Kan alla bli miljonärer innan 30?

Jag lyssnade på ett mycket bra avsnitt av Avanzapodden som behandlade deras miljonärer innan 30. Jag är lite stolt över att jag varit en av dem, även fast det tog lite längre tid att nå dit än vid 26-årsåldern som tydligen var snittet. Avsnittet fick mig i alla fall att fundera på om det är en riktig möjlighet för alla att bli det, naturligtvis givet att man har några år till 30-årsdagen. 

Precis som Johanna och Nicklas så föredömligt gjorde vill jag börja med att tydliggöra att det är självklart att inte absolut alla har möjligheter till det. Det finns ensamstående flerbarnsföräldrar, nyanlända, arbetslösa, personer med funktionsnedsättningar och säkert många fler som har sämre förutsättningar än andra. Men jag tänkte ändå sticka ut hakan och hävda att i princip alla skulle kunna bli miljonärer innan 30, eller åtminstone innan 35, bara man börjar.  Det här kanske är en provocerande slutsats för många, men sen så tänkte jag på mitt eget liv och funderade på om jag haft mycket bättre förutsättningar än andra och kom fram till att jag nog snarare haft sämre förutsättningar än många andra men ändå klarat det. Det mest återkommande tipset som framför allt Nicklas framförde i podden var nämligen att man ska passa på innan man har barn. Som de flesta av mina läsare vet, började min sparresa inte på allvar förrän Mini föddes. Det betyder i praktiken att den större delen av mitt kapital tillkommit efter det att jag fått barn, varit föräldraledig, jobbat deltid och vabbat en massa. Det var således möjligt ändå. Hur kommer det sig? 

Och här kommer vi till det jag tror varit min egen största framgångsfaktor, nämligen att jag sedan länge räknat ut optimistiskt vad jag bör kunna spara och sedan automatiserat det. Jag tror i likhet med Johanna Kull att de flesta ägnar sig åt en hel del ursäkter som gör att man tycker att en tusenlapp är ett vettigt sparande. Det är det inte, om man inte typ är student eller föräldraledig utan ersättning. För den som jobbar heltid och är en 500-lapp eller en tusenlapp inte alls svårt att spara. Det borde inte vara det minsta svårt att typ tiodubbla det faktiskt,  vilket även den omtalade Swedbank-rapporten visat. För att vara tydlig menar jag alltså att basen för min framgång varit det uttjatade rådet att betala sig själv först. I praktiken har jag alltid direkt när lönen eller föräldrapenningen kommit sparat och sedan behövt leva på resten. För det mesta har det gått bra, men ibland har det varit lite småjobbigt när börsen varit för rolig och jag glömt bort tråkiga saker som schablonsskatt som trist nog dras precis innan lönen kommer. Jag kan därför dra mig till minnes en månad då jag lite desperat sålde av gammal kurslitteratur för att betala januari månads skatt. Det här är mycket sällan förekommande nuförtiden (aldrig faktiskt) eftersom jag inte känner mig lika aktiesugen längre och därför brukar mitt transaktionskonto inte bli tomt vid månadens slut. Fördelen med det är att jag roligare månader kan köpa lite extra eftersom kontot inte tömts varje enskild månad. 

En förutsättning för att det ska fungera att spara till sig själv först i enlighet med någon slags budget krävs det att man är uppriktig mot sig själv. Nyligen påminde Micke mig till exempel i kommentarsfältet om att jag vid några tillfällen fått se sanningen i vitögat och insett att jag lagt rätt ansenliga summor på utemat och caféfika. Om man är uppriktig mot sig själv tror jag att det egentligen är rätt lätt att hitta förbättringsområden som möjliggör sparande om man vill. Ibland känner jag mig lite småsnorkig i den här bloggen och trots att det blir svårare och svårare att dra ner på utgifterna med tiden (inga tusenlappar på utekaffe här inte) så kan jag och min man båda garanterat minska familjens rörliga utgifter ganska lätt. Jag vet till exempel med mig att vi skaffat oss viss inflation i våra matinköp och utan någon större svårighet skulle kunna dra ner på kött, REKO och ekologisk frukt. Nu känner jag inte att jag behöver det, men det råder inga tvivel om att vi skulle kunna minska våra utgifter ytterligare på området mat. Det gäller även området barn där jag känner att jag köper alldeles för mycket nytt bara för att jag inte orkar jaga begagnat lika målmedvetet som till exempel Cosmonomics, som jag tycker är ett föredöme inom detta. 

Att betala sig själv först är ju bara en strategi, i praktiken måste man göra arbetet resten av månaden och det är kanske där många har det svårt. Här tänker jag att det finns många saker att överväga, däribland att transportera sig för egen maskin. En granne som arbetar betydligt längre bort än jag, berättade att han tycker det är genialt att cykla till jobbet eftersom han därigenom både sparar pengar och får ha barnen på förskolan under ett dagligt träningspass. Det synsättet skulle nog kunna göra en del för många. Jag vet till exempel att en kollega till mig kort innan min föräldraledighet började cykla till jobbet, vilket jag tjatat om en längre tid. Hon sa att hon hade tröttnat på mitt och en annan kollegas tjat, men att hon i slutändan chockades över att det tog ganska exakt lika lång tid att cykla som att ta bussen närmare en mil och då fick hon motionen klar på köpet. Att hon sparade pengar var bara en bonus. Här tycker jag det blir tydligt att något som görs av vana och bekvämlighet faktiskt leder till otroligt onödiga kostnader. Ett annat viktigt område som jag tror varit en viktig bakgrund till att jag kunnat upprätthålla ett bra sparande med tidvis väldigt låg lön och deltidsarbete är att vi hållit boendet litet och därmed kostnaderna låga. En vän till mig berättade i veckan att de funderar på om de ska flytta från sin tvåa till en fyra innan de får barn eller efter. Jag förklarade att jag tyckt det varit otroligt skönt med låga omkostnader under föräldraledighet och att jag därför inte skulle stressa en flytt bara för att en liten flyttar in i magen. Otaliga mammor lägger otroligt mycket energi på att inreda barnrum till barn som aldrig vistas i dem och ett barnrum är i mitt tycke därför en väldigt onödig kostnad. Min slutsats blir därför att det är klokt att hålla nere antalet kvadratmeter oavsett om man har barn eller ej och särskilt om man bor i en stor- eller medelstor stad där kostnaderna i regel är högre. 

Nu har jag skrivit massvis utan att ens gå in på detaljerna för vad som krävs för att bli miljonär. Avanzapodden förklarade att det i snitt tar 7,5 år om man sparar 8400 kr i månaden givet en årlig avkastning på 7%. Som ni vet har ju jag sparat betydligt mer än så och det har därför kortat ner tiden något, vilket var tur eftersom jag var i 25-årsåldern när jag ens började jobba heltid. För den som har ett hantverksyrke och som jobbat sedan 18-19-årsåldern - jag har till exempel en bekant som är snickare och tjänar betydligt bättre än jag utan studielån - är det därför inte ens särskilt svårt. Den som har studerat i några år får däremot öka sparkvoten rätt rejält för att nå till målet, men har sannolikt en högre lön som möjliggör det. Det tar till exempel lite drygt sex år att spara ihop en miljon med 8% avkastning om man sparar 10 000 kr i månaden. Personligen har jag alltid lyckats spara mer än så när jag jobbat heltid, men alla måste ju inte arbeta lika aktivt mot det målet. 

En framgångsfaktor jag inte pratat så mycket om heller är att vara sambo. Jag tycker personligen att sammanboende-skapet (det måste inte vara en kärleksrelation!) medför fler fördelar än barn nackdelar. Tack vare att vi varit två har vi kunnat dela på boendekostnaden som många hade haft själva samtidigt som vi kunnat köpa storpack i mataffären och turas om med matlagning, vilket minskat på hämtmatsinköpen. Jag märker nämligen direkt att jag blir betydligt mindre motiverad att laga mat och därför mer benägen att beställa hämtmat när min man är borta, men det kanske bara är jag. 

Dessvärre har det här inlägget redan blivit lite långrandigt, så jag kommer därför att avsluta här. Men det jag vill att alla (framför allt yngre personer) ska ta med sig är att det är fullt möjligt att bli miljonär på relativt kort tid. Jag kommer inte från någon rik familj, har inte en hög lön (om än högre än tidigare) och har barn, men har ändå klarat av att bli miljonär innan 30. För mig handlade det mest om att bestämma mig, inte vänja mig vid alltför dyra vanor och göra arbetet i min vardag. Det är inte alltid kul att cykla i regn eller att laga sin egen mat, men om du gör det de allra flesta gångerna så kommer det frigöra utrymme till sparande. Och varje krona är ju som bekant en början på en ny miljon. 

Blev du miljonär innan 30? Tycker du att en miljon känns överkomligt? Dela gärna med er av era tankar i kommentarsfältet!