Hur bär jag mig åt för att slippa träffa mina barn så mycket som möjligt?

Nu är det dags för en kurs i socialförsäkringen, för det är lagändringar på gång. Den som har barn och vill få förstahandsinformation kan läsa mer här! För den som inte orkar läsa på och inte har hängt med så kommer nya regler till stånd som kräver att den som tar ut föräldrapenning faktiskt umgås med sina ungar, även vid uttag av de så kallade lägsta nivå-dagarna. Så hur gör man då om man inte vill träffa kidsen? Läs mer här!

För att ge er en liten bakgrund till hur vi sett på föräldrapenninguttaget så har vi alltid bara tagit ut så många föräldrapenningdagar som krävs för att skydda den sjukpenninggrundande inkomsten med visst undantag barnens första år när vi tagit ut några enstaka dagar ändå. I praktiken har det gjort att våra dagar har räckt så pass länge att vi när lilla nu fyllde fyra år hamnade i läget att vi faktiskt behövde ta ut 6-7 dagar under förra sommaren för att hinna plocka ut alla de dagar vi inte hade tagit under vår två år långa föräldraledighet, men det var ett exempel på dålig planeringsförmåga orsakad av för mycket stress och dålig hälsa hos oss båda. Under perioder av deltidsarbete har vi också i ärlighetens namn uppskattat att det varit slappare regler för lägsta-dagar, eftersom vi kunnat jobba deltid utan att oroa oss för att jobba över en dag och då ställa till det med Försäkringskassan. Fördelen med dessa dagar har alltså varit att vi kunnat gå ner i tid och ta ut föräldrapenning på lägstanivå och inte begå bidragsbrott om vi råkat jobba 10 minuter för mycket en enskild dag. Med risk för att tråka ut merparten av mina läsare vill jag ge ett exempel på skillnaden. Låt säga att jag jobbar 75%, sex timmar per dag istället för åtta timmar och tar ut föräldrapenning på resterande del. Jag plockar alltså ut 25% föräldrapenning per dag. Om jag en dag fastnar i ett möte och råkar jobba 6,5 timme har jag egentligen inte rätt till sjukpenning på den högre nivån, men har istället kunnat plocka ut en lägsta-dag eftersom de reglerna varit slappare och bara krävt att man minskar sin arbetsdag med minst en timme för att kunna ta ut en hel dag och man har även kunnat ta ut den på helgen. Det som förändras från och med den 1 april är att reglerna är likadana för båda dagar. Jag kan alltså inte jobba en minut mer än sex timmar och fortfarande ha rätt till 25% föräldrapenning i någon form. 

För mig personligen känns den här förändringen som ett stressmoment. Jag har ett jobb som tenderar att fastna i olika situationer och jag kan inte enkelt bryta en viss tid och effektivt utföra mitt arbete tills dess. Jag kan pyssla med en uppgift som jag tror ska ta 10 minuter, men som kan ta en timme, och när jag jobbat deltid var det inte helt ovanligt att jag jobbade en halvtimme för mycket och därför inte hade rätt till den högre ersättningsnivån på föräldrapenningen. Jag tog därför i regel alltid ut lägstadagar istället, för då slapp jag bry mig om jag jobbade lite för mycket. En kollega till mig är föräldraledig på deltid just nu och medgav samma problem. Hon har därför tagit ut en halv lägstadag på helgen för att skydda sin SGI. Det kommer inte heller vara möjligt framöver. 

Men så plötsligt ett vanligt teammöte på jobbet informerar vår chef oss om den här ändringen och tipsar alla medarbetare om att de ska passa på att plocka ut alla sina lägstadagar 90 dagar bakåt och innan 1 april. Hon berättar att hon redan gjort det själv och efteråt är alla så tacksamma över att de fått den här informationen och säger att de ska se till att fixa det under kvällen. Jag tittade runt och kände mig som ett totalt ufo. Varför skulle man vilja slösa en möjlighet att vara ledig med sina barn, särskilt när det är ett frikort att få sommarledigt precis när man vill, för att bara få ett tillskott i kassan en slumpmässig dag i januari? Jag för min del fattar det inte. Jag känner själv en viss sorg över att bara ha 96 dagar på yngsta och typ 92 dagar på äldsta kvar, eftersom det skulle kunna innebära att jag inte fick träffa mina barn så mycket på somrarna i framtiden (om jag då avsåg jobba kvar det kommande decenniet, vilket jag inte gör).  Men där och då fick jag ändå en viss förståelse för lagändringen. Jag tycker ändå att vi borde ha respekt för de dagar som vi får och använda dem till att få mer tid med barnen och inte se dem som ett tillskott i kassan. 

Så här kommer dagens tips. Om du hatar att vara ledig med barnen på sommaren, baka bullar på sportlovet eller ta en skidresa på påsklovet, se då till att plocka ut dina lägstadagar illa kvickt. Om du däremot övervägande trivs med dina barn och gärna vill se mer av dem, gör då inte det. Jag är väl inte dummare än att jag fattar att det är en ekonomisk fråga. Folk har ju inte råd att vara lediga en hel vecka med 180 kr i ersättning per dag. Men efter det där mötet går vi till lunchrummet. Eller jag går åtminstone, de andra ska först gå och köpa sig en lunch från närliggande restaurang eller ta sig en cigarett, och så kan jag inte låta bli att titta på mina kollegor med helt andra ögon. För hur kan man känna att man inte kan unna sig en vecka med låg inkomst, men med fördelen att man får världens största bristvara, tid, för sina barn. Nu finns det naturligtvis inget som säger att alla faktiskt resonerar som chefen. Kanske vågade de bara inte säga att de aldrig skulle sälja tid som de faktiskt fått av staten för att vara med sina barn bara för att lag ändras. Men vad vet jag? jag känner mig ändå tveksam. Innan jag hörde talas om den här lagen såg jag ett inlägg på Facebook där någon förälder skrev om taktiskt uttag av föräldrapenning (för att få så mycket tid) som möjligt med sitt barn och absolut alla utgick från att hon ville tvärtom och gav henne en massa tips för hur hon kunde ta ut så många dagar som möjligt, men samtidigt slippa träffa hennes barn så mycket som möjligt. Uppenbarligen är det här alltså något som inte bara förekommer på min arbetsplats, men ja, förhoppningsvis vill de flesta föräldrar vara med sina barn så mycket som möjligt och ser till att faktiskt vara det också. 

Hur har du tagit ut din föräldrapenning?