söndag 20 januari 2019

Skaffa inte barn, bli ekonomiskt fri?

Min upplevelse är att det är betydligt vanligare att man hör personer som eftersträvar frihet prata om frivillig barnlöshet än vanliga Svensson. Jag gissar ändå att det kanske inte har så mycket med ekonomi att göra, som att personerna faktiskt inte vill ha barn (korrelation, inte kausalitet). I mitt kommentarsfält för någon dag sedan kom också tipset från C att inte skaffa barn, eller att skaffa färre barn om man eftersträvar miljövänlighet. Betyder det att barn är av ondo?

Som ni så klart listat ut så har jag själv barn och för mig personligen känns det helt otänkbart att välja bort barn av ekonomiska skäl. I gårdagens inlägg skrev jag om ekonomisk ångest, men jag kan ärligt säga att valet att bli mamma aldrig har orsakat någon ekonomisk ångest gällande huruvida barnet är värt det eller ej. Det betyder inte att jag inte har dåligt samvete för att jag har köpt på mig POP vindfleeece i tre kommande storlekar i förväg (misstänker att kotten kommer vägra någon färg i slutändan och jag tvingas sälja dem oanvända) eller att jag inte skäms för att barnet har så mycket kläder att hens byrå håller på att gå sönder. Men att skaffa barn i sig, med ökade kostnader för boende och kläder, eller inkomstförlust på grund av VAB eller föräldrapenning är inget som hittills lett till någon ångest. Personligen tror jag att det beror på att även de mest sparsamma individer därute har det rotat inom sig vad som faktiskt är viktigt för dem och inte. Och om det är barn så låter man inte en önskan om ekonomisk frihet stoppa en från det. Med det sagt, så är det så klart ekonomiskt smart att inte skaffa några barn, eftersom de som bekant kostar en hel del innan de flyttar hemifrån (och säkert även efter det för många).

När C lyfte avsaknad av barn (skaffa inga, eller skaffa färre än du vill) som ett sätt att bespara miljön så har hen (hon?) lika mycket poäng som alla de ekonomibloggare som förespråkar barnlöshet för att nå ekonomiskt oberoende. Det vore bättre för jorden om vi vore färre människor. Detta som argument börjar som en följd bli allt mer förekommande i miljödiskussioner, även i bloggvärlden. Betyder det då att vi borde sterilisera varannan kvinna? Att vi borde ha ett enbarnssystem som tidigare i Kina? Att vi borde bli av med barnbidraget om vi skaffa för många barn? I min mening nej. För mig personligen har mitt barn varit anledningen till att jag börjat bry mig om miljön. Hur löjligt det än känns så var det verkligen så att det med barnet blev uppenbart att planetens framtid är viktig. Och jag har hört det här från så många andra i samband med att de blivit föräldrar, så jag tror inte heller att jag är ensam. Däremot upplever jag (högst ovetenskapligt) barnlösa bloggare som betydligt mindre intresserade av den här frågan och så fort kritik lyfts mot vissa konsumtionsbeslut (importerat kött, kinaimport, transport osv) så upplever jag att barnlösa personer kastar ifrån sig det helt oavsett hur bra argument de ställts inför.

Utöver att jag tror att våra barn kan ge oss motivation att bli bättre medborgare rent miljömässigt så  har jag också funderat en del på vad syftet med vår existens är om vi ska vara så goda medborgare att vi inte skaffar några barn som smutsar ner planeten. Det finns naturligtvis en massa olika svar på den frågan, men som flera personer i kommentarsfältet till ovanstående blogginlägg konstaterar så handlar barn om mer än att vilja ha något. Ett barn kan inte likställas med en handväska eller en god biff. Om en individ inte kan få just det som skapar mening för denne så tänker jag att det skapar sorg och en känsla av att livet blir mindre värdefullt att leva. Och det i sig går emot allt som driver mig och många andra till FIRE. Vi vill ju skapa värdefulla liv och ge oss tid med de människor som betyder något för oss. Då kan det ju hjälpa att de fått födas. Jag upplever också att diskussionen blir sorglig av andra skäl än att individer inte får leva så som de vill. Ur ett samhällsperspektiv känns det oerhört cyniskt att välja bort människor. Det blir lite som Nazi-Tyskland där vissa typer av människor skulle rensas bort eller som i Kina där vissa kön valdes bort till följd av att folk bara hade råd att ha ett barn. Därtill känns det som att människovärdet helt försvinner i en sådan diskussion. Om vi räknar på barns koldioxidutsläpp för att avgöra om vi får eller vill skaffa några, tänker jag att vi också borde fundera på om vår egen existens är berättigad. Borde jag som flyger 6 gånger per år få finnas? Eller är det bättre för planeten om jag inte finns, men min bästa kompis som aldrig flyger skaffar sig ett fjärde barn? Nej, jag tror att den här typen av diskussion, om än i all välmening, riskerar att bli farlig. Jag tror faktiskt att den kan utarma människovärdet och helt bortse från syftet med en välmående planet, nämligen att kommande generationer har en bra plats att leva på.


Tror du folk väljer bort barn av ekonomiska såväl som miljörelaterade skäl? 


23 kommentarer:

  1. Ja! En annan aspekt så här på morgonenkvisten är frågan om vems klimatkonto är vems. Barn är ju individer, men hamnar deras klimatpåverkan då på mitt konto för att jag valt att skaffa dom? Hur länge isf? Tills de är 18? Betyder det då att all miljöpåverkan jag gjorde till min 18-års dag hamnade på mina föräldrars klimatkonto? När tar individen över kontot? Det är sådana frågor som gör att jämförelsen haltar. Som du säger, vi pratar om människor och individer inte prylar eller flygresor.

    SvaraRadera
  2. "Betyder det då att vi borde sterilisera varannan kvinna? Att vi borde ha ett enbarnssystem som tidigare i Kina?" Aah, du parafraserar den härliga befolkningsbooms-domedagsprofeetian (för protokollet jag fattar att det inte är dina åsikt). FN:s populationsforskare har ju redan konstaterat att kurvan redan har vänt och att vi kommer att landa på mellan 11-12 miljarder och det runt år 2100. Det är inte vi på nivå 4 som står för den kommande ökningen utan de länder där man på grund av minskad extrem fattigdom, vaccin, bekämpning av malaria, TBC etc inte längre dör som flugor. VI på nivå 4 kan ju istället försöka att inte konsumera brallan av oss eller ge kinaplast till våra barn istället.

    "ad syftet med vår existens är om vi ska vara så goda medborgare att vi inte skaffar några barn som smutsar ner planeten. " Ja, det är rätt svårt att komma undan den motivatorn som varit vår USP 4 life sedan jordens tillkomst.

    Finns det redan en militant miljöfalang som förespråkar självmord som det bästa för miljön eller väntar den på att skapas? Jag är bara nyfiken, konstigare sekter har ju funnits.

    SvaraRadera
  3. Valet att inte ha barn hade för min del inget att göra med pengar. Den tanken är faktiskt helt ny för mig och ganska främmande. Däremot är det ett faktum att jag har kunnat spara klart mer pengar genom att inte ha några.

    Borde vi generellt skaffa färre barn och mer eller mindre aktivt hindra folk från att föröka sig? Knappast. Som fru Badass skriver är detta i viss mån självreglerande.

    Däremot tycker jag att samhället kunde tagga ner lite när det gäller attityden att man bara kan vara en fullödig människa om man har fått barn. Den tycker jag är lite tröttsam. Också detta att jag på något sätt är skyldig att reproducera mig för att inte ligga till last. Vem ska besöka mig "på hemmet" (att ha barn är ingen garanti för att de kommer dit)? Hur skulle det gå om alla resonerade som du (just nu ser det ju inte precis ut som om mänskligheten håller på att dö ut)?
    Som frivilligt barnlös har jag hört allt detta och mer och det är ganska tröttsamt.

    Det jag tror är viktigt är om de barn som föds uppfostras till konsumtionsmonster eller till att uppskatta vad de har och till att lära sig att ta hand om det de har.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Frihetsgraderna: Jag håller helt med dig angående samhällssynen på valfri barnlöshet. Det är egentligen samma sak på alla plan som går emot rådande normer. Vore så oerhört skönt och befriande om människor kunde acceptera att vi alla gör våra egna val och så länge det inte direkt påverkar en själv kan man hålla tyst om man inte vill stötta. Jag tror det var vanligar förr att många skaffade barn eller gifte sig för att de kände normkravet att det var så "man skulle göra". Upplever idag att det är lättare att gå sin egen väg (i Sverige) än tex i mina föräldrars generation, även om det är långt ifrån bra.

      Radera
    2. Frihetsgraderna, om du tolkade mitt inlägg som att alla måste skaffa barn för att vara fullkomliga så missförstod du nog mitt inlägg. Var tvungen att läsa igen för att försöka förstå om jag skrivit det, men ser inte riktigt vad du åsyftar. Jag tänker att jag redan i inledningen gör klart att jag inte tror att folk generellt väljer bort barn av den anledningen. Däremot upplever jag att det är betydligt vanligare att barnlösa individer, i verklighet och på nätet, bryr sig ganska lite om miljön jämfört med personer med barn. Jag var själv en av dem innan jag fick barn.

      Hela människovärdesdiskussionen har absolut ingenting med ditt val att inte skaffa barn eller mitt val att göra det att göra, utan mer att jag tycker att det är sorgligt att räkna på en människas existensvärde utifrån koldioxidutsläpp. Jag tror således att det är bättre att jobba på att få de människor som finns att bli bättre människor miljömässigt än att få folk att inte skaffa småsyskon till sina barn eller att aldrig skaffa barn från första början. Jag tycker absolut att de som inte vill skaffa barn gör rätt i att inte göra det och att deras tid som ekonomiskt oberoende ändå kommer vara värdefull. Men jag misstänker att de flesta, barnfria eller eller ej, önskar spendera tid med andra personer under sin frihet. Det kan vara en partner, vänner eller andra familjemedlemmar. Jag har även tidigare hört talas om att barnlösa möter viss kritik för sina val och det är ju så klart inte rimligt. Alla gör som de vill, men jag hoppas att miljön eller ekonomin inte ska stoppa någon som VILL ha barn från att skaffa ett. Tack för din kommentar!

      PS. Är lite sliten idag så hoppas att jag förstod och bemötte din kritik på ett rimligt sätt.

      Radera
    3. Det var inte alls kritik av ditt inlägg utan en allmän reflektion över attityder man ofta möter när barn och barnlöshet diskuteras. Normalt ger jag mig numera sällan in i de diskussionerna.

      Det som är lite intressant just nu är att det plötsligt i samhällsdebatten dyker upp moraliska argument för att INTE ha barn. Och plötsligt riskerar pendeln att slå över till det andra ytterlighetsläget.

      Det vore ju toppen om vi i vår kultur kunde tagga ner lite och inse att det inte måste vara antingen eller utan kan vara både och.

      Radera
  4. Frivillig barnlöshet tror jag handlar om ovilja att binda upp sitt engagemang för livet i någon som är helt beroende av dig i åtminstone 18 år. Vidare kan det handla om rädsla, kanske för det rent fysiska framfödandet, eller överdriven oro för att inte räcka till som förälder i denna komplexa värld. Tror att vissa inte är beredda att ge allt åt ett barn eftersom man själv inte fått det man behövde som liten. Vidare tror jag bristen på (lämplig) partner att bilda familj med, kan skapa en attityd utåt att man inte vill ha barn, fastän man ångrar sig direkt när man väl träffat "den rätta". Att vara ensamstående är så skamfyllt för en del att man istället skapar en bild av att det är självvalt och då ingår förstås barnmotståndet i den bilden.

    Att orsaken till att man inte vill ha barn skulle vara ekonomi eller av miljöhänsyn tror jag inte på. Talet om ekonomi är dessutom absurt just i Sverige med alla bidrag och möjligheter till stöd för arbetande föräldrar. Menar inte att ensamstående föräldrar har det lätt, men jag tror inte att ekonomin behöver vara största problemet även om det ofta framstår så i det allmänna medvetandet. Det är lätt i vårt samhälle att alltid peka på ekonomi när man får problem som faktiskt kan vara av helt annat slag. Att det sedan påverkar ekonomin är en annan sak. Att bara pumpa in pengar i läckande såll är ingen god idé.

    Och det mesta prat om hänsyn om miljön anser jag vara nys. Ytterst få människor verkar vara beredda på att kraftigt begränsa eller utesluta viss konsumtion och att ändra på sin livsstil i grunden. Då är detta med att avstå barn inte trovärdigt alls. Om någon påstår att miljöhänsyn skulle vara orsaken till deras barnlöshet kommer jag inte tro den människan, motivationen finns någon annanstans, punkt slut! :)

    /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grattis Eva, med ditt första stycke lyckades du pricka in nära nog alla fördomar som alltför ofta vädras om oss barnfria. Ja, jag föredrar termen "barnfri", alternativt "frivilligt barnfri" även om det sistnämnda är lite tårta på tårta. Termen "frivilligt barnlös" är väldigt konstig i mina ögon/öron, eftersom "-lös" antyder att man saknar något man skulle önska.

      Mina skäl till att vara barnfri är samma skäl som jag har för att inte skaffa en tam giraff: det intresserar mig helt enkelt inte, så har därför faktiskt inte fallit mig in att göra det.

      Radera
    2. Ninni, var det fördomar alltihopa? Har alltid trott detta! Nästan alla orsaker stämmer in på mig själv, förutom att jag inte är rädd att vara otillräcklig som förälder för det tror jag absolut inte att jag skulle vara om jag var intresserad av föräldraskap.

      Och många snackar i år om att de inte vill ha barn och så plötsligt vill det i alla fall, min syster är ett överraskande exempel. Men då hade hon plötsligt hittat en partner också efter att ha varit singel i 15 år. Litar helt enkelt inte på folk som är så antibarn. För mig har det alltid varit det självklara valet så det är inte känsligt på något sätt. För i stort sett alla andra kvinnor jag någonsin träffat på verkar det dock som en skamgrej under ytan. Kanske är du ett undantag Ninni? Eller så har jag mest träffat på kvinnor som egentligen vill ha barn men som inte vågar stå för sin längtan utan lever i förnekelse.

      Termen frivilligt barnlös tycker jag själv är helkonstig men använder den eftersom många andra gör det. Själv kallar jag mig inte barnfri eller något liknande heller. Jag är ensamstående och har inga barn. Så enkelt talar jag om det. Är lika ointresserad av barn som att skaffa häst, dvs det är absolut inte aktuellt. Har aldrig varit hästtjej, är heller inte barnkär och har aldrig varit.

      Kanhända är jag mer extrem än andra, jag ser det här med barn snarast som en stor olycka vilket skulle kunna bidra med vissa praktiska problem i en relation. Med mina hyperkonservativa värderingar gällande sex och parrelationer är det nog bäst att leva ensam.

      /Eva

      Radera
    3. Jag brukar kalla mg barnfri för att det har hitintills varit mitt beslut. Att vara barnlös känns som man saknar någortoch det gör jag inte. Jag har funderat en del på detta eftersom min syster så gärna ville ha barn att hon åkte till Danmark för att insemineras när hon var singel. Jag kan konstatera att jag inte har någon lust att vara ensamstående förälder för då kan man i princip ge upp sitt liv de kommande 18 åren. Jag har inte heller mött någon som jag vill ha barn med och skulle jag möta någon som absolut villha barn är det något man får ta ställning till. Jag är inte.överdrivet barnkär som min syster och har ingen längtan efter barn. En man med barn från tidigare förhållande skulle vara en dealbreaker för om egna barn kan vara tufft så verkar det många gånger vara ett helvete att vara styvmor. Dessutom har du ännu fler personers önskemål att ta hänsyn till.

      Radera
    4. Spännande att läsa om era tankar. Roligt att du inte vill ha en man med barn, Plina. Jag som har barn skulle aldrig vilja bli tillsammans med någon ny utan barn. Det känns så mycket enklare om man träffar någon som förstår och är på samma plats i livet. Jag tänker att det kanske är på samma sätt som ni barnfria resonerar. GIllar din definition av ordet barnlös, låter logiskt. Har bara hört ofrivilligt och frivilligt barnlös förr.

      Radera
    5. Eva, jag är med i en barnfrigrupp på Facebook och har också vänner IRL som inte har barn och i de allra flesta fallen så är det som jag säger: det är fördomar, inte de skäl som vi har för att vara barnfria. De flesta vill helt enkelt inte, inga andra skäl behövs. Det är nog du som är ett undantag här :)

      Plina, helt enig med dig om att en partner med barn från tidigare förhållanden är en dealbreaker. I min ålder börjar det dessutom dyka upp barnbarn, vilket jag inte alls är intresserad av. För övrigt helt korrekt definition av barnfri kontra barnlös.

      Frihetsmamman, jag förstår absolut att om man själv har barn så är det enklare att träffa en ny partner som också har barn. Precis samma som att om man själv inte har barn så är det enklare att träffa en ny partner som inte heller har barn och som därigenom förstår och är på samma plats i livet.

      Radera
    6. Vuxna barn ser jag inte nödvändigtvis som en dealbreaker om de verkligen är vuxna och inte vuxenbäbisar.

      Radera
  5. @Eva: "Och det mesta prat om hänsyn om miljön anser jag vara nys. Ytterst få människor verkar vara beredda på att kraftigt begränsa eller utesluta viss konsumtion och att ändra på sin livsstil i grunden. Då är detta med att avstå barn inte trovärdigt alls." Du får stöd i studier utförda av Copenhagen Consensus som gör gällande att snittmedborgaren på nivå 3+4 ("de rika länderna") kan tänka sig att lägga mellan 1 000-2 000 kronor på klimatfrågan per år. Jag tror som du, att de som beslutar att leva barnlöst gör det av skäl som i merparten av fallen inte är baserade på miljömässigt patos. Men det råkar lira rätt bra med agendan att framstå som en god och korrekt människa som andra bör se upp till. (Status i flocken har historiskt lett till högre överlevnad och fler ligg)

    SvaraRadera
  6. Men! Jag blev så i gasen av ditt förra inlägg att jag precis skrev ett långt inlägg på temat barn i förhållande till miljö innan jag läste detta :D Kul med fler tankar om detta.

    SvaraRadera
  7. Tror mig misstänka att det finns två C som kommenterar jag och jag är den andra. Barn eller icke barn är verkligen något som kan skapa diskussioner. Det nya verkar ju vara lite som det skrivs om här, att vilja vara miljömedveten och vilja ha barn skulle vara en motsats. Jag har inte tittat på statistik eller några andra dokument utan håller mig till egen reflektion. Att vilja föröka sig är rätt naturligt men nuförtiden behöver man inte göra det för att säkra ras/släkt eller sin egen överlevnad. Idag är barn en gåva, eller lyx...enligt en del. Men väldigt få är nog de som avstår från barn för att rädda planeten. Min barnlöshet har flera orsaker; när jag verkligen längtade som mest efter barn vid 22 år, hade jag ingen partner. När jag var 29 insåg jag att få barn med mannen jag då älskade skulle göra mig ensamförsörjare och sannolikt ensamstående och då var inte min barnönskan tillräckligt stark. När jag träffade mannen i mitt liv så var jag precis på min personliga gräns för att föda och bestämde mig att inte ens försöka (meddelade det och mannen föredrog mig utan barn). Alla val har varit egoistiska och i viss mån en kalkyl över min egen bekvämlighet men hade jag träffat mannen i mitt liv när jag var yngre så hade jag gärna försökt bli gravid. /Cc

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det skulle förklara att jag tycker att C är en av mina mest frekventa besökare och kommentarsskrivare, dvs att det finns flera. Det finns en som jag är nästan helt säker på har barn, eftersom jag fått flera spot- on tips gällande just barn. Då är det mao inte du. Förvirrande detta!

      Oavsett så tror jag att du har rätt. Som FEB skrivit ovan så tror jag att det för de flesta bara klingar bra att man inte har barn för miljöns skull. Detta till trots så tycker jag att det är ett intressant ämne, värt att diskutera. Jag är verkligen inte någon sån där som pro life-typ som är emot abort och tycker att alla ska skaffa barn, men ändå lite småkonservativ som ogillar system som det tidigare kinesiska eller att räkna på huruvida barn får skaffas utifrån miljöbelastning. Tack för att du delade med dig av hur det var för dig/er.

      Radera
  8. Kommande generationer kommer att lösa miljöförstörelsen som tyvärr "våra" generationer skapat. Jag är ganska övertygad om att de kommer lösa det.
    Min mening är att man tänker väldigt väldigt djupt om det är anledningen till att man inte skaffar barn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kanske inte är någon som resonerar så alls egentligen. Det kanske mest är som det låter i media, eller som jag kokat ihop här i min kammare. :)

      Radera
  9. Nu har ju jag inte, som jag nämnt tidigare i kommentarerna, valt bort barn pga miljöhänsyn. Jag vill helt enkelt inte ha barn. Men det kan inte hjälpas att ibland när jag råkat på personer som är sådär hysteriskt "holier than thou" i sin miljömedvetenhet, som predikar om hur de gör allt så himla rätt... då har det faktiskt hänt, om dessa personer har barn, att jag dragit fram barnaskaffandets miljöpåverkan. Bara för att jävlas/slå tillbaka mot deras självgodhet. :) Det brukar bli väldigt tyst efter det.

    Nä, det är kanske inte snällt. Men ibland är det svårt att låta bli. Och jag har dessutom ingen bil, så jag kanske är förlåten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, vad roligt sagt, Ninni! Då kanske alla som gör så bara tycker att någon annan är överlägsen/snorkig och därför drar till med det i affekt? Inga barn, ingen bil. Snart säger du att du är vegetarian och vägrar flyga. Då blir du miljön version av ett helgon...

      Radera
    2. Borde funka på veganföräldrar. :-) Av någon anledning har jag fått uppfattningen att många veganer är lite väl fundamentalistiska.

      Radera