För oss kändes september riktigt fattig. Framför allt på grund av att vi båda tagit ut en hel del föräldraledighet i sommar, men också på grund av att vår flytt kostat en jäkla massa pengar. Vi var därför båda väldigt eniga om att vi behövde begränsa inköpen under september månad. Hur har det då gått?
För det första så har vi för första gången i realtid hållit koll på inköpen i excel. Om vi inte spontanhandlar imorgon (rätt osannolikt om sötsuget inte sätter in på jobbet) så landar matinköpen (i butik) på knappa 2700 kr. Det känner vi oss rätt nöjda med i och med att budgeten satts till 4000 kr för oss tre. När vi under helgen diskuterade hur det kom sig att vi lyckats så bra så konstaterade vi att vi nog varken ätit ur kyl och frys, eller bunkrat under månaden så kostnaden är nog rätt så representativ för faktisk konsumtion. Orsaken till att det går bra är inte helt enkel att svara på. Min man är helt övertygad om att det beror på att vi inte köpt något kött alls under månaden om man bortser från någon enstaka korv på kort datum till barnet. Övrig kost har alltså bestått främst av baljväxter. Jag tror absolut att det har bidragit, men i ärlighetens namn tror jag att planerandet varit till stor fördel. Det har varit skönt att haft en idé om vad som ska ätas under veckan och även att antalet besök till butiken minskat (även fast de är skrämmande många ändå). I och med att jag inte shoppat efter jobbet har både jag och mini orkat hålla oss från att köpa fika eller godis i efter jobbet-stress och trötthet. Jag tror även mycket på det här med att baka bröd själv och håller i detta nu på att testa recept som är ännu billigare än tidigare favoriter.
I övrigt har vi försökt vara rätt så medvetna i vår konsumtion. Personligen så inhandlade jag ett par löparskor för 1200 kr, vilket inte var sådär jätteekonomiskt, och nöjesbudgeten slutade på knappa 1200 kr (budget 1000 kr). Men månaden var helt okej ändå. Vi har inte unnat oss några lyxigare restaurangbesök, utan mer sånt som mini gillar (som McDonalds och Max) och har åtnjutit en del gratisaktiviteter.
Nu orkar jag inte skriva mer och i ärlighetens namn känner jag själv att det här inlägget är rätt dåligt skrivet och dessutom tråkigt. Jag ber om ursäkt och lovar bättring.
God natt!
söndag 29 september 2019
lördag 21 september 2019
Är jag ekonomiskt fulländad nu?
Egentligen hade jag tänkt roa er med ett inlägg om allt dåligt jag gör trots att jag eftersträvar FIRE, men så kom ett inlägg på FB från en person som skulle få barn och insett kort innan sin föräldraledighet att "man vill ju inte vara fattig bara för att man är hemma". Hon hade verkligen panik över stundande föräldraledighet och fick en massa tips om hur hon skulle kunna dra ner på utgifterna. När jag läste tipsen så insåg jag ändå att jag har kommit rätt långt och det är det dagens inlägg handlar om.
Imorse var det första min man sa till mig att han måste klippa sig. När jag inte svarade sa han: "Eller så lägger jag 300 kr på det och går till frisören". Det är nästan roligt hur bisarr tanken på att någon av oss skulle gå till frisören är. Och det finaste i historien är att det här är något vi börjat med relativt nyligen, kanske till och med i år. Det betyder att vi har några tusenlappar i besparing från vårt tidigare frugala liv bara här. När jag sedan kom ner till köket satt jag och tittade på vår matsedel. Det som då slog mig är att planeringen verkligen har gjort under i vår familj som är betydligt mindre matstressad, även fast det händer att vi avviker från planeringen. Det blev till exempel pannkakor en dag när barnet inte ätit alls på förskolan och jag var för trött för att engagera mig i fyllda linspaprikor. Det andra är att en stor del av kosten är vegetarisk. Förr hade jag knappast suttit och småsurfat efter recept på kikärtsgrytor vars kostnad är så mikroskopisk att den nästan är försumbar. En gång i tiden åt vi mycket kött och dessutom fint kött som oxfilé. Nu ligger istället den ekologiska fläskfilén från REKO tryggt i frysen och väntar på ett "särskilt tillfälle" istället för att vara standard en gång i veckan. För att inte tala om det hembakta brödet som nu alltid pryder vårat frukostbord istället för Pågenlimpan som brukade vara standard.
Idag ska vi bege oss till biblioteket. Denna fantastiska plats som jag helt glömde bort mellan 15 och 25. Under samma år spenderade jag hela min nöjesbudget på böcker, vilket kan sammanfattas som helt jäkla onödigt. Det händer att jag köper böcker från författare jag vill stötta, titlar jag vill återkomma till eller med lång kö, men det är definitivt max 10% av de tidigare kostnaderna. Det bästa av allt är att jag känner mig mycket friare av det. Jag är fri att läsa skräplitteratur eftersom jag inte behöver bry mig om vare sig kostnad eller hur den ser ut i bokhyllan och jag är fri att våga prova något nytt. Just nu läser jag till exempel en feministisk biografi. Jag hade aldrig köpt den. Sannolikt hade jag aldrig ens hittat den. Men nu råkade den stå under "personalen tipsar" och jag har därmed vidgat mina vyer en gnutta.
Igår diskuterade jag med en kollega vad jag skulle göra i helgen. Och när han föreslog en aktivitet så var min spontana tanke att jag var dåligt förberedd för den aktiviteten, eftersom vi inte hade fika och lunch i frysen att ta med. Bara en sån sak. Visst kan det låta begränsande, men det som är så härligt är att jag fått in planerandet och ett annat sätt att tänka och det betyder att det här med picknick eller förberedelse inte känns så betungande. Man måste bara förbereda sig innan man beger sig iväg. Hur mycket pengar sparar inte det att inte slentrianshoppa lunch på dåliga caféer eller Ica nära på vägen dit?
Jag inser att det här inlägget är närmast religiöst. Men idag känner jag mig otroligt tacksam för alla förändringar jag och familjen gjort de senaste åren. Vilken fin bas vi har byggt.
Hur har du förändrats av FIRE?
Imorse var det första min man sa till mig att han måste klippa sig. När jag inte svarade sa han: "Eller så lägger jag 300 kr på det och går till frisören". Det är nästan roligt hur bisarr tanken på att någon av oss skulle gå till frisören är. Och det finaste i historien är att det här är något vi börjat med relativt nyligen, kanske till och med i år. Det betyder att vi har några tusenlappar i besparing från vårt tidigare frugala liv bara här. När jag sedan kom ner till köket satt jag och tittade på vår matsedel. Det som då slog mig är att planeringen verkligen har gjort under i vår familj som är betydligt mindre matstressad, även fast det händer att vi avviker från planeringen. Det blev till exempel pannkakor en dag när barnet inte ätit alls på förskolan och jag var för trött för att engagera mig i fyllda linspaprikor. Det andra är att en stor del av kosten är vegetarisk. Förr hade jag knappast suttit och småsurfat efter recept på kikärtsgrytor vars kostnad är så mikroskopisk att den nästan är försumbar. En gång i tiden åt vi mycket kött och dessutom fint kött som oxfilé. Nu ligger istället den ekologiska fläskfilén från REKO tryggt i frysen och väntar på ett "särskilt tillfälle" istället för att vara standard en gång i veckan. För att inte tala om det hembakta brödet som nu alltid pryder vårat frukostbord istället för Pågenlimpan som brukade vara standard.
Idag ska vi bege oss till biblioteket. Denna fantastiska plats som jag helt glömde bort mellan 15 och 25. Under samma år spenderade jag hela min nöjesbudget på böcker, vilket kan sammanfattas som helt jäkla onödigt. Det händer att jag köper böcker från författare jag vill stötta, titlar jag vill återkomma till eller med lång kö, men det är definitivt max 10% av de tidigare kostnaderna. Det bästa av allt är att jag känner mig mycket friare av det. Jag är fri att läsa skräplitteratur eftersom jag inte behöver bry mig om vare sig kostnad eller hur den ser ut i bokhyllan och jag är fri att våga prova något nytt. Just nu läser jag till exempel en feministisk biografi. Jag hade aldrig köpt den. Sannolikt hade jag aldrig ens hittat den. Men nu råkade den stå under "personalen tipsar" och jag har därmed vidgat mina vyer en gnutta.
Igår diskuterade jag med en kollega vad jag skulle göra i helgen. Och när han föreslog en aktivitet så var min spontana tanke att jag var dåligt förberedd för den aktiviteten, eftersom vi inte hade fika och lunch i frysen att ta med. Bara en sån sak. Visst kan det låta begränsande, men det som är så härligt är att jag fått in planerandet och ett annat sätt att tänka och det betyder att det här med picknick eller förberedelse inte känns så betungande. Man måste bara förbereda sig innan man beger sig iväg. Hur mycket pengar sparar inte det att inte slentrianshoppa lunch på dåliga caféer eller Ica nära på vägen dit?
Jag inser att det här inlägget är närmast religiöst. Men idag känner jag mig otroligt tacksam för alla förändringar jag och familjen gjort de senaste åren. Vilken fin bas vi har byggt.
Hur har du förändrats av FIRE?
tisdag 17 september 2019
Mammor bryr sig om barnen, pappor om sig själva?
En sak som jag länge fascinerats av är att det nästan enbart är mammor i köp- och sälj-grupper för barnkläder. Det är i ett land där vi kallar oss stolta över vår jämställdhet och vi delar allt mer på föräldraledighet och barnansvar. När jag och min man bråkar om ansvar är det inte helt ovanligt att det har att göra med att det enbart är jag som köper saker till vårt barn. Han har under hens livstid aldrig köpt ett klädesplagg eller annan pinal till hen, med undantaget en cykel denna sommar. Nu är det här ju inte en "gnäll på din partner-blogg", utan en blogg med tema ekonomi och därför ska inlägget inte handla om min mans tillkortakommanden, utan snarare om kvinnlig kontra manlig konsumtion.
För en sak som ofta (alltid?) blir uppenbart när man ser på Lyxfällan eller Til debt do us part är att mammor tenderar att lägga mycket pengar på sina barn. De slösar alltså pengar på alltifrån leksaker, till kläder och barnvagnar och får ofta undervisning i att barn minsann snarare behöver trygga och tillgängliga föräldrar än saker. Hur ser det ut med pappors konsumtion i samma program? De får sällan kritik för att de lägger för mycket pengar på sina barn, ibland tvärtom, att det är pinsamt att de köper motorcyklar till sig själva medan barnen inte kan få en höstjacka eller gå på gymnastik för 1000 kr per termin. Hur kommer det här sig?
Jag vet inte exakt, men jag gissar att vi kvinnor ändå (generellt talat, inte alltid) är väldigt mycket mer engagerade i att ta hand om andra, medan män fokuserar på sin egen utveckling. Jag tror att vi uppfostras till det och jag kan redan se att mitt barn följer gängse normer hur många böcker jag än läst om hur detta undviks. Jag ser det även på förskolan och mina syskons alla barn. Hur lätt det än är att låta värderande känns det som att de flesta av oss nog skulle må bättre om vi alla vore lite mer blandade. Om min bästa vän tänkte mer på sin karriär och egna intressen och om hennes man vore lite mer vårdande och stannade hemma med sjuka barn nu och då eller engagerade sig i julklappsköp.
För egen del känner jag mig rejält skyldig till detta. Nu när vi börjat följa våra utgifter ordentligt blir det väldigt tydligt för mig att barnet som jag ofta påstår är billig i drift, kostar en del ändå, men rätt ofta är det faktiskt mitt fel. Hen behöver inte direkt några nya böcker eller söta plagg, men jag har faktiskt svårt att hålla mig från att köpa sånt då och då fast jag vet att det är onödigt. Jag vet också att det varit jag som varit som mest engagerad i barnvagnsköp och haft stora synpunkter på säkerheten när vi valt bilbarnstolar. Jag får skyllda på att det är mina beskyddande, moderliga egenskaper och inte bara på att jag förflyttat min egen onödiga konsumtion till mitt barn.
onsdag 11 september 2019
Hur jag drar ner på matkontot i höst
Hej på er! Jag och familjen har spenderat alldeles för mycket pengar i sommar och haft små inkomster, men det positiva är att vi båda är mer överens om att vi faktiskt måste skärpa oss. Här kommer en old style-lista på hur vi tänker oss att vi ska sänka våra matkostnader:
1) Vi syltar och saftar i mängder. Målet under sommaren och hösten har varit att bygga upp ett rejält lager på framför allt sylt, men även saft. Vi har nu frysen full med blåbärssylt, äppelmos, rabarbersylt (minis favorit) och plommonsylt. För att göra saken lite bättre finns även en hel del saft, men den kommer inte räcka till nästa sommar. Sylten/moset däremot lär göra det.
2) Vi har börjat med matsedel. Vi är båda överens om att vi inte orkar handla så ofta som förr nu när vi äntligen flyttat (yey!) och har mycket längre till affären. Därför vill vi bli bättre på att planera. Veckans matsedel är rätt så välplanerad och innehåller såväl rotfruktssoppa (3,90 på Willys är inte att leka med!) som morsans bönQ och belugabolognese.
3) Vi har bestämt oss för att främst äta vegetariskt. Vi är båda överens om att fortsätta äta kött ibland och ser inget behov av att bli riktiga vegetarianer, men däremot att dra ner rejält. Det sparar både plånbok och miljö. Vi har inte landat exakt i några regler, men mannen tycker vi borde satsa på vegetariskt 6 dagar i veckan. Jag är tveksam till följd av minis matvägran av vegetarisk kost förutom pannkakor.
4) Vi bakar allt bröd själva! Jag är så nöjd med detta, eftersom det både är kul och gott. Ibland är det satsiga surdegsbröd, men oftast enklare varianter som typ detta där vi kan baka en sats på helgen och sen klara oss hela veckan. Det är bara att ta upp önskad mängd på morgonen och stoppa i micron. Även här är mannen mycket nöjd med beslutet trots att det är jag som bakar och därmed bestämmer sort (det var förvisso jag som handlade förr så då bestämde jag ju också sort).
5) Vi har börjat med kassabok. Det här var helt och hållet på mannens initiativ, men i vanlig ordning är det ju jag som genomför det han föreslår. Hittills är min känsla att det är chockerande ofta vi drar kortet och jag börjar redan känna mig så less på att fylla i siffror i excel att jag typ inte vill handla. Mission accomplished? Det här borde jag nog skriva mer om när vi provat ett längre tag för övrigt.
6) Under september har jag också dragit ner på REKO och blivit mindre snobbig vad gäller märken. Men det är främst för att kassaflödet är så pass ansträngt för stunden. Jag tror inte vi kommer fortsätta med detta efter september.
Vad är dina bästa tips för att få ner matkostnaden?
1) Vi syltar och saftar i mängder. Målet under sommaren och hösten har varit att bygga upp ett rejält lager på framför allt sylt, men även saft. Vi har nu frysen full med blåbärssylt, äppelmos, rabarbersylt (minis favorit) och plommonsylt. För att göra saken lite bättre finns även en hel del saft, men den kommer inte räcka till nästa sommar. Sylten/moset däremot lär göra det.
2) Vi har börjat med matsedel. Vi är båda överens om att vi inte orkar handla så ofta som förr nu när vi äntligen flyttat (yey!) och har mycket längre till affären. Därför vill vi bli bättre på att planera. Veckans matsedel är rätt så välplanerad och innehåller såväl rotfruktssoppa (3,90 på Willys är inte att leka med!) som morsans bönQ och belugabolognese.
3) Vi har bestämt oss för att främst äta vegetariskt. Vi är båda överens om att fortsätta äta kött ibland och ser inget behov av att bli riktiga vegetarianer, men däremot att dra ner rejält. Det sparar både plånbok och miljö. Vi har inte landat exakt i några regler, men mannen tycker vi borde satsa på vegetariskt 6 dagar i veckan. Jag är tveksam till följd av minis matvägran av vegetarisk kost förutom pannkakor.
4) Vi bakar allt bröd själva! Jag är så nöjd med detta, eftersom det både är kul och gott. Ibland är det satsiga surdegsbröd, men oftast enklare varianter som typ detta där vi kan baka en sats på helgen och sen klara oss hela veckan. Det är bara att ta upp önskad mängd på morgonen och stoppa i micron. Även här är mannen mycket nöjd med beslutet trots att det är jag som bakar och därmed bestämmer sort (det var förvisso jag som handlade förr så då bestämde jag ju också sort).
5) Vi har börjat med kassabok. Det här var helt och hållet på mannens initiativ, men i vanlig ordning är det ju jag som genomför det han föreslår. Hittills är min känsla att det är chockerande ofta vi drar kortet och jag börjar redan känna mig så less på att fylla i siffror i excel att jag typ inte vill handla. Mission accomplished? Det här borde jag nog skriva mer om när vi provat ett längre tag för övrigt.
6) Under september har jag också dragit ner på REKO och blivit mindre snobbig vad gäller märken. Men det är främst för att kassaflödet är så pass ansträngt för stunden. Jag tror inte vi kommer fortsätta med detta efter september.
Vad är dina bästa tips för att få ner matkostnaden?
tisdag 10 september 2019
Om du slösar pengar vill jag också
Jag har börjat snöa in mig på en kanadensisk serie som heter Til debt do us part. Den finns på Youtube för den som är sugen. Oavsett om du är sugen på att slötitta på Youtube eller ej så ska vi idag besöka ett ämne som jag länge har varit intresserad av, nämligen huruvida ens relation kan stjälpa ekonomin snarare än hjälpa den.
Alla vet att det är ekonomiskt smart att inte vara singel. Då menar jag inte främst för att det är dyrt att leta partner på krogen och slösa pengar på drinkar under tiden, utan för att det är jäkla smidigt att dela ens bostadskostnader på två. Och för en halvfattig som en själv kanske man till och med får mer än halva ens hyra betald av ens respektive (vi har rätt länge delat procentuellt, snarare än till hälften). Härligt! Dessutom hör man ofta att det är dyrt att leva ensam på grund av att man "måste" köpa små förpackningar (har jag aldrig gjort personligen, men det är tydligen så för resten av medborgarna) av sin mat. Typ 400 gram linfrö är dyrare per kg än 1 kg linfrö är per kg. (Varför inte bara frysa in saker eller lagra dem i skafferiet? Typ allt går att lagra.) Mer sällan (aldrig?) pratas det om att det är dyrt att leva tillsammans med någon. Ändå verkar det vara ett rätt vanligt fenomen bland folk som har ekonomiska problem, just att de till följd av varandra är fattigare än de skulle vara individuellt.
I serien möter vi gång på gång par som fattar rätt dåliga beslut i sin vardag. Ofta är de ganska lika i sina förhållningssätt till pengar och helt klart gemensamt skyldiga till sina skuldberg. Men ibland får vi följa något par där det helt klart främst är den ena som är skyldig till besvären. En person som shoppar okontrollerat och har kassa inkomster, samtidigt som den andra partnern försöker ändra på den första. Det som intressant nog ofta händer är att den mer ekonomiskt sinnade partnern ofta börjar slösa för att straffa den första om den inte lyckas påverka den. Till och med en extremt logiskt tänkande och klok individ kan börja säga att den lika gärna kan köpa kläder för att den andra ändå handlar tv-apparater, datorer, rullskridskor eller vad det nu kan vara. Varför gör vi så?
Det roliga är att jag känna igen det här i min relation också. Jag har varit tillsammans med min man en himla massa år. Jag minns inte ens vem jag var innan jag träffade honom, men ändå kan det bli så att han säger att han minsann vill ha en ny cykel om jag köper en tv, eller att jag säger att om han får en öl så vill jag ha en bakelse. Vi har i perioder inte bott ihop på riktigt som vi gör nu. Det har berott på utlandsstudier, boende på annan ort, frekventa arbetsresor till utlandet och dylikt, men något som i princip alltid händer är att vi drar ner på shoppandet. Jag var borta i flera månader en gång och han hade handlat mat för en femhundring under tiden, eftersom han (citat) "tyckte det var ovärt att gå och handla när det ändå bara var till sig själv". Han rensade skafferiet och uppfann rätter som pytt-panna-soppa (ös ner vad än du hittar i skafferiet) och pasta-funkar-bra-med-vad-som-helst-så-länge-det-blandas-med-ägg.
I vanlig ordning har jag inte någon bra slutkläm eller visdom i det här inlägget. Det är faktiskt därför det tagit tre veckor att skriva det. Jag hoppades liksom att jag skulle komma på någon fiffig förklaring till varför vi gör så, men jag kan inte komma på annat än att vi människor är rätt korkade. Kanske har det till viss del att göra med "någon annans pengar"-syndromet, om man har gemensam ekonomi (mannen får minsann betala halva min slentrian-chokladboll om han köper öl varje vecka!) eller så är vi bara totalt korkade och agerar på impuls. Jag vet inte, men ibland tror jag det vore bra om vi lärde oss lite av programledaren till det här programmet. Hon återkommer nämligen ofta till att det är en viktig uppgift i en relation att bromsa varandra. Kanske borde många av oss bli bättre på det.
Slösar du mer i en relation eller mindre?
Alla vet att det är ekonomiskt smart att inte vara singel. Då menar jag inte främst för att det är dyrt att leta partner på krogen och slösa pengar på drinkar under tiden, utan för att det är jäkla smidigt att dela ens bostadskostnader på två. Och för en halvfattig som en själv kanske man till och med får mer än halva ens hyra betald av ens respektive (vi har rätt länge delat procentuellt, snarare än till hälften). Härligt! Dessutom hör man ofta att det är dyrt att leva ensam på grund av att man "måste" köpa små förpackningar (har jag aldrig gjort personligen, men det är tydligen så för resten av medborgarna) av sin mat. Typ 400 gram linfrö är dyrare per kg än 1 kg linfrö är per kg. (Varför inte bara frysa in saker eller lagra dem i skafferiet? Typ allt går att lagra.) Mer sällan (aldrig?) pratas det om att det är dyrt att leva tillsammans med någon. Ändå verkar det vara ett rätt vanligt fenomen bland folk som har ekonomiska problem, just att de till följd av varandra är fattigare än de skulle vara individuellt.
I serien möter vi gång på gång par som fattar rätt dåliga beslut i sin vardag. Ofta är de ganska lika i sina förhållningssätt till pengar och helt klart gemensamt skyldiga till sina skuldberg. Men ibland får vi följa något par där det helt klart främst är den ena som är skyldig till besvären. En person som shoppar okontrollerat och har kassa inkomster, samtidigt som den andra partnern försöker ändra på den första. Det som intressant nog ofta händer är att den mer ekonomiskt sinnade partnern ofta börjar slösa för att straffa den första om den inte lyckas påverka den. Till och med en extremt logiskt tänkande och klok individ kan börja säga att den lika gärna kan köpa kläder för att den andra ändå handlar tv-apparater, datorer, rullskridskor eller vad det nu kan vara. Varför gör vi så?
Det roliga är att jag känna igen det här i min relation också. Jag har varit tillsammans med min man en himla massa år. Jag minns inte ens vem jag var innan jag träffade honom, men ändå kan det bli så att han säger att han minsann vill ha en ny cykel om jag köper en tv, eller att jag säger att om han får en öl så vill jag ha en bakelse. Vi har i perioder inte bott ihop på riktigt som vi gör nu. Det har berott på utlandsstudier, boende på annan ort, frekventa arbetsresor till utlandet och dylikt, men något som i princip alltid händer är att vi drar ner på shoppandet. Jag var borta i flera månader en gång och han hade handlat mat för en femhundring under tiden, eftersom han (citat) "tyckte det var ovärt att gå och handla när det ändå bara var till sig själv". Han rensade skafferiet och uppfann rätter som pytt-panna-soppa (ös ner vad än du hittar i skafferiet) och pasta-funkar-bra-med-vad-som-helst-så-länge-det-blandas-med-ägg.
I vanlig ordning har jag inte någon bra slutkläm eller visdom i det här inlägget. Det är faktiskt därför det tagit tre veckor att skriva det. Jag hoppades liksom att jag skulle komma på någon fiffig förklaring till varför vi gör så, men jag kan inte komma på annat än att vi människor är rätt korkade. Kanske har det till viss del att göra med "någon annans pengar"-syndromet, om man har gemensam ekonomi (mannen får minsann betala halva min slentrian-chokladboll om han köper öl varje vecka!) eller så är vi bara totalt korkade och agerar på impuls. Jag vet inte, men ibland tror jag det vore bra om vi lärde oss lite av programledaren till det här programmet. Hon återkommer nämligen ofta till att det är en viktig uppgift i en relation att bromsa varandra. Kanske borde många av oss bli bättre på det.
Slösar du mer i en relation eller mindre?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)