häst och vill jaga bort Lyxfällan från sina ägor (trots att han rimligtvis givit sitt samtycke till att de skulle komma i första taget)...(hoppas inte Ellinor läser min kommentar).https://www.youtube.com/watch?v=i_nF2zu31M0

      Radera
    2. Hej Anonym! Jag tycker att alla ska spara till sina barn, eftersom jag till skillnad från dig tycker att det börjar bli svårare att vara vuxen. Jag hade aldrig kommit in på bostadsmarknaden utan sparande från mina föräldrar och jag tror verkligen inte att kommande generationer får det bättre. Jag och min familj har det betydligt tuffare ekonomiskt än mina föräldrar hade när jag växte upp (då är vi ändå betydligt bättre utbildade). Min pappa slutade högskolan för att industrin skrek efter folk, medan till och med disputerade idag kan ha svårt att få jobb. Vi har stora lån på våra bostäder till skillnad från mina föräldrar och samtidigt svårare att få lån generellt på grund av nya bankregler. Jag känner mig därför inte gynnad i dagsläget och tror att min generation kommer straffas ytterligare jämfört med mina föräldrars när det är dags för pension. Jag misstänker att mina barn får det ännu svårare längre fram, men det vet jag så klart inte med säkerhet. Mitt inlägg gick dock inte ut på att säga åt folk att spara till sina barn. Utan fokus låg på att uppmana folk att GÖRA det de vill göra och att uppmana andra att göra detsamma. Om du inte vill spara till ditt barn är det helt okej, men det vore dumt att säga att du inte kan göra det fast du vill det samtidigt som du snusar en dosa om dagen.

      PS. Jag fick en hel del sparpengar av mina föräldrar och vill tro själv att jag lärt mig värdet av pengar. Jag har sparat ordentligt sedan första sommarjobbet och alltid kämpat för att få in pengar. Så det måste kanske inte vara så att det innebär att man blir bortskämd och festar upp alla pengar man kommer över.

      Radera
    3. Bra och nykter dialog! Mina tankar på ämnet är att ändra lite på orden, spara med barnen istället för till barnen.

      Med ditt kloka tänk kring pengar tror jag att ditt beteende kommer smitta av sig och det i sig kommer vara tillräckligt för att dina barn kommer klara sig fint.

      Ser det inte heller som en mänsklig rättighet att alla ska komma in på bostadsmarknaden. Jag fick helt enkelt anpassa mig efter den marknad som är i dagsläget och därför var jag tvungen att köpa en brf dels både längre ut från sthlm men även begränsa antalet kvm. Klart jag hellre vill bo i innerstan men det är i dagsläget inte rimligt för min plånbok
      /A

      Radera
  3. En liten passus bara ang andra villkor då. Nu tror jag att du har yngre föräldrar än mina (de är 40-respektive 50-talister) men de fick inte banklån när de letade hus på 80-talet trots fasta inkomster (om än låga). Och det där med att kommande generationer kommer att få det "sämre" är ett ämne jag skulle kunna spekulera i i evigheter. Jag är helt säker på att de kommer att få det "annorlunda" mot tidigare generationer, ltie av en trend i samhället sedan tidernas begynnelse, men att säga att de kommer att få det "sämre" vill jag gärna ifrågasätta som tes. Att vi levt som vi gjort i min, din och generationen över oss är ett passus i sahhällets utveckling som itne är hållbar för något, varesig miljön eller det spykiska välbefinnandet hos ekorrarna i hjulen. Jag välkomnar en mer lågintensvi (mindre materiell) livsstil för kommande generationer. Och nej jag tror inte att alla kommer att kunna bo i bostadsrätt inom tull, tycker heller inte att det är en mänsklig rättighet.

    SvaraRadera