Jag tror mig ha skrivit om att jag för ett par år sedan blev lite extra kär i min man när han lagade vår tvättmaskin. Nu var det dags igen när vårt kylskåp började läcka vatten. Gamla Frihetsmamman gjorde som hon brukade och började surfa runt bland olika modeller, jämförde priser och funderade ordentligt på energiklasser och försökte sig på en mental kalkyl på elpriser i förhållande till vitvarupriset. Men sedan kom jag på att det är rätt tråkigt att pytsa ut en massa pengar på en kyl överhuvudtaget och ännu tråkigare att fortsätta med mina efterforskningar. Jag valde därför att göra något som inte är så likt mig, nämligen att försöka hitta felet på egen hand och se om jag kunde laga den.
Det hela började med ett orimligt långt rotande efter manualen i vårt orimligt röriga hem. När jag till sist hittade den var den inte på svenska så jag fick välja mellan diverse utländska språk, turligt nog var ett av dessa engelska och ännu turligare stod det vad jag skulle göra just vid mitt problem. Dessvärre förstod jag inte alls vad det stod att jag skulle göra. Så även om det var positivt att de skrivit någonting var det lite mindre positivt att jag var så begränsad i kylskåpslingo. Turligt nog för egen del kunde jag googla mig till ungefär vad det handlade om och även lokalisera något så fiffigt som Youtube-filmer på vad som skulle kunna vara fel och hur man fixar det, vilket för övrigt inte alls var samma sak som kylskåpstillverkaren skrivit. Jag blev ändå försiktigt positiv. När jag sedan tvingade min man att assistera mig i att släpa fram åbäket, tog mig en titt på baksidan och insåg att Youtube med största sannolikhet hade rätt (och kylskåpstillverkaren fel), då blev jag lyrisk. Ett gediget och rent ut sagt äckligt arbete inleddes och felet tycks nu vara helt åtgärdat så grattis till mig.
Nu är det här ju inte en DIY-blogg, men det jag lärde mig när jag med största sannolikhet lagade (egentligen städade) vårt kylskåp var att det kan vara helt möjligt att fixa någonting som man tror är bortom räddning och hur otroligt belönande det är. Jag blev nästan lite hög av att ha sparat in (åtminstone tillfälligt) tio papp och rätt stolt över mig själv. Jag messade min bästa kompis och frågade om hon inte tycker att jag ska bli rörmokare eller kanske elektriker för att få arbeta med mina händer och tydligt kunna se frukten av mitt arbete. Hon tyckte det lät som en bra idé. Det gjorde inte jag själv när euforin lagt sig. Istället började jag tänka på mitt förra kylskåp som skrotades av ganska så exakt samma anledning. Det i sin tur fick mig att fundera på hur många av oss som kasserat kylskåp med helt reparerbara fel. Och det resonemanget behöver ju inte stanna med kylskåp. Hur många gånger kasserar vi inte saker som vi skulle kunna fixa efter lite tid tillsammans med Youtube? Och hur mycket kastar vi inte och ersätter med nytt fast vi vet exakt hur vi ska fixa dem, som kläder, bara för att vi inte orkar? Inte superbra för miljön och inte superbra för våra plånböcker. För att inte tala om alla som kasserar saker bara för skojs skull. För visst är det skoj med nya köksluckor eller en fräsigare ugn?
Vad har allt det här med FIRE att göra kanske du undrar om du orkat läsa så här långt. Jo, jag vet att jag till och från gnäller över att jag blivit så analytisk efter att jag blev troende (på FIRE), men vissa gånger är det ju riktigt fantastiskt. Alltså jag tror verkligen inte att Frihetsmamman pre FIRE ens skulle tänkt tanken att försöka sig på något så komplext (jag skämtar inte ens) som att försöka googla sig till hur hon lagar ett kylskåp. Hon skulle ha slängt. Precis som så många andra där ute. Så tack FIRE, både från mig och miljön och du där ute, försök fixa något på egen hand nästa gång det faktiskt skulle kunna vara möjligt. Det finns pengar (och naturresurser) att spara. Och vem vet, kanske får du lite personlig utveckling på köpet?
Har du reparerat något som gjorde dig stolt? Var god dela med dig. Eller skriv om något helt annat.