Nyligen hörde jag talas om en ny bok på ett ämne jag egentligen tycker är väldigt viktigt, nämligen Johanna Floods Konsumindre. För den som likt mig, inte tjänar särskilt mycket pengar är en lägre konsumtionsnivå än gemene man en absolut nödvändighet för att både kunna bygga kapital på riktigt och för att kunna nå någon slags ekonomisk frihet. Ur ett mer humant perspektiv, leder en minskad konsumtion till ett mindre resursslöseri av naturresurser och dessutom till att färre människor i tredje världen kommer till skada på olika sätt i produktionen. Trots det har jag under de senaste månaderna vid flera tillfällen halkat lite snett och istället för att bara tänka "äsch då, det blev ju tokigt!" och sedan fortsätta på samma spår så tänkte jag skriva om mina senaste tabbar.
Vi kan börja med Black Friday. På grund av att Black Friday i år höll på i en smärre evighet så glömde jag i princip bort det och missade beställa julklappar och sånt. Min äldsta unge hade önskat sig en pryl av typen sällanköpsvara i 300-kronorsklassen och den ursprungliga planen var att köpa den under novemberreorna. Tur i oturen så hade en viss onlinehandel en något längre reaperiod och det kom jag strax innan insomnandet på. Jag satte mig därför upp i sängen i ren och skär panik och började surfa runt för att välja rätt märke och färg till Mini. Jag var av naturliga skäl trött. Min man var i vanlig ordning inte det minsta behjälplig. Efter att ha velat mellan två olika färger och för att få fri frakt slutade det hela med att jag inte köpte en pryl hos sagda onlinehandel, utan två. Identiska om man bortser från färgen. Hur rättfärdigade jag det? Jo, jag kanske kan använda den andra själv. Inte för att jag någonsin planerat för att köpa en sådan, men för att jag fick fri frakt och om Mini skulle råka stå där på julafton besviken över färgvalet så hade jag kunnat trolla fram en till och sagt: "Men tycker du bättre om en svart?". Nu har vi facit. Mini kommenterade inte färgen. Jag till och med fiskade och frågade om hen var nöjd med färgen och fick svaret: "Färgen? Men den spelar väl ingen roll? Det är ju inte kläder."
Nu tänker ni kanske att jag borde ha lärt mig något av detta. Men icke. Istället kom jag på att det ju var tråkigt att jag missat beställa lite böcker under Black Friday. Inte för att jag planerat köpa någon särskild bok, men det händer att jag unnar mig riktigt nya titlar i samband med att någon rabattkod ploppar upp och jag har ledig tid framför mig. När titeln i inledningen, Konsumindre, dök upp i mitt flöde, kände jag att jag bara måste slå till. Men så kom jag på att biblioteket ändå fanns så jag kollade där först. "Under inköp" stod det och jag ställde mig i kö, men så länge kunde jag inte vänta, resonerade jag sedan. Så jag gick in på näthandeln (alltså efter Black Friday) och klickade hem den där istället, plus en annan bok som nog skulle kunna vara kul. Den andra boken fanns förvisso på Storytel som jag numera också betalar för. Men jag gillar ju fysiska böcker, så det var ändå HELT rimligt att köpa den. Och ytterligare en present till Mini. För det är ju viktigt att barn läser, eller hur? Några dagar senare fick jag ett mail om att leveransen var försenad. Därefter ett mail från biblioteket att boken nu fanns inne. Tanken slog mig att jag lika gärna kunde avboka min beställning, för det visste jag att bokhandlarna brukar låta en göra. Men så var jag osäker på om jag skulle hinna få Minis bok i tid om jag hade avbokat de helt onödiga böckerna jag beställt till mig. Så jag lät det vara. 600 kronor kostade det att jag inte orkade vänta på biblioteket. Och i slutändan nästan tre veckors väntan. Oftast är väntetiden på biblioteket kortare än så. Så också denna gång.
Ett tag senare fick jag mail om att en butik hade rea på en fin produkt till hemmet som jag spanat in till och från under året. Min man frågade mig efteråt om den verkligen behövdes och svaret var ju naturligtvis nej, för i ärlighetens namn står verkliga behov för en väldigt liten del av min och andras konsumtion. Men det var åtminstone en pryl som jag velat ha. Vad värre var, var att jag i samma veva köpte flera dyrare julklappar till personer som annars gärna blir glada av enklare gester som en burk kakor eller hemgjort julgodis och vars önskemål jag hade mycket dålig koll på i övrigt. Hur motiverade jag det då? Jo, det är ju trist att betala för frakten. Nu hade jag i ärlighetens namn inte ens behövt det, eftersom aktuell butik finns i min stad och frakt till butik är gratis, men i stunden var det ett jätterimligt beslut.
Min logik fortsatte på samma sätt när jag bara dagar senare beställer något som min yngsta unge önskat sig och vid utcheckningen får erbjudande om att köpa vissa vad som verkade som väldigt slumpmässiga produkter till superbra pris. Som en konsekvens får min man ett par nya badbyxor som han inte önskat sig. Och de var eventuellt nedsatta och till ett superbra pris. Men det vet jag egentligen inte eftersom den upplevelsen enbart baserades på butikens överstrukna pris och inte på att jag egentligen har någon aning om vad badbyxor kostar. Fick jag åtminstone fri frakt? Nej, inte ens det kan jag stoltsera med. Jag hade behövt köpa åtminstone tre ytterligare badbyxor för det och till slut accepterade jag den där femtiolappen för frakten.
Men det där var ju innan jul och då är ju alla ändå lite stressade! Men efter jul, då gick det väl bättre? Nja, inte riktigt. Eftersom julgransbelysningen gick sönder, begav jag mig till Rustas mellandagsrea för att köpa en ny en till ett mycket fördelaktigt pris. Härligt, tänkte jag. Men jag kom inte bara hem med julgransbelysning, utan också med prydnadstomtar för ett helt tomteland och diverse andra prylar med jultema. Kraftigt rabatterade så klart. De köptes ju efter jul. Men inte särskilt minimalistiskt och återigen frågade min man mig i butiken om jag verkligen behövde så många tomtar och lyktor. Han fick en utskällning för att han kritiserade mig när jag äntligen unnade mig något till svar. Så när jag ska leva livet efter en skittuff jobbmånad så är det tomtar på mellandagsrea som agerar belöning. Jag vet uppenbarligen verkligen hur man lever det goda livet! Dessutom fick mina härliga ungar också lite härlig belöning, eftersom de fick ja till nästan allt de ville köpa. Min man bara tittade på mig med stor förvåning allt eftersom jag sa ja och fick till sist höra ett grymtande: "Men jag orkar bara inte. Då får faktiskt det vara du som säger nej".
Så vad ska jag ta med mig av allt det här? Jo, flera saker. Dels har jag börjat unna mig en massa saker som jag förut inte hade gjort. Husgeråd för skojs skull. Tomtar. Ljuslyktor. Adventsstakar. Barnen har börjat få alldeles för mycket grejer, trots att jag varje år intalar mig att nästa år så ska jag tagga ner och fokusera på upplevelser. Men jag har också blivit totalt irrationell och en riktig sucker för marknadsföring. Jag kan uppenbarligen inte ens se igenom de enklaste tricksen och går igång på rabattkuponger, fri frakt och erbjudandestegar. Utöver det är jag en katastrofalt kass konsument (om vi har mitt bästa i åtanke och inte företagens) under stress. Vem köper flera saker i samma färg för säkerhets skull eller shoppar prylar till halva släkten för att få fri frakt (och därmed spara 59 kr)? Vem säger ja till tio prydnadstomtar av trötthet? Människan är sannerligen inte rationell. Det har jag lärt mig av mitt beteende den senaste månaden. Jag hoppas på att kunna bättra mig 2026. Det får bli mitt nyårslöfte. Annars kommer vi behöva köpa ett större hus, för tomtarnas och husgerådens skull.
Gott nytt år till er! Jag hoppas vi kan höras mer nästa år och att du får ett fint avslut på året!
