Pengar föder pengar

En sak som jag tänkt på genom åren är hur mycket det verkligen stämmer att pengar föder pengar. Innan min FI-resa startade hade jag nog ganska enkelt resonerat att det hade att göra med inkomster, dvs att det för personer med höga inkomster är lättare att tjäna ännu mer pengar. Till exempel kan en hög lön möjliggöra att ta lån för att köpa en fastighet att tjäna pengar på. Likaså kan jag föreställa mig att en person med högre inkomster åtminstone teoretiskt skulle kunna spara mer och därmed lättare kunna kräva mer av sin arbetsgivare och säga upp sig om det inte fungerar.

Motsatsen till det är kanske att det är dyrt att vara fattig. För väldigt länge sedan läste jag en bok om en kvinna som fick vänta ett tag på ersättning från Försäkringskassan (supervanligt för övrigt för er alla därute som tror att en buffert är till för trasiga vitvaror!!) och till följd av detta hamnade i en riktigt ond spiral som ledde till att hon hamnade hos socialen och inte hade mat att äta. Det berodde alltså på att det helt enkelt kan vara riktigt dyrt att vara fattig. En person med riktigt små marginaler har kanske inte möjlighet att bunkra köttfärs när det kostar 49 kr /kg utan köper istället ett mindre paket för högre priser när denne verkligen vill ha köttfärs. På samma sätt kanske man handlar extramycket mat vid lön och inte innan och åtminstone i min stad är priserna betydligt bättre veckorna innan lön än just vid lön. I min familj har vi noll problem med att lägga 10 000 kr på mat en månad och 500 kr en annan, det huvudsakliga är att vi totalt sett inte lägger för mycket pengar under en längre tid. Så är det troligen inte för en person som kämpar med att spara 500 kr. Det är därför lättare för oss att handla när bra tillfällen ges än för en fattigare person.

En annan kategori som är spännande är gruppen människor som har höga inkomster, men som gör sig fattiga ändå och därför inte alls låter sina pengar föda pengar. När jag påbörjade det här inlägget för typ hundra år sedan var det på inspiration av en Lyxfällandeltagare som tjänade riktigt bra. Betydligt bättre än jag och mer än min man också om jag inte minns fel. Dessutom bodde han i en rätt billig stad och hade lämpat över sina barn på exfrun så han hade väldigt små kostnader för sina barn och allt som annars kan komma av arbete på oregelbundna arbetstider (typ barnvakter eller behov av deltidsarbete). Detta till trots hade snubben sina (förvisso låga) bolån hos Bluestep (!). Här pratar vi räntor på typ 6% (minns inte exakt) istället för 1,5% eller vad man normalt betalar idag. Det berodde på dålig kreditvärdighet, eftersom han satt i system att betala allt försent och hade hamnat hos Kronofogden. På samma sätt hade han som den fattiga låginkomsttagaren svårigheter att handla vid bra tillfällen, utan tänkte mer här och nu.

Slutsatsen av det här blir att pengar förvisso föder pengar, men att det nog inte har så himla mycket med inkomster att göra som en yngre version av mig själv hade trott. Istället handlar det om att personer som har marginaler, sparar pengar regelbundet och planerar väl lättare kan se till att göra sig själv ännu rikare. Det betyder inte att det är lika lätt för alla. Men när man väl har en bra grund, kanske en rejäl buffert, så spelar det ju inte ens någon roll om man är riktig låginkomsttagare, föräldraledig eller vad det nu kan vara. Oavsett så blir det lättare att låta ens pengar föda pengar. Men det är ju ingen nyhet för er.


Har du några exempel på hur pengar fött pengar i ditt liv?

Spara pengar med vegetarisk kost

Precis som tidigare så är motivationen och orken för bloggen inte på topp. Något som däremot får större engagemang och där motivationen är större är familjens kost och då särskilt vegetarisk sådan. Om någon minns mina mål för 2019 så var ett av dem att jag skulle äta mer vegetariskt och hitta bra rätter. En del av er har tipsat om rätter och jag har även googlat en massa, läst bloggar och pratat med kollegor. Det som varit avgörande i att upprätthålla ett intresse är att jag slutat försöka tillfredsställa mitt barns önskemål. Förhoppningen är att knodden lär sig acceptera det hen erbjuds, om än så annat än korv och makaroner. 

För den som är lite nyfiken så började inte det här med vegetarisk kost så bra. I ärlighetens namn så blev det främst vegetarisk pizza (superbilligt för den som är sugen på att göra egen), vita bönor i tomatsås  för 3.90 på Willys (medan ungen åt makaroner och korv) och pannkakor. Jag höll målet, men kanske inte på det sättet jag avsåg. Så småningom blev jag lite less på mig själv och jag började då leta recept. Som det visade sig så finns det faktiskt recept därute som uppfyller min önskan om att inte vara en kompromiss. Jag upptäckte till exempel det här receptet som jag tycker är godare är vanlig köttfärssås och dessutom inte särskilt dyrt, även fast belugalinser är dyrare än tex röda linser. Nu senast insåg jag hur mycket man kan göra med en falafelbas. Med stöd av detta recept gjorde jag fantastisk falafel som friterades och serverades i pitabröd och eftersom en sats visade sig räcka hur långt som helst fortsatte jag och fryste ner, samt gjorde om till biffar. Portionskostnaden visade sig bli mindre än en tia per portion och då lyxade jag ändå till det med fetaost till. 

Utöver detta har jag fått tillbaka lusten att baka bröd. Jag har kommit på hur lätt det är att baka allt bröd själv genom att göra i långpanna och min älskade assistent. Min nya taktik är därför att på fredagar eller lördagar göra en deg som kalljäses över natten och sedan slängs in i ugnen på morgonen. De flesta recept jag provat kommer härifrån. Förresten så måste jag medget att ni läsare hade rätt. Planering är A och O och ALLT går om man är lite förutseende. Knodden däremot käkar hellre rågrut, men det är ännu billigare än mitt egna mjuka bröd så inte mig emot. Troligen lessnar nog ungen till slut. 

Nu är det här ju en ekonomiblogg och ingen husmorsblogg, varpå jag rimligen bör komma till någon ekonomisk slutsats. Och den är enkel. Det är verkligen billigt att köra vegetarisk mat som bas. Vi har till och med blivit så snofsiga att vi handlar en massa ekologiska produkter av miljöskäl, men ändå sjunker matkostnaderna. Helt ärligt har jag svårt att förstå varifrån Konsumentverket får sina beräkningar. Om man bara drar ner snittet, lagar mat själv och skippar uteluncher blir det verkligen svårt att nå upp till deras normalnivåer. Då har vi ändå en del allergier i vårt hushåll. Det känns som att Sparo ligger närmare vad som borde vara rimligt än Konsumentverket (inte riktigt kanske, men ändå). Min familj lägger nästan hälften av matbudgeten på utemat och fika (bättring utlovas!) och ändå ligger vi på halva Konsumentverkets budgeterade kostnader för vår familj på tre. Är inte det märkligt? 

Kör ni på vegetarisk kost för att minska kostnaderna? Hur funkar det i så fall för er? 

PS. Eftersom jag i princip även har blivit miljöaktivist (enligt min man åtminstone) känns det numera fullt rimligt att den andelen kött som inhandlas kommer vara ekologisk. Ju mindre andel kött vi köper, desto godare och finare kött kan vi kosta på oss. Fiffigt va? 

Frihetsmammans etiska (ekonomiska) dilemma

Hej på er och förlåt för att jag hållit mig borta så länge. Jag har börjat skriva inlägg flera gånger, men inte lyckats avsluta dem. Trots att jag knappast är någon Shakespeare brukar det ta flera timmar för mig att få till ett inlägg värt att publicera och jag har inte riktigt haft kraften till att göra något som är publicerbart på sistone. Eftersom några av er till och med mailat mig och undrat vart jag tagit vägen, inser jag att mina små texter ändå har viss betydelse för några personer. Det gläder mig! Tack för att ni hört av er och för att ni fortsatt kika in här ändå. Nu till dagens ämne, här behövs lite input från er. 

För några dagar sedan befann jag mig i ett köpcentrum tillsammans med min unge och man nära stängning. Jag skulle hämta ut kläder från en kedja. Min unge var rätt trött, men hade inte somnat i vagnen som jag trott och därför var jag och hen grinigare än vanligt vid tillfället. Eftersom kedjan fått för sig att erbjuda ytterligare rabatt på reapriset en dag efter att jag gjort beställningen valde jag att beställa hem samma produkter igen och returnera de första på en gång. Jag skäms lite för att vara snål (men det sparade mig typ 80 kr så helt värt det i min mening) och valde därför att låtsas "prova" kläderna innan returen och fick således ställa mig i kö igen. När väl damen i kassan kom ihåg hur det här med retur av e-beställningar gick till så lyckades hon inte ge tillbaka mig pengarna och fick ta hjälp av någon annan som till sist kom fram till att de måste sätta in pengarna på mitt vanliga kort istället. Sagt och gjort trodde jag och skenade iväg till sura barnet. När jag sedan var på väg till nästa affär, som skulle stänga om ganska exakt 3 minuter, tittar jag på kvittot och inser att summan att få tillbaka är högre än den jag ens betalade från första början. Jag frågade då min man vad jag skulle göra. Han sa i princip: "Släpp det och shoppa vidare". Jag gjorde som han sa och rusade in på nästa affär och blixthandlade strumpbyxor.

Eftersom jag har en ganska stark känsla av vad som är rätt och fel tyckte jag dock att det här kändes jobbigt. När jag väl var färdig med mina strumpbyxor hade den felande butiken stängt och det är osannolikt att jag kommer gå tillbaka till den butiken de kommande månaderna, eftersom den ligger rätt långt ifrån vår bostad. Jag kan dock inte låta bli att ha dåligt samvete för detta, eftersom jag vet att jag fått ett par hundra kronor tillbaka som jag aldrig borde ha fått. Samvetet blir dessutom ännu tyngre av att jag är aktieägare i det här bolaget och känner att jag på så vis vinner på att företaget upptäcker sina brister i rutiner. Jag undrar därför vad ni andra hade gjort. Ni är likt jag intresserade och motiverade av att spara pengar, varpå det mest rationella är att resonera som min man och behålla pengarna. Samtidigt gissar jag att fellow FI-ers ofta inte vill leva på andra och vara schyssta medmänniskor.

Vad hade ni gjort?






PS. Jag har nu konstaterat (loggat in på internetbanken) att jag faktiskt fått pengarna på kontot, jag har alltså "tjänat" pengar på att handla. Jag hoppades lite på att jag bara hade missförstått kvittot. Det visade sig bero på att jag fått tillbaka ordinarie pris på reavaror.