Spara pengar med minimalism eller tvärtom?

Vän av ordning bör inleda dagens inlägg med att erkänna att det är nyårsafton. Den bör också medge att det vore mer vettigt att skriva om 2020s misslyckade nyårslöften, men det känns alltför deprimerande så jag tänkte fokusera på det som legat till grund för mest diskussioner här hemma på sistone, nämligen om det är ekonomiskt smart att behålla saker eller ej. 

Det finns två olika läger här hemma. Vi har på ena sidan min man som tycker att det kan vara bra att ha en massa olika saker, alltifrån plastpåsar till konstiga verktyg och klädesplagg. På andra sidan står jag som mentalt känner att det vore väldigt skönt att sälja och donera saker, men som samtidigt vet att det i regel är jag som tar ansvar för nya inköp och att det är rätt jobbigt. För att ge min man lite stöd så har han haft rätt ett antal gånger. De började faktiskt ta betalt för de plastpåsar från H&M och liknande ställen som agerat soppåsar i hushållet i flera år (typ tre år efter att han sagt att det snart skulle komma, men ändå) och likaså 3D-glasögonen till bion som han förvarade inför framtiden. Han hade också rätt i att vi så småningom skulle intressera oss för att laga kläder och jag medger att jag saknar min favoritklänning som bara hade en trasig resår. Samtidigt blir det svårare att hitta de barnkläder vi faktiskt använder när vi har en massa vi inte gillar och som Plutten växt ut. Detsamma gäller typ allting annat, såväl wokpannan som Minis vaccinationsdokument. 

Nu är det här ju en ekonomiblogg så jag kommer därför lägga min energi åt sidan och fokusera på de rent ekonomiska aspekterna av frågan. Om vi ska inleda med mina argument så känns det som att vi relativt ofta köper nya saker för att vi inte hittar de gamla. Ibland minns vi inte ens om det finns en gammal. Nyligen frågade till exempel en vän mig om jag ville köpa en av deras gamla overaller till Plutten. Då började jag fundera på om vi hade en sådan i storlek 86, men insåg snabbt att jag inte hade en aning. Det föranledde att min man fick lägga ett par timmar åt att leta på vinden, men utan resultat. I det läget är det ganska lätt att köpa en för att slippa leta mer, vilket som bekant är ekonomiskt korkat. I den bästa av världar kan det också generera en del pengar att sälja av saker, men än så länge är jag inte riktigt beredd att vara en sådan där duktig mamma som säljer varenda bebisbody på Facebook så de auktioner jag startar på Tradera (för att slippa allt tjafs och prutande på Marketplace, hatar't) är i regel enbart med mer värdefulla saker i nyskick. Gissningsvis kommer vi därför inte kunna finansiera nästa kontantinsats med försäljningar av prylar. 

Min man å andra sidan tycker det är dumt att göra sig av med saker vi inte vet med säkerhet att vi inte behöver. Han tycker därför att det är okej att sälja de barnkläder vi inte gillar, men att det är dumt att skänka dem (det får vi ju inget för rent ekonomiskt och man vet ju aldrig om man ändrar sig) och ännu dummare att göra sig av med våra favoriter. Bakgrunden vad gäller just barnkläder är att vi inte vet med säkerhet att Plutten är vårt sista barn. Båda två velar fortfarande vad gäller den saken och om jag känner oss rätt kommer vi inte bestämma oss säkert förrän vi typ är fyrtio eller jag är gravid redan. Vi har samma problem med gravidkläder, just nu tar de bara plats men de skulle ju kunna vara användbara vid en eventuell framtida graviditet. Han har också svårt för att göra sig av med saker av värde som inte används. Där tror jag att det är ett klassiskt fall av att ha svårt att acceptera en sunk cost. Vi blir liksom inte rikare av att förvara träningsmaskiner, men det är väldigt jobbigt att acceptera att tusenlappar lagts på något som de facto aldrig används. Då känns det skönare att behålla den i förrådet och hoppas att träningsandan faller på eller att vi får bättre betalt för den i framtiden. 

Jag upplever dessutom att jag personligen värdesätter mina saker mer om jag har färre. Jag har haft fördelen att spendera några terminer utomlands och har vårdat såväl frottéhanddukar som femkronorsmuggar från Ikea som om de vore gjorda av rent guld. Det är något jag saknar nu när det känns som att vi dränks i barnkläder och lagahögen bara växer för var dag som går. Då är det lätt att känna att vi lika gärna kan kasta allt och köpa nytt, vilket allt som oftast är det sämre alternativet rent ekonomiskt (och alltid miljömässigt). Samtidigt som jag skriver det påminns jag om hur jobbigt jag tyckt det varit att leta efter begagnade barnkläder och gravidkläder på nätet, scrolla i facebookgrupper och Traderas app. Kanske är det lika bra att göra som min man tycker och lägga ner minimalismen och istället satsa på att förvara ditten och datten tills jag vet om jag ska bli fembarnsmamma, soffpotatis eller boxningsproffs. På så vis slipper jag i alla fall köpa en massa nytt om jag lär mig hitta bland allt (förutom möjligtvis förvaring). 

Tycker du att ägande av mindre eller mer är mest ekonomiskt för dig? 

Och just ja, gott nytt år!