Alla (åtminstone många) som har fött barn upplever en stunds deppighet där rim och reson försvinner och allt bara känns skit. Om jag inte minns fel upplevde jag själv det runt tre dagar efter att ha fött min unge. De senaste dagarna har jag gått omkring med en känsla att jag upplever samma sak igen, men utan att ha gått igenom en förlossning med efterföljande mjölkproduktion. Vad beror det på?
Efter att ha köpt radhuset som för övrigt ligger i ett väldigt fint område främst med påkostade villor och dyra bilar har jag konstigt nog börjat känna mig fattig. Jag har funderat på om det här är så bra vi någonsin kommer ha det standardmässigt och om det är ett dåligt val för min familj och mitt barn. Alla stora trädgårdar, med pooler, studsmattor, fotbollsmål och häftiga uteplatser gör att jag plötsligt känner mig relativt fattig. Särskilt eftersom jag vet att det var mitt val. Vi hade kunnat köpa en sån där villa. Banken hade gått med på det och jag hade inte ens behövt sälja mina aktier och fonder, men vi valde att inte göra det. Hur vet jag med säkerhet att det var korrekt? Jag brukar oftast se på dyra tyska bilar med avsky och känna mig närmast skadeglad att andra slösar sina pengar på sånt samtidigt som det finns bränslesnåla och prisvärda asiatiska bilar därute. Men nu känns det inte så. Nu känns det som att jag påminns om att jag inte lyckats så jäkla bra här i livet. Som om jag skulle vilja ha mer helt enkelt. Mer hus, mer trädgård, mer fritid, mer lyx och mer sparande på en gång. Men det är ju inte riktigt så det funkar här i livet.
Egentligen tycker jag objektivt sett att jag är hur korkad som helst som resonerar såhär. Jag hade dessutom sannolikt känt mig malplacerad bland rikingar som investerar i hus och trädgård som om det plötsligt skulle leda till ett kassaflöde. Samtidigt så känns det lite som att mina val påverkar fler än mig själv i och med att jag också har ett barn som inte får en lekstuga eller kan spela fotboll i trädgården som andra barn. Det känns också som att mitt barn kanske går miste om en del i och med att hen inte träffar Lollo och Bernie på charterresor som andra barn.
Det jäkligaste i det här är att det inte är ett dugg synd om mig. Hur mycket jag än skulle vilja ha en villa för fem-sex miljoner så vill jag ju också bli fri från mitt jobb. Det är således ett medvetet val att välja som vi gjort. Vi hade nog haft det betydligt jobbigare om vi inte kunde köpa en villa än för att vi väljer att inte göra det. Min man ser det dock som att vi inte kan. Han tycker det är bisarrt att folk lånar 85% av bostäders värde och att man alltid bör ha ett rejält utrymme i ekonomin ändå. Inte så svensk i sina resonemang med andra ord. Nåväl, förhoppningsvis släpper det här också inom kort. Precis som min baby blues gjorde för ett antal år sedan.
Har du upplevt FIRE blues?
När det händer räcker det oftast för mig att säga "When is enough" alltså att jag inser jag har allt jag behöver och något dyrare/finare kommer inte göra mig lycklig. Det är lätt att allt hela tiden ska förbättras förnyas osv, det är positivt när det gäller färdigheter, personlig utveckling men inte när det kommer till materiell standard.
SvaraRaderaJag tänker ibland på att det kan vara jobbigt bo 2st på 35kvm men inser snabbt att vi faktiskt har allt vi behöver, visst det vore med bekvämligt med en större lägenhet/hus men det är inte vad som kommer gör mig lyckligare, det är fakta.
Jag upplever inte någon ständig jakt på förbättring/uppgradering på det sätt som man oftast menar med livsstilsinflation. För mig handlar det mer om en kris om att det här är DET och att jag måste hitta vem jag är rent ekonomiskt. För det mesta funkar ju en viss tid, kanske inför ett mål (kontantinsats, jordenruntresa, föräldraledighet) men är desto svårare i långa loppet. Särskilt som förälder när alla ens beslut påverkar andra individer som inte fritt får välja. Det låter dock som att du är på en bra plats och jag gratulerar dig till det. Jag hoppas på att hamna där.
RaderaJag känner igen mig i dina tankar. När vi skulle köpa bostad, du bestämde jag och frun vilken summa vi ville låna. Där det kändes bra för ekonomin.
SvaraRaderaVi fick ett lånelöfte på den summan. Banken sa dock att hon gärna höjda det om hon vi ville.
Idag är jag iaf väldigt glad att vi gjorde så. Tror inte vi varit gladare av att ha 1 miljon mer i lån och ett lite större hus.
Vi trivs toppen i vårt fina hus. Bryr oss inte om hur andra bor. Huvudsaken vi är nöjda.
Mvh PB?
Har aldrig riktigt känt så om jag ska vara ärlig. Kanske behöver du och familjen åka utomlands till ett asiatiskt eller afrikanskt land (eller dylikt) så kommer dina "FIRE blues" snabbt gå över!
SvaraRaderaAnnars är det väl bara att köpa en uppblåsbar pool så kommer det nog vara lika roligt för barnen :p Jag tror också att dina barn kommer att vara mer tacksamma individer när de växer upp om de lär sig att de inte kan få allt de vill ha.
Jag känner mig alltid smartare och nöjdare när jag vet att jag har det jag har behov av, och helst inte mer. Jag tänker ofta på de negativa aspekterna först (med att ha stor trädgård, stort hus, mycket prylar etc). Allt det där innebär mycket städning och underhåll som tar mycket av din tid. Har du intresse av att damma/dammsuga/moppa stora ytor och rensa ogräs i timmar kan det ju varit något för dig, för mig är det inte aktuellt i alla fall!
Pratade med en väns vän nyligen som hade köpt ett hus på 150 kvm, 2 garage och enorm tomt med pool. De är 2 personer i nuläget och planerar 2 barn ihop framöver. I nuläget är det alltså enligt mig otroligt onödigt med huset, och framöver är det också onödigt stort för 4 personer. Priset är dyrt, hyran är dyr, elen är dyr, tomten förfaller om inget underhåll görs frekvent, i garagen samlar de prylar som de inte orkar åka iväg med och att städa hela kalaset skulle ta mig 5-6 timmar (beräknat på att jag städar min 50+ kvm lägenhet rätt noggrant på drygt 2h). Finns ju liksom ingen vits att ha så mycket om man inte kan ta hand om det. Ett kaos på 150 kvm är ju fortfarande ett kaos. Då är det bättre med 85 kvm kaos :-)
Nej, fyfan. Hoppas jag aldrig kommer bo större än runt 90-100 kvm med familj!
/Arbetsplanen
Det finns delar i ditt resonemang jag helt klart känner igen mig i. Jag med familj bor också i ett av de "finare" områdena, men då med en Svensson-livsstil. Det gör mig absolut inget då jag skiter fullständigt i tyska bilar och badar hellre i havet (gratis). Men så kommer dottern hem och frågar varför inte vi har en inomhuspool eller åker till Italien varje vinter och åker skidor. Då sticker det faktiskt till lite i hjärttrakten och jag får påminna mig själv om att min roll är inte bara att vara anden i flaskan som beviljar önskningar utan också den fostrande föräldern som skall göra henne redo för vuxenlivet.
SvaraRaderaJag tror vi delar boendesituation-ish. Radhus i fina området. I mitt område susar många Land Rovers, Audis med stora motorn och just nu framplockade bilar utan tak. Det är ok, jag vill inte ha dem. Jag kör dem gärna men jag vill inte betala med min tid. Nu gillar jag att leva lite bredvid, att göra fint och ha det fint men genom finurlighet och inte att köpa sig det.
SvaraRaderaVi kommer inte att leva som de flesta i vårt område - så skulle det vara oavsett var vi bor.
Jag tänker att du rustar dina barn för framtiden. Gnäll nu är tacksamhet sedan. De kommer kunna välja själv oavsett. Trygghet, kärlek och TID är den största gåvan du kan ge dem.
Det här med bilen med stora motorn är ju lite som att röka; förr ansågs det (i reklamen och sedemera bland "folk") att det var status att röka, men att det sedan många år tillbaka i det närmaste ses ner på rökandet och rökarna själva. Ungefär som det är med fossilbilar, de är ohälsosamma, giftiga och alternativen är så mycket bättre på de allra flesta sett, inte minst prestandamässigt (som ju många med stora fossilmotorer brukar tjata om). När elbilarna tagit över om 5-10 år kommer folk att se tillbaka och undra vad för slags status att släppa ut giftgaser bland barn?
Raderaungefär som att blåsa cigarettrök i ansiktet på folk
RaderaMen AMEN till IGMR:s sista mening. Min förstfödda fick en lekstuga av farmor som han spenderade cirka 2h i totalt ever. Vi har åkt på resor de redan glömt. Men de glömmer INTE att du var den förälder som inte var på deras uppvisning eller första dagen i skolan. Och de glömmer INTE att du under deras uppväxt satt och fipplade med mobilen hela tiden.
SvaraRaderaAtt bo i kölvattnet av ett finare område har för- och nackdelar. Och nackdelen är neighbourhood bias. Mitt tips är att se (om) filmen "Familjen Jones" som inte är Oscarmaterial, men gör sitt jobb när man har FIRE blues.
"...med påkostade villor och dyra bilar har jag konstigt nog börjat känna mig fattig".
SvaraRaderaDet är dina grannar som är fattiga, de har ju allihopa stora lån och bilen är antingen från jobbet, möjligtvis leasing eller så är det mer skuldsättning till banken. (antar dina grannar inte är miljardärer, men det är det ju extremt få av i Sverige och du skulle nog känna igen dem isåfall).
Antagligen är det så att om dina grannar blir av med jobbet så skulle det inte dröja länge innan de fick sälja och flytta, de flesta har ingen höjd i sin ekonomi utan pengar in flyter mer eller mindre direkt ut till kostnader.
Alltså: dina grannar är rika på skulder och har prylar och åtaganden som tynger hela deras vakna tid. De har ingen ledig tid att tala om.
Det är tvärtemot hur det är för dig, det är du som är rik.
Jag kan känna samma sak ibland, alla renoverar, har välansade gräsmattor och åker på semestrar utomlands flera gånger per år. Men det jag brukar tänka då är att jag har ju valt att inte göra så. Jag kan göra så om jag vill, men jag vill inte. Så det är inte för att jag är fattig eller det är synd om mig, utan jag har aktivt bestämt mig för att leva ett långsammare och mer innehållsrikt liv. Då känns det mycket bättre för det är stor skillnad på att inte kunna och att inte vilja.
SvaraRaderaDessutom vet jag att min ångest blir mycket större av att åka på charter, köpa saker jag inte behöver, ta lån jag måste betala av.
Jag känner igen mig, och tycker att det är uppfriskade att läsa att någon inte tycker att det är så himla enkelt med FIRE-relaterade beslut hela tiden. Vet i och för sig inte om jag kvalar in som en del i "rörelsen", jag är nog lite för mellanmjölkslagom i mitt sparande.
SvaraRaderaDet är svårt att prioritera när det gäller pengar och tid; jobba mer nu och sluta tidigare eller jobba mindre och hålla på längre? Leva mer sparsamt nu och sluta jobba tidigare eller unna mig fler "avsteg" på vägen som då blir lite längre?
Jag önskar verkligen att jag tillhörde dem som verkar helt nöjda med sina liv (där de lyckas spara typ >70% av en normallön) och inte skulle ändra nåt om de fick 10 milj i handen, men jag skulle verkligen uppskatta att lägga mer pengar på trädgården, fritidsintressen, utemiddagar...
//Hannata