måndag 14 september 2020

Förmågan att planera skillnaden mellan rik och fattig?

Det är med viss förfäran jag inser att det här inlägget påbörjades i juni och att det nu är september. Det har gått så lång tid att jag knappt minns vad jag ville skriva eller vad det var som föranledde att jag började klura på det här. Detta till trots tänkte jag ge mig in på att skriva lite om hur viktigt det är att planera och agera på planerna för att spara pengar. 

För att det här inlägget inte ska bli för abstrakt kan vi gå tillbaka till en fin sommardag som jag och familjen delade vid en närliggande utomhuspool. Ja, som ni kanske förstår var det rent ekonomiskt inte det smartaste beslutet att välja att bada i pool istället för gratis hav/sjö, men det där med rutschkanor och andra exotiska lekmöjligheter triggar inte bara barnet i familjen utan även pappan så vi befann oss på ett sådant ställe. Inför besöket som var vårt första på aktuell plats googlade jag lite och läste att matutbudet innanför grindarna var rätt begränsat och inte heller av sådan art att det kändes lämpligt för en gravid kvinna och ett växande barn. Vi (läs: jag) valde därför att göra en egen lunch, packa vettiga mellanmål och egna drycker. Eftersom den här turen var rätt spontan och jag själv inte sådär galet sugen på att åka så kan jag inte påstå att det var världens bästa mat som gjordes och familjen bidrog även till rätt mycket nedskräpning genom att jag tog med butiksköpta festisar och andra engångsartiklar.

Det som var roligt med besöket var att min man som innan gnällt lite över att jag var så tråkig och inte bara kunde vara spontaaaaaan, blev helt förfärad över utbud och kostnad för mat och fika på stället. En hamburgare (typ sunkig Sibylla-puck) kostade 85 kr, pommes 30 kr och en burk med läsk eller festis 20 kr. Ville man vara lite ekonomisk och slå till på en kokt korv med bröd istället fick man punga ut 25 kr. Vilket klipp! Plötsligt fick jag en väldigt tacksam man, även fast Mini garanterat gärna hade käkat lite skräp till orimliga priser. Hur agerade då snittgästen? Om man bortser från några ungdomstjejer som var på plats utan föräldrar så verkade kutym vara att man faktiskt betalade och köpte det som såldes på plats. Vissa hade med sig klämmisar och barnmat hemifrån till de riktigt små barnen, samt någon mellisfrukt, men de flesta köpte lunch och fika på plats. Personligen kan jag uppleva restaurangmat eller fika som en härlig upplevelse och därmed värt att betala för, men det är skillnad på att gå och köpa en delicatoboll för 20 kr på badplatsen och att gå på ett gemytligt konditori och äta en närproducerad blåbärsbulle. Den kritiske kanske kan säga att folk inte visste att det var dåligt utbud och kommer agera annorlunda nästa gång. Det köper jag dock inte, eftersom jag tjuvlyssnade på folks konversationer och fick veta att det var mindre folk än vanligt och att de fått bättre platser än tidigare. Jag kan därför inte göra annat än att dra slutsatsen att de allra flesta var fullt medvetna om badplatsens begränsningar, men ändå valde att åka dit med sina luftmadrasser, filtar, klämmisar och liknande, dock utan mat och dryck. 

Det här vet ju vi frälsta stämmer om så mycket annat. Hur många är vi inte som har kollegor som lagar mat åt familjen varje kväll, men ändå hamnar i att de måste köpa en dagens för 119 kr på kvarterskrogen eftersom de glömde eller inte fick mat över till matlådan? Det är inte särskilt svårt att göra lite extra mat till dagen därpå när man ändå lagar mat och för den som vet med sig att man är dålig på det kan man ju alltid frysa storkok i förväg eller köpa typ Dafgårds färdigrätter för 24 kr styck att ta till när det verkligen krisar. För mig är det här vanligen inget problem och när jag levt ensam har det varit vansinnigt enkelt även att implementera. För oss uppstår vanligen problemet när jag försöker uppfostra min familj att det inte alltid är mamman i huset som ska planera, inhandla och laga mat till familjen. Då brukar vi synda och slösa helt onödiga pengar. Det här blir ett litet sidospår, men en del av er har frågat hur det har gått efter mitt inlägg om kostsamma förhållanden och en rätt stor skillnad är att jag lämnar över en del stafettpinnar till min man. Jag accepterar inte längre att han utgår från att jag ska ha tagit fram och förberett mat och det är flera gånger som han kommit hem från jobbet (han jobbar numera på kontoret enligt arbetsplatsens skit-i-Corona-riktlinjer) och frågat varför maten inte är klar eller ens in the making. (Jag brukar kontra med att fråga honom samma sak för övrigt.) Då hamnar vi i hämtpizza-träsket där han naturligtvis själv får stå för hämtandet. 

Så hur viktigt är det då att planera och tänka i förväg? Jo, jag tror det är döviktigt. När jag var på Camp FI i Stockholm förra året så blev jag helt golvad över hur välplanerade folk var och utifrån bilderna från motsvarigheten i Malmö är jag tämligen säker på att man kunde se samma tendenser där. (Visst var det någon som bakade bullar åt deltagarna?!?) Folk hade med sig hemgjorda sallader, egengjort fika och kranvatten i mängder. Kranvatten liksom! Hur ofta händer det? För att jämföra så var jag på ett liknande event för föräldralediga mammor i huvudstaden några år tidigare och då minns jag att jag i princip var den enda bland närmare 100 deltagare som hade tagit med mig egengjord mat. De andra köpte antingen på närliggande kafé eller handlade sallad på Stockholm central. Föräldralediga mammor är i regel inte sådär jättetäta så jag hade gissat att fler skulle ha ordnat lite mat eller tagit med sig en termos med kaffe. Nu vill inte jag med det här inlägget dissa allt dåligt folk gör eller få det att framstå som att FI-ers är perfekta människor (jag såg faktiskt även en köpemacka eller två under Camp FI), men själva poängen är att jag är övertygad om att gemene man skulle kunna spara otroligt mycket mer pengar med hjälp av lite planering. 

Hur ska då detta gå till? Ja, det beror ju på vilka problem man har och svaga punkter. Men för den som är beroende av kaffe eller energidryck (och det minns jag är många från min studietid) kan man ju till exempel börja ta med en termos eller handla drycken på Ica istället för Pressbyrån. För den som glömmer matlådan dagligen kanske lösningen är att köpa hem 10 Dafgårdslådor att ha i frysen hemma (om jobbet inte har plats) och skriva en lapp på dörren. Man kanske inte måste gå från att slösa pengar på utemat och hämtkaffé till linsgryta och kranvatten, utan det kanske är en tillräcklig förbättring med ett mellansteg. Min familj har också en massa saker att arbeta på och därmed rätt stor potential att spara mer pengar. Jag tror att vi skulle komma långt med veckomatsedel och ett litet lager med mat. I detta nu försöker jag träna min man på att skriva upp saker han gör slut på i köket till exempel (för att undvika utbrott när jag inser att typ mjölet är slut och jag står mitt i brödbaket), men det skulle gå att optimera ännu mer om man alltid köpte mjölet till bra pris och vi (han) istället skrev upp när det bara fanns ett paket kvar eller så. 

När jag ändå är igång kan jag inte låta bli att ge mig in i Swedbank-diskussionen och Allas-diskussionen, den senare som även behandlades på Uppesittarkväll. Min hypotes är nämligen att även de som känner sig ekonomiskt trängda skulle kunna spara tusenlappar varje månad på bättre planeringsförmåga. Om jag har rätt i det antagandet betyder det både att folk har möjlighet att 1) spara en hel del varje månad och 2) att bli miljonärer innan 65. Med det sagt finns det ju så klart människor därute med riktigt dåliga förutsättningar, men de flesta med jobb eller som lever tillsammans med någon skulle kunna se till att bli betydligt rikare än de är idag. Och någonstans, även om man inte kan kalla medelsvensson för fattig, blir det för individen skillnaden mellan rik och fattig(are). 


Hur viktigt tror du det är att planera för att kunna nå ekonomisk frihet? 


22 kommentarer:

  1. Jag tror absolut att förmågan att planera gör att man kan spara mycket pengar. Vi brukar vara väldigt duktiga på att tänka framåt, ex. åka iväg efter lunch har ätits hemma och ta med mellanmål osv.
    Däremot väljer vi aktivt ibland att inte ta med något hemifrån att äta utan köpa något på vägen istället. Vi vet att det blir dyrare, men gör det för att vi inte orkar tänka ut eller har något passande att ta med hemifrån. Eftersom det är ett aktivt val och inte alltid det blir så, så känns det helt okej. Däremot ska sägas att detta alternativ brukar väljas om vi känner att vi kan få lite värde för pengarna samtidigt (ex välja ett bra fik istället för delicato-boll, eller god sushi istället för McDonald's). En hög sparandegrad är viktigt för oss, men samtidigt värderar jag också att kunna vara spontan ibland och inte alltid planera eller tänka framåt. Jag har inte upplevt det som ett problem ännu :)
    Veckoplanering för mat hemma gör vi däremot alltid. Det var lite svårt i början, men nu går det på rutin. Vi har också en lista på kylskåpet där vi skriver upp allt som tar slut eller saker vi mellan veckohandlingarna kommer på att vi behöver köpa. Det funkar fint!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med om att det kan vara riktigt värt att äta ute, ibland även utan att veta att stället man äter på är bra. Men de mest irriterande utgifterna är när man vet att det man äter är och kommer vara skit. Typ att hamna på McDonalds pga dålig planering känns som en mardröm för mig, även fast Mini gillar det.

      Håller med dig om resten du skriver också, men min kära man har sjukt svårt att faktiskt skriva upp saker på listan. För oss finns den i mobilen och uppdateras därför i realtid, men han brukar ändå mest säga åt mig muntligen vad jag bör lägga till i den. Det är ändå ett stort framsteg.

      Radera
  2. problemet är bara att om man antyder att folk skulle kunna spara så känner de sig trängda och påhoppade. Har en arbetskamrat som har en drömresa hon vill åka på..." men ...det kommer aldrig att bli jag har inte råd". men köpa färdig mat det har hon råd med flera dagar i veckan. jag får krupp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det håller jag helt med om. Jag har ju försökt ta diskussionen med en kollega om hur man faktiskt sparar ihop 100 k, men det blev bara dålig stämning...

      Har du sett Drömfällan? Där pratar verkligen Josefin Craaford om hur omöjligt det är att spara ihop 150 000. Det kändes inte ens svårt eller ouppnåeligt för mig när jag var student och extrajobbade inom vården. Tänk att aldrig ha haft 100 000 kr som vuxen heltidsarbetande med barn, det känns lite sorgligt.

      Radera
  3. Planering är väl en av de största bitarna på vägen mot ekonomisk frihet. Som Swedbank konstaterade skulle i princip alla i hela Sverige (bortsett från ensamstående i storstäderna med två barn, tror jag det var) kunna spara. Problemet är att den kategorin som enl Swedbank inte kan spara (vilket nog ändå är en sanning med modifikation i en hel del fall) lyfts fram som det enda sanna, och en ursäkt för hela resten av befolkningen.

    Hushållsekonomi är ju trots allt i sig inte något komplicerat - plus och minus ska ju även vi i Sveriges katastrofala skola idag ha lärt oss. Istället är det ju helt och hållet det mentala. Det är svårt att planera, svårt att vänta på uppskjuten belöning, svårt, svårt, svårt. Och så blir det att folk inte sparar, köper pannkakor på Kolmården för 70 spänn (plus dricka), skaffar ny mobil varje år, och åker till Thailand för alla de där sparade pengarna de ändå lyckats lägga undan (eventuellt med lite hjälp av ett lån).

    /Cosmonomics.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker att du är något på spåret, samtidigt som jag inte kan låta bli att tycka att det känns som att normen är rätt sorglig. Alltså de där pannkakorna du nämner är ju så typiska och leder till att även vi med större planeringstänk får lite gnälligare barn som inte förstår varför de ALDRIG kan få en delicatoboll istället för mammas hemgjorda muffins eller nuggets med pommes istället för medtagen pannkakslunch.

      Det jag nästan ändå har svårast för är att vi mammor ofta är duktiga på att planera allt annat. Jag menar, vi glömmer inte blöjor, ersättning eller badkläder så varför skulle det vara så svårt att ta med en festis för 3 kr eller eller en påse muffins från Ica? Det är ju faktiskt väldigt minimalt arbete även om man klart kan optimera mera genom att istället ta saft och hembakat fika.

      Radera
  4. Det stämmer nog att alla kan spara med bättre planeringsförmåga. Frågan är om alla har möjlighet till bättre planeringsförmåga?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förutsättningar till bättre planeringsförmåga menar jag nog.

      Radera
    2. Spännande tanke, undrar ändå inte om om det borde gå att lära sig det? Typ när man uppfostrar sina barn kanske det är en viktig grej att lära ut? Jag menar, typ alla kvinnor planerar födelsedagskalas, kommer ihåg svärmors födelsedag, köper nya kläder till barnen innan de gamla är för små osv. Vi får jobba på att lära våra söner detta också och på att få våra döttrar att implementera det på andra områden, tänker jag?

      Radera
  5. Kanske off-topic, men känner igen mig i att jag som kvinna/mamma förväntas ta det där huvudansvaret för mat, barn och socialt umgänge. Nu har jag en man som kan både laga mat och tvätta och innan vi fick barn inte rent fysiskt verkade kunde sitta still när jag gjorde hushållsarbete (annars hade jag väl inte skaffat barn med honom?). Ändå är det så efter två barn att jag var kväll får frågan: vad ska vi ha till middag. Ofta föreslår jag något hälsosamt, snabblagat, billigt, som hela familjen gillar och vi inte ätit senaste två veckorna, som går att göra med ingredienserna hemma. Ibland passar inte förslaget. Jag ger då ett alternativ. Ber jag honom komma med förslag blir svaret alltid korv, färdigköttbullar eller hämtpizza. Varför verkar män kollektivt fastna i detta spår så fort de får barn? MR-förändringar i hjärnan? Någon borde forska på skiten.

    Om en månad tar jag time-out som kock och förste barnansvarig när mannen går på föräldraledighet. Ska bli intressant. Det finns iaf äpplen i trädgården som jag kan smita ut och tugga på (jag hatar köttbullar).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju för att det är med barnen det börjar! Jag inser att vi gått exakt den vägen och chockas nästan när jag tänker på hur annorlunda det var innan vi fick barn. Jag har sedan graviditetens början (den första alltså) successivt vant mig vid att det är jag som måste ta reda på vad gravida och bebisar äter, vad som ska köpas inför bebisens ankomst och hur man bäst stimulerar barn. Om jag jämför min första föräldraledighet med min mans så ägnade jag min åt att sköta markservice och han sin åt att leka och mysa med mini. Sen har det bara fortsatt. Mini frågade nyligen mig varför det bara är pappa som leker och gör roliga saker med hen. Jag svarade sanningsenligt att det är för att någon måste laga mat, städa och tvätta och om jag ägnar min lediga tid åt att leka så blir inte de sakerna gjorda. Pappa kommer sitta på soffan under tiden vi leker nämligen. Det förstod faktiskt Mini men jag kände mig rätt bitter över att det är de rollerna vi tagit. Hoppas verkligen det går bättre för er när väl du checkar ut!

      /Frihetsmamman

      PS. Min man var istället generös med de akut-klämmisar jag köpt ifall de oplanerat skulle iväg. Hittade ofta typ tre tomma som han givit mini hemma. Fast jag tom gjort eget fruktmos som fanns i kyl och frys. Hoppas din fattar att trädgårdens äpplen kan vara ett substitut till det...

      Radera
    2. En lösning på att alltid vara tvungen att planera middagen är att se till att inte vara hemma till middagsdags. Låter det orimligt? Inte alls. Dela upp dagislämning och -hämtning så att mamman ALLTID lämnar på dagis och därmed så hämtar pappan ALLTID. Resultatet blir att pappan måste göra middag för mamma är fortfarande på jobbet (ja, hon jobbar heltid och måste göra sina 8 timmar/dag).
      Så om mamma lämnar vid 8-tiden så är hon inte på jobbet förrän 8.30-9.00. En full arbetsdag, inkl lunch gör att hon inte kommer därifrån förrän 17-18. Då är det definitivt försent att börja fixa middag när hon kommer hem vid typ 18.30. För då är alla vrålhungriga sen länge. Och då får de som är hemma laga mat.
      Mamman måste fortfarande väcka barn, fixa frukost, se till att matsäck finns med när det ska mm, men hon lagar inte middag!
      Men är det så att mamman VILL jobba deltid för att hon vill hämta på dagis tidigt och VILL ha kontroll över precis allt, ja då får hon bita i det sura äpplet och laga alla middagarna också.

      Radera
    3. Hehe det där är nåt jag kört med och njutit av. Det är underbart när det är pappan som hämtar och måste fixa middag!!!

      Radera
    4. Sneaky alltså, jag gillar't!

      Radera
  6. Ja, jag läste något om att män njuter mer av småbarnsåren, samt att män är lyckligare gifta än skiljda, medan kvinnor är lyckligast frånskiljda. Känns som att förklaringen är uppenbar... Jag vill också ha en fru som planerar allt åt familjen, underhåller socialt nätverk osv medan mitt bidrag kan vara ett dåligt skämt om dagen bakom en skärm, pluss lite fotbollskickande när andan faller på :)

    Nej, så illa är det inte, och hur som helst lär det bli andra roller snart här hemma. Min man uppger sig se fram emot rollen som hemmaförälder, och jag ser fram emot att lämna över den...
    Klämmisar är vi för snåla för (om inte lång bilresa eller dylikt) Däremot blir det en del banan, lite synd med tanke på alla äpplen i trädgården, men den minsta kan inte riktigt tugga i sig dem, och då vill den äldsta också ha (banan). Men det blir väl åtminstone en tredjedel mot priset på klämmis?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror dock att det på samhällsbasis stämmer. Skönt att slippa tvätta, laga mat och fixa med barnkalas för den gifte genomsnittsmannen medan det är lika skönt att slippa det för den skilda kvinnan...

      Radera
  7. Ja planering är helt klart a och o, hur många köper inte kaffe på pressbyrån på väg till jobbet trots att arbetsplatsen säkert har ett fikarum med kaffeautomat eller bryggare och kaffeburksinsamling.

    Jag tror jag fått med mycket från uppväxten när egen fika/mat på utflykter var vanligt, hur många äggmackor har man inte ätit under skoltidens alla aktivitetsdagar liksom.

    Även 5år av studier med studiemedel sätter ju sina spår. Då behövde man ju gå runt på under 10k i månaden för att kunna betala boende och mat under sommarlovet, hade inget sommarjobb.

    Nu senast jag räknade landade vi på ca 18 000kr/mån för två vuxna, en treåring och en 3månaders bebis(helammning).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bra alltså. Vi har nog insett att vi halkat över 20'-spärren på sistone, trots att vi länge haft som mål att hålla oss under den. Känner igen kaffeautomatgrejen. På min mans jobb handlar nästan alla på Pressbyrån ändå för att de föredrar deras kaffe framför jobbets gratis automat. Det är lite lustigt tycker jag.

      Radera
  8. Jag undrar varför så många fastnat i mcdonalds som snabbmat? Blir det så att jag/vi behöver stanna och äta något snabbt så blir det oftast varmkorv på biltema, 5kr styck är ju ändå riktigt bra enl. mig. Sen att de har kaffe med kanelbulle för 5kr med är ju en bonus. Har för mig att en liten glass i bägare också är 5kr, de tycks ha fastnat i 5kr här :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här tror jag deras glass kostar 10 kr, men att strösslet är skitdyrt. Sist vi var där sa jag därför till Mini att hen fick välja en glass hemma istället och fick ner kostnaden till typ 2,5 kr. :P

      Det där med McDonalds beror nog lite på var man bor. Där vi bor är det sjukt långt till närmaste IKEA/Biltema medan McD är mycket mer tillgängligt. Gissar att sånt styr. För oss blir det oftast utemat spontant när vi är på stan eller parker och då är inte direkt Biltema i närheten. Däremot är besök till shoppingområden betydligt mer planerade och därför mindre risk för spontanmat. :)

      Radera
  9. Många kloka synpunkter i tråden. Jag får hålla med och citera Eisenhower: "Plans are nothing; planning is everything". Att ha en plan är bra men än viktigare är att kunna planera om. Likaså att göra det enkelt och ha en reservplan om allt strular till sig.

    Att middagsansvaret ofta hamnar på kvinnan i famijen är nog inte förvånande. Likaså frustrationen över vad ska vi äta idag. Ett sätt som vi löst det på är ett fast veckoschema (på kylen) med två-tre alternativa maträtter per dag. På så sätt behöver varken jag eller hustrun lägga energi på detta. Vi lagar dessutom tillräcklig mängd så det blir matlådor till nästföljande dag. I reserv som nödmat finns en del sparade matlådor av äldre datum och färdigrätter i frysen. På den andra kylen sitter en förtryckt inköpslista där det som tar slut markeras. På så sätt hålls koll på vad som behöver inhandlas och indirekt vad som kan lagas eller inte.

    Det viktiga är att få in en bra matlagningsruin så inte tiden äts upp av onödigt tjafs om vem som ska göra vad eller vad som ska lagas.

    Intressant att så många nämner McDonalds som första snabbmatsalternativ. Slutade gå dit för många år sedan när Max kom. Skillnaden i smakupplevelse tycker vi är enorm. Vill man var sparsam kan man utnyttja de rabattkuponger som kommer med posten regelbundet med rabatter som "köp ett hamburgermål, få ett gratis", vilket blir två måltider för ca 80 kr.

    Kul att Micke nämnde Biltema, Biltema-korv verkar ha blivit ett begrepp bland ungdomar numera. Annars har även Ikea billig korv och fika som passar de sparsamma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gillar dina tips. Ska försöka diskutera dem med min käre man i helgen när vi förhoppningsvis är mer utvilade än under arbetsveckan. :)

      Tycker också att Max är mycket bättre, men det styrs mycket av var man befinner sig. Vi bor inte i en så stor stad så allt är inte i omedelbar närhet hela tiden här direkt. Däremot har vi bra med rabatter i McD-appen som vanligen gör McD billigare än Max. Vi har ingen reklam så får inga papperskuponger längre. Jag brukar dock bara handla till Mini och skippa att äta själv, eftersom jag inte har riktigt råd med kalorierna i Big Mac o co.

      PS. Ikea är ju annars ett helt ok alternativ, men desto sämre nu när restaurangerna är stängda. Eller det kanske de inte är nu, men har varit på våra senaste besök. Köttbullar och mos känns bättre för små barn än Nuggets och pommes dessutom.

      Radera