torsdag 26 november 2020

Blir det svårare att spara pengar med tiden?

Pappa Betalar? skrev ett spännande inlägg om att konsumtion plötsligt börjar locka mer än tidigare. I inlägget lyfter han att det inledningsvis var så lätt att dra ned på kostnaderna genom förhandling av avtal och liknande att det gick av bara farten, men att det senare blir allt svårare när man levt sparsamt under en längre tid. Det här är något jag känner igen mig lite i och det fick mig att börja fundera på om det är lättare att spara pengar från början än senare. 

En stor skillnad mellan honom och mig är att jag inte direkt tappat någon motivation. Jag känner oftast inte att min livsstil är någon större uppoffring och jag har dessutom fördelen att inte ha någon "före-tid" att jämföra med. Både jag och min man har alltid varit väldigt enkla och har inte direkt haft någon konsumtion att skala av. Nackdelen med det är att vi inte har några glömda Prada-väskor i garderoben att använda när vi vill smälta in, men fördelen är att vi aldrig riktigt provat på att leva upp hela lönen och behövt dra ner på något. Jag har i och för sig för mig att jag hade en Spotify-prenumeration (heter det ens så?) som avslutades när jag upptäckte FIRE och jag bytte till Vimla, men inte något mer extravagant än så. Inte desto mindre känns det nu som att allt fler kostnader bara dyker upp som jag tidigare kunnat ducka. Jag har till exempel nu i veckan brutit mot mitt köpstopp på kläder och beställt ett par utebyxor att ha vintertid för att kunna vara ute med barnen utan att frysa ihjäl. Det har också blivit nödvändigt att byta Minis säng till en större och såväl vitvaror som vardagsrumssoffa känns som att de sjunger på sista versen. Samtidigt känns det också svårare och svårare att bestämma över Minis huvud vad hen ska ha på sig och barnkläder dyker inte heller längre upp från ingenstans, vilket kräver att vi köper kläder till våra egna barn. Ja, jag vet, vilket i-landsproblem! 

De senaste månaderna har jag också stött på ett nytt problem, nämligen att jag inte orkar engagera mig så mycket i pris och erbjudanden på det vi faktiskt köper. Min man kan stöta och blöta ett inköp av en teknikpryl i månader, medan jag allt oftare bara säger: "Vi tar den." Igår skulle det inhandlas julpyssel på nätet och han reagerade på totalsumman (jag med förvisso), men jag kände plötsligt att jag inte orkade gå igenom och diskutera med Mini vilka av prylarna som var viktigast. Istället accepterade jag till stor del beloppet, betalade och gick vidare med mitt liv. Sånt kostar också pengar och är något helt nytt för mig. 

Andra delar av sparandet tycker jag bara blir enklare och enklare. Alltså i och med att jag etablerat många bra vanor (gå/cykla till stan, låna biblioteksböcker, laga vegetarisk mat hemma etc) så behöver jag inte tänka så mycket på hur familjen konsumerar. Vi kan gott skaffa oss Spotify nu till jul, köpa en orimligt dyr julklapp till Mini eller köpa ekologisk oxfilé till middag en tisdag för vi har en vettig grund att stå på. Det är absolut en fördel med att etablera en god vana och jag kan med glädje titta tillbaka på tidigare års nyårslöften och se att de bidragit till nya smarta ekonomiska vanor (som vegetarisk kost, tygnäsdukar och secondhandkläder) som vi även nu har nytta av. Däremot är det ju så att jag inser att jag inte har en massa områden kvar att jobba på. Åtminstone inte sådana som gör stor skillnad. Det är rätt ofta jag är avundsjuk på den som äter lunch ute varje dag eller röker  ett paket om dagen (eller inte, men ni fattar min poäng) för att den har möjlighet att få uppleva kicken av en rejäl besparing som kan ske från en månad till en annan. 

Slutligen tror jag att huruvida det blir svårare eller lättare har en del med utgångsläget att göra, men också med hur hållbart man levt under tiden. I det här sammanhanget har hållbarhet absolut ingenting med miljö att göra, utan jag menar snarare att det är lättare att fortsätta leva på liknande sätt som tidigare om man även under ackumuleringsperioden (=när man sparar pengar till FIRE) konsumerat regelbundet både vad gäller nöjen och tråkigare produkter (till exempel vitvaror och kläder) som förbrukas. Då behöver man inte år fem ta igen de där resorna man aldrig gjort med barnen eller köpa en helt ny garderob för att man bara har reklam-t-shirtar kvar som är hela. För mig som nog likt Pappa Betalar? gått ganska hårt in på att spara så är det nog sannolikt att det kan bli något svårare att fortsätta på samma nivå om jag inte får ett bättre och mer välbetalt jobb. Jag tror inte att jag behöver öka utgifterna jättemycket, men i ärlighetens namn kommer det nog bli en del nya möbelköp, vitvaruköp och kläder som jag undvikit att handla de senaste åren. För den som däremot gått från en hög konsumtionsnivå till en något lägre, gissar jag att det bara blir lättare och lättare med tiden. Åtminstone till en viss gräns. Det tänker jag har att göra med att man blir bättre och bättre på att spara. Om man först inser att det är billigare att handla på Ica Supermarket än Lilla Coop så är nog steget till Lidl eller Willys inte extremt långt borta. Kanske kommer man också på att det är klokt att använda sina gamla påsar flera gånger och spara in några extra kronor på hur man fraktar hem varorna. Oavsett vilket utgångsläge man har och var man befinner sig i sin sparresa, så hoppas jag att man fortsätter. För det kommer vara värt det i slutändan. 


Tor du att det blir svårare eller lättare att spara pengar med tiden? 


14 kommentarer:

  1. Hej!
    Kan nog inte säga att jag sparat så hårt men jämfört med tidigare liv så är det iaf stor skillnad.

    Tycker du beskriver det på samma sätt som jag känner.
    Motivationen kommer och går men sparandet består, tack vara automatiska överföringar :)

    Helt klar att det är lättare att spara in på saker i början. Men själva sparandet är nog egentligen enklare med tiden. Vanor sätter sig och vi funderar på att nästa år spara mindre pengar varje månad. Men det betyder ändå att vi kommer spara mer än vi gjorde innan vi hittade in i sparandets "riktiga" värld.

    Pappa betalar? - Bloggen om privatekonomi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter som vi resonerar liknande. Hoppas att ni hittar er hållbara nivå och att ni känner er nöjda med det. Som det känns nu kommer jag nog aldrig vara nöjd med mindre än 50% i sparkvot när vi jobbar båda två, men det kanske egentligen är ett för högt satt mål på lång sikt. Särskilt med flera barn än ett. :)

      Kul att ni känner av skillnaden mot det tidigare livet, jag tror det är bra att påminna sig själv om just hur långt man kommit.

      Radera
  2. Satt och tänkte på detta när jag glodde på vår månadssammanställning. Vi har sparat ungefär samma summa sedan start trots att vi var "sparnybörjare" i början. Då kapade vi mer än vi gör nu och vi lever klart lyxigare nu. Tror vi helt enkelt blivit bättre på att använda pengar för att guldkanta livet trots samma peng.

    En annan sak är detta med att sparande = uppskjuten konsumtion, som du också tar upp. Ser nu efter tre år hål som behöver täppas till vad gäller kläder, prylar som gått sönder etc. Det gör att vi måste öka på konsumtionen igen. Nu har vi dock andra glasögon&tänk när vi konsumerar.

    Vidare ser man också i takt med att ISKn växer att detta är en resa som handlar mer om mindset och det inre. Man måste hitta en nivå som är långsiktigt hållbar och där man hushåller på sin energi. Att vi skulle göra ett nybilsköp var helt otänkbart för ett-två år sedan. Nu är det gjort och det känns himla bra. Energi och fokus på den.

    Bra inlägg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker det är hemskt lustigt att ni köpt en sprillans ny bil, framför allt för att även vi börjat fundera på att göra det. Jag tror det känts extremt långt borta för oss allihopa tidigare. Vi är sugna på elbil och gissningsvis kommer begagnatmarknaden inte vara enorm de kommande åren, och jag tycker det är jobbigt att "lita på" tidigare ägare. Men jag tänker att det får dröja ett tag till, typ tills den nuvarande klappar ihop, eller tills vi flyttar till landet (min önskedröm, ingen stundande plan) och verkligen behöver en bil på daglig basis.

      Radera
  3. Som vanligt ett mycket bra, välskrivet och tänkvärt inlägg.
    Jag upplever själv att sparandet går i vågor.
    Första åren är man motiverad och kapar kostnader överallt där det går och drar in på konsumtion.
    Vilket i sin tur leder till att det uppstår behov samtidigt i flera sektorer för att saker är trasiga etc.
    Men en annan aspekt som jag själv också upplevt är detta att när man väl konsumerar så väger man även in sin tid (det kostar tid att göra matsäck till utflykten, att jämföra priser osv), men jag upplever ändå att de få gånger jag konsumerar på det sättet (som jag kanske anser slösaktigt) så njuter jag kopiöst! Jag vältrar mig i lyx känner jag. Och det är värt det. För det sker så sällan.
    Så, ja, jag tycker nog att sparandet går i vågor och även inställningen till det. Men motivationen ATT spara, den är kvar.
    /C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror också att intresset kan gå i vågor, särskilt om man redan från början inser att man kommer behöva vänta en rätt lång tid på att komma i mål (tänk 20 år eller så). Det är nog lättare däremot om man börjar och inser att man bara har fem år kvar. Därför tror jag det helautomatiska sparandet i fonder är väldigt viktigt, det är ju så lätt att upprätthålla.

      Det där med att värdera sin tid är något som jag tror kommer mer med tiden. Jag har själv inte gjort det förrän typ nu, vilket är fem år in i sparandet ungefär, och jag tycker mig se liknande tendenser hos vissa andra bloggare (IGMR tex).

      Tack för berömmet förresten, det uppskattas mycket. Likaså att du tar dig tid att kommentera.

      Radera
  4. Jag tror man anpassar sig målmässigt om familjen växer också - vad jag menar är att för att vara riktig fri så anser jag att man behöver ha tillräckligt mkt för att klara sig själv (dvs utan partner) , och ju fler barn man får desto större boende behöver man kunna täcka tex en 4a eller 5a, så man kanske måste anpassa tankarna till att täcka att kunna jobba deltid istället för att vara helt fri

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra inlägg förresten

      Radera
    2. Det tror jag absolut att du har rätt i, sen finns det ju delar av landet där det är ganska lätt att trots behov av större boende kunna göra det billigare genom att lämna städerna. Jag tänker tex att vi skulle flytta ut på landet om inte båda jobbade i stan och här där vi bor gör det rejäl skillnad på priset. Som det känns just nu tror jag inte att vi kommer vilja köpa större inne i stan även om vi skulle skaffa oss flera barn, utan prisnivån vi ligger på får nog räcka.

      Det här med att klara sig utan partner tycker jag är intressant. För på ett sätt är vi ju alla fria inom rörelsen, eftersom de flesta av oss klarar sig på EN lön men är samtidigt beroende av att en arbetar. Det gör vi till exempel tydligt just nu när inkomsten är i princip noll från mig. Samtidigt är mitt FIRE-mål inom relationen på 3 miljoner rätt lågt satt och det vore jobbigt med bara tre miljoner, två barn och att vara ensamstående. Detta till trots tror jag inte att jag kommer palla jobba ihop så mycket mer än 3 miljoner, iom att min man vill arbeta. Men om han då lämnar mig vore det lite halvjobbigt. Om jag har det i åtanke borde jag nog snarare ha minst 4,5 miljoner i planen, vilket känns tråkigt långt borta. Samtidigt vet jag inte hur mycket hängslen och livrem man ska ha. Måste jag planera inför en separation? Borde man ta inför eventuell oplanerad graviditet och barn med eventuellt särskilda behov också? Jag vet inte vad som är vettigast faktiskt, men det tål att tänkas på. Hur har du gjort? Lever du i en relation och hur har det isf påverkat din FIRE-siffra?

      Radera
    3. Du har ju rätt beträffande hur mkt kan/måste man planera för. Och du har också rätt att alla är egentligen fria om de har en i relationen som vill jobba, eftersom man kan klara sig på en vanlig lön. Jag är ensamstående pappa till 3 barn som jag har ungefär 60 procent av tiden. Har alltid varit ganska fri i om att jag är frilansare, men måste naturligtvis drar in pengar. Så jag vet inte om jag någon gång planerade för att helt blir FIRE. Men det har påverkat det på det sättet att det jag tjänar nu täcker våra kostnader men inget mer. Men jag har skrapat ihop omkring 4 miljoner så förhoppningsvis kan det växa lite till men nu när jag har jobbat lite mindre under corona så är det frestande att hålla mig själv på den här lite lägre arbetsnivå så att jag har mer tid med barnen och börjar ta redan nu från sparandet - så det blir någon 50/50 modell av arbetsinkomster/sparpengar. Men som sagt jag har tur att jag kan reglera frilansandet själv (men otur att jag inte har fast inkomst å andra sidan)

      Radera
  5. Jag kan känna igen den där avundsjukan på de som har mycket att spara in på. Jag har slutat klicka på artiklar om "så sparar du enkelt tusenlappar" det är inte så lätt när man inte dricker take away kaffe varje dag, haft matlåda till jobbet sen man började jobba och inte har en mobil på bindningstid för 400kr i månaden(fick behålla min jobbtelefon när jag bytte jobb för snart 2år sedan)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur! Men om man är rationell så borde man ju ändå vara glad för det. Det innebär ju att man sparat en massa, särskilt med tanke på ränta- på- ränta. Däremot är det ju inte som att de där artiklarna någonsin har något tips till mig. Det vore iofs roligt om det kom tips som:

      "lär dig använda ugnen utan ugnspapper och spara 30 kr om året."

      "Sluta med toapapper och använd istället gamla lakan. Spara 200 kr per år!"



      Radera
  6. Bästa 'nästa steg' för optimering är att avskaffa bilen tycker jag - otroligt skönt att slippa den kostnaden och mycket motion blir det med hämtning /lämning av barnen!

    SvaraRadera
  7. Apropå att byta matbutik. Vi bytte till lilla Coop som ligger nära, och det är ett av våra bästa sparknep. Istället för att storhandla och inte hinna äta allt, så köper vi ofta och lite, och nästan bara kort datum eller nedsatt pris. Jag trodde aldrig under alla år vi storhandlade att det här skulle bli billigare.

    SvaraRadera