Det var i vanlig ordning länge sedan. Precis som jag läste på Enkelbonings blogg nyligen så blir det allt svårare att skriva, ju längre sedan man gjorde det för att det känns som att det borde vara jätteskoj inlägg när väl man drar igång. På det privata planet är det ändå rätt så bra med mig och familjen, men vi börjar känna att det börjar bli dags för någon större förändring här hemma (kommer skriva mer om vad som är i görningen senare) och att det är dags att inte bara ackumulera kapital, utan också leva mer avsiktligt än tidigare. Som av en händelse så lyssnade jag faktiskt på Rikatillsammans-podden igår och då pratade Jan (som vanligen ogillar FIRE) om att vi FIRE-människor ändå är bra på att räkna ut hur mycket pengar vi behöver, samla ihop dem och sedan göra det som var planen (att sluta jobba). Det påminde mig om att jag för att kunna skapa förändring och våga lämna jobbet, behöver återta kontrollen över utgifterna och då framför allt matkostnaderna som i vårt hushåll skenade förra året. Så det här inlägget ska handla om det.
När jag summerade våra matkostnader för 2025 så landade de på 7086 kr i månaden i snitt exklusive hämt- och restaurangmat. Jag har råkat slarva bort filen för 2024, men har för mig att de var i runda slängar 6000 i snitt och 2023 kan jag se att vi la i snitt 5526 kr. Vi har således ökat våra matkostnader ganska markant och det dessutom efter den stora inflationschocken. När jag fick höra att min favorit Åsa Axelsson släppt en ny bok på temat, blev jag väldigt exalterad och jag lyckades bli den första som lånade den i min kommun. Efter att ha läst boken, inser jag att jag väldigt gärna vill läsa den igen så jag hoppas köpa den framöver när jag inte är i sparmode som jag är just nu. I kort går boken ut på att Åsa testar att leva på 1000 kr i veckan och dessutom på så kallad planetär hälsokost, dvs hon ser till att utsläppen blir riktigt låga på maten de äter. Jag kan konstatera att mina barn inte är lika peppade som hennes är, men min version går ut på att försöka äta fler vegetariska rätter än kötträtter, rensa ut alla konstiga livsmedel vi har hemma (hitta på maträtter med dem) och undvika handla nytt om det inte är superbra priser eller absolut livsnödvändigt. Som en konsekvens har vi testat på att ersätta fredagstacosen med falafel på ekologiska kikärter, äta morotsbiffar istället för köttfärsbiffar och äta vegetarisk ärtsoppa med ugnspannkaka på kvarg som jag råkat frysa och som därför separerat sig. Utöver det har jag helt avstått från att köpa frukostbröd och istället bakat det. Ibland har vi dock lyxat till det med pålägg från charken, så en del av den ekonomiska vinsten tappades där.
Hur har det då gått rent ekonomiskt? Januari månad gick så bra att jag trodde jag skulle sluta räknas som en stammiskund på Ica. Vi landade på lite drygt 2000 kr och jag upplever fortfarande att frysen är rätt så full. Februari var en tuffare månad, till viss del på grund av en familjemedlems födelsedag, men vi klarade oss ändå på runt 4000 kr detta till trots. Frysen är fortsatt hyfsat full, så jag tycker inte att det känns som att vi enbart levt på det vi har under perioden, utan att besparingarna främst orsakas av den ökande mängden vegetariska och billiga måltider. Men inte är jag nöjd, utan vi kämpar på i mars och så även april. Min tanke är att jag vill lista ut hur mycket pengar vi behöver ungefär så att vi kan budgetera inför kommande rejäla minskning av inkomster, men också så att vi får mer plats i frysen och skafferiet till sommaren och hösten när jag förhoppningvis lyckats odla mig en massa mat som behöver förvaras.
Vad tar jag då med mig av mitt experiments första två månader? Nummer ett är att man kan ha samma tänk på att snitta ner utsläppen som jag skrivit om att man kan göra när man ska
snitta ner kostnaden. Det går alltså att dra ner hela familjens utsläpp orsakade av matintaget genom att minska utsläppen på de flesta rätterna och sedan kan man en gång i veckan köra på och äta exempelvis nötkött. Jag tycker också att matlagningen har blivit rolig igen efter att jag har tvingats testa nya saker och laga saker som jag inte alltid kan. Om barnens favoriter blir standard, blir matlagningen väldigt repetitiv och det kan jag inte kalla den nuvarande. Jag har också insett att barnen saknat mammas hembakade bröd nu när de varit utan det under större delen av 2024 och 2025. Imorse utbrast Mini att "I så fall vill jag ha det där goda brödet du bakade igår till frukost!" efter att först inte ha velat gå upp på morgonen. Brödet som refererades till var för övrigt
detta och innehåller vita bönor. Men det sa inte mamman något om, så det är okänt för barnet i fråga. En tråkig bönpåse från Sevan gjordes alltså om till inte mindre än motsvarigheten till 8 tetror kokta bönor och sedan till bröd. Förresten så är det inte bara Mini som saknat brödet, utan även jag. Det är speciellt att kunna bli mätt på enbart en skriva bröd, vilket jag aldrig blir på köpebrödet barnen kräver.
Hur är det med er? Har våren äntligen börjat komma till er också?
