Ja, vad ska man säga? Helt plötsligt har IGMR och min man fått helt rätt och allt gått käpprätt åt helvete. Det känns liksom som att det kom plötsligt, även fast vi känt till Corona ett bra tag nu. För mig personligen har det egentligen inga enorma konsekvenser förutom att jag "förlorat" en stor del av mitt kapital och att hela familjen får mer hemmatid vid olika sjukdomar, men visst känns det jobbigt ändå?
För det första möts jag dagligen av berättelser från företagare som är hjärtskärande. Tydligen så har vanliga konsumenter slutat handla såväl krimskrams som restaurangmat. Jag är lite förvånad över det, eftersom det finns ganska enkla lösningar för att slippa folksamlingar (typ Foodora, vanlig hederlig take-out eller onlineshopping), men vi verkar helt ha slutat konsumera. Spännande ändå, för det lär väl finnas en del av oss som knappast riskerar att varslas och därmed borde kunna handla på som vanligt om inte mer? Särskilt i och med att jag sett "rea" på såväl take-out som barnkläder. Man kan därmed få ännu mer saker för mindre pengar och sånt brukar ju folk gilla.
Jag har också för första gången på över 10 år verkligen fått testa mitt psyke på börsen. Jag är lite osäker på om jag erkänt det för er, men sist så slutade jag investera helt 2008/2009 när allt gick åt skogen. Det som köptes på den dåvarande toppen återhämtade sig så småningom men det tog nog allt ett par år. Den här gången har jag inga planer på att undvika marknaden, paniksälja eller sluta köpa. Jag försöker tvärtom handla allt mer, framför allt i bolag jag gillar och köpt i olika perioder och till olika priser. Det skulle kanske kunna kallas att fånga fallande knivar, men jag ser det mer som att jag riskmininerar genom att köpa ovanligt ofta. Hur har jag fått pengar till det då? Ja, tyvärr har jag inga större inkomster för närvarande, så jag kör på torrt krut som sparats till kontantinsats tidigare. Dessa pengar skjuts löpande till och bufferten minskar. Konstigt nog gör det att det känns mindre plågsamt att värdet på mina innehav sjunker, för om jag kan trösta mig med lite köp i Investor eller läkemedelsindustrin så känns det bättre. Däremot har jag innehav som faktiskt riskerar konkurs under Corona. Det är bolag som jag inte riktigt hade föreställt mig som konkursnära och som jag följt noga, men som totalt överrumplats av viruset. Det är så klart tråkigt, men blir det konkurser så får jag se min aktieportfölj som min egen fond där konkurser faktiskt får ses som en del av helheten.
Något annat som Corona medfört är hamstring av framför allt mat, toapapper och läkemedel. Jag tycker det är spännande faktiskt. Jag hänger helt med på att folk oroar sig för paracetamol som tillverkas i Kina, men hur kan folk vara så oroade över brist på toapapper? Jag vet inte hur ni har det, men vi är i alla fall fast hemma, så vi kan lika gärna använda oss av tyglappar/tvättlappar/dusch vid behov och om det är något som inte känns så katastrofalt så vore det att vara utan toapapper. Dessutom tillverkas det i Sverige till stor del så vi behöver inte ens oroa oss för transportproblem. Här känns det som att svenskarna importerat en oro från utomlands som är galet onödig. Mat däremot kanske kan påverkas på lång sikt i och med att vi har en pinsamt låg grad av självförsörjning i det här landet.
Så hur agerar jag och min familj under den här tiden? Jag kan inte påstå att det är som vanligt för vi har sett betydligt mer av varandra den senaste tiden än vanligt. Och som det verkar så är mini som sista familjemedlem på väg att bli sjuk i något luftvägsbesvär nu och ännu mer hemmavistelse väntar därmed. Detta till trots handlar vi inte galet mycket mat. Kanske framför allt på grund av att min man inte fått lämna huset av Corona-skäl den senaste tiden och att jag inte orkar bära så mycket som han. Men också för att det känns rätt orimligt att bunkra bönor. Min man tycker att jag håller mig orimligt lugn i situationen, men det beror egentligen mest på att jag känner ett behov av att leva någorlunda normalt. Om jag ska köpa tomatpuré för ett halvår av rädsla så känner jag att jag lika gärna kan kontakta psykakuten, för det kommer göra mig genomdeppig. Av samma skäl bunkrar jag inte heller medicin. Men vet ni vad denna snålbloggare faktiskt börjat göra? Jag har börjat konsumera lite mer än vanligt. Jag vet att det är orimligt i en tid där börsen borde vara prio ett. Samtidigt kan jag känna att jag som inte oroar mig för min anställning eller befinner mig i ett särskilt utsatt läge borde kunna hjälpa samhället genom att konsumera lite extra. Jag inser att jag som individ, eller vi som familj, knappast kommer göra någon enorm skillnad på Sveriges ekonomi, men trots det har jag handlat lite extra hämtmat och kläder till min unge. Eftersom jag bestämt att jag själv inte får nykonsumera kläder har jag inte köpt något till mig själv, men annars hade jag nog tyckt att detta vore ett bra tillfälle för det. Kanske undviker vi att större delen av småföretagarna går i konkurs eller att hela Sveriges handelsanställda blir arbetslösa. Eller så går allt åt helvete ändå. Vem vet?
Hur agerar du i Corona-Sverige?
