Kan man bli fattig av att vilja bli rik?

Jag har unnat mig Netflix den här månaden. Efter att ha sett färdigt den serie som gjorde att jag betalade 99 kr från början hade jag fortfarande en sådär 28 dagar kvar på mitt abonnemang. Med anledning av detta så började jag söka runt efter privatekonomiska program och hittade serien "Så blir du RIK". Den är lite amerikanskt flummig, men ändå utan en massa religiösa inslag (hittills) och helt okej att slötitta på. Programmet möter ett antal olika individer och par som drömmer om rikedom, men gör ungefär allt fel och ofta så blir de faktiskt fattigare av sin önskan att bli rika. 

Vi får till exempel möta en före detta lyxhustru som säljer ett hus för 2,2 miljoner dollar och tycker det är en bra idé att betala en förvaltare 1% för att hon ska "tjäna pengar" på sina pengar. Hon verkar ganska korkad så även programledaren håller med om att det nog inte är så dumt för henne att få lite stöd, men att betala 1% av kapitalvärdet för det besväret är ju ren och skär kapitalförstöring. Tyvärr fattar inte den här kvinnan det hur ofta hon än får det förklarat för sig och till slut verkar tv-teamet ge upp och låta henne fortsätta vara sjukt korkad i sin jakt på personlig rikedom. 

Det är nog inte många som kan relatera till ovanstående kvinna, men sedan lär vi känna ett par som bland många tveksamma beslut har fått för sig att köpa på sig saker billigt eftersom de tror sig kunna sälja dem dyrare och tjäna pengar. Mannen i familjen är särskilt stolt över en helt ny micro som han tror sig kunna få 60 USD för men bara betalat 17 USD för. Problemet med det? Jo, de hyr ett förråd för 400 dollar i månaden för att förvara prylarna. Programledaren slår ner deras argument rätt fort när han konstaterar att den tiden som paret tror sig behöva för att sälja skiten kostar lika mycket i hyra som de hoppas få in vid försäljning. De kan alltså lika gärna donera sakerna idag och slippa några månader med hyra och därmed gå plus minus noll. Vi är inte lika hysteriska när det kommer till förrådshyrning i Sverige, men jag kunde ändå relatera till situationen. Jag har också en massa prylar som kostar mig energi och som jag varken tar tag i att sälja eller som jag accepterar att helt enkelt donera. Hur rationellt är det egentligen? 

Ett tag in i programmet förklarar programledaren att det är svårt med psykologi och visst är det så. Min man vill till exempel köpa en ny bil eller allra minst en takbox för att vi ska kunna frakta skidor till skidorten och därmed slippa hyra varje år. Problemet är bara att vi åker skidor max en gång om året, men det är lätt att intala sig att det är ekonomiskt smart att äga istället för att hyra och samtidigt glömma bort alla kringkostnader. Vi kanske sparar pengar på våra skidor efter någon säsong (räknat på inköpskostnaden/användningar jämfört med att hyra x antal gånger), men knappast om vi räknar in takboxen eller till och med en större bil. 

I serien får vi även följa ett annat par där det är mamman i familjen som tjänar (svin-)bra med pengar och pappan som är hemmaförälder. Efter ett tag slog det mig att hennes inkomst (som förvisso aldrig räckte till) kanske var tack vare hennes utgifter. Hon såg ut att lägga mycket pengar på sig själv och sitt välmående och jag uppfattade det som att bil och märkeskläder var viktigt för framgången och hennes image på jobbet. Nu avundas jag inte den familjen. De verkade ha det svårare i relationen än vi och gick back varje månad ändå så hon hade inte så mycket positivt från sin höga lön, som jag uppfattade det. Men ibland kan jag inte låta bli att fundera på om jag skulle ha högst lön av alla inom min yrkesroll (det har jag absolut inte idag) om jag inte slösade en massa energi på att baka limpor och vara runt mina barn. Yrkeskvinnan i programmet var hemma en dag med sina barn och var förfärad över hur jobbigt det är, och ibland slås jag av just hur dränerande det är att aldrig få en paus från barnen. Vem vet, mina kollegor som outsourcar städ och matlagning kanske har lyckats få upp sin lön genom god prioritering? Nu vet jag inte vad som är bäst, men klart är att den personliga önskan att bli rikare kan få en negativ effekt. För vissa för att de tror sig kunna köpa sig till besparingar. För andra (som yours truly) genom att de snålar sig till lägre inkomster. Oavsett kan ens önskan om rikedom potentiellt göra en (åtminstone lite) fattigare. 

Har du sett den här serien? Några reflektioner från den eller erfarenheter av att vilja bli rik men göra sig onödigt fattig istället?