Jag är faktiskt för rik för det här

Sällan, men ändå ibland påminner jag mig själv om att jag vare sig är student eller urfattig. Det kan sitta långt inne, men ibland är det skönt att komma till den insikten. En gång var alldeles nyligen, när jag och barnen begav oss på shoppingtur, lite halvt improviserat. 

Tänk dig att det spöregnar och och du inser att dina överdragsbyxor är försvunna och att ditt ena barns jacka är ungefär en decimeter för kort i ärmarna. Du befinner dig på annan ort och familjen kommer vistas mycket utomhus de kommande dagarna. Du är inte i läget att du kan vänta på kampanjer eller rea hos någon kedja eller på ett internetköp, inte heller kan du surfa runt på Vinted eller Sellpy för att hitta ett second hand-kap. Du tar dig därför ut till ett större köpcentrum med avsikten att lösa åtminstone ett av problemen. Din vana trogen beger du dig till ett riktigt budgetställe där allt är rätt billigt även utan kampanj, men utan att kvaliteten är toppen. Vi kan kalla det stället Lager 157 (för det är så det heter). 

Du går in, plockar på dig några basplagg på impuls för att sedan landa på barnavdelningen. Väl där inser du att storleken på barnjackan du söker saknas, varpå du surfar på hemsidan för att se om den ens ska vara i lager. Det visar sig att den ska vara det, varpå du går till en oengagerad medarbetare och frågar. Medarbetaren suckar, men tar sedan ner en jacka från ställningen högst upp. Du granskar jackan och noterar sedan att den har stora fläckar som inte går bort när du försöker putsa bort dem. Du går därför återigen på jakt efter en medarbetare som högst motvilligt slutar prata med sin kollega om dennes helgplaner och sedan plockar ner nästa jacka på tur. Hon går därefter därifrån men lägger till att hon lämnar kvar utrustningen för att plocka ner plagg så att vi kan göra det själv nästa gång. Du hinner snabbt fundera på varför hon inte passar på att ta ner ett gäng jackor i den storleken trots att hon fått information av dig om att alla jackor i brösthöjd är i en och samma storlek, men släpper det sedan eftersom det faktiskt inte är ditt problem. 

Du är därefter så trött att du inte orkar fundera så mycket på vad mer du behöver, som ev. nya skalbyxor till dig själv, utan beger dig till kassan. Under tiden passerar du kanske sex ytterligare medarbetare som viker kläder och snicksnackar med varandra.  Du hinner tänka att de verkligen inte kan känna sig värst stressade här trots att det var lördag en timme innan stängning. Ungefär samtidigt utbrister ditt yngre barn att det behöver bajsa. När du tänker dig att du närmar dig kassan så fastnar du i någon slags folksamling. Det tar ett par sekunder för dig att inse att det här inte är en jättestor familj eller gratis fika som bjuds, utan kön för att få äran att betala för de där varorna du plockat på dig. Du står i kön i ungefär fem minuter utan att den rör sig, irriterar dig sedan över att du sett åtminstone 10 medarbetare som vikt kläder och pratat om sina privatliv samtidigt som de inte ens har alla tillgängliga kassor öppna. Du hinner tänka att den här butiken förtjänar snattare och att du aldrig någonsin känt dig så sugen på att helt sonika gå ut ur butiken med varorna i handen utan att betala. De gör det helt enkelt för svårt att göra rätt. 

Ungefär här någonstans inser du att du att du faktiskt inte måste handla just på den här affären. Du är inte så fattig att du saknar alternativ. Du gör därför något helt okarakteristiskt för dig själv och lägger ner tygpåsen du plockat varor i, berättar för barnen att det är dags att gå vidare. Du lämnar butiken i sällskap av ett mycket förvånat barn och ett mycket bajsnödigt barn. Du knatar över gatan till Stadium Outlet och plockar på dig motsvarande, men något dyrare, jacka till barnet och ett impulsköp till dig själv och går och betalar. Det tar inte mer än fem minuter. Jackan blev en femtiolapp dyrare. 50 kr blir mycket på 200 år med ränta på ränta. Faktiskt hela 37 miljoner. Det är nästan inte så att jag tror det själv. Men trots det går du ut från affären med en känsla av att det varit värt det. Du är fan för rik för att handla på Lager 157. 

Vad känner du att du är för rik för?