Blir det svårare att spara pengar med tiden?

Pappa Betalar? skrev ett spännande inlägg om att konsumtion plötsligt börjar locka mer än tidigare. I inlägget lyfter han att det inledningsvis var så lätt att dra ned på kostnaderna genom förhandling av avtal och liknande att det gick av bara farten, men att det senare blir allt svårare när man levt sparsamt under en längre tid. Det här är något jag känner igen mig lite i och det fick mig att börja fundera på om det är lättare att spara pengar från början än senare. 

En stor skillnad mellan honom och mig är att jag inte direkt tappat någon motivation. Jag känner oftast inte att min livsstil är någon större uppoffring och jag har dessutom fördelen att inte ha någon "före-tid" att jämföra med. Både jag och min man har alltid varit väldigt enkla och har inte direkt haft någon konsumtion att skala av. Nackdelen med det är att vi inte har några glömda Prada-väskor i garderoben att använda när vi vill smälta in, men fördelen är att vi aldrig riktigt provat på att leva upp hela lönen och behövt dra ner på något. Jag har i och för sig för mig att jag hade en Spotify-prenumeration (heter det ens så?) som avslutades när jag upptäckte FIRE och jag bytte till Vimla, men inte något mer extravagant än så. Inte desto mindre känns det nu som att allt fler kostnader bara dyker upp som jag tidigare kunnat ducka. Jag har till exempel nu i veckan brutit mot mitt köpstopp på kläder och beställt ett par utebyxor att ha vintertid för att kunna vara ute med barnen utan att frysa ihjäl. Det har också blivit nödvändigt att byta Minis säng till en större och såväl vitvaror som vardagsrumssoffa känns som att de sjunger på sista versen. Samtidigt känns det också svårare och svårare att bestämma över Minis huvud vad hen ska ha på sig och barnkläder dyker inte heller längre upp från ingenstans, vilket kräver att vi köper kläder till våra egna barn. Ja, jag vet, vilket i-landsproblem! 

De senaste månaderna har jag också stött på ett nytt problem, nämligen att jag inte orkar engagera mig så mycket i pris och erbjudanden på det vi faktiskt köper. Min man kan stöta och blöta ett inköp av en teknikpryl i månader, medan jag allt oftare bara säger: "Vi tar den." Igår skulle det inhandlas julpyssel på nätet och han reagerade på totalsumman (jag med förvisso), men jag kände plötsligt att jag inte orkade gå igenom och diskutera med Mini vilka av prylarna som var viktigast. Istället accepterade jag till stor del beloppet, betalade och gick vidare med mitt liv. Sånt kostar också pengar och är något helt nytt för mig. 

Andra delar av sparandet tycker jag bara blir enklare och enklare. Alltså i och med att jag etablerat många bra vanor (gå/cykla till stan, låna biblioteksböcker, laga vegetarisk mat hemma etc) så behöver jag inte tänka så mycket på hur familjen konsumerar. Vi kan gott skaffa oss Spotify nu till jul, köpa en orimligt dyr julklapp till Mini eller köpa ekologisk oxfilé till middag en tisdag för vi har en vettig grund att stå på. Det är absolut en fördel med att etablera en god vana och jag kan med glädje titta tillbaka på tidigare års nyårslöften och se att de bidragit till nya smarta ekonomiska vanor (som vegetarisk kost, tygnäsdukar och secondhandkläder) som vi även nu har nytta av. Däremot är det ju så att jag inser att jag inte har en massa områden kvar att jobba på. Åtminstone inte sådana som gör stor skillnad. Det är rätt ofta jag är avundsjuk på den som äter lunch ute varje dag eller röker  ett paket om dagen (eller inte, men ni fattar min poäng) för att den har möjlighet att få uppleva kicken av en rejäl besparing som kan ske från en månad till en annan. 

Slutligen tror jag att huruvida det blir svårare eller lättare har en del med utgångsläget att göra, men också med hur hållbart man levt under tiden. I det här sammanhanget har hållbarhet absolut ingenting med miljö att göra, utan jag menar snarare att det är lättare att fortsätta leva på liknande sätt som tidigare om man även under ackumuleringsperioden (=när man sparar pengar till FIRE) konsumerat regelbundet både vad gäller nöjen och tråkigare produkter (till exempel vitvaror och kläder) som förbrukas. Då behöver man inte år fem ta igen de där resorna man aldrig gjort med barnen eller köpa en helt ny garderob för att man bara har reklam-t-shirtar kvar som är hela. För mig som nog likt Pappa Betalar? gått ganska hårt in på att spara så är det nog sannolikt att det kan bli något svårare att fortsätta på samma nivå om jag inte får ett bättre och mer välbetalt jobb. Jag tror inte att jag behöver öka utgifterna jättemycket, men i ärlighetens namn kommer det nog bli en del nya möbelköp, vitvaruköp och kläder som jag undvikit att handla de senaste åren. För den som däremot gått från en hög konsumtionsnivå till en något lägre, gissar jag att det bara blir lättare och lättare med tiden. Åtminstone till en viss gräns. Det tänker jag har att göra med att man blir bättre och bättre på att spara. Om man först inser att det är billigare att handla på Ica Supermarket än Lilla Coop så är nog steget till Lidl eller Willys inte extremt långt borta. Kanske kommer man också på att det är klokt att använda sina gamla påsar flera gånger och spara in några extra kronor på hur man fraktar hem varorna. Oavsett vilket utgångsläge man har och var man befinner sig i sin sparresa, så hoppas jag att man fortsätter. För det kommer vara värt det i slutändan. 

Tor du att det blir svårare eller lättare att spara pengar med tiden?