Skaffa inte barn, bli ekonomiskt fri?

Min upplevelse är att det är betydligt vanligare att man hör personer som eftersträvar frihet prata om frivillig barnlöshet än vanliga Svensson. Jag gissar ändå att det kanske inte har så mycket med ekonomi att göra, som att personerna faktiskt inte vill ha barn (korrelation, inte kausalitet). I mitt kommentarsfält för någon dag sedan kom också tipset från C att inte skaffa barn, eller att skaffa färre barn om man eftersträvar miljövänlighet. Betyder det att barn är av ondo?

Som ni så klart listat ut så har jag själv barn och för mig personligen känns det helt otänkbart att välja bort barn av ekonomiska skäl. I gårdagens inlägg skrev jag om ekonomisk ångest, men jag kan ärligt säga att valet att bli mamma aldrig har orsakat någon ekonomisk ångest gällande huruvida barnet är värt det eller ej. Det betyder inte att jag inte har dåligt samvete för att jag har köpt på mig POP vindfleeece i tre kommande storlekar i förväg (misstänker att kotten kommer vägra någon färg i slutändan och jag tvingas sälja dem oanvända) eller att jag inte skäms för att barnet har så mycket kläder att hens byrå håller på att gå sönder. Men att skaffa barn i sig, med ökade kostnader för boende och kläder, eller inkomstförlust på grund av VAB eller föräldrapenning är inget som hittills lett till någon ångest. Personligen tror jag att det beror på att även de mest sparsamma individer därute har det rotat inom sig vad som faktiskt är viktigt för dem och inte. Och om det är barn så låter man inte en önskan om ekonomisk frihet stoppa en från det. Med det sagt, så är det så klart ekonomiskt smart att inte skaffa några barn, eftersom de som bekant kostar en hel del innan de flyttar hemifrån (och säkert även efter det för många).

När C lyfte avsaknad av barn (skaffa inga, eller skaffa färre än du vill) som ett sätt att bespara miljön så har hen (hon?) lika mycket poäng som alla de ekonomibloggare som förespråkar barnlöshet för att nå ekonomiskt oberoende. Det vore bättre för jorden om vi vore färre människor. Detta som argument börjar som en följd bli allt mer förekommande i miljödiskussioner, även i bloggvärlden. Betyder det då att vi borde sterilisera varannan kvinna? Att vi borde ha ett enbarnssystem som tidigare i Kina? Att vi borde bli av med barnbidraget om vi skaffa för många barn? I min mening nej. För mig personligen har mitt barn varit anledningen till att jag börjat bry mig om miljön. Hur löjligt det än känns så var det verkligen så att det med barnet blev uppenbart att planetens framtid är viktig. Och jag har hört det här från så många andra i samband med att de blivit föräldrar, så jag tror inte heller att jag är ensam. Däremot upplever jag (högst ovetenskapligt) barnlösa bloggare som betydligt mindre intresserade av den här frågan och så fort kritik lyfts mot vissa konsumtionsbeslut (importerat kött, kinaimport, transport osv) så upplever jag att barnlösa personer kastar ifrån sig det helt oavsett hur bra argument de ställts inför.

Utöver att jag tror att våra barn kan ge oss motivation att bli bättre medborgare rent miljömässigt så  har jag också funderat en del på vad syftet med vår existens är om vi ska vara så goda medborgare att vi inte skaffar några barn som smutsar ner planeten. Det finns naturligtvis en massa olika svar på den frågan, men som flera personer i kommentarsfältet till ovanstående blogginlägg konstaterar så handlar barn om mer än att vilja ha något. Ett barn kan inte likställas med en handväska eller en god biff. Om en individ inte kan få just det som skapar mening för denne så tänker jag att det skapar sorg och en känsla av att livet blir mindre värdefullt att leva. Och det i sig går emot allt som driver mig och många andra till FIRE. Vi vill ju skapa värdefulla liv och ge oss tid med de människor som betyder något för oss. Då kan det ju hjälpa att de fått födas. Jag upplever också att diskussionen blir sorglig av andra skäl än att individer inte får leva så som de vill. Ur ett samhällsperspektiv känns det oerhört cyniskt att välja bort människor. Det blir lite som Nazi-Tyskland där vissa typer av människor skulle rensas bort eller som i Kina där vissa kön valdes bort till följd av att folk bara hade råd att ha ett barn. Därtill känns det som att människovärdet helt försvinner i en sådan diskussion. Om vi räknar på barns koldioxidutsläpp för att avgöra om vi får eller vill skaffa några, tänker jag att vi också borde fundera på om vår egen existens är berättigad. Borde jag som flyger 6 gånger per år få finnas? Eller är det bättre för planeten om jag inte finns, men min bästa kompis som aldrig flyger skaffar sig ett fjärde barn? Nej, jag tror att den här typen av diskussion, om än i all välmening, riskerar att bli farlig. Jag tror faktiskt att den kan utarma människovärdet och helt bortse från syftet med en välmående planet, nämligen att kommande generationer har en bra plats att leva på.


Tror du folk väljer bort barn av ekonomiska såväl som miljörelaterade skäl?