Målet med FIRE att bli eremit?

På sistone har jag ledsnat allt mer på jobbet och då inte på grund av stress, press eller meningslösa arbetsuppgifter, utan snarare på grund av socialt spel. Jag skaffade mig för snart ett halvår sedan en ny strategi som gick ut på att hålla mig borta från mina kollegor i största möjliga mån och det har fungerat bra, förutom att jag relativt ofta är tvungen att interagera med dem. Är FIRE det bästa sättet att undvika detta?

På en arbetsplats måste man ju allt som oftast larva runt på APT, möten, kvalitetsutvecklingsarbete och gemensamma raster. Jag har till och med en tidigare kollega som inte fick en vettig löneökning trots riktigt bra arbetsinsats med motiveringen att hon inte var tillräckligt social med kollegorna på rasterna (hon sa upp sig i direkt anslutning till det lönesamtalet ska tilläggas). Personligen gillar jag att undvika andra människor som jag inte riktigt kan lita på eller slappna av runt, men inte ens jag lyckas ju isolera mig helt och hållet. Till exempel hamnade jag nyligen på lunch med några kollegor som satte sig bredvid mig och en annan kollega (vi har samma strategi) trots att vi planerat att vara ifred. Under den lunchen ställdes en fråga till mig som jag inte svarade på, för att jag inte tyckte att det angick vederbörande. Det slutade med en större arbetsplatskonflikt som jag fortfarande inte lyckats smita ifrån. En annan gång har någons formulering på en fikarast lett till samtal med chefer, samtidigt som ingen riktigt vågar säga vem som sagt vad. Det är absolut inte jag själv som oftast står i centrum för olika konflikter, men det är på största allvar fler konflikter på min arbetsplats än vad det är bland ungarna på mitt barns förskola. Konflikter om arbetet i sig är väl förståeligt till viss del. Men konflikter om vem som var trevlig mot vem, vem som inte blev inbjuden på AW, vem som inte blev medbjuden på rast och så vidare känns inte värdigt människor över 12. Eller vad tycker ni?

Fördelen med allt tjafs på jobbet är att min FIRE-motivation bara växer. Jag känner på allvar att ett liv utan ovalda kollegor vore väldigt mycket bättre. Jag tror inte direkt att jag skulle bli deprimerad av att inte gå till jobbet (snarare AV jobbet) som Onkel Tom nyligen pratade om i en video. Personligen tror jag att ett liv som eremit vore mindre deprimerande än ett liv på min arbetsplats. Kanske kan jag se FIRE som möjliggörare att nå eremit-livet?