tisdag 1 december 2020

Låt någon annan sätta guldkant på din tillvaro

Jag vet inte om jag är den enda som har en lång lista med gamla poddavsnitt att ta igen. Jag gillar egentligen poddar, men lyssnar bara när jag är ute och går utan Mini och det händer ungefär en gång i veckan numera och tidigare en gång i halvåret typ så jag ligger lite efter. För ett par veckor sedan lyssnade jag ikapp ett två år gammalt avsnitt av Lyxfällan-podden som handlade om att sätta guldkant på tillvaron till låg eller ingen kostnad. Jag tyckte faktiskt att det var ett väldigt bra avsnitt och började fundera lite kring hur jag skulle kunna sätta guldkant på min egen tillvaro. 

Det bästa med avsnittet var nästan att många av tipsen var väldigt Corona-säkra så de passar utmärkt nu. De föreslog till exempel att man ska skippa caféet och istället ses över en promenad, vilket jag tycker känns som ett alldeles utmärkt förslag i dessa tider. För visst är det ändå så att sociala sammanhang tenderar att innebära kostnader, i mitt fall vanligen i form av restaurangbesök och caféer.  Jag vet inte om jag minns så mycket mer av avsnitten än detta och huvudbudskapet som gick ut på att varje person ska fundera på vad som är guldkant för en själv och därefter hitta ett ekonomiskt sätt att möjliggöra det. Om det är middag med vänner kan man ju till exempel turas om att bjuda varandra på mat och om det är långa samtal kan man ju ta dem över en promenad istället för på ett café. 

Som det slumpade sig så samtalade jag ett tag senare med Mini om att det är viktigt att kommunicera vad man vill och inte bara bli sur på andra människor för att de inte gör som man vill. Det fick mig att fundera lite på hur mycket jag delat med mig med min man om hur vi (eller kanske snarare han) skulle kunna sätta guldkant på mitt liv. För när min man ska göra mig lite extra glad har han historiskt försökt med rätt misslyckade presenter. Jag minns till exempel när han kom hem med praliner med enbart alkoholsmaker efter att han hade försökt förklara för personalen att jag inte gillade alkohol-praliner. Jag undrar fortfarande vad som gick snett där. När jag tänker på vad som skulle göra mig glad idag är det nämligen inte alls några presenter utan snarare att han ansträngde sig på andra sätt. Han är till exempel rätt bra på att laga asiatisk mat och jag uppskattar i allmänhet sjukt mycket när han lagar mat på egen hand och jag slipper hjälpa till. Där snackar vi guldkant på ett mycket enkelt sätt (enligt mig, inte honom). För den som lever i en mer jämställd relation är det kanske inte lika mycket guldkant som för mig, men då finns det säkert andra saker som är lyxigt och som ens partner kan bidra med. Jag avskyr till exempel att byta lakan, men älskar att gå och lägga mig i rena lakan så för mig skulle en härlig överraskning vara att min man hade bytt lakan och städat sovrummet. Andra favoriter vore att han frivilligt och utan tjat masserar mig eller drar iväg med båda barnen och säger: "Sov du, eller läs en bra bok. Vi är borta i x timmar." Jag vet också många som uppskattar tända ljus eller ett bubbelbad, vilket inte alls måste vara dyrt om inte bubblorna kommer från Rituals som alla tjatar så mycket om. 

Poängen är att som trött småbarnsmamma finns det mycket som skulle sätta guldkant på min tillvaro och de sakerna kostar mycket sällan pengar. Många andra kanske känner att hämtmat från lokala restaurangen gör det eller att shoppa en massa kläder, men så känner inte jag utifrån min livssituation. Däremot kräver det att min man får kännedom om vad som sätter guldkant på min tillvaro och naturligtvis även att jag får kännedom om vad som skulle glädja honom. Det är något jag tror att vi rätt sällan pratar om och som enkelt skulle kunna skapa guldkant utan en massa pengar. Jag vet hur många par som helst som slänger iväg barnen till mormor för att gå på spa eller hotell över helgen för att få den där guldkanten. Som ammande mamma i Corona-tider känns det så klart inte superaktuellt ändå, men personligen skulle jag få betydligt mer glädje av tre ostörda timmar hemma eller av att kunna njuta av en god måltid som jag inte alls behöver handla eller bidra till själv. Det kanske egentligen är så som många känner, men det är lättare att planera en spahelg än att berätta att man önskar att ens partner bakade sitt supergoda surdegsbröd lite oftare. 

Vad som är guldkant för mig bygger ju sedan naturligtvis på vad jag inte har så gott om i mitt liv just nu och för den som läser det här kanske det är något helt annat. Oavsett så tror jag att i princip alla av oss skulle kunna sätta rätt mycket guldkant på våra liv utan att slösa en massa pengar. För den som lever i en parrelation och särskilt som är förälder gissar jag att det vore löjligt enkelt om vi bara kommunicerade det. 

Vad skulle sätta guldkant på din tillvaro? Brukar du vara tydlig med din partner om hur hen kan bistå med detta? 



15 kommentarer:

  1. Guldkant för min del kan vara både dyrt (att jag och maken får gå iväg och äta på restaurang utan kids), eller billigt (att maken tar barnen och går iväg en stund så att jag får lite tid själv, eller att han lagar en lite extra fin middag utan att jag behöver göra något). Presenter är jag numera inte så intresserad av, utan tid (egen och tillsammans) är desto viktigare.

    /Cosmonomics

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter som att vi har liknande erfarenheter. Hoppas du får det lite nu och då iaf. :)

      Radera
  2. Guldkant i mitt liv är när barnen somnar snabbt på kvällarna! Andra kvällen i rad, vilken vinst. Annars gillar jag när de bara gör som jag säger utan att försöka förhandla (eller vägra). Å så gillar jag jättemycket när någon annan handlar åt mig, dock bara om de inte köper fel grejer. Eller promenader även dagar när barnen är hemma, 7,5 år och nu är det fullt möjligt att lämna de ensamma 45 min. Jaa allt handlar om barnen men har ingen sambo som kan göra livet glittrigare. Guldkant kan också vara att äta mat hemma hos någon annan, det har ju dock inte skett många gånger detta år. Mina guldkanter kostar inte pengar, de har de aldrig gjort, har aldrig ens varit på spa i hela mitt liv.

    Simone

    SvaraRadera
    Svar
    1. Amen på det! Hade precis en tidskrävande nattning av Mini och just nu känns det deppigt att hela min "fritid" försvann för den här dagen. Med fritid menar jag tid utan Mini men med Plutten, haha.

      Kanske vore att kräva för mycket om man bad sina små barn att ordna guldkant åt en? Typ: "jag skulle må bra om du tvättade åt mig, handlade mat, somnade senast klockan 20.00" etc. Men hade annars varit skönt.

      Radera
  3. Guldkant på tillvaron ???

    Alltså, guldkanten nu är lediga kvällar utan måsten. Våran son är i övre tonåren, har vuxit ur olika träningsaktiviteter som kräver hjälp från oss föräldrar. Vi är färdiga med förskola, skola/fritids, vi behöver inte passa en tid för hämtning tid längre. Även om detta var bra ursäkt för att lämna jobbet ibland.

    Vi har under åren provat matkasse, RUT-städning, barnvakt för att gå ut en kväll utan barn. Men inget av detta gav "guldkants"-känsla, mest stress kändes det som. Även olika charter resor etc, kändes mest som om man behövde ledigt efter ledigheten ibland.

    Det jag ville komma till är att det enkla har gett oss lite guldkant på tillvaron, tex en kväll utan måsten. Förlåt klyschan. På något viss kan en lördag där vi handlar mat, städar lite hemma, tar en promenad, gör middag, allt i våran takt betyda mer än i avkoppling än att åka iväg till något (tex en hotell-weekend).
    Men den "inre" resan för att förstå mig själv har varit dyr, matkassar, RUT-städning etc, mat på stan, fika, resor.
    Nä, en sommarmorgon på balkongen är trevlig. Även om sonen tittar på en som om vore från en annan planet, när vi är uppe vid 6 en lördag, å bara tittar på solen.

    Vi är alla olika, att prova sig fram och lära sig själv vad som ger en något positivt tillbaka. Detta varierar nog i olika delar av livet.

    Pandan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rättstavning är också en konst ibland :)

      Pandan

      Radera
    2. Jag förstår vad du menar absolut, men ska inte "På något viss kan en lördag där vi handlar mat, städar lite hemma, tar en promenad, gör middag, allt i våran takt" vara egentligen hur det brukar vara? dvs inte guldkant i sig. Normaltläge ska naturligtvis vara trevligt det också

      Radera
    3. Nu skulle ju nedan svar kommit här ifrån mig

      Sorry

      Pandan

      Radera
    4. "Men den inre "resan" för att förstå sig själv har varit dyr." Känner igen mig där, vad har man inte gjort för att man har trott, att det är så det ska vara medans det gnager i själen. Svårt att träffa likasinnade.

      Radera
    5. Jag tror att du är något på spåren när du skriver om att vad som är guldkant för någon inte bara är individuellt utan även varierar med tiden. Just nu under småbarnsåren känner jag även själv att det är jäkligt lätt att få lite guldkant. Sitter själv i soffan med dator och en hembakad bulle just nu och det känns tametusan magiskt lyxigt. Jag tror inte jag hade känt det som 20-åring och singel, då krävs nog dels mer och sen vore det även andra saker. När jag är 60 och mina barn utflugna sedan länge kanske guldkant är ett telefonsamtal med dem eller så är jag så snofsig att jag vill åka till Kanarieöarna för att känna den där härliga känslan. Oavsett vilket tror jag att det är bra att fundera på vad det är som ger en guldkant och om det finns något mer ekonomiskt sätt att få det (iaf om man vill spara mer). Jag insåg precis att den där bullen jag just åt (okej, plural i bullar) var godare än den från caféet. Då är det dumt att göra caféet till guldkanten.

      Radera
  4. Under åren har det också varit en massa barnaktiviteter etc under helgen. Träffa så kallade "vänner" där det viktigaste var vem som renoverat mest, karriär där emellan också med helgjobb.

    Jag/Vi som par/familj behövde lära oss lite om oss själva för att hitta "guldkanten" på tillvaron. Erkänna saker för sig själv.

    Pandan

    SvaraRadera
  5. Efter föräldraledigheten känns min vardag ofta som guldkant. Att komma hem en dag från jobbet som jag gillar (och där druckit x antal kaffe i lugn och ro under intressanta samtal med kollegor) till en nylagad måltid med barn som haft kul med pappa under dagen. Risk att det slår över till att min man får bli hemmapappa på heltid och vi slopar sparandet ;) Nej, så illa ska det väl inte bli. Men blir nog inte lika kul sedan när vi båda jobbar och det ska hämtas och vabbas och lagas mat med förskoletrötta barn runt benen... Vi har aldrig fått särskilt mycket hjälp av släkt med barnen, corona gjorde ingen större skillnad där, så vi har behövt avlasta varandra och kommunicerar oftast öppet och icke-dömande om vad vi till exempel önskar göra en helg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lustigt att du skriver det just nu. Jag lyfte med min man senast i förrgår att jag vill att han är ledig på 100% en period så att jag kan få jobba utan stress någon gång i mitt liv. Hittills har jag inte fått den där tiden som han har nu när någon tvättar, lagar mat och tar hand om barnen. Känner precis som du att tiden med hämtningar och lämningar är extremt påfrestande både för mig och vår relation så det vore skönt om han gjorde detsamma för familjen ett tag. Han lät öppen för det, även om han nog hellre jobbar halvtid under en längre tid än inte alls. Sen misstänker jag att han skulle göra betydligt mindre hushållssysslor än jag gör, men om han lyckas få till maten på egen hand och motionering av barn vore det nog bra nog. :)

      Kul att du gillar ditt jobb. Alla känner ju inte riktigt likadant i den här sfären.

      Radera
  6. Haha, ja jag kom in i dessa kretsar när jag var på annat jobb såklart, men sedan uppskattar jag nog jobbet extra efter "ledigheten". Min man fixar allt med mat, tvätt, städ och barn nu (när jag var hemma hade vi städ tjänst ��), tror det är bra att bytas av, så den andre är med på allt som behöver göras framöver också..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaha, det förklarar saken! Vilken underbar man. Synd att han är upptagen ;)

      Håller helt klart med om det sista du skriver förresten. :)

      Radera