fredag 5 februari 2021

Hur man undviker restaurangmat till varje pris

Jag förstår att restaurangbranschen har det kämpigt och det finns många som får mycket glädje av att gå på restaurang eller av att äta en hämtpizza. Personligen kan jag på rätt restaurang och utan barn, känna att jag gladeligen spenderar pengar. Nu ser verkligheten dock inte ut så ens när det inte är pandemi, utan i praktiken består familjens restaurangmatsupplevelser snarare av pizza från den lokala pizzerian, nuggets på Max eller en helt okej kvarterskrog med Mini (under mycket stress ska tilläggas). Nu under pandemin har jag haft lättare att avstå och i det här inlägget tänkte jag dela med mig av mina strategier för det. 

1) Sänk kraven. De dagarna vi tidigare köpte hämtpizza hade jag orimligt höga krav på att det skulle bli en god måltid som alla var nöjda med. Det måste inte vara så. Därför är det inte alltför ovanligt att hämtpizzan ersätts med ugnspannkaka istället numera. Fördelen med det är (förutom den minimala kostnaden) att Mini blir lika glad som för skräpmat från Max. 

2) Ha backup-lösningar. För den som har lite självkontroll kan en fryspizza att ta fram när det krisar eller en infryst köttfärssås vara en jättebra lösning. Det kan dock bli problematiskt om man inte kan hålla sig borta från en dyrare (och ofta onyttigare) frysrätt bara för att den finns där, men självkontrollen är bättre i den här kretsen än hos gemene man så jag tror på dig. 

3) Delegera bort matlagningen till någon annan ibland. Jag är föräldraledig och lagar nästan all mat, vilket blir naturligt. Men jag inser att min impuls att köpa hämtmat ofta kommer från att jag vill slippa slava vid spisen ibland. Jag har därför trots att jag är hemma beordrat min man att laga mat någon gång i veckan ändå och alltid minst en helgdag. Det är SÅ skönt!

4) Lär dig laga bättre mat än restaurangen (eller åtminstone nästan lika bra). Under den här pandemitiden har framför allt min man förbättrat sina skills i köket otroligt mycket. Ibland kan jag bli chockad över det som han trollar fram när han får tid på sig. Han har dessutom någon slags bokstavskombination (eller kanske funktionsvariation?) som gör att han gärna gör samma rätt/sås/bröd/pizzadeg 10 gånger på rad med smärre justeringar, vilket leder till att han tenderar att bli fantastiskt bra på det han ger sig på. Mitt tips är därför att försöka bli en mästare i köket och därmed bli sugen på din egen (eller din partners/barns) mat istället för slumpvis takeout. Jag lovar att det funkar. 

5) Lär dig hata skräp. Alltså förutom att jag är allergisk mot allt McDonalds-skräp som ligger på gatorna så stör jag mig på allt avfall som genereras i mitt eget hushåll. I januari höll vi oss helt borta från alla typer av köpemat/fika och det är fantastiskt vad mycket mindre skräp det genererar. Så se det inte bara som att du slipper lägga 300 kr på familjens pizzor, utan du slipper även släpa fyra stora kartonger till återvinningen efteråt. Stor vinst i min bok! 

6) Prata ihop er (om ni är flera) eller klura själv på ditt varför. Jag har alltid tyckt att det varit lite dyrt och vi är båda helt med på att det i regel är lite mycket kalorier. Med det i bakhuvudet har vi numera lättare att påminna varandra om att vi inte tycker att kalorimängden är värd det och därför hjälper vi varandra att undvika köpet om någon av oss får en dum impuls. Tack vare detta har det gått åtminstone tre månader sedan vi senast köpte en trist hämtpizza av oklart ursprung. 

7) Intressera dig för råvaror. Det här hade nog inte motiverat mig som 20-åring, men just nu är jag sjukt intresserad av vilka råvaror som hamnar i min och mina barns kroppar och deras ursprung. Alldeles nyligen läste jag en artikel som jag så klart inte hittar om att efterfrågan på svensk mat ökat under pandemin, eftersom vi äter mindre på restaurang och att restaurangerna vanligen står för en stor andel importerad mat. Jag bifogar en länk som jag hittade, men som inte egentligen var min ursprungskälla. Det är lite lustigt egentligen att så många av oss är sjukt noggranna med vad vi köper på Ica, men ändå inte bryr sig ett skvatt varifrån köttet på McDonalds kommer eller hur besprutade grönsakerna från salladsbaren är. Jag tänker därför att en viktig morot för mig just nu är att jag har större kontroll över vad vi äter när jag lagar maten själv. Om du är intresserad av sånt kanske det argumentet även kan hjälpa dig. 

8) Planera bättre. Nu är det pandemi och vargavinter så jag hoppas faktiskt att ni som läser det här inte tillbringar allt för mycket tid på lekland, köpcentra och liknande, men jag vet med mig att det ofta är när vi är iväg som det blir köpmat av sämre kvalitet. Med anledning av detta kan jag inte låta bli att rekommendera er att planera. Att gå på McDonalds går faktiskt att undvika. Sedan en tid tillbaka är min favoritstrategi att se till att Mini får lunch innan biblioteksbesök, bad, cykelturer eller träning så att min man (som ofta är den som gör kortare utflykter med Mini) inte måste köpa något akut. Jag brukar också alltid packa med mig (eller dem) ett par vattenflaskor och någon frukt när jag vet att hunger och törst kan uppstå (dvs typ alltid). Tack vare detta har vi kunnat undkomma snabbmat eller dyra kioskköp vid mer akuta tillfällen. Det är när man ska vara borta lite längre som jag tycker det är svårare, men egentligen gäller samma princip. Det finns i princip alltid något att ta med och som duger. Det kanske inte är jättebra att äta mackor till lunch, men det är ändå okej någon gång ibland. Det här är ju även något jag skrivit om tidigare

9) Här och nu påminner man sig om att man inte vill få Corona. 


Har du några knep på hur man kan dra ner på köp av utemat? Är det ens något du vill göra? Dela jättegärna med dig i kommentarsfältet. 



27 kommentarer:

  1. Hej! Tänkvärt inlägg!

    Jag håller med om mycket, men jag kan ibland resonera tvärtom och då utgår jag från tidsaspekten. Alla moment som ingår i att kunna servera god hemlagad mat från grunden (vilket jag på många sätt tycker är en fantastisk sak) tar tid. Att istället slinka ner och handla mat som någon annan lagat från grunden ger tid över till bebishäng, träning, läsning av delårsrapporter eller vad som nu ligger en varmt om hjärtat.

    Jag har börjat överraska mig själv och tänka likadant runt att köpa in andra tjänster som jag tidigare fnyst åt. Motivering? Om jag på så vis får mer tid så höjer det kvaliteten på mitt liv. Min ekvation säger att om jag sparar massa tid på att inte göra tråkiga saker så kan jag lägga hälften av den tiden på att tjäna pengar och hälften på att göra något riktigt kul, och ändå gå plus.

    Jag får inte ihop de tankarna med FIRE-principerna som jag också gillar, men jag tycker båda tankesätten har en poäng.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Jag förstår hur du resonerar, särskilt om man inte tycker det är kul. Jag har ibland funderat på att anlita städhjälp, eftersom jag hatar att städa tex. Det är helt klart en balansgång och varje människa gör ju som man vill.

      Just för oss, utifrån bostadens läge i förhållande till restauranger, sparar det knappast så mycket tid att outsourca matlagningen. Åtminstone inte om man jämför med något enklare alternativ som fiskpinnar och pulvermos, pannkakor eller liknande. Men det kan ju vara olika beroende på var man bor. :)

      Radera
  2. Det är jättelätt att avstå från de företag(-are) som aktivt tar politisk ställning mot kundgrupper. Det slutar alltsomoftast med att haket får slår igen pga bristande kundunderlag och då är det ändå lättare att avstå, då det blir ett minskat utbud av just utemat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har ägnat lite tid åt att fundera på hur du menar, men hänger faktiskt inte riktigt med. Menar du att du motiveras av bojkott av vissa företag som beter sig illa? I så fall skulle jag nog riskera att bara vända mig till konkurrenten och inte spara så värst mycket pengar.:) Utveckla gärna mer!

      Radera
  3. Alltså utemat är underbart vid rätt tillfälle och med rätt sällskap. Vi firade att IGMR junior började skolan på ett gött hamburgarhak och det är ett fint minne. Har dock alltid varit mer av en hemmakatt som bjuder hem till middag. Det är roligare men behöver inte vara billigare.

    Vi köper hämtmat ibland. Rebel Whoppers från BK och sushi - kanske ett par gånger i månaden högst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det beror ju lite på för vem det är billigare. Jag har ofta känt likadant, vilket har inneburit att kostnaden för hela sällskapet per person har blivit lägre, men MIN personliga kostnad högre eftersom jag bjudit mina vänner. Om man har vänner som bor på ett sätt som möjliggör att man turas om och inte barnlogistik ställer till det så kan ju det där gå jämnt ut. Sen är det ofta dyrare att laga närproducerad oxfilé (inte aktuellt för er förstås) hemma än att äta donken deals på McDonalds. Men då tänker jag att man får jämföra äpplen med äpplen och inte med päron.

      Som jag skrev till älskar deg så tycker jag att alla ska få göra som de vill. Jag ville mest tipsa den som vill dra ner på kostnaderna.

      Radera
  4. Mtp hur kräsen jag är med mina råvaror, så tror jag att mina hemlagade måltider blir mycket dyrare än gemene man. Då har jag inte ens räknat in tiden för att laga dem, tex tar det några timmar att göra tomatsås från grunden, men det är mycket godare.

    Samtidigt älskar jag att äta ute och har insett att jag gärna gör det, men då har jag planerat att göra det. Finns inget värre än när planen spricker och man måste hitta nånstans att äta. Det slutar alltid med en trist måltid som smakar blä.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst tar det tid att laga mat, men jag värdesätter ändå den tiden och kan konstatera att jag inte skulle kunna debitera den tiden ändå så jag prissätter den inte. Om jag skulle gå ner i tid för att laga mer mat så vore det ju en annan faktor att väga in. Då kanske takeout är ekonomiskt klokare än att laga långkok.

      Amen på det sista du skriver! Stämmer så väl!

      Radera
  5. Bra inlägg!
    Jag äter gärna på restaruang, men då ska det vara riktigt bra mat och möjlighet att kunna njuta av den. Det blir dyrt, men mycket sällan. Så värt pengarna!

    Jag tycker snabbmat ofta är dyr, onyttig och inte god. Dessutom tycker jag inte det går så snabbt alltid. Så ovärt pengarna.

    Men tycker man att snabbmaten underlättar livets logistik, inte far illa av allt "kockarna" stoppar i den, då är det väl värt det för dem. Frågan är väl när det är värt det för just dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har funderat mycket på om det underlättar så mycket ändå. Alltså jag är med på att det kan vara skönt när man ändå är på köpcentrumet eller ute på utflykt, men just nu när det är Corona så är åtminstone vi väldigt sällan på utflykter där vi passerar en restaurang. Vi är mest i naturen och då måste vi förbereda oss ändå liksom. Sen ska erkännas att vi redan tidigare oftare föll för fredagspizze-trycket än Burger King på köpcentrumet, och där upplever jag inte alls att det är tidsbesparande. Att vispa ihop en ugnspannkaka eller steka fiskpinnar och göra tråkigt pulvermos går garanterat snabbare till mindre ansträngning än att googla vad man vill ha, ringa in beställning och gå eller cykla till stället för att hämta maten. Särskilt om man väger in att göra sig av med avfallet efteråt. Om man istället kör på hemkörning så slipper man ansträngningen att hämta, men det brukar åtminstone här ta minst 45 minuter och det är så pass länge att man lätt hade hunnit laga något enklare istället. Men det är självklart att alla får göra som de vill. Inlägget är egentligen mest riktat till den som vill göra en förändring men har svårt att komma dit, typ som jag själv känt till och från. :)

      Radera
  6. Om du köper restaurangmat för att det är enkelt är kanske färdigmat i snabbköpet ett alternativ? Nuförtiden finns det alternativ som är både godare än tidigare och samtidigt billigare än hos restaurang.

    Om du går på restaurang för upplevelsens skull, typ två och trestjärniga Michelinrestauranger, ja då är det ju lätt att avstå från kvarterskrogens simplare hantverk, oftast baserat på halvfabrikat. Och lätt att motivera sig att laga mat själv, det är ganskä lätt, eller väldigt lätt, att lära sig laga mat som är godare än kvartersditon. Att komma upp till stjärnkrogenivå kräver dock en annan ambitionsnivå, som kanske inte rimmar med vardagsbestyren.

    Eller för att sammanfatta: ta pengarna du la på donken varje vecka och lägg istället på högkvaliteupplevelse någon gång om året.
    Lär dig laga egen mat, den är både godare, billigare och nyttigare än random restaurang på byn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker att din sammanfattning är ungefär exakt i enlighet med hur jag resonerar, men så kan jag ju också laga mat. :)

      Radera
  7. Jag gillar verkligen det du tar upp i tips 7. Om man vill fördjupa sig inom området har Mats-Eric Nilsson skrivit ett flertal böcker, där 'Den hemlige kocken' och 'Äkta vara' kanske kan vara av intresse såvida du inte redan läst dem. Påtal om vad som hamnar i din och dina barns kroppar är kanske 'Det sötaste vi har' av Ann Fernholm läsvärd? Socker är en vanlig tillsats i många livsmedel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipsen! Har inte läst någon av de första, däremot sockerboken. Den rimmade illa med min godiskärlek så den får jag nästan ta och läsa igen. :)

      Radera
  8. Jag har helt klart sänkt ambitionsnivån på vad som räknas som middag nu med små barn. Vi bodde i Tyskland ett tag och där är det vanligt med Abendbrot, bokstavligt kvällsbröd, dvs mackor till middag på vardagarna. Oftast då lite grövre bröd med massor av olika pålägg och grönsaker.

    Hos oss blir det ofta hopplock av rester till middag. Det är väl sällan jättespännande, men man slipper slänga mat och alla blir hyffsat mätta och nöjda. Barnen får plocka i sig det de själva vill ha. Igår åt vi våffelmackor (toast i våffeljärn) på omaka brödskivor som fanns i frysen och med överbliven tacofärs, majskolvar från frysen, blandade grönsaker, edamamebönor från frysen och de där billigaste gröna oliverna. Blev inte många kronor totalt men gick snabbt att fixa. Annars blir det ofta gröt eller pannkakor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Häftigt att du bott i Tyskland! Det låter som en bra idé som jag tror att ffa min man skulle gå igång på. Han är sällan sugen på att laga mat på kvällarna, förutom på helgen. Vi brukar nog köra på rester en gång i veckan ungefär, men sällan i början på veckan eftersom helgmaten sällan ger rester och mer sällan nu när vi är hemma och äter lunch allihopa i veckorna. Men känns som det vore bra att försöka satsa på detta lite extra, tack för tipset!

      Pannkakor är ytterst viktigt i det här hushållet eftersom det inte bara går fort och är billigt, men också (framför allt faktiskt) inte innebär något gnäll om att maten är äcklig. Det är otroligt skönt att en dålig dag servera något som inte innebär sura barnminer. :)

      Radera
  9. Bra skrivet, om att laga sin mat själv. Det gör jag ALLTID. Men mina argument är enkla: Det är roligt/kreativt och man tjänar stora summor pengar årligen på det. Det första argumentet är viktigast.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det roligt allt som oftast, men det är nog de dagar som inget känns så värst roligt som det riskerar att bli skräpmat från närliggande "restaurang". Det är då jag kan behöva en strategi för att undvika det, även fast jag inte alltid lyckas. Nu när det är Corona känns det lättare eftersom argument 9 väger tungt, men det ska bli spännande att se om min starka motivation förblir efter Covid-19 kommit under kontroll.

      Radera
  10. Kluven - jag menar det är bra att spara pengar - men städerna skulle ändå se rätt tråkiga ut utan pubar, restauranger och cafeer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, men det kan man tycka och det gör nog jag med egentligen. Här där jag bor känns centrum dock mest täckt av kedjor som Waynes, Espresso House och McDonalds. Inte jätteroligt att vare sig besöka eller se, tycker jag personligen. Själva tanken med att dra ner på utematen (utöver att maxa ISK-insättningar) handlar för mig om att köpa sånt man värdesätter. Jag har hellre fem personliga restauranger än 20 kedjor, men märkte rätt tydligt att de som oftast fick våra pengar var kedjor och skräpmatsställen. Nu har jag ändå ett barn så det händer att det inhandlas en barnmeny på Max till hen, men jag personligen lägger betydligt hellre pengar på dyrare ställen mer sällan. Sen är jag inte så naiv att jag tror att alla mina grannar kommer läsa inlägget och resonera som jag, så restaurangerna överlever nog om inte Corona tar kål på dem. :)

      Radera
  11. Vi äter inte ofta snabbmat tänker jag spontant. Men så funderar jag. Vi åt ändå pizza i början av januari. Max i mellandagarna när vi sent på em åkte iväg på "spökjakt" och ena barnet blev akut hungrig på hamburgare (äpple som var medtaget dög ej). I november blev det också Max. Och under sommaren någon gång. Och september blev det pizza 3!! Gånger. Med andra ord, jag köper mer utemat än jag tror att jag gör. Jag känner att jag behöver hocka upp med snålheten igen, även matkostnaderna har ökat med ca 300kr i månaden utan att jag vet varför, slarvigt. Jag gör av med pengar på mitt hem just nu, vilket öppnar upp för mer spendering. Lite som att hetsäta allt godis när man ändå redan tagit en. Illamåendet är ungefär detsamma också.

    Simone

    SvaraRadera
    Svar
    1. Simone, det där låter lite som jag. Innan jag började att mentalt registrera våra restauranginköp så trodde jag nog inte att de var så många. Men jag kan säga att det är sällan som vi inte köper något alls på kafé eller restaurang en månad. Jag tror januari var första gången på länge, trots att vi sällan är ute bland folk och rimligen därmed inte borde "behöva" akutköpa mat.

      Det sista du skriver om känner jag igen otroligt mycket. Jag och min bästa kompis har börjat räkna våra steg (med mobilen, inte i huvudet) och jag har noterat att jag antingen går typ 15 000 steg och känner mig duktig eller 1500 steg och känner mig värdelös. Det känns som att jag lika gärna kan skita i allt när det är orealistiskt att uppnå målet på 10 000. Mina dåliga stegdagar brukar också innebära att jag hetsäter socker och när jag ändå druckit ett glas läsk kan jag lika gärna dricka fem. Allt eller inget liksom, vilket jag även känt de månader då kreditkortsräkningen är hög. Vad spelar lite foodora till för roll eller lite barnkläder då? Dumt tänkande såklart, för det är lite som att jojobanta ekonomin. Varannan månad 6000 kr i utgifter, varannan månad 26000. Snittet är ju det som räknas och då är varje extra utgift dum.

      Hoppas du hittar en strategi som funkar för dig. För precis som många säger så är det ju helt okej att lägga pengar på skräpmat/finkost/alkohol eller vad man nu vill bara man uppskattar det. Jag känner mig dock mest irriterad när jag gör det, vilket i stort beror på att jag inte tycker jag får något värde av det. Berätta gärna hur ni gör sen när du funderat mer!

      Radera
  12. Jag älskar mat (på alla nivåer) så vill gärna att varje utsvävning ska räknas. Vi beställer hämtmat (indiskt, hamburgare etc) ibland för att det är trevligt. Igår var vi ute på pulkautflykt och köpte Maxmat på vägen hem för att båda hade åtagande precis när vi skulle vara hemma. Men de flesta kvällarna finns inga utsvävningar och vi följer 1,4,7,8 sen många år. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter som ni är nöjda! För mig kommer nog Max aldrig bli någon lyx så jag kan gott behöva strategier för att undvika panikköp där, men om man gillar det så måste man ju inte undvika till varje pris. Vi har några gånger köpt till enbart Mini för att vi antingen varit dåliga på att planera eller för att Mini önskat sig det. Vi vuxna har då istället ätit hemma eller hoppat måltiden. Vi är inte riktigt lika beroende av regelbunden mat som Mini. :)

      Radera
  13. Blir väldigt sällan pizza hos oss, ibland får jag ett sug och köper det men ångrar mig alltid efteråt. Är inte så gott och så blir man så sjukt törstig under resten av kvällen sen. Att ta med egen mat/mellis är toppen. Tror att FruEB skrivit om att hon alltid har med en rulle mariekex, banan och vatten eller liknande. Håller helt med om att det kan vara värt att lägga pengar på restaurang ibland, utan barn och lite finare mat med vin till är väldigt efterlängtar men antagligen väldigt långt bort just nu. Sist vibåt ute var nog 2018 på Falkenberg strandbad. Hade dock med en då 1årig son så trerätters avverkades snabbt och inte tillsammans...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, din berättelse påminner mig om det första året med Mini. Både inför varandra och andra försökte vi låtsas att inget förändrats så vi åt ute rätt så regelbundet ändå. Minns särskilt när Mini var fyra veckor och jag bara gick omkring medan min man och svärföräldrar åt mat. När de var klara hetsåt jag kall mat innan vi gick hem. En annan gång var vi på stans minsta restaurang och Mini ägnade sig åt att försöka dra ner bordsdukar medan vi jagade hen en lördagskväll. Vet inte hur många gånger servitörerna höll på att tappa tallrikar och humör. Har inte vågat oss tillbaka dit än...

      Radera
  14. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera