Hur mycket pengar får det kosta att inte flytta?

Alltså först och främst, tack för er feedback på mitt förra inlägg! Jag var lite orolig för hur det skulle tas emot, särskilt efter att ha läst ett inlägg på en annan (manlig) blogg vid samma tillfälle, men känner att ni både har kommit med mentalt stöd, tips och dessutom att det fått en del av er andra att fundera lite. Det är alltid roligt att väcka tankar till liv hos andra människor och så klart även att få stöd att orka kämpa vidare. Någon efterfrågade ett uppföljningsinlägg och det ska jag försöka komma ihåg att skriva om när jag väl utvärderat lite mer. För nu kan jag säga att det på något mystiskt sätt blivit lättare att vara snällare mot sig själv, vilket känns skönt. Vi åt till exempel på Burger King i helgen i samband med att vi skulle göra några ärenden i stadens köpcentrum och slapp därför stressa hem för mat och i samband med att vi stod i en butik och dividerade ett köpbeslut var det faktiskt jag som sa att vi bara får bestämma oss och acceptera att det kanske inte är det optimala beslutet. Min man blev helt paff, men vi bestämde oss för en dyrare vara och släppte sedan analyserandet om det var värt det eller om köpet hade kunnat optimerats bättre. Skönt!

En sak som era kommentarer på något sätt ledde mig in på var att vi måste ta tag i praktiska saker som orsakar konflikter i vårt förhållande och där är ordningen rätt central. Bostaden är större än den förra, men inte sådär otroligt stor och har riktigt få förvaringsmöjligheter i sig själv. Vi skulle därför behöva en lösning på vart alla barnkläder och leksaker ska ta vägen, samt typ julpynt och liknande. Jag gissar att det är därför folk sällan bor kvar i vår radhuslänga i mer än två år. Vi flyttade in i här för runt ett år sedan under mantrat att vi skulle bo in oss innan vi förhastade en massa köpbeslut. Det låter väldigt bra och är säkert så för det flesta, men för folk som är så snåla som jag och så analytiska som min man, skapar det en del problem. Vi har helt enkelt hamnat i en situation där vi inte tagit tag i vårt boende, vilket lett till en del onödiga konflikter om var saker ska vara, vem som gjort vad och är ansvarig för vad. Med den där starka inspirationskänslan som ni gav mig, valde jag ändå att ta tag i det och diskutera förvaring och inredning med min man. Plötsligt blev han den snåla i förhållandet som inte alls gillar tanken på att vi ska lägga pengar på olika förvaringslösningar medan jag blev den analytiska som funderade på hur vi ska få mest nytta för pengarna.

Lustigt nog fick vår diskussion mig att tänka på ett inlägg jag läst i sociala medier under den tiden jag fortfarande hade sådana konton och var aktiv. Det handlade om en kvinna (självklart amerikansk) som förklarade att hon kände sig kluven till huruvida ett större boende skulle lösa alla hennes problem och var värt det, eller om det bara sabbar hennes väg till FIRE. Det roliga (för mig som europé) var att hon kände ett behov att byta upp sig från motsvarande typ 170 kvm till åtminstone 250 för att de skulle ha plats med båda barnen och en hund. Jag minns att hon fick mycket stöd av andra amerikaner när hon beklagade sig över att det var så svårt att bjuda över folk när man bodde så litet som de gjorde, medan några européer (övervägande britter) förfärades lite över storleken på hemmet och tyckte 170 kvm (eller vad det nu var) var mer än tillräckligt för en tvåbarnsfamilj. När man vill lösa sina problem med att bostaden är för liten finns det ofta tre lösningar att ta till.

• Den första som även den här kvinnan såg sig är nog en av de vanligare, nämligen att man flyttar till något större. Vad är det som är dåligt med det då? Jo, det kostar och dessutom riskerar man hamna i exakt samma problem igen någon månad eller något år senare. Huset blir trångt eller fullt igen. Inte kanske optimalt? 

• Det leder in oss på det andra alternativet som varmt förespråkas av många FIRE-personligheter, nämligen att man prylbantar lite och blir minimalist. Det här är ett spännande alternativ tycker jag, men har för oss nackdelen att mycket är kopplat till barnen och vi vill kunna återanvända Minis grejer även till nästa unge och även ha en del saker bara för att. Jag själv har tack vare FIRE inte köpt på mig så mycket på många år och känner inte att jag har sådär jättemycket som tar plats för egen del, men Mini har en hel del grejer alltså. 

• Då kommer vi in på det tredje alternativet som någon i inläggets kommentarsfält föreslog, nämligen att hon skulle ta dit en heminredare. Andemeningen i kommentaren var typ att man får mycket lådor och smarta tips som gör hemmet mer beboeligt för den summan hon hade tänkt sig att det nya huset skulle kosta utöver nuvarande boendes värde (det var någon miljon åtminstone). 

För att övertyga min man valde jag därför att kopiera den där kloka personens perspektiv i alternativ tre och förklara att det sannolikt är väldigt mycket billigare för oss att lägga pengarna på snickare, vettiga förvaringsalternativ och dylikt istället för att fördubbla våra boendekostnader genom en flytt. Det funkade på analytikern och vi spenderade därför söndagen på Ikea för att få viss inspiration. Vi köpte ingenting utöver korv med bröd så vi har inte faktiskt kommit till tillfället då alla pengar ska pungas ut, men det märktes en stor förbättring i våra samtal. Nu tror jag knappast att vi kommer släpa hem en faktisk heminredare, så extrema har vi inte blivit, men vi kommer nog faktiskt skaffa de där förvaringslösningarna som är så dyra eller kosta på oss ett helt nytt möblemang om det är det som krävs. Jag tog även lite hjälp av en vän som är intresserad av inredning på riktigt och fick några förslag på möbler som skulle kunna underlätta, till exempel att använda dagbäddar som barnsängar så att vi även får lite förvaring i sängen och möjlighet till extrasängar ifall vi får besök. Om det är någon som har några grymma tips på specifika möbler eller förvaringslösningar mottages de tacksamt, även fast ni så klart inte har varit hemma hos oss och kan ge skräddarsydda råd. Det är också helt okej att säga åt mig att sälja alla mina böcker eller barnkläder, men mera oklart om jag kommer lyssna. 

Vad var då poängen med det här något spretiga inlägget? Jo, att precis som att det kan vara värt att inte vara dumsnål i sin relation så kan det även vara klokt i det egna hemmet. För innan man springer på visningar för två extra rum, kanske det kan finnas en annan, billigare lösning. Jag är inte säker på att den amerikanska kvinnan som ville flytta till större, valde att följa rådet om heminredaren. Men sannolikt är det ofta det smartaste tipset. Om man inte blir inspirerad av Kondo på Netflix det vill säga. 

Vilken lösning tycker du är den bästa på upplevd platsbrist?