tisdag 23 juni 2020

Hur mycket pengar får det kosta att inte flytta?

Alltså först och främst, tack för er feedback på mitt förra inlägg! Jag var lite orolig för hur det skulle tas emot, särskilt efter att ha läst ett inlägg på en annan (manlig) blogg vid samma tillfälle, men känner att ni både har kommit med mentalt stöd, tips och dessutom att det fått en del av er andra att fundera lite. Det är alltid roligt att väcka tankar till liv hos andra människor och så klart även att få stöd att orka kämpa vidare. Någon efterfrågade ett uppföljningsinlägg och det ska jag försöka komma ihåg att skriva om när jag väl utvärderat lite mer. För nu kan jag säga att det på något mystiskt sätt blivit lättare att vara snällare mot sig själv, vilket känns skönt. Vi åt till exempel på Burger King i helgen i samband med att vi skulle göra några ärenden i stadens köpcentrum och slapp därför stressa hem för mat och i samband med att vi stod i en butik och dividerade ett köpbeslut var det faktiskt jag som sa att vi bara får bestämma oss och acceptera att det kanske inte är det optimala beslutet. Min man blev helt paff, men vi bestämde oss för en dyrare vara och släppte sedan analyserandet om det var värt det eller om köpet hade kunnat optimerats bättre. Skönt!

En sak som era kommentarer på något sätt ledde mig in på var att vi måste ta tag i praktiska saker som orsakar konflikter i vårt förhållande och där är ordningen rätt central. Bostaden är större än den förra, men inte sådär otroligt stor och har riktigt få förvaringsmöjligheter i sig själv. Vi skulle därför behöva en lösning på vart alla barnkläder och leksaker ska ta vägen, samt typ julpynt och liknande. Jag gissar att det är därför folk sällan bor kvar i vår radhuslänga i mer än två år. Vi flyttade in i här för runt ett år sedan under mantrat att vi skulle bo in oss innan vi förhastade en massa köpbeslut. Det låter väldigt bra och är säkert så för det flesta, men för folk som är så snåla som jag och så analytiska som min man, skapar det en del problem. Vi har helt enkelt hamnat i en situation där vi inte tagit tag i vårt boende, vilket lett till en del onödiga konflikter om var saker ska vara, vem som gjort vad och är ansvarig för vad. Med den där starka inspirationskänslan som ni gav mig, valde jag ändå att ta tag i det och diskutera förvaring och inredning med min man. Plötsligt blev han den snåla i förhållandet som inte alls gillar tanken på att vi ska lägga pengar på olika förvaringslösningar medan jag blev den analytiska som funderade på hur vi ska få mest nytta för pengarna.

Lustigt nog fick vår diskussion mig att tänka på ett inlägg jag läst i sociala medier under den tiden jag fortfarande hade sådana konton och var aktiv. Det handlade om en kvinna (självklart amerikansk) som förklarade att hon kände sig kluven till huruvida ett större boende skulle lösa alla hennes problem och var värt det, eller om det bara sabbar hennes väg till FIRE. Det roliga (för mig som europé) var att hon kände ett behov att byta upp sig från motsvarande typ 170 kvm till åtminstone 250 för att de skulle ha plats med båda barnen och en hund. Jag minns att hon fick mycket stöd av andra amerikaner när hon beklagade sig över att det var så svårt att bjuda över folk när man bodde så litet som de gjorde, medan några européer (övervägande britter) förfärades lite över storleken på hemmet och tyckte 170 kvm (eller vad det nu var) var mer än tillräckligt för en tvåbarnsfamilj. När man vill lösa sina problem med att bostaden är för liten finns det ofta tre lösningar att ta till.


  • Den första som även den här kvinnan såg sig är nog en av de vanligare, nämligen att man flyttar till något större. Vad är det som är dåligt med det då? Jo, det kostar och dessutom riskerar man hamna i exakt samma problem igen någon månad eller något år senare. Huset blir trångt eller fullt igen. Inte kanske optimalt? 

  • Det leder in oss på det andra alternativet som varmt förespråkas av många FIRE-personligheter, nämligen att man prylbantar lite och blir minimalist. Det här är ett spännande alternativ tycker jag, men har för oss nackdelen att mycket är kopplat till barnen och vi vill kunna återanvända Minis grejer även till nästa unge och även ha en del saker bara för att. Jag själv har tack vare FIRE inte köpt på mig så mycket på många år och känner inte att jag har sådär jättemycket som tar plats för egen del, men Mini har en hel del grejer alltså. 

  • Då kommer vi in på det tredje alternativet som någon i inläggets kommentarsfält föreslog, nämligen att hon skulle ta dit en heminredare. Andemeningen i kommentaren var typ att man får mycket lådor och smarta tips som gör hemmet mer beboeligt för den summan hon hade tänkt sig att det nya huset skulle kosta utöver nuvarande boendes värde (det var någon miljon åtminstone). 

För att övertyga min man valde jag därför att kopiera den där kloka personens perspektiv i alternativ tre och förklara att det sannolikt är väldigt mycket billigare för oss att lägga pengarna på snickare, vettiga förvaringsalternativ och dylikt istället för att fördubbla våra boendekostnader genom en flytt. Det funkade på analytikern och vi spenderade därför söndagen på Ikea för att få viss inspiration. Vi köpte ingenting utöver korv med bröd så vi har inte faktiskt kommit till tillfället då alla pengar ska pungas ut, men det märktes en stor förbättring i våra samtal. Nu tror jag knappast att vi kommer släpa hem en faktisk heminredare, så extrema har vi inte blivit, men vi kommer nog faktiskt skaffa de där förvaringslösningarna som är så dyra eller kosta på oss ett helt nytt möblemang om det är det som krävs. Jag tog även lite hjälp av en vän som är intresserad av inredning på riktigt och fick några förslag på möbler som skulle kunna underlätta, till exempel att använda dagbäddar som barnsängar så att vi även får lite förvaring i sängen och möjlighet till extrasängar ifall vi får besök. Om det är någon som har några grymma tips på specifika möbler eller förvaringslösningar mottages de tacksamt, även fast ni så klart inte har varit hemma hos oss och kan ge skräddarsydda råd. Det är också helt okej att säga åt mig att sälja alla mina böcker eller barnkläder, men mera oklart om jag kommer lyssna. 

Vad var då poängen med det här något spretiga inlägget? Jo, att precis som att det kan vara värt att inte vara dumsnål i sin relation så kan det även vara klokt i det egna hemmet. För innan man springer på visningar för två extra rum, kanske det kan finnas en annan, billigare lösning. Jag är inte säker på att den amerikanska kvinnan som ville flytta till större, valde att följa rådet om heminredaren. Men sannolikt är det ofta det smartaste tipset. Om man inte blir inspirerad av Kondo på Netflix det vill säga. 


Vilken lösning tycker du är den bästa på upplevd platsbrist? 


16 kommentarer:

  1. Hej frihetsmamman!
    Är en kvinna som fyller 60 år och ditt inlägg väckte minnen... När jag befann mig i din ålder bodde jag och min man samt våra två små barn i en etagelägenhet på 78 kvm. Detta var som sagt långt innan FIRE och Kondo, men jag antar att vi måste ha varit ganska minimalistiska redan då. Eller så var det så att vi helt inte hade råd att konsumera saker.. Jag minns att barnens "prylar/leksaker/kläder" var ytterst få. Så mitt råd till dig är att du bantar ner barnets "prylar". Punkt slut. Det jag vill säga är att det GÅR att leva tillsammans med barn på en liten yta, men att ha få saker är nästan en förutsättning för att kunna lyckas med detta. Sedan flyttade vi till hus och numera har vi faktiskt köpt ett radhus för vårt framtida boende. Brf tillåter delad ägande, och medan vi rensar vårt hus innan den kommande försäljningen, bor den ena sonen i radhuset. MEN!!! Vad får jag för känsla? Jag upplever att det passar honom, 25 år gammal och utan många prylar/möbler. Det är små rum, nästan inga förvaringsmögligheter osv. Det sägs att dessa radhus är yteffektiva, men jag upplever inte det. Känns paradoxalt, har ju bott i en etagelägenhet på 78 kvm med två barn och tycker numera att ett radhus (på 113 kvm) knappt passar ett par i 60-års åldern... Jag tror att det är radhus-konceptet (många små rum) som framkallar denna känsla. Jag ska gå på lägenhetsvisningar och undersöka om det finns lägenheter med bättre flow och förvaringsmögligheter... Hur som helst, jag har också varit lite "spretigt" i mitt sätt att svara, men att prylbanta ännu mera (då inkluderar vi barnens saker) skulle kunna motverka känslan av upplevd platsbrist. Eller så försöker du hittar en lgh som erbjuder bättre förvaringsmöjligheter... Men min personliga åsikt är (efter att ha upplevd radhuskänslan) att radhus-boendet kräver minimalism. Annars blir det ett litet dockhus fyllt med prylar som kväver dig.... Lycka till!/Andrea

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Andrea!

      Låter som att ditt radhus är lite som vårt radhus. Ungefär samma storlek och många små rum samtidigt som vi inte vet var vi ska förvara våra grejer.

      Ska ta dina tips i åtanke. Ibland önskar jag nästan att någon av er som läser skulle komma hem till mig och ge mig ett oberoende omdöme. Vi kanske visst har otroligt mycket leksaker? Det är bara att jag jämför med person X och Y som har ännu mer. Eller så kanske vi har jättemycket prylar, även fast jag inte tänker att så är fallet. Vore lite kul att få ett uppriktigt omdöme som satte mig lite på plats på samma sätt som ni läsare ibland kan få mig att inse att jag är orimligt sparsam eller liknande. Jag tycker personer som alltid ser möjligheter är lite jobbiga generellt sett (även fast jag kanske är en sådan själv när det kommer till ekonomi), men just när det kommer till mitt hem vore det riktigt skönt om jag fick lite kritik och tips på lösningar.

      Tack för att du delade med dig iaf!

      /Frihetsmamman

      Radera
  2. Jag har faktiskt använt inredare i mina två senaste lägenheter. Det är inte så dyrt som man tror och för mig som verkligen inte kan se framför mig hur en bra lösning ska se ut sparade det framförallt tid. Den första hjälpte mig att välja färger och föreslå hur jag skulle måla. Sparade mig många timmars funderande och en hel del pengar genom att underlätta valen och hade aldrig blivit lika bra. Sen struntade hon i att fakturera mig, så det blev gratis.

    Den andra inredaren som man kunde få en gratis konsultation hos Colorama hjälpte mig också med tips. Jag tog inte hennes förslag på färger men en hel del annat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant! Det kanske vore något även för oss. Har för mig Ikea har något sånt, kanske vore värt att kolla upp.

      Radera
  3. Förra året gjorde vi en enorm rensning på prylar. Vi bodde fem år i en tvåa som var proppfylld och när vi flyttade till en trea på 85 kvm så kändes det inte så luftigt som jag hoppades på (bebisprylar var väl en orsak...) så jag gick loss i en månad. För första gången i mitt liv kunde jag andas! Sen när vi stylade lägenheten inför försäljning så fick vi äntligen ordning på det estetiska (själva placeringen av möbler var så klart värdelös så vi återgick till det som funkat). Vi har inte ens försökt sälja än för vi började trivas så bra.

    Sen är det väl så att jobba med minimalism, FIRE och minska inköp när familjen växer alltid kommer bli svårare än för dem som är 40+ och redan har allt. Det är lätt att avsäga sig saker man redan har gjort. När jag var 20 år var det enda jag ville att se så mycket möjligt av världen. Om jag låtit bli, sparat alla pengar och nu vid 32 skulle ta tag i det så hade jag blivit mycket besviken eftersom vårt familjeliv omöjliggör det. Nu känns slopat resande inte ens som ett problem, skönt att slippa! haha.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad härligt att ni valde att bo kvar ändå, jag kan ju inte låta bli att knarka hemnet även fast jag vet att en flytt inte är ett realistiskt alternativ för oss eller löser alla problem.

      Ja, alltså än har minimalism i ärlighetens namn inte varit prioriterat i Minis uppfostran. Jag har känt att det varit viktigare att prata om pengar, typ att man inte kan köpa allt, kan spara genom att göra saker själv osv, prata om miljön där vi bland annat försöker undvika att köpa nytt och fråga folk i vår omedelbara familj om de inte ändå har onödigt mycket sängkläder, blomkrukor, galonbyxor eller liknande så att vi slipper köpa eller köpa begagnat när det är möjligt. Men kanske allt eftersom vi blir säkrare på de sakerna i vårt föräldraskap så är det dags att prioritera att göra sig av med saker. Spännande blir att se hur hen hanterar att lämna ifrån sig saker till sitt syskon. Vi har rensat en del pussel som är alldeles för enkla tex, ska bli kul att se om det känns helt ok att småsyskonet får dem eller om det kommer tjatas om att allt är Minis. Isf får vi kanske satsa lite hårdare på att rensa, tänker jag.

      Radera
  4. Vi har också använt inredare, en bekannt. Ingen av oss i familjen är nämligen särskilt begåvade inom heminredning.

    Annars kanske självklara tips, rensa bland barnkläderna och leksakerna. Bort med allt med sånt ni inte gillar (även om ni har fått sakerna i present), som är trasigt eller fläckigt. Vissa kläder som man inte gillar behåller man o sätter på barnen endast när man träffar givaren, eller för att man "borde". Bort med allt sånt! Vi förvarade allt i enfärgade, ganska små kartonger uppdelade i storlek / kategori. Kartongerna kan staplas i källare /vind / föråd.
    Även barn är lite av minimalister, de har favoritkläder och leker mkt med vissa få leksaker. Jag har även märkt att om det finns för mkt leksaker och de är för otillgängliga så leks det inget med dem. Altså satsa på favoriterna och håll dem lätt tillgängliga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi gör nog inte så mycket så (visar upp plagg för givare alltså), däremot har det känts onödigt att göra sig av med kläder som Mini eller syskonet kan använda. När Mini var bebis fanns det däremot en del plagg som vi aldrig använde av praktiska skäl (typ trånga över huvudet, ej omlott osv) men nu har Mini en egen stark vilja och det känns mest skönt att ha mycket tillgängligt för hens val. Ibland blir det plagg med fläckar på eller ett litet hål, men det bryr inte jag mig om. Huvudsaken att hen är nöjd!

      Kanske är det orimligt dock, det finns ju mer än vad som behövs och varje plagg används inte så ofta. Samtidigt har vi uppskattat det när Minis preferenser ändras från en dag till en annan och det ska vara keps istället för solhatten som för älskades, eller röda shorts istället för blåa. Leksaker tycker jag inte vi har alldeles för mycket av, vilket nog beror på att vi bott så pass litet förut och vi inte ännu fallit in i "köpa lika mycket skit till vårt barn som alla andra gör"-fällan. Men uppskattar det till att vi trillar dit lagom till skolstarten vi med. :)

      Radera
  5. Vi är en familj som varannan vecka består av 6 personer, det som har räddat oss är Hyllor (observera det stora H:et)! Det funkar inte i alla rum såklart, men där vi kommer undan med det sitter det Hyllor. Barnen får stå ut med att ha sina skridskor, cykelhjälmar och resväskor på sina rum i smart förvaring. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var faktiskt ett jättebra tips. Om vi inte förvarar minis skridskor, resväska och liknande i de gemensamma utrymmena så frigörs mer utrymme för oss. Det vore faktiskt skönt. Du råkar inte ha några tips på grymma hyllor/förvaringsmöbler? Känns som att en kallax inte riktigt räcker för alla pinaler.

      Radera
    2. Min man är glad i sina verktyg, så han har snickrat lite på egen hand. Roligt när man kan piffa till det med snygga konsoler, så tyvärr lite dåligt med IKEA-tips. Fast i förrådet har vi nog en vitmålad Ivar. ;-)

      Radera
    3. Vad avis jag blir! Låter skönt med sådana intressen. Mer belönande (för dig) än den ständiga träningen som min håller på med :P

      Radera
  6. Prylbanta är alltid rätt svar...
    Det är så befriande för själen.
    I helgen gick jag och sonen (tonåring) loss i hans rum och det blev en halv sopsäck av bös. Inget som gick att sälja ens.
    Kan bara säga att ju äldre de blir, desto färre saker, men dyrare.
    Så håll ut, barnens grejer löser sig med åren genom att bli färre.
    /C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, roligt att det är det främsta rådet alla ger. Kanske borde jag det, men upplever i så fall att kläder är ett betydligt större problem. Jag sa till min man en gång att jag trodde vi hade 10 000 plagg, varpå han skrattade och sa att jag var galen. Därefter gjorde vi en snabb överslagsräkning utifrån mängden plagg som vi får månadsvis av hans mamma och insåg att jag kanske inte var riktigt så galen som han trodde...

      Leksaker handlar nog mest om att vi inte vill slänga sånt som Mini är för stor för eftersom den lilla ska få ärva framöver. Ser fram emot att städa ut allt eftersom när bebisen lekt färdigt med sakerna och haft kläderna färdigt. Dock är min man övertygad om att vi ska skaffa fler barn, och om han får som han vill borde väl allt övervintra i ytterligare något år. Usch, vilken jobbig tanke.

      Vet inte om jag ser fram emot de dyrare åren, men det är ju så klart najs med mindre mängd saker.

      Radera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  8. https://www.ikea.com/se/sv/p/trones-skoskap-foervaring-vit-00397307/

    De här har skapat bra extraförvaring i tvättstuga och liten hall.

    Annars gillar jag att kombinera en möbels anvädningsområde. T ex låg byrå som sittmöbel. Precis som ditt exempel med dagbäddarna.

    SvaraRadera