Minska dina matkostnader och öka ditt sparande

Årets höjdpunkt är kommen, nämligen stunden då vi får tillgång till konsumentverkets nya beräkningar för rimliga matkostnader. Tydligen landar vi på en beräknad kostnad på 9710 kr i månaden för oss fyra 2023. Nu har jag inte stenkoll på hur siffrorna på vad som var rimligt låg på för 2022 och jag är för lat för att kolla, men är det inte ett häpnadsväckande belopp ändå? Det motsvarar ju typ en semesterresa i månaden. Hur har det då sett ut 2022? Kommer vi i närheten av de beloppen. Det ska vi titta på i dagens inlägg. 

Den här julen har inte varit någon toppenjul utan har mest ägnats åt sjukdom. Det har varit skittråkigt rent utsagt, men eftersom både jag och mannen hade inplanerad semester har vi kunnat ägna desto mer tid åt diverse samtal. I något av de samtalen kom vi in på att vår lokala Ica-butik aldrig någonsin ger oss några gratisvaror. Jag vet inte om det är så överallt, men på vår Ica-butik så får man tydligen en gratis vara i veckan om man handlar för 1200 kr föregående månad. Det är skitkassa gåvor så verkligen inte något som motiverar mig till fler köp, men vi har verkligen inte fått en enda gåva hela 2022. Då insåg vi att vi nog rimligen inte handlar för 1200 kr i månaden, vilket ytterligare förstärks av att jag insett att vi fått en bonus från Ica ganska så exakt två gånger det här året och då på 20 kr.  Det tyder på att vi inte lyckats handla för 2000 kr en endaste månad. Efter att ha spanat in Icas hemsida kan jag konstatera att snitthandlingen sedan juni legat på 994 kr i månaden och då skulle jag vilja påstå att en större andel av våra inköp kommit från Ica under årets andra halva och då istället färre inköp på Willys. Willys, där jag trodde vi handlade den stora merparten av allt vi köpte, har också blivit snålare. De gav oss ingen julgåva i år (var är min gratis saffran??) och har överlag blivit sämre på att ge oss personliga erbjudanden i form av rabatter och personliga extrapriser. Efter att ha snabbt kollat kan jag konstatera att vi lagt ganska exakt 1100 kr i månaden på Willys i snitt. Det kanske är därför inte heller de ger oss några bra erbjudanden? Vilka butiker finns det kvar att handla i? I vårt fall Citygross och Coop. En snabb kontroll på deras hemsidor leder till slutsatsen att vi under 2022 spenderat ganska exakt 3000 kr i månaden på mat från mataffären. 

Nu finns det ju andra sätt att handla mat som inte innefattar vanliga mataffärer. Vi handlar ju som jag skrivit om förut en del på REKO-ringen och dessutom har vi ju börjat med att ha en färdig matkasse till och från. Efter att ha kontrollerat faktiska utgifter kan jag konstatera att vår extravagans i livsmedelsväg kostat familjen i snitt 1400 kr i månaden. Det innefattar ekologiskt kött för i snitt drygt 500 kr i månaden och matkasse för närmare 600 kr i snitt. Totalt sett har vi alltså handlat livsmedel för 4400 kr enligt mina snabba beräkningar, men låt säga 4500 så täcker vi in även eventuella torgköp eller jordgubbar. När det kommer till extravagans bör ju också utemat räknas in. Det är många som är anti att räkna in det under kategorin matkostnad, men jag har alltid räknat med det ändå eftersom det annars är lätt att banta ner matkolumnen på bekostnad av nöjeskategorin. Det här året har vi förutom under sommarsemestern inte spenderat så mycket på restaurang förrän alldeles nyligen när hämtmatsinköpen ökat. Vi brukar dock alltid köpa max två rätter att dela på eftersom vi inte är så stora i maten, vilket gör att det faktiskt inte blir så dyrt per gång. Det här har jag inte exakt koll på eftersom det är flera kort involverade och två vuxna, men om jag bortser från vår sommarsemester så vågar jag påstå att 500 kr månadsvis är ett väl tilltaget snitt. Det innebär att den här lilla familjen under 2022 handlat ren mat för runt 5000 kr i månaden. Helt okej ändå. 

Men hur har vi gått tillväga då? Som jag skrivit om förut så upplever jag ändå att vi överlag har spenderat mer pengar på mat 2022, eller åtminstone att vi kostat på oss att gå över till allt mer ekologiskt och lokalproducerat. Det som dock är uppenbart är just hur välplanerade våra inköp är i största allmänhet. Min man skrattade när jag kom hem med 8 kg blandfärs och fem (svenska) fläskfiléer i veckan efter att ha upptäckt att Coop hade stor utförsäljning efter julen. Nästa alltid tycker jag att det går att köpa på sig mycket när det är väldigt billigt och sedan använda sig av det man köper under en lång tid. Jag har till exempel inte jättemånga recept med blandfärs, varpå jag misstänker att den där färsen jag köpte i veckan kommer räcka i ett halvår ungefär. På julafton var jag också på Ica och handlade hem yoghurt och kvarg i mängder, allt till halva priset på grund av kort datum. Kanske vill ingen äta Florida-yoghurt på julen? Jag tror på riktigt inte att vi köpt yoghurt eller fruktkvarg till ordinarie pris en enda gång under det senaste året. Nu kanske det innebär att jag är en jättekass och ohälsosam mamma i och för sig. Men barnen brukar uppskatta fruktyoghurt eller kvarg till frukost ibland och då ser jag helt enkelt till att de är inköpa till halva priser på kort datum eller till ett riktigt bra extrapris. 

Jag vet att jag har tjatat om substitutionseffekten tidigare, men jag tror det är viktigt att trycka in innebörden av den i huvudet så jag tar upp den ännu en gång. Det är nämligen väldigt effektivt att byta ut en produkt mot en annan typ av produkt. Vår familj äter väldigt mycket mer färs och vegetariskt än vad vi gjorde tidigare. Den främsta anledningen till det är förvisso våra barn som föredrar köttbullar och korv framför dyrare kötträtter på fina råvaror. Men oavsett anledningen finns det mer att spara på att byta ut oxfilén mot blandfärs än på att åka till butiken med allra billigaste oxfilén. Att byta ut oxfilén mot bruna bönor eller röda linser är ännu mera prisvärt, men det säger sig ju självt. Det är också fullt möjligt att köpa en väldigt stor andel av det man vill ha till ett schysst extrapris. Vi brukar till exempel äta en del rätter med grillost, men tack vare att det är en sån där pålitligt återkommande kampanjvara så brukar vi passa på att köpa på oss flertalet förpackningar när väl det är ett bra extrapris. I och med att den håller länge så slipper vi på så vis betala fullt pris för en annars lite dyrare rätt. Att inte slänga mat är annars ett riktigt bra spartips som tydligen än idag är ett stort utvecklingsområde bland svenskarna. 

Det roliga med att faktiskt granska sina egna kostnader i detalj är att det är lätt att bli överraskad. När det kommer till matkostnaderna blev både jag och min man förvånade, kanske han ännu mer än jag. Vi har nämligen haft betydligt högre kreditkortsräkningar i år än vad vi haft de senaste åren och trodde nog båda att det till viss del berodde på ökade matkostnader. Sanningen är inte helt klargjord, men jag anar att ökade utgifter för resor och en svagare krona är en del av sanningen. Vi har helt klart rest mer än vad vi gjorde 2019-2021 av naturliga skäl. Men det känns som att det är helt i linje med våra värderingar och prioriteringar nu och framöver så jag är inte så ledsen för det. 

Om du bara tar med dig en sak av det här inlägget så skulle jag vilja att det är att bestämma sig och agera därefter. Jag har till exempel landat i att höja sparandet med en tusenlapp från januari för att tvinga oss att inte ha alltför höga utgifter framöver. Det är förvisso delvis orsakat av att jag avskyr min chef mer än någonsin, men likväl ett viktigt mål. Och jag tror att ett ökat sparande är fullt möjligt om man bara ser till att bestämma sig för att det ska gå. Och då tror jag att det är viktigt att hantera matkontot. Det betyder kanske inte att leva på makaroner, men det går alltid att göra något. Precis som det går att hantera elutgifterna genom att frysa lite eller dra ner på antalet duschar, eller vad än man nu kommer på. Valet är ditt, men snälla gör något. 

Hur höga matkostnader har du? Kommer du upp i Konsumentverkets referenspriser? Kommer du minska sparandet under 2023? Dela med dig vettja! 

Skillnaden mellan en dödlig och mig

En av mina vänner brukar ofta (så även innan inflationen) prata om att det är så dyrt att handla mat och eftersom jag är så nördig som jag är har jag vid några tillfällen lett henne in på möjligheten att jag skulle kunna titta på vad hon köper och föreslå vissa justeringar. Hon har vid något tillfälle låtit som att hon skulle kunna överväga att skicka kopior på familjens matkvitton till mig, men det har aldrig blivit av. Tråkigt, men idag fick jag en ny chans när jag på Facebook hittade ett vanligt kvitto för en vanlig familj där den som köpt sakerna upplevde att det var väldigt dyrt trots att kvittot inte innehöll någon extravagans. Så det här inlägget inleds med ett kvitto för oss alla att begrunda och efterföljs av en kortare analys undertecknad yours truly. 

Det första som slår mig är att kvittot innehåller saker vi inte köper alls. Och den största besparingen är ju alltid när man helt kan undvika att köpa saker, varpå jag kan föreställa mig att den stora merparten av alla konsumenter därute skulle kunna vinna på att fundera på om de måste köpa allt de brukar köpa. I vårt fall så köper vi inte någon måltidsdryck utan hela familjen dricker vatten i normalfallet. Nu vet ju inte jag hur ofta de köper Glockengold Multivitamin eller liknande drycker, men vi skulle säkert kunna dricka upp en om dagen om vi köpte sådana och det blir ju en del även fast jag vet att det ändå är ett av de billigare alternativen på marknaden. Så om vi säger att det går åt 5 förpackningar multivitamin eller 10 liter i veckan för en barnfamilj så skulle den familjen alltså kunna spara runt 400 kr i månaden på att byta ut drycken till vatten istället. Nypondrickan faller naturligtvis under samma kategori och går enligt mig att slopa helt om man så önskar. Vi brukar inte heller köpa tvättlappar utan har hållit oss till dels köpta flergångstvättlappar (till Plutten eftersom jag kände mig nojig under min graviditet, helt onödigt som det visade sig), donerade Ikea-lappar från en granne som de inte längre behövde och nu på sistone även sönderrivna lakan. Jag har alltså inte ens orkat fålla dem (om det heter så?) utan har rivit sönder och använder som näsdukar, hushållspapper och tvättlappar. Alla alternativen funkar. De senare två helt klart mer ekonomiska. 

Kvittot innehåller också en del saker som jag undviker att köpa.  De flesta tänker sig säkert nu att jag ska vara lite extra dygdig och påpeka att godis kan undvikas, men det gör vi faktiskt inte. Utan barnen får alltid lördagsgodis och nuförtiden undviker vi att köpa hem saker i förväg eftersom min man inte kan hålla sig borta så det blir oftast till ordinarie pris till på köpet. Däremot skulle det ha tagit emot att köpa vetekakor för 48 kr. Jag vet ungefär hur länge en sån brukar räcka i vår familj och av den anledningen så brukar jag försöka baka vårt bröd i största möjliga mån, och i princip alltid när alternativet är att köpa ett överprissatt bröd på Ica till ordinarie pris. Jag vet inte om jag skrivit det förut, men det var en av de första sakerna min man började reagera på när jag slutade under en intensiv period på jobbet, nämligen hur mycket dyrare veckohandlingen blev av allt bröd. Vi lever också fortfarande på det hemgjorda äppelmoset från grannarnas fallfrukt, men eftersom jag var för lat så kommer den med största sannolikhet ta slut innan nästa sommar och höst varpå vi kommer behöva köpa lite sylt eller mos tids nog. Jag tänker också att barngröten faller in under den här kategorin. Vi köpte ganska så exakt en sån förpackning till Plutten men desto fler till Mini. Vi övervägde nog aldrig riktigt att vi kunde avvika från BVC:s tips med första barnet och sedan blir det lätt att man fastnar i något dyrt alternativ från Semper eller Nestlé även efter att barnet är stort nog att äta riktig mat. Jag tror egentligen att vi alla vet att fabriksgröt inte är nödvändigt för 1,5-åringar, men det blir lätt att man fortsätter köpa för åldersgrupp efter åldersgrupp bara för att BVC insisterat på det när väl ungen fyllt sex månader och avlider utan att föräldrarna köper svindyr, järnberikad gröt. 

Kvittot innehåller också saker vi aldrig köper till ordinarie pris. Glass är en sådan produkt. Det är uppenbarligen helt onödigt och förvaras ändå i frysen så man kan lika gärna passa på när det är extrapris. Och om det inte är extrapris kan man ta lite saft och göra en egen version eller köpa Ica basics glassar som (åtminstone hos oss) i princip aldrig är på extrapris ändå. Såpa är en annan sådan produkt som uppenbarligen är väldigt lagringsbar och vi därför har som grundidé att köpa på oss massvis av när väl det är extrapris istället. Detsamma gäller för diskmaskintabletter, tvättmedel, flytande diskmedel och toapapper. Köp, fyll upp förrådet och upprepa när väl nästa bra erbjudande kommer. På så vis finns det alltid hemma och man slipper köpa det på lokala Ica-butiken till ordinarie hutlösa pris. Det finns fler produkter som faller in under den här kategorin även fast de inte är riktigt lika lagringsbara som tidigare exempel; som ägg, festis (om det är det som summer berries är), kryddor, smör och konventionellt producerat kött. Använd skafferier, kylskåp och frys, och var inte så kinkig med datum så är det möjligt att köpa det mesta på kort datum eller till extrapris. 

Det finns också en punkt som jag inte kan låta bli att bemöta även fast jag inser att jag inte har en bild av helheten av familjens inköp. Det är är vad vi köper och vad vi skulle kunna köpa istället. För även fast det är klokt att fundera på extrapriser och överväga att göra saker själv så finns kanske de allra största pengarna att spara i att lägga om kosten på riktigt. Vad jag ser på kvittot är en hel del kött (om än billigare sådant), men ändå betydligt dyrare än baljväxter som jag inte hittar alls på kvittot. Nu köper jag i och för sig själv inte baljväxter varje gång jag handlar, så det är fullt möjligt att familjen storhandlat hela baljväxtförrådet på Willys för flera månader sedan, men det är också möjligt att de inte äter sådant. För om det är något som är återkommande så är det gnäll om höga priser på mat, men en total ovilja att äta vegetariskt ens några gånger i veckan eller ens att öka intaget av billigare proteiner överlag. För man måste ju inte bli vegan för att blanda i lite linser i köttfärssåsen, prova havregrädde istället för konventionell, eller för att införa soppdag med en helt vegetarisk soppa en dag i veckan. Som jag skrivit om förut så tror jag verkligen att det går att minska sina matkostnader för alla om man bara är beredd att offra sig lite. 

Och det är väl det som är den stora skillnaden mellan gemene man och mig. Jag har faktiskt också druckit juice till frukost på daglig basis, men kommit på att det inte var värt det. Jag har också ätit kött sju dagar i veckan, men insett att det ledde till att jag uppskattade det mindre och var mycket dyrare än vegetarisk kost. Jag har också köpt allt bröd som vi åt och kommit på att det kostade mer än det smakade. Det betyder inte att jag är perfekt eller ser ner på den förälder som handlar ungefär som personen som stod för det där kvittot. Alla är fria att prioritera och agera som man själv vill. Jag tror faktiskt att våra kvitton skulle kunna se ut ungefär så där om min man fick löpa fritt. Det som dock är spännande är att många går omkring med en stark känsla av oro för höga kostnader och av att det inte är möjligt att göra något åt dem. Som jag kunnat konstatera i det här inlägget verkar det finnas en hel del onödiga poster i vanliga människors vardagskvitton. Det finns också andra sätt att köpa saker genom att planera eller tänka om. Hur många av mina tips tror ni personen fick i kommentarsfältet? En del faktiskt. Men ingen föreslog en omläggning av kost eller att man skulle sluta köpa saker. Däremot var det många som mycket riktigt föreslog att handla mer på extrapriser, byta butik och planera före. För sådan är människan. Den vill ha samma bekvämligheter som alltid, men till ett lägre pris. Vi går igång på att minska elpriset eller köpa billigaste möjliga dockan till våra barn, men kan inte för allt i världen inse att vi sparar mest om vi minskar våra inköp helt och hållet. Eller drar ner på bekvämligheter och börjar laga mer mat själva, har det lite kallare inomhus eller förflyttar oss för egen maskin istället för med bensinslukande bilar. Men visst. Då lär man känna av en 20%-ig ökning av livsmedelspriserna just nu och jag fattar det. Det suger. Men det går att göra något åt. För den som vill. 

Får du några tankar vad gäller hur du gör inköp när du ser hur jag tänker och hur personen handlat? Dela gärna med dig om du orkar och vill. Att diskutera matkostnader på ett mer konkret sätt tycker jag är riktigt roligt. 

PS. Personen som gjorde inköpen bor tydligen på mindre ort, med långa avstånd, varpå det uppenbara tipset att byta butik eller gå till butiken med bästa extrapriserna denna vecka inte var applicerbart. 

Att vara jämförelsevis fattig

Nu blev det visst lite väl lång tid mellan inläggen igen. Jag hade påbörjat ett Black Friday-inlägg som kortfattat gick ut på att uppmuntra mina följare att inte handla så mycket alls. Jag följde mitt eget exempel, men misslyckades med att publicera inlägget som nu kanske får vänta till nästkommande år istället. Jag ber om ursäkt för det. Åter till dagens ämne,  något som jag reflekterat över tidigare och berört i bloggen, men som ändå fortfarande är spännande; ekonomisk jämförelse. 

Jag har ofta reflekterat över hur märkligt det kan bli vid ekonomisk jämförelse. Som ett inledande exempel så har jag vid det här laget vant mig vid ganska dåliga löneökningar och det känns faktiskt oftast inte ens så förargelseväckande längre. Tills jag i år insåg att min närmaste kollega med mindre erfarenhet, kortare utbildning och betydligt mindre kunskap fick en löneökning som var mer än dubbelt så stor som min egen fast vi gör samma jobb. Och trots att jag under mitt lönesamtal fick ett högre resultat enligt organisationens scoring-system. Efter att jag insåg det har jag haft det betydligt svårare att vara lika hjälpsam som jag vanligtvis är, både mot henne och andra. Så trots att jag var neutral från början så blev jag efter att ha jämfört mig otroligt besviken och kanske till och med arg. Som det slumpade sig så berättade en nyanställd kollega för mig nyligen att hon kände sig otroligt nöjd med sin lön när hon började jobba hos oss. Hon fick till och med en högre lön än hon bett om när hon var på intervju. Eller ja, så kände hon åtminstone tills hon hörde att hon låg en bra bit under alla andra på avdelningen. Då kände hon sig plötsligt inte så nöjd längre. 

För att dra det här snäppet längre så brukar min man ibland hamna i perioder av att han stör sig på att han (med en väldigt lång utbildning och fler högskolepoäng än absolut alla jag känner) inte tjänar så mycket mer än en rörmokare eller gruvarbetare. Han betalar inte ens statlig skatt. Han har otroligt mycket ansvar, behöver vara tillgänglig i tid och otid och skulle med största sannolikhet kunna byta inriktning på karriären och tjäna otroligt mycket mer, vilket gör att det känns ännu jobbigare. Den här jobbiga jämförelsefällan har jag också hamnat i till och från, eftersom jag egentligen vet med mig att jag skulle ha legat på en betydligt högre lön om jag hade gått i en annan riktning efter examen. Men av olika anledningar gjorde jag inte det och nu är det desto svårare att gå tillbaka och försöka bli välbetald på riktigt. 

Jag har också funderat över känslan att jag privat inte vågar säga hur mycket jag sparar i månaden, eftersom alla kollegor eller bekanta kommer tycka att jag en någon slags übermensch i sparande. Men när jag istället läser andra bloggar eller pratar med större delen av min familj som har mycket mer välbetalda jobb än jag så känner jag mig istället som att jag underpresterar i sparande. Det är alltså samma belopp, men beroende på vem jag pratar med eller jämför mig med så blir känslan helt olika. 

Jag förstår att jag framstår som väldigt ambivalent nu, men plötsligt så stod jag där en eftermiddag på Pluttens förskola och tänkte på min lön igen. Jag hade känt mig stressad så jag hade bara dragit på mig första bästa ytterkläder och rusat från hemmakontoret till förskolan. Väl där såg jag hur en av Pluttens barnskötare underhöll fem barn i 11 minusgrader. Hon försökte hålla alla påklädda, roa dem och om någon av dem hade bajsat på sig skulle hon få rusa in och byta blöja mitt i alltihopa. Jag vet inte vad just den barnskötaren tjänar, men hon är ganska ung och medellönen för en barnskötare är tydligen 26 000 kr på heltid. Hon kan inte jobba hemifrån. Hon blir med största sannolikhet sjuk oftare än kontorsråttan, eftersom många föräldrar inte verkar visa någon som helst hänsyn till vare sig de egna barnens hälsa eller personalens. Hon måste börja jobba tidigt på morgonen enligt ett schema som sätts av någon helt annan. Hon måste vara runt söta, men högljudda barn och hantera föräldrar som har åsikter om fläckar på kläder och om barnens aktiviteter är tillräckligt pedagogiska. Och så kommer jag där. I mina mjukisbyxor och gummistövlar. Jag hade jobbat från soffan större delen av dagen för att underlätta hämtandet av barn och matlagning och för att det var kallt och lite mysigt. Och så kände jag mig plötsligt alldeles för överbetald. Om man jämför alltså. Jag tjänar med största sannolikhet mer än än hennes kollega, den enda behöriga förskolläraren på avdelningen. Fast jag jobbar från soffan och alltid kan ta rast (även fast det inte alltid känns så). 

Nu förstår jag att ni börjar tröttna på att läsa, men jag skulle kunna hålla på hur länge som helst. För just nu är vi ju kollektivt fattiga. Jag kanske inte själv anslutit mig fullt ut till klagokören, men merparten av mina kollegor lider ju nu av de höga priserna. Trots att en del av dem har pool, välbetalda partners, och att alla faktiskt tjänar bättre än barnskötarna som tar hand om våra barn när vi inte vobbar. Vi känner oss fattiga jämfört med tidigare. Det diskuteras överallt. Och precis som att jag känner mig fattig när jag jämför mig med kollegan med betydligt högre lön än jag så misstänker jag att barnskötaren kan känna sig fattig om hon jämför sin inkomst med min. Och den som jobbar som timvikarie inom lokalvård eller på förskola kanske känner sig fattig jämfört med barnskötaren. Och timvikarien är i sin tur med största sannolikhet i ett betydligt bättre läge än textilarbetarna i Bangladesh eller Myanmar som syr våra billiga kläder till slavlöner. 

Jag tror att vi alltid kommer jämföra oss. Och fast jag en kylig decemberdag kom på mig själv med att vara överbetald kommer jag med största sannolikhet fortsätta att känna mig irriterad över att min chef värdesätter min kollega högre än mig. Men också tacksam för att jag inte syr kläder åt H&M i Bangladesh. Jag önskar att jag inte skulle jämföra så himla mycket, men jag tror inte att jag någonsin faktiskt kommer att sluta. Det är faktiskt ännu en sak som gör att jag längtar bort från arbetslivet. Jag vet inte om det beror på mig och mitt ekonomiska intresse, men av någon anledning har jag alltid haft rätt bra koll på vad mina kollegor tjänar och i princip alltid brukar jag känna mig underbetald jämförelsevis. Jag verkligen drömmer om att slippa plåga mig igenom lönesamtal och känna det som att allt jag gjort under året sammanfattas till en procentsats som är under eller över snittet. På mitt förra jobb alltid över snittet. Som ett resultat kände jag mig som lite bättre än snittet-bra på mitt jobb. På senare år, på mitt aktuella jobb, snarare lite sämre än snittet. Det gör att jag känner mig som en lite sämre än snittet-person på jobbet. Och det skadar självbilden lite även fast jag djupt nere vet att jag är otroligt bra på mitt jobb och att min prestation på jobbet inte avgör mitt värde som människa. Men ja, pengar kan ha den inverkan på människor. Hur ologiskt det än må verka. 

Brukar du jämföra din lön/ekonomi/buffert/aktieportfölj/sparkvot med andras? Eller lever du mer som jag önskar att jag kunde leva? Dela med dig av det. Eller något annat. 

PS. Och var beredd på att jag kommer jämföra mitt kommentarsfält med andra bloggares. Typ Sparos där det bara väller in kommentarer. Så hjälp mig att inte få komplex. 

8 saker jag faktiskt lägger pengar på

Det pratas mycket om vad vi inte lägger pengar på. Hur vi kan avstå konsumtion och öka sparkvoten. De flesta av er som läser min och andras bloggar är säkert dessutom främst intresserade av det och hoppas kanske också inhämta viss inspiration för att öka ert eget sparande. Ibland kan jag dock känna att bilden av vårt liv blir något felaktig när jag bara beskriver vad jag inte lägger pengar på. Delvis misstänker jag också att jag därigenom får mitt eget liv att framstå som tråkigare än det egentligen är. Här kommer ett inlägg om vad jag faktiskt lägger pengar på här och nu så här några år in på sparresan. 

Vi unnar oss resor. Jag tror egentligen aldrig att vi slutat resa förutom under graviditet och pandemi, men om det var något jag tog med mig av pandemi-åren så var det att inte skjuta upp resorna allt för mycket. Vi har faktiskt just kommit tillbaka från en höstlovsresa och var även borta ett längre tag i somras. Det betyder inte att resorna alltid är så värst dyra eller flashiga, men vi tycker ändå att det har ett värde att komma iväg och göra saker tillsammans med barnen och se lite andra miljöer redan nu. Än så länge har vi inte direkt märkt det i plånboken heller för vi hade ett autosparande på 1500 kr i månaden under flera år (som jag räknade som konsumtion eller kostnad på en gång), men som inte kom till användning på grund av pandemin. Nu ska det här ju handla om familjens mer extravaganta delar av livsstilen, men jag vill ändå slänga in att det är ganska enkelt att anpassa kostnadsnivån efter barnens behov (vi tar safari längre fram istället för med en tvååring tex) och göra resan billigare genom att bo billigare när väl man reser. 

Lite på samma tema så tycker jag att vi unnar oss upplevelser. Det är ju ett ganska brett begrepp, men vi går på bio en hel del eftersom Mini älskar det, och även på café. Vi har under sommaren varit till inte mindre än fem nöjesparker, trots att det är svindyrt, bara för att vi faktiskt ville. Ett par av dem hade vi aldrig varit till tidigare och minst en av dem kommer vi aldrig återvända till (Astrid Lindgrens värld överlägset bäst för övrigt, åk dit!). Själva kontentan är att vi trots en sparsam livsstil gärna unnar oss saker som blir som en upplevelse för liten eller stor och att det oftast känns väldigt bra. Det betyder inte att jag inte försöker få rabatt på inträden eller betala biobiljetter med poäng när det går, men på det stora hela så går det ut en hel del pengar inom detta område fast det egentligen är att klassa som helt onödiga utgifter. 

Vi unnar oss också bra råvaror. Egentligen tänkte jag kalla kategorin mat, men då insåg jag att listan skulle bli väldigt kort så vi delar upp kategorin lite grand. Jag skriver ofta om hur man kan sänka sina matkostnader, men på ett personligt plan har vi successivt gått över till lite dyrare och vanligen ekologiska alternativ av det vi köper. Jag är fortfarande en stor fan av billiga rätter, men de billiga rätterna blir just nu snarare billiga på grund av att jag väljer baljväxter snarare än kött istället för att jag väljer det billigaste köttet från Brasilien. Det här är en enorm skillnad för oss. För 10 år sedan hade vi också rätt låga matkostnader, men då genom att jag alltid köpte allt på extrapris och inte brydde mig det minsta om ursprung, kvalitet eller producentens villkor. Jag kunde göra en smarrig oxfilépasta på brasilianskt kött och Mildas "grädde" som jag köpte 10 förpackningar för 35 kr och lagrade i kylen. Nu blir det i princip aldrig oxfilé, men när det väl blir det så är köttet garanterat svenskt och nästan alltid ekologiskt. De flesta baljväxterna vi köper är ekologiska (om inte min man handlar) eller svenskodlade och jag köper till 95% ekologiskt mjöl. Vi har också börjat handla direkt från producent på REKO, vilket allt som oftast innebär högre kostnader, men ett mervärde för mig som kund eftersom jag ser hur produktionen går till, har en relation till dem som producerar och även tänker mig att jag bidrar till en levande hembygd och svensk livsmedelsförsörjning. 

Vi unnar oss också onödig mat och dryck.  Det kan vara alltifrån goda ostar till lokalproducerad äppelmust eller praliner, men det märks att vi på något vis gjort mat till en upplevelse i den här familjen. Och det känns helt okej. Det är nog det jag oftast tänker på när någon påstår att alla inte kan spara, att det nog för de allra flesta gömmer sig en hel del fluff i form av chips, köpebullar, godis och diverse drycker. Så även här. Ibland när jag pratar med mina vänner tänker jag att det nog läggs mer pengar på det här än hos andra, åtminstone om man exkluderar alkohol som vi inte köper i någon större utsträckning. 

Vi har börjat med matkasse. Vi har det förvisso inte varje vecka, men när jag tänker tillbaka till början av sparresan så hade det känts helt otänkbart. Och det var det väl egentligen även nu tills hello fresh lurade oss att prova en gratis kasse och jag plötsligt insåg att min man faktiskt kan laga annan mat än korv och pannkakor bara han har alla ingredienser tillgängliga, tydliga instruktioner och han inte behöver komma på själv vad han ska laga. Och det visade sig att det gjorde livet väldigt mycket enklare. Den här veckan har vi inte en matkasse och matsedeln som min man komponerat ihop har istället varit korv och makaroner, våfflor och yoghurt (måndag-onsdag) så ni förstår skillnaden. För oss som tydligen inte är så stora i maten så räcker maten vi får när vi tar fem dagar i veckan, fyra portioner till minst sex dagar i veckan inklusive lunch för oss vuxna, så kostnaden som tillkommer för oss är vanligen bara lite frukost. Det innebär att det faktiskt inte heller blir så himla dyrt som vi först tänkte att det var när vi läste att det skulle kosta 47 kr per portion eller något sådant. Helt okej. Men verkligen en sån där kostnad som jag aldrig hade kunnat föreställa mig att jag skulle dra på mig. 

Vi brukar också gå rätt så all in på fredagsmys. Jag har läst en massa tips om hur man byta ut chipsen mot popcorn för att minska kostnaderna för fredagsmyset, men här minskas det verkligen inte det minsta. Fredagarna är heliga för mig och barnen (min man inte lika mycket) och vi brukar äta en god middag, ibland hämtpizza faktiskt numera (om barnen får bestämma), och sedan kan det bli både konditorifika som jag köper på lunchrasten och flera olika sorters snacks. Det får kosta helt enkelt och det får vara ohälsosamt. 

Jag har ju skrivit en del om negativt om dessa tidigare, men vi har faktiskt börjat unna oss streamingtjänster. Vi fastnade med HBO Max för ganska exakt ett år sedan när de lanserade sin halva priset-deal och en kollega till mig sålde in det, så den har vi faktiskt alltid (dock inte så ekonomiskt eftersom det inte finns så mycket där som vi gillar), men vi brukar ofta ha en till sådan. Som jag skrev om i mitt förrförra inlägg är valet av streamingtjänst något som engagerar hela familjen, där det ofta blir viss förhandling eftersom barnen föredrar Disney+, medan föräldrarna är mer sugna på Netflix eller CMore. Nu blir det inte alltid vi har två igång samtidigt, och ibland kan det faktiskt bli tre istället, men ju äldre barnen blir, desto mer värde kan jag se i att ha en streamingtjänst och det kan också göra fredagsmyset och lördagsfilmvisningen snäppet bättre. 

Som den uppmärksamme kanske har noterat är listan väldigt fri från fysiska saker, ting och prylar. Det är ingen slump för vi lägger faktiskt i princip inga pengar alls på sånt för nöjes skull. Det vi dock lägger en del pengar på är ytterkläder och skor av bra kvalitet när väl ett reellt behov finns. När jag förra hösten köpte ett underställ från Houdini för 1000 kr blev flera av mina kollegor som mest verkar handla från Shein riktigt förvånade, men så märklig har jag blivit med åren att jag hellre köper få riktigt dyra saker än flera billigare. Barnen får också betydligt bättre kläder och skor än vad jag minns att mina föräldrar köpte till mig som barn och jag tror att Mini står för allra störst pengabränning i och med hens mängd förbrukade skor och stövlar av dyrare sort. Det nöts en hel uppsjö av skor här hemma och ibland har jag tänkt tanken på att reklamera Viking- eller Kavat-skorna, men då har min man skrattat och sagt att det ser ut som skorna varit i krig och det kan man rimligen inte reklamera även om de bara är två månader. På det stora hela vet jag inte ens om man kan påstå att det här är något större utgiftsområde för oss, eftersom jag inbillar mig att grejerna (med Minis skor som undantag) håller längre än om vi hade köpt billig skit, men det är möjligt att Cubus underställ hade funkat lika bra som det betydligt dyrare från Houdini och på så vis blir det ju en extra spenderat slant. 

Det var min lista som jag kom på här och nu. Var det någon som blev förvånad eller förfärad? Dela gärna med er av det och vad ni själva slösar pengar på. 

Idag önskar jag som bonus era bästa streamingtips på framför allt Svt Play och HBO Max eftersom det är de vi har för stunden. Vi som par älskar (eller snarare kompromisstittar gärna på) Shetland, Sherlock, Unge kommissarie Morse, Morden i Midsomer och liknande. Tunna blå linjens avslut lämnade oss tomma. Jag gillar också dokumentärer så det får ni hemskt gärna också tipsa om. 

TREVLIG HELG!

Att skapa något ätbart av sopor

Jag vet inte om det bara är mina barn som har en tendens att plocka en frukt och ta en tugga eller fem och sedan rata den. Men så gör de i alla fall, vilket lett till att min man återupptäckt barndomens milkshake och ofta blandar ihop till exempel bananrester och mjölk och så vips slipper vi kasta frukten ändå. Jag är dock själv inte så förtjust i mjölk så jag har känt ett behov av att hitta ett alternativ till detta och det är det som det här inlägget ska handla om, hur man skapar något nytt av skräpig frukt. 

Egentligen hade jag tänkt posta en före-bild, jag har nämligen för ovanlighetens skull tagit en, på fruktrester jag hittade i kylen när jag rensade den nyligen. För jag brukar vanligen vara så vaken att jag stoppar in det halvätna äpplet i kylskåpet när jag väl hittar det. Men bilden såg så oaptitlig ut att de få läsare som vet min egentliga identitet kanske skulle komma att göra en orosanmälan, så jag hoppar det. Istället får ni en bildtolkning som lyder ungefär så här: "Några ensamma, lite mjuka och delvis bruna gröna vindruvor på botten av en ask, två äpplen som någon ätit på, varav ett rätt så mjukt och två delvis bruna bananer som någon tuggat på." Ni fattar grejen. Ungefär 0% av mina vänner skulle ens ha stoppat in dem i kylen, utan den stora merparten av den svenska befolkningen skulle se den där frukten som skräp. Däribland mina egna barn, trots att det är de själva som gnagt på frukten från första början. 

Men en vacker dag kom min man på att han kunde dumpa lite överbliven filmjölk i pannkakorna utan att ungarna märkte någonting. Då tänkte jag att det borde funka med frukt också, varpå jag testade att mixa lite mosig banan i pannkakssmeten. Inte överdrivet mycket, de ska ju inte veta vad jag gjort för något, men lite grann. Och det funkade. De blev glada över något så lyxigt som pannkaka en vanlig måndag. Men den stora vinsten kom först när jag lyssnade på Minis eviga tjat om att få fruktsallad. Plötsligt slog det mig att ungarna ju inte har en aning om vad jag stoppar i fruktsalladen. Jag gjorde därför så att jag systematiskt började göra fruktsallad av sånt som jag annars skulle behövt slänga och inte bara tolererade barnen det, utan de blev lyriska. En helt vanlig vardag kallade jag dessutom fruktsalladen för efterrätt och serverade med en sked vaniljkvarg som höll på att förgås och plötsligt blev det till en riktig festmåltid trots att varmrätten var en sån där hemsk vegetarisk rätt som mamma alltid envisas med. Jag bjuder på en efter-bild och hoppas ni får med lite inspiration till köket. För det finns säkert massvis där hemma som man kan stoppa in i en gryta, ett bakverk eller en fruktsallad istället för att kasta. Så gör det. Om det dessutom råkar vara en restsnutt från en sån där "gratis frukt till barn under 12"-frukt från mataffären så blir det ju väldigt billigt. 

Har du några bra tips på saker man kan göra med sånt som annars riskerar att hamna i soporna? 

7 saker mina barn behöver veta om världen

Först och främst är jag jättetacksam över reaktionen på mitt senaste inlägg. Det är verkligen så givande att läsa er kommentarer och även skönt att förstå att det finns riktiga människor som läser och tänker saker om det jag skriver. Så tack till alla er som läser och särskilt tack till er som tar er tid att kommentera. Dagens inlägg har jag funderat på länge. Själva titeln är en referens till Fredrik Backmans bok som jag inte minns så värst mycket av, men har för mig att jag uppskattade när väl jag läste. Inlägget ska dock inte handla om plastgiraffer eller Ikea, utan om ekonomi. Second generation FI som jänkarna skulle säga. Vad är det egentligen som ett barn behöver få med sig från oss föräldrar för att bli ekonomiskt framgångsrika som vuxna? 

Det första som jag har tänkt på så många gånger, men som kanske inte du som läser det här tänker på allra först, är att jag tror det är viktigt att lära ens barn att laga mat. Det kan låta larvigt, men de jag vet som lägger absolut mest pengar på utemat är faktiskt personer som inte kan laga mer avancerad mat än typ pulvermos och stekt korv. Och det är nästan så att jag inte kan klandra dem, om alternativet till restaurang vore pulvermos skulle nog även jag äta ute mycket. Men förmågan att laga mat är viktigare och mer omfattande än bara att undvika restauranger. Det handlar också om att koka soppa på spik genom att ta tillvara på det man nu hittar i frysen eller kort datum-hyllan, samt vara van vid att hantera en massa olika livsmedel. Jag tror faktiskt på riktigt att många som har starka åsikter om att baljväxter inte är gott till exempel, helt enkelt inte vet hur man ska tillaga dem. Och jag tror att de aldrig riktigt vant sig vid dem. Så ett tips till alla föräldrar där ute är att låta kidsen hänga på i köket från tidig ålder, och se till att har koll på olika råvaror och väsentligheter som skillnaden mellan bakpulver och jäst. 

Något annat som jag reflekterat över är att det nog är ett vinnande koncept att inte vänja ungarna vid att ha många prylar. Det här måste inte handla om ett fullskaligt minimalisthem med sparsam och fin inredning, utan kanske snarare om att inte ägna helgerna åt att shoppa som rolig aktivitet. Jag tror på min förmåga att agera förebild och att mina barn, även fast det inte alltid känns så just nu, kommer ta efter mig och deras pappa. Om inte vi släpar hem en massa prylar och låter elektroniken hänga med runt ett decennium så tror jag att det blir det normala för dem. Det brukar påstås att barn gör som man gör och inte som man säger och det ligger förhoppningsvis något i det. Nu är iofs min man extremt ointresserad av shopping medan hans mamma nästan gör det till en sport. Så äpplet kan ju falla en bit från trädet ändå, men min svägerska verkar vara nästan precis lika tänd på H&M:s reor som sin mor. Till viss del tror jag också att det här handlar om livsstilsinflation. Jag sa faktiskt det till Mini alldeles nyligen att det är så intressant att saker som hen tycker är naturligast i världen (som nybakt bröd på helgen, ofta från bageri tyvärr) skulle ha varit en extrem lyx för mig när jag var liten. Mini tyckte det var lite märkligt, men tänk om Mini vore van vid att vi bytte bil varannat år, köpte ny TV titt som tätt och ständigt kom hem med nya kap från Zalando. Skulle inte det bli det normala även för Mini då? Jag anar det. Med skillnaden att Mini i så fall säkert skulle vilja göra det ännu bättre (för det är ju så vi människor funkar) så det skulle kanske bli ännu finare bilar och dyrare kläder. 

Jag skulle också vilja att barnen lärde sig prata om pengar. Vi gör ju redan det till viss del. Som att vi har samtal om varför vi inte köper den osten, utan den andra istället, och att man kan passa på att köpa flera ostar på extrapris även om inte alla går åt just nu. Men jag önskar också att mina barn lär sig prata med sina vänner om pengar och därmed vågar sätta gränser när något känns för dyrt eller inte är värt pengarna. Om mina barn i framtiden lever i kärleksrelationer tänker jag att den här förmågan är ännu viktigare. Skulle jag separera idag och ge mig ut på marknaden igen skulle jag välja att prata om pengar i princip direkt. Jag vet att det låter tråkigt, men min erfarenhet är att ekonomi är ett område där det är svårt att komma från två olika världar. Det betyder inte att en partner måste ha samma lön eller vara född i en liknande familj som en själv, men det betyder att slösa och spara nog inte ska skaffa barn ihop. Eller en bil. Eller ett hus. Särskilt viktigt tänker jag att det blir om vi lyckas sprida det ekonomiska tänket, för då blir det jobbigare att leva med en partner som fungerar helt annorlunda. Och för alla med döttrar skulle jag också vilja påstå att det är ännu viktigare. För jag vet inte hur många kvinnor jag läst och hört om som verkar acceptera mannens verklighet och gå med på uppgörelser som att betala allt för barnen, medan han tar hand om bilen och liknande. Nu kan jag komma att få en del kritik själv här eftersom jag mer eller mindre sponsrar min egen partners karriär och pension på bekostnad av min egen, som en del av er påpekat upprepade gånger. Det som jag ändå gör där är att jag reflekterar över mina uppoffringar och för en dialog med min man om dem. Eller ja, det är mest monolog just nu, eftersom han inte har så mycket att säga. Men han har i perioder kompenserat mig ekonomiskt när jag av olika anledningar jobbat deltid eller varit mer föräldraledig än han. Och det är något jag inte tror någon av mina vänner har gjort och det beror nog både på att de är dåliga att tänka på pengar och på att prata om dem. 

En annan sak (egenskap?) som jag tror vore väldigt bra att skicka med mina barn är att lära sig fixa saker själv. Det här tipset kommer egentligen inte från mig, utan snarare från en av mina läsare som väldigt fint beskrev hur hon lärt sig att hon kan göra det mesta på egen hand med hjälp av Youtube. Och visst är det så. Nu är jag inget proffs om inte min hårklippning och kylskåpsrengöring räknas. Jag har ju istället min man som fixar det mesta och är faktiskt lite orolig för huruvida jag skulle kunna fortsätta lära mina barn detta om vi separerade, men visst är det ett viktigt område att jobba på. För alltså, hur svårt är det egentligen att byta däck? Jag tycker det är lite tungt och ibland smutsigt, men det går. Ändå vet jag nästan inte någon som gör det själv, utan i princip alla mina kollegor kör på drive-in och däckhotell. Man får precis som vanligt göra som man vill. Men rent ekonomiskt tror jag ändå att det är för jäkla klokt att lära sig förlita sig på sin förmåga att lösa saker så att man inte måste köpa en massa tjänster och nya produkter så fort något krånglar. 

Jag skulle också vilja att mina barn lär sig uppskatta kostnadsfria aktiviteter. Alla behöver återhämtning och fritidssysselsättningar. Så långt är vi överens. Men alla behöver inte skaffa sig svindyra sådana. Nu vet jag att jag har läsare som har häst. Och jag förstår att det är dyrt. Det finns andra hobbies som säkert kostar ungefär lika mycket och det är självklart helt okej att ha dem, men jag tror det skulle underlätta om mina barn lärde sig att gratis är gott. Vi jobbar aktivt på det här redan nu. När jag skulle natta barnen ikväll innan jag skrev det här så blev Mini helt chockad över att boken jag läste för Plutten var vår egen. "Va, kommer den inte från biblioteket??" Och det säger väl en del om hur naturlig del biblioteket är av vårt liv. Har vi inget för oss funkar alltid biblioteket. Det är trevligt att vara där, det är trevligt att pyssla där och det är otroligt trevligt att inte behöva köpa böcker. Tänk så billigt ett intresse för kultur och litteratur kan vara. Men det måste ju inte handla om läsning utan kan även vara mer fysiskt aktivt. En av mina personliga favoritaktiviteter är att plocka svamp och gå i skogen. Ibland tar vi bilen någonstans och det är ju inte helt gratis, men det behövs inte ens. Vi kan cykla, plocka bär och svamp och få en massa motion och frisk luft alldeles gratis. Det är inte heller helt dumt att bekanta sig med lokala möjligheter att besöka utomhusgym (helt gratis!) eller vänja sig vid löpning som sport. Nu är löparskor i och för sig inte helt gratis och enligt min skoaffär måste man byta löparskor varje år (men det gör jag aldrig ändå), men det krävs verkligen inget gymkort för att få till en redig konditionsträning. Ikväll var vi på kvällspromenad för att hämta ut ett paket jag beställt och då fastnade mina barn utanför ett gym, eftersom det finns en klätterställning där. Jag satt ganska länge och tittade på ett antal män som löptränade på löpband. Det är så klart inget fel på det och jag har själv varit en gymkortsperson, men det behövs verkligen inget gymkort för att få till en träning. När jag hade ett gymkort så användes det mest till löpband och cykling. Ja, det är lite lustigt. Och väldigt oekonomiskt. 

Om de bara skulle lära sig en sak av mig så önskar jag nästan att det vore att vänta på saker. Imorse frågade Mini mig om vi fortfarande har Disney+. Jag bekräftade hens misstanke om att så inte är fallet. Mini blev lite besviken, men är rätt så van vid att vi inte har alla streamingtjänster alltid utan snarare någon ibland. Jag sa att vi kan skaffa en streamingtjänst till höstlovet och att vi får fundera på vilken vi helst vill ha. Nu inser även jag att jag låter ganska tråkig. Men det här handlar egentligen inte om en streamingtjänst som vi så klart skulle kunna kosta på oss, utan snarare om att vilja ha något och lära sig vänta på det. För om vi alltid har Disney + så känns det inte som en så stor njutning, men om vi istället har det bara ibland blir det en väldigt positiv upplevelse när väl vi har det. Lite som att gå på bio. Jag tror att förmågan att vänta även är positiv på många andra områden. Nyligen fick jag en kommentar på bloggen från en läsare som frustrerat tömt korgen på Adlibris och istället ställt sig i kö till titlarna på biblioteket. Den som älskar att läsa och vet hur lång tid man kan få vänta på en populär bok förstår hur svårt det kan vara att göra precis det. Men förmågan att göra det är en otroligt bra en att ha. Det är också användbart när börsen är sur och allt man stoppar in tycks försvinna och det är lätt att fråga sig varför man ska fortsätta. Men det lönar sig ofta att vänta. Och som med exemplet med Disney+ så tror jag dessutom att det ofta blir ljuvligare när man väl gör det istället för att snabbt fixa sig det man vill ha. 

Jag vore inte en riktig FIRE-ist om jag inte ville sprida vidare lite av av mina enorma kunskaper om finansmarknaden. Min blogg är väldigt tom på texter om nyckeltal, fonder och enskilda aktier, men det betyder inte att jag är helt borta när det kommer till finans. Bland vänner och kollegor är det nog vanligare att jag öppet pratar om just det än om sparsamhet i allmänhet. Beroende på mottagarens intresse kan man ju anpassa sig, men om mina barn visar sig vara totalt ointresserade av ekonomi kommer jag predika indexfonder för dem precis som jag gör för nästan alla andra. Egentligen tror jag inte att de behöver veta så mycket mer än att investera brett och till låga avgifter, men om de visar något slags intresse pratar jag gladeligen nyckeltal, årsredovisningar och fundamental analys med dem också. Det är mycket möjligt att jag hellre pratar om hur man får ner snittkostnaden på veckomatsedeln, men vissa kunskaper om hur börsen funkar och kanske framför allt hur ränta-på-ränta funkar vore inte helt fel att sprida till avkommorna. 

Det finns säkert en massa annat fiffigt som jag skulle vilja att de fick med sig hemifrån. Men nu närmar sig klockan midnatt och jag har ändå lyckats skriva ner de punkter jag funderat på när jag varit på en löprunda eller shoppingrunda. Och dessutom känns sju som en bra siffra så jag stannar här. Du får dock hemskt gärna hjälpa till att fylla på listan i kommentarsfältet. Det spelar ingen som helst roll om du faktiskt har barn. Alla kan bidra. Man får skriva ungefär allt förutom att de ska bli goda människor och snälla kompisar för det får bara handla om ekonomi och hur vi kan få våra ungar att bli ekonomiskt smarta. 

Kan vi göra kommentarsfältet till 77 saker våra barn behöver veta om världen? 

Dela, dela, dela. Eller kritisera, ifrågasätt, utveckla eller uppmuntra. Ni vet, sådär som ni brukar göra vad än jag ber om. 

11 orsaker att hata livet just nu

Jag måste medge att även jag börjar tappa modet. Jag vet att jag irriterat en del av er med att ha en positiv attityd till hur man kan (om man vill) hålla sparandet uppe och den inställningen har jag hållit även privat, vilket inte gör mig till världens mest populära kollega, syster eller vän. Men även fast jag egentligen står för min positiva approach till ekonomin även under dessa tider så börjar det kännas mentalt jobbigt även för mig. Idag får ni därför en liten lista på allt som känns jobbigt i mitt liv. Just nu. 

1) Jag vabbar hela, hela tiden. Ni minns mitt muntra inlägg om att ta vabbandet med ro? Det visade sig att det är fan så mycket svårare när barnen är sjuka mer än hälften av tiden och vårt förhållande mest utvecklats till en kampsport där starkast slipper vara hemma. Tydligen är jag inte alls lika bra på muntlig kampsport som min och har därmed knappt satt min fot på jobbet den här hösten. Känns peppande både för sparkontot och min relation med chefen. Inte. Nu senast fick jag en känsla av att min chef börjar misstänka att jag utvecklat något slags missbruk som gör att jag hittar på att mina barn är sjuka för att slippa dyka upp på arbetsplatsen. Och jag tycker nästan att Försäkringskassan borde göra  det för jag ansöker om sanslöst mycket vab. 

2) Jag är sjuk hela tiden. Som en direkt följd av att mina barn är konstant sjuka så är även jag det. Jag vet inte ens längre när en ny förkylning börjat eller om det bara är den gamla som inte gett med sig. Det är näsdukar (av tyg) i hela huset och jag funderar på att börja prenumerera på nässpray och Ipren (eller inte, så klart ett budgetmärke i så fall) för vi hinner liksom inte pausa. Mina kollegor kommenterar mitt ständiga snorande de få gånger jag bedömer mig vara tillräckligt frisk för att sätta min fot på jobbet och jag ägnar därför väldigt mycket tid åt att förklara att jag haft symptom i mer än fem dagar (och därför inte bör smittas). 

3) Jag är dödstrött. En av anledningarna att jag inte avlidit av trötthet är nog ändå allt vabbande. Tack vare sjuka barn har jag kunnat sova middag flera gånger i veckan, vilket känts som en absolut nödvändighet när jag behövt ägna nätterna åt att trösta barn, snyta barn, leta efter flytande Ipren, byta lakan efter kissande barn och liknande. Eller åt att ha ångest över allt jag inte hinner göra på jobbet och det som väntar när jag kommer tillbaka. Och kanske skulle träning kunna bidra positivt om det inte vore för att jag är för sjuk och trött för att träna. Inte så jäkla upplyftande det heller. 

4) Vi har hamnat i en rejäl vardagsdipp här hemma. Det var ju först efter sommaren som vardagen med två heltidsarbetande föräldrar inleddes och det är faktiskt tufft att komma på vad man ska äta, handla mat efter jobbet, leverera barn till fritidsaktiviteter och köpa vinterstövlar i tid. Jag tyckte kanske inte att min man fick riktigt lika mycket gjort under sin föräldraledighet som jag, men han fick uppenbarligen något gjort. Och han hade mer energi på kvällarna och helgerna än han har nu. För nu har vi konstant panik över uppkomna situationer som att mjölken är slut, barnen dödshungriga och vi saknar idé om vad vi ska laga, ytterkläderna är nerkissade och vi missat tvätta dem och liknande. Vi är en rejält kaotisk familj med andra ord och ingen av oss orkar riktigt ta tag i situationen vilket gör oss ännu mer griniga.

5) Relationen är inte på topp. Det är väl inte så att jag planerar en separation, men ungefär allt ovanstående har haft en rejält negativ inverkan på vår relation. Den utsätts för en helt annan press än vad den gjort på år eller kanske någonsin. Och det är tråkigt. Det gör på något vis att allt annat jobbigt blir ännu jobbigare när jag inte ens kan fantisera om ett framtida husköp eller utökande av familjen. Vi klarar oss knappt igenom veckorna, än mindre gör planer för framtiden. Och framtidsplaner är annars det som brukar ha mest positiv inverkan på mig när allt är skit. 

6) Börsen går skit. Även om det är billigare att köpa nu så är det lite mentalt jobbigt att se att mer än en årslön försvunnit i år (inte realiserat, men ni fattar). Dessutom är det inga enorma belopp som vi kan spara med tanke på att jag inte jobbar som jag trodde att jag skulle. Jag har lagt in ett autogirosparande på 12000 i månaden, vilket är ett antal tusenlappar mindre än jag brukade spara innan Plutten kom, men det lär bli typ 90% av min inkomst i den här takten så det lär inte ens funka i längden. Och med en portfölj på runt två miljoner så är det inte heller så att 12 000 hit eller dit känns som att det gör någon markant skillnad. Det i sin tur gör att sparmotivationen tryter lite och det gör faktiskt att börssparande inte känns så värst lustfyllt, vilket jag inte kan komma på varit fallet sedan jag var väldigt grön runt år 2008. 

7) Jobbsökandet går skit. Jag har sökt en hel del jobb som jag inte fått och nu tycker jag mig dessutom se att annonserna blir mindre frekventa, vilket får mig att känna att risken är påtaglig att jag blir kvar hos nuvarande arbetsgivare till nuvarande lön ännu längre. Roligt? Nja. Särskilt inte efter 2022 års löneökning som jag inte tror jag skrivit om förut. Den blev urdålig för sådär tredje året i rad. 

8) Bloggen går skit. Inte för att låta alltför dramatisk, men antalet besökare brukar falla när börsen är skakig och så även just nu. Folk kommenterar mindre ofta, jag har färre besökare och jag tycker inte heller att mina bloggkollegor verkar vara riktigt lika aktiva som tidigare, vilket också är tråkigt. Till viss del kan det säkert handla om att jag inte har så mycket spännande att skriva om, men gissar att marknadssegmentet och den höga inflationen spelar in. Det känns liksom inte så jäkla roligt att prata privatekonomi just nu. 

9) Bostadsmarknaden går inte skit. Jag hade hoppats att läget vi väntat på i husletandet skulle komma nu, precis som jag tänkte våren 2020. Men nej. Området vi vill bo i, och det är jag väldigt bestämd på, har få objekt och de går kanske för lite lägre än förut, men vi pratar ändå belopp som hade varit helt otänkbara så sent som 2019. Och till råga på allt så har jag dessutom kommit till insikt att hög belåning inte är rimligt för oss. Jag tror nämligen att jag skulle må väldigt dåligt om vi köpte en för dyr kåk där räntesatser på 5% skulle göra mig svettig. För att inte tala om effekten det skulle ha på våra chanser att nå FIRE. Med nuvarande kostnadsbas är FIRE kanske på sin höjd fem år bort, åtminstone om börsen skärper sig snart. Jag är inte så säker på att jag vill byta ut den friheten mot en fin villa och 15 års arbete ytterligare. Det skulle vara om jag hittar ett jobb som känns alldeles underbart. Eller åtminstone mer än drägligt. 

10) Allt är dyrare. Jag vidhåller att man kan kontrollera det till stor del. Substitutionseffekten existerar. Jag köper fortfarande svindyrt kött, men äter nästan aldrig kött vilket gör kostnaden relativt låg. Den som äter finkött flera gånger i veckan kan spara massvis på att upptäcka linser osv. Men för oss som var sparsamma redan innan så finns det mindre att göra. Det finns ändå gränser på hur mycket som kan bytas ut mot billigare alternativ. Och det funkar kanske bra i mataffären, men det kan vara svårare när det kommer till vettiga vinteroveraller eller vinterstövlar. Eller typ el. Eller diesel. 

11) Jag har fått konkurrens i mataffären. Jag har känt mig stolt över att jag inte behövt anpassa mitt leverne alltför mycket, men mitt sätt att leva har uppenbarligen upptäckts av många andra, vilket gör det svårare att upprätthålla. Jag försökte mig på att på en tisdag eftermiddag köpa mina två paket med Bregott för 39 kr istället för kanske 65. Tror ni att det fanns? Nej! Så det fick vi vara utan. Alltså vi är inte utan smör. Men vi får hushålla med de förpackningar vi har i frysen ett tag till för vi kunde inte bunkra upp. Inte heller gör jag några större fynd bland kort-datum-varorna. Visst kan jag få tag på någon fruktyoghurt till kidsen, men tidigare köpte jag aldrig creme fraiche till ordinarie pris. Nu köper jag alltid det till ordinarie pris, en sådär 18 kr för 2 dl. Pensionärerna har verkligen utmanat mig där så nu finns det i princip bara varor kvar som de inte gillar. Som fruktkvarg. Så det får mina barn äta. Isn't it lovely? 

Jag tänker inte ens fråga er vad ni hatar med livet idag. Istället hoppas jag att den som är mindre dunkel än jag orkar skriva något. Vad som helst. Och trevlig helg på er!