Hur gick det med nyårslöftena egentligen?

2020 var jag så fiffig att jag döpte om nyårslöftena till mål. Jag vet egentligen inte varför, men det låter som de var rätt så typiska nyårslöften ändå. Den här gången kan jag konstatera att det gick lite sisådär. I det här inlägget tänkte jag gå igenom varför. 

Mitt första och största mål var att nyspara 150 000 kr på börsen. Jag kan se att jag satt in 189 000 kr på Avanza, men det innefattar även barnbidrag och extrasparande från kontantinsatssparande (vilket redan bokats in som sparande under tidigare år så jag kan inte räkna det som sparande igen) så det är inte den riktiga siffran. I praktiken landade jag på 136 000 kr. Här är det lite speciellt eftersom jag inte visste att vi skulle få en bebis 2020 när jag formulerade målet. Tack vare bebisen har jag ju varit föräldraledig under en del av året och även sjukskriven en kortare period, vilket påverkat sparandet negativt. Samtidigt har det varit Corona, vilket påverkat sparandet positivt eftersom det inte blivit någon resa med familjen i år. Känner mig ändå helt säker på att jag hade uppnått målet med råge om jag hade arbetat heltid under året, men ångrar inte min bebis ändå. 

Graviditeten satte även vissa käppar i hjulet för mina kollektivtrafikresor. Det blev en del, framför allt kopplade till besök på sjukhus och behov av att ta mig till arbetsplatsen nu och då utan att svimma. Jag mådde under en period för dåligt för att hålla koll, men det finns en reell risk att de översteg 10 under året Corona till trots. Jag har även kört betydligt mer bil än tidigare år på grund av graviditeten. Jag känner därför att jag på det stora hela har misslyckats med tanken bakom målet, nämligen att minska mina kostnader för transport. 

Mitt tredje mål handlade om att dra ner på utemat och jag har inte riktigt koll på hur det gick heller, men min känsla är att det gått rätt kasst det med (så kasst att jag inte ens besvärar mig med att kolla kontoutdragen). Här kom Corona in i bilden igen genom att vi under våren aktivt försökt stötta våra favoritrestauranger (med köp av Corona-säker takeout ska tilläggas) och caféer. Under den första och tredje trimestern var jag även rätt sliten så då blev det också en hel del hämtmat av den anledningen. Vi har också jobbat hemifrån större delen av året och då var det lite kul att äta restauranglunch tillsammans i hemmets lugna vrå, vilket vi unnat oss några gånger. Efter bebisens ankomst däremot har vi definitivt lagt mindre än 500 kr per månad på utemat och fika. Här har vi snarare försökt orka stötta vissa ställen, eftersom jag tyckt det varit lättare att laga mat och baka själv. 

Mitt fjärde mål handlade om att rensa dator och telefon. Jag har gjort vissa rensningar på mobilen som verkar må rätt så fint, men inte av min dator som är totalt kaos. Alltså den funkar bra, men det är oordning och mycket som skulle kunna raderas. Jag har ingen bättre ursäkt än att jag inte orkat. Det är rätt mycket jag inte orkat det här året som ni märker. 

Det sista målet handlade om köpstopp av nya kläder. Jag konstaterade redan från början att det skulle bli svårt i och med att jag inte hade så många kläder i rätt storlek, vilket gjorde det svårt. Sen blev jag gravid och då blev det jättesvårt. Tack vare Sellpy lyckades jag dock förutom två snedsteg. Det ena var när jag köpte strumpor i panik i mars, vilket jag så här i efterhand kan erkänna berodde mycket på att vi var dåliga på att tvätta på grund av min bristande ork. Nu har jag aldrig brist på strumpor trots att jag tror att jag bara äger fem par. Jag känner dock att det var ett okej snedsteg. Det andra uppstod i oktober när jag i panik beställde hem en amningströja eftersom jag kladdade ner allt inom fem minuter (den som ammat en nyfödd bör kunna relatera). Tack vare H&Ms långsamma frakt hade det dock lugnat ner sig när den väl anlände så jag tog en promenad till närmaste butik och lämnade tillbaka den. Den enda ekonomiska förlusten av det var att de jävlarna stal min bonus när jag lämnade tillbaka den. 

Året 2020 gick med andra ord lite sisådär och lärde mig nog varför det här med mål eller löften inför det nya året är rätt så värdelösa. Det finns uppenbarligen en massa saker man inte kan kontrollera. Jag hade aldrig förutspått en pandemi och jag visste inte heller att jag skulle bli gravid eller att det skulle suga musten ur mig så mycket att bära ett barn. Med den bakgrunden tror jag att jag skippar några nya löften inför 2021 och istället håller mig ödmjuk inför att saker ändå inte blir som man tänkt sig. Med det sagt hoppas jag att året blir bättre, pandemifritt inom kort och att jag har energin att hålla uppe ett grundsparande. Om mitt liv är tillräckligt stabilt och jag inte utvecklar ett shoppingberoende tänker jag att jag borde kunna spara en 100 000 kr i alla fall, även fast året 2021 kommer bli betydligt magrare ekonomiskt för familjen än 2020 tack vare föräldraledighet under hela året. 

Hade du några nyårslöften 2020 och hur gick de i så fall? Har du satt några nya inför 2021? Dela jättegärna med dig i kommentarsfältet.