söndag 14 juni 2020

Hur mycket pengar får ett förhållande kosta?

Det här är inte ett inlägg som ska handla om dejtingkostnader eller att prata om ekonomi i ett nytt förhållande och det är nog tur eftersom jag inte har någon erfarenhet från de senaste typ 10 åren vad gäller just det. Istället tänkte jag skriva lite om den kostnad som uppstår för att vårda ett förhållande. Jag förstår att två extremt likasinnade personer som båda är med på FIRE nog egentligen inte behöver reflektera över sådana kostnader, men för många av oss tror jag att vi ibland hamnar i situationer där vi får låta förhållandet eller husfriden kosta en del pengar. 

Det här kan ju handla om hur många olika situationer som helst. Personligen bär jag alltid med mig att det är billigare att hålla ihop än att ta smällen av att bli ensamstående, både på grund av höga engångskostnader för flytt och nytt bohag och för höga löpande kostnader i form av dubbla boenden och kanske bilar. Just den här gången slogs jag på lördageftermiddagen av att jag inte orkade bli sur på min man ännu en gång för att han aldrig planerar mat och föreslog därför att vi skulle äta ute. Det var alltså inte för att det kändes så trevlig eller gott att äta ute, utan jag orkade inte ha en diskussion med honom och Mini om vad vi skulle äta till kvällen. Vi har hamnat i en situation där ingen av oss någonsin har några idéer, vilket leder till att han alltid föreslår makaroner och köttbullar/korv, medan jag kör på med mer ambitiösa maträtter samtidigt som jag är irriterad på att han aldrig lagar något som kräver matlagning (och ingredienser). Det hade också fördelen att diskberget minskade och vi slapp ägna halva kvällen åt att diska undan efter matlagningen. 

En kollega till mig berättade att de har hemstädet som en sån här kostnad de tar för att slippa slå ihjäl varandra. Han sa att de nog inte skulle orka bo ihop utan städet och att det därför är det sista han skulle dra in på. Egentligen är jag instinktivt emot att både outsourca matlagning och städning, men utifrån perspektivet att rädda ett slitet förhållande under småbarnsåren kanske det ändå är värt det? En annan diskussion min man och jag haft på sistone är att han känner att min sparsamhet gör vårt gemensamma liv tråkigt. Han upplever att vi behöver mer spontanitet i vår konsumtion och mindre uppstyrning. För att tillfredsställa honom gick jag för husfridens skull med på att gå på ett lokalt kafé och slösa hutlösa pengar på fika som varken han eller jag uppskattade i slutändan. Det hade väl en halvtaskig effekt på vårt förhållande på det stora hela eftersom han visste att det var något som jag helst hade sluppit och som i slutändan inte ens var givande. Samtidigt hade det kunnat göra oss lite gladare om stället hade visat sig vara bra, och då hade vi kanske hittat ett nytt favoritfik att fly till när vi vill unna oss. 

Jag har även funderat en del på kostnaden för att hålla romantiken vid liv i ett långt förhållande och då särskilt under småbarnsåren eftersom det är där vi befinner oss. Jag kan vara hur dygdig som helst i den här bloggen och låta som att jag är säker på min sak, men verkligheten ser ut som sådan att jag ofta är ganska dumsnål. Kanske gäller det särskilt när det kommer till min relation. Vi går absolut aldrig ut på någon dejt på tu man hand, vilket till stora delar beror på att jag inte velat eller orkat ta smällen av att skaffa en barnvakt som träffar Mini ofta nog för att det inte ska kännas hemskt för Mini att vi försvinner iväg ibland. Det skulle alltså vara en via typ förmedling och inte farmor/mormor. Blotta tanken på att betala för tiden vi är iväg stressar mig något enormt, eftersom då måste inte bara maten/filmen/bakverken vara värda pengarna de kostar utan även barnvaktskostnaden. Okej, att umgås med min man borde i sig kunna betala för barnvakten, men jag vet själv att det inte alltid blir så beroende på humör och energinivå hos oss. Jag minns till exempel en födelsedagsmiddag vi var på för typ två år sedan när vi för en gångs skull hade barnvakt. Det var dock typ en torsdag eller fredag och vi båda var helt mosiga i huvudet och jag minns att det enda vi orkade prata om var maten. Kvällen avslutades med att jag föreslog att vi gick hem tidigt och lade oss samtidigt som Mini istället för att gå vidare på stan. 

Det leder in mig på nästa aspekt av det hela, nämligen att jag är så vansinnigt sliten. Min man säger att han är det med, men jag somnar bokstavligen talat efter maten varje dag och vaknar sen till när Mini kommer och vill bli nattad av mig eller min man går och lägger sig. Det är vid ett sådant tillfälle jag skriver det här inlägget. Det sista han sa till mig innan han somnade var att han imorgon kommer behöva lägga mycket tid (och energi) på att städa, varpå jag kontrade med att jag måste baka veckans bröd och knäckebröd, lägga en hel del tid i trädgården, samt storhandla inför veckan. Han suckade lite och sa typ: "Men måste du verkligen det?". För mig är det inte världens uppoffring att baka lite grann, men fler än han har lyft om det är vettigt att vi (jag) lägger så mycket manuellt arbete på allt i hushållet. Min bästa kompis föreslog till exempel att vi beställer mat och får den levererad av typ Willys. Jag kände mig inombords halvt förfärad när det kom upp, men lovade att tänka på saken. Men ikväll undrar jag för första gången på riktigt om inte vårt förhållande tar skada av att vi ska fixa allting själva så kostnadseffektivt som möjligt hela tiden. Det kanske inte är brödbakets fel eller handlingen (som dessutom sker via cykel av miljö- och ekonomiskäl) och därför blir rätt fysiskt påfrestande dessutom, utan alla delarna tillsammans. Kanske borde jag bli bättre på att låta min egen och min mans låga energinivå få styra när så är fallet för att skapa lite mindre konflikter i vardagen och för att frigöra tid för återhämtning såväl enskilt som tillsammans? 

Jag skriver det här helt utan facit. Faktum är att jag inte ens själv vet hur jag ska göra imorgon eller om jag tittar på det här ur ett för enkelt perspektiv. Kanske handlar alla problem egentligen om att vi har en kass relation och är för olika vad gäller det som är viktigt? Någonstans tror jag ändå inte det. Vi har känts rätt lika på de mest väsentliga planen tidigare. Jag gissar att jag i min ständiga strävan efter ekonomisk perfektion eller kanske snarare effektivisering har glömt att värdesätta min egen tid och har gått lite för långt utan att han har följt med. Det är egentligen ganska lustigt om man har i åtanke att frihetslängtan handlar om just att styra över sin tid för de allra flesta av oss. Men för att göra det kanske man måste kompromissa med hämtpizza de där dagarna man är helt slut? Man kanske borde acceptera att köpa en Pågen-limpa istället för att baka eget rågbröd? Man kanske till och med rent utav skulle skaffa sig hemstäd varannan vecka för att inte behöva bråka om vem som gjorde rent tvättstället sist? 



Lägger du några extra pengar på att få förhållandet (och familjelivet) att fungera smidigare? 




PS. Var snälla mot mig nu. Det tog faktiskt för en gångs skull lite mod att dela med sig av mina problem och funderingar. Det är mycket lättare att vara det dygdiga aset som påpekar hur enkelt det är att klippa sig själv och baka limpor. 

53 kommentarer:

  1. Jag är skild sedan ett par år tillbaka, men min exman och jag är noga med att vara schyssta och generösa mot varandra. Vi har dels gemensamma barn och jag hade barn sedan innan som är vuxna nu, och vi är båda två angelägna om att inte ha missämja som påverkar relationerna mellan oss alla. Ibland tänker jag dock på hur skönt det är att inte längre ha ett gemensamt liv med honom, och inte behöva ha alla dessa diskussioner om vem som ska göra vad och vad "lägsta-nivån" i engagemang egentligen är. Jag minns hans ibland ganska hånfulla kommentarer om hur lång tid det kan ta att städa egentligen (tja, hade han provat själv hade han vetat) och hur han fullständigt kunde strunta i att vara med och planera för högtider osv - han visste ju att jag skulle ordna det mysigt, bra och roligt för barnen iaf. Och jag tänker att inga pengar i världen hade kunnat hjälpa upp det där synsättet som jag ju visste att han hade, så även när vi fick ekonomi nog att köpa tjänster var det för sent. Men, med ett annat utgångsläge ("vi försöker båda två men känner att vi inte orkar och hinner") hade jag nog gärna köpt t ex städtjänst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just det där med lägsta-nivån tror jag är ganska centralt i hushållsrelaterade konflikter. Jag tycker det är viktigt att upprätthålla viss standard vad gäller framför allt mat och ekonomi och min man tycker andra delar är viktigare. Men jag vet många väninnor som har problemet att det är de som tycker allt är viktigt och så fort diskussionen dyker upp så är det alltid så att mannen känner att saker och ting har funkat så bra för honom innan relationen och att han inte vill att hans sambo eller fru ska ÄNDRA på honom. Det kanske funkar okej tills man har barn ihop, men ofta blir det nog rätt jobbigt då om inte tidigare.

      Radera
  2. Interessant inlägg! Vi har alltid haft städhjälp, jag gillar inte att städa och det är ännu mindre troligt att han kommer städa än jag så det är givet. Vi har betalat för barnvakt till vår 4,5åring regelbundet och det är klart att det svider men det känns som vi "borde" ibland. T.ex. vid bröllop har summan då blivit en bra bit över 1000kr. Jag har även två kompisar där vi barnvaktar varandras barn regelbundet så betydligt oftare är det "gratis". Min man vill ibland lägga en del pengar på sånt jag tycker är strunt. T.ex. en spontan fika eller dyr mat ute bara för att man befinner sig ute och är hungrig fastän maten egentligen inte intresserar. Jag kan helt enkelt inte alltid påverka eller kräva att matsäcken är med. Jag ignorerar altså. För mig är att cykla till lidl inte en uppoffring, det är typ motion och egentid för mig. Vi bakar ej bröd, jag är helt ointressant av bröd så vi köper säkert det dyraste brödet som finns. Slutsatsen altså, vi lägger en del pengar på förhållande-tjänster som barnvakt och städning för att man borde eller vill och jag tittar åt andra hållet när han spontant vill slösa. Sen tror jag också att just för att vi ofta är billiga i drift känns det bra att utan problem kunna betala för spontan fika/mat för att ekonomin är så stark i övrigt. Jag hoppas du inte upplever brödbakningen generellt som negativt, en spar-vana som är jobbig hade jag aldrig fortsatt med. För mig ska livet kännas enkelt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar generellt att baka bröd och egentligen även att handla (ensam) med cykel. Det är bara det att det ofta blir lite mycket. Idag tog jag med mig Mini till Coop och handlade till exempel för att min man skulle få städa i ro och det tog typ 1,5 h att handla för 200 kr. Allting med barn blir så mycket mer krävande och ibland kan jag känna mig lite less på att det allt som oftast är just jag som ägnar min egentid när Mini sover åt att promenera till återvinningen, handla mat eller baka bröd. Min man brukar de dagar han har den friheten (alltså när han inte nattar) oftast träna, lyssna på poddar, kolla på tv-serier eller slösurfa. Så har det dock alltid varit, det är bara det att det blir mer konfliktfyllt nu när vi har så extremt lite fritid och det är därför jag funderar på att vara mindre "duktig" och ordna allt sånt där.

      Jag tror jag ska försöka tänka lite mer som du och gilla läget. Den här helgen har jag nervöst loggat in på kreditkortet nu och då för att se allt vi (han) köpt och det är nog inte så bra att känna att det blir en sån jobbig grej. Har du några trix för hur man mentalt intalar sig själv och tror på att det är lugnt?

      Vi har ju också egentligen en god ekonomi, särskilt när vi båda arbetar, vilket vi iofs inte gör snart, och då kanske det hör till att slösa pengar på både det ena och det andra. Det är bara det att jag har svårt att släppa det som är onödigt, eftersom jag har en bra uppfattning om vad jag värdesätter och inte rent konsumtionsmässigt. Svårt är det.

      Radera
    2. Oj va svårt. Nej har inget bra trix, tror att jag nog generellt är hårdare mot mig själv än han/andra.

      Radera
  3. Liten lägenhet på 56 kvm: lätt att städa. Båda överens om att promenera/cykla för att storhandla varannan vecka. Gemensamma fasta räkningar som understiger 10K kr/månaden, vi delar på allt. Inga barn, än. Inget hus/bostadsrätt, än. Lagar all mat hemma. Prioriterar utemat i vår budget för konsumtion. Båda sparar minst 50% av lönen. Sparar även till minst en resa om året. På det sättet är vi ganska lika, vilket är skönt. Hur det blir när barn och hus kommer får framtiden utvisa. Just nu planerar vi iallafall att fokusera allt sparande till en kontantinsats, med början i september.

    Hälsningar Frilans

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter som vårt liv innan vi fick barn. Har nog inte så mycket mer att säga än att små boenden har fördelen att det är mindre att städa, mindre att köpa till och sannolikt mer centralt vilket underlättar även det. Hoppas det går bra för er även vid eventuell tillökning i framtiden. :)

      Radera
  4. Vi har aldrig haft hjälp av far/morföräldrar och lägg därtill tuffa småbarnsår (kombinerat med karriärande). Man måste ha respekt för dessa tuffa år vilket inte jag hade. Utmattning och väggen hej!

    Nu när sonen blir äldre (fyller sju) har vi fått mer tid att göra saker själv. Dessutom kan han vara med, och vill vara med. Det är just det. Familjen är viktig och i min mening behöver man inte åka på en massa ensamdejter och sådant. Man skall dock skapa tid för varandra då och då.

    Vi brukar ta ett glas vin om sonen somnar tidigt, lyssna poddar tillsammans i sängen, sitta och ta en kaffe på altanen när sonen kollar TV. Små glimrande stunder och jag behöver inte så mycket mer.

    Vi bakar inte bröd men handlar via Willys plocktjänst + kompletterar på Lidl. Just nu ligger dammråttorna på golvet och vi får rota i den stora tvätthögen efter kläder. Men - det är fint väder ute och vi är lite innansemesternslitna. Det får vara så här. Vi har tom handlat Burger King två kvällar denna månaden, bara för att. Det har vi inte gjort på ett par år.

    Jag tycker ni ska tagga ner på insourcandet om det är på bekostnad av energi och tillsammanstid. Var sak har sin tid och småbarnsåren är som sagt tuffa. Överlev dem minska sparkvoten något är mitt enkla råd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller helt med din slutsats: var sak har sin tid. När våra barn var små hade vi både matkasse och städhjälp och en barnvakt ibland. Väggen hade kommit ännu tidigare annars.
      Sedan tror jag på att dela upp sysslorna tydligt. Inte att dela på samma syssla.
      Fundera på var din lägsta nivå är i paritet som hans och ge de uppgiften till honom.
      Här är det jag som handlar och planerar all mat och han får ta all tvätt. Jag har mycket underkläder...
      Städhjälp har vi fortfarande.

      Det är fyra saker par oftast bråkar om
      Ekonomi
      Barnuppfostran
      Sex
      Hushållsarbete

      Så, det är inte konstigt att du/ni har det såhär just nu.
      /C

      Radera
    2. IGMR: jag tror ändå att jag haft viss respekt för det (åtminstone en förväntan på att det skulle vara jobbigt), men det går nog aldrig riktigt att föreställa sig just hur kämpigt det är, särskilt med riktigt små barn som inte sover på nätterna och ofta är sjuka. Däremot har vi nog inte så där jättemånga gemensamma intressen som vi håller på med tillsammans när väl Mini sover numera, så som du beskriver att ni gör alltså. Tidigare har vi rest (men det har vi slutat med) och haft en del gemensam tv-tid. Men nu när den lediga tiden typ uppgår till hela en timme om dagen är det oftast så att vi prioriterar de egna intressena. Jag kanske läser en bok och han tränar. Och det är tur att vi inte båda vill träna tillsammans för det hade inte gått utifrån att någon måste vara hemma med det sovande barnet. Utan att ägna allt för mycket tid åt att gnälla så känns det lite som att det med små barn blir mycket som sliter på olika håll och det gör allting liiiite jobbigare. Det spelar ingen roll om det är att hantera sura kollegor, gnälliga barn, eller en snarkande partner - allt bara blir något lite jobbigare när man är trött och sliten.Det är lite därför jag tänker att det kanske är värt att låta pengar underlätta och ha robotdammsugare eller hemstäd, eller kanske matkassar. Jag vet inte. Vi har åtminstone börjat prata om det mer än tidigare, vilket känns skönt.

      Radera
    3. C: skönt att höra att ni skaffat er den hjälp som behövdes och att ni upplevt den som hjälpsam. Kanske är allt som krävs att bara prova lite?

      Som jag skrev lite om längre ner så tror jag egentligen också på uppdelning av uppgifter, men att det har nackdelen att det lättare blir lite ojämlikt. För matlagning är för de allra flesta typ det som tar mest tid i vardagen och att vikta det mot att byta däck två gånger per år eller tvätta två gånger i veckan känns kanske inte helt rättvist. Samtidigt får man ju acceptera att den andre kanske inte har samma uppfattning om hur avancerad maten ska vara eller (som i vårt fall) huruvida man behöver fläckbehandla kläder med fläckar. Halva Minis garderob är fylld av hål och fläckar eftersom min käre man vägrar kolla att blixtlås är stängda, använda tvättpåsar vid behov och fläckbehandla. Så där blev han helt plötsligt av med tvättansvaret och tvättar numera bara åt sig själv... smidigt och bra va?

      Radera
  5. Inlägget berör. Hoppas ni hittar en bra mix i livet. Jag och min fru har levt ihop himla länge nu och är rätt olika (jag sparar och hon är mer spontan i sin konsumtion), men vi har hittat sätt att inte störa oss allt för mycket på varandras "egenheter". Yngsta barnet är nu 12 år, så barnen kan hjälpa till allt mer och barnvakt är inte längre aktuellt. Vi delar hyfsat rättvist upp städ, tvätt och matlagning. Min fru handlar maten eftersom hon jobbar i mataffär. Jag betalar alla räkningar för hus, bil, sparande, semester och så. Denna uppdelning har gjort att jag inte bryr mig om vad hon gör för resten av sina pengar. Så städhjälp och matkassar är inte aktuellt, men ibland hade vi nog haft nytta av matkassar med färdiga recept eftersom fantasin ofta tryter. Vet inte vad jag vill komma egentligen mer än att man behöver inse att alla är olika och att man behöver finna sätt att acceptera delar av sin partners egenheter. När vi varit tillsammans några år störde jag mig på en hel del hos min dåvarande flickvän, men nu 30 år senare så känns dessa egenheter en del av livet. Vill frugan ha en onödig fika på stan, så gör vi det. Livet är inte bara ett mål utan minst lika mycket en resa tillsammns.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror också att matkassar skulle kunna vara bra för fantasin, men varje gång jag räknar på det (särskilt med tanke på allergier i familjen) så blir jag mindre sugen. Återigen viss snålhet som kommer fram där. Sen tror jag att jag skulle bli 100% ensam om att laga maten, eftersom min man är väldigt bestämd på vad han lagar för slags mat, vanligen veganska soppor och det kanske inte dyker upp så ofta i matkassen.

      Vad gäller din historia i övrigt så inger den visst hopp, eftersom jag tänker mig att mycket blir lättare när man inte måste vara med sina barn aktivt hela tiden och kan lämna dem hemma nu och då. Samtidigt bävar jag inför den tiden eftersom det betyder att Mini + kommande syskon blivit stora och jag (gammal) äldre, vilket känns lite jobbigt. Sen som någon så vackert kommenterade nedan så blir det ju andra problem som dyker upp då. Det kanske är då ätstörningar kommer in i bilden? Eller mobbing? Eller psykisk ohälsa. Just nu är Minis största problem att kvällens mat blev köttbullar och hemgjort potatismos liksom, sen kanske problemen kommer på riktigt...

      Tack så hemskt mycket för din input förresten, jag uppskattar att du tog dig tid att skriva!

      Radera
  6. Intressant ämne, tänkte tipsa om ett par böcker. "Så jävla trött" av Gemma Hartley, och "Familjens projektledare säger upp sig" av Gunilla Bergensten. Rent praktiskt så såg det ut som att vi (jag och min sambo) delade lika på hemsysslor, men i princip all planering/känslomässigt arbete föll ändå på mig. Böckerna har lästs av både mig (kvinna) och min sambo (man), vilket har hjälpt oss att sätt ord på dessa problem, vilket i sin tur har lett till mer jämt fördelat ansvarstagande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så jättemycket för tipsen, båda ska eftersökas på biblioteket snarast möjligt!

      Jag säger ofta din min man att det jobbigaste som jag skulle vilja överlämna är just projektledarrollen. Jag har släppt på det lite och köper till exempel inte längre julklappar till hans familj längre, men fortfarande kan jag säga att min man inte köpt ett enda klädesplagg till Mini (men däremot nyligen klagat för att vi inte har tillräckligt många shorts) eller någonsin tagit ansvar för saker som förskolestängning, ledighet, schemaläggning eller dylikt. Jag roar mig ibland med att inte nämna för honom att jag tagit semester när förskolan är stängd så att han kan få viss pulsökning när personalen dagen innan säger: "Då ses vi inte imorgon eftersom det är planeringsdag.".

      Radera
    2. Förra julen nämnde jag inte heller att jag hade köpt julklappar till Mini. Typ 22.30 kvällen innan vi skulle åka frågade han om jag packat alla julklappar. Jag sa: "Vilka julklappar? Men de skulle ju DU köpa!" Där fick han också lite ångest innan han insåg att jag inte litar riktigt så mycket på honom att lämna en sån viktig sak åt honom. Han har aldrig heller köpt en julklapp eller födelsedagspresent åt Mini, eller ens vetat om vad jag köpt innan presenterna öppnats.

      Radera
    3. Hoppas du gillar dem, låter som det iaf! Det där med presenter verkar vara en klassiker, för oss har det dock inte varit något problem då bådas familjer hade slutat med presenter och julklappar innan vi träffades.

      Men även om vi bor ganska litet, inte har har barn och så mycket livspussel, hyfsad jämn fördelning av städ, tvätt, handling, matlagning osv. kunde vi båda ändå känna oss i de mer könstypiska strukturerna. Innan hade jag nog kanske mer tänkt att det var vi som var olika som personer och olika bra på olika saker, men böckerna och det följande ändringarna har ändrat min syn på det.

      För att min sambo skulle ta mer ansvar krävdes en del upplärningsarbete, vilket bekräftade något som kom fram i böckerna: vissa män verkar ha någon sorts uppfattning om att kvinnor har vissa magiska superkrafter som gör det mycket lättare för oss att göra vissa saker. Till exempel frågade han mig hur man vet att det är dags att tvätta disktrasan. Svar: den ser smutsig ut och luktar illa. En annan sak som han fått ta ansvar för nu är komphandling, som främst består av att fynda ekologiskt kött på väldigt bra extrapris. Sortimentet varierar och det går inte att veta vilka dagar de får in vad till vilket pris, så det gäller att gå dit ofta och att göra det innan det är helt slut hemma. Inte något magiskt som gör det mycket enklare för mig att utföra alltså. Det tog dock ett tag för honom att lära sig det, blev nån månad med högre matkostnader pga att kött fick handlas till mycket högre pris än när komphandlingen var mitt jävla ansvarsområde, men nu har han lärt sig :) Jag har istället tagit över mer städ, som utförs mer rutinmässigt en gång i veckan och därmed inte kräver så mycket tankekraft, väldigt skönt!

      Radera
    4. Tror du att det centrala är att båda gör lite av allt för att sätta sig in i det? Typ att jag skulle börja byta däck, vilket jag bara gjort en gång hittills i vårt förhållande och då var han med och visade hur. Och att han skulle börja baka bröd och fika till familjen, vilket han typ aldrig gör i nuläget? Eller räcker det med att han kör på sina egna ansvarsområden och jag mina?

      Jag minns från min egen uppväxt hur min mamma körde 100% av all tvätt, städ, matlagning och klädinköp medan min pappa skötte ekonomin och bilarna tex. Min mamma verkade nöjd med den uppdelningen tills vi blev större och påpekade att ekonomin tog typ max 2 h i månaden i snitt medan hon lagade mat och diskade åtminstone två timmar per dag. Bilarna tog inte mer tid än att de skulle besiktas och köras på service nu och då, tanka gjorde de båda. Alltså risken med uppdelade områden är ju att att man delar jämnt på antalet uppgifter, men inte på tiden som de olika sysslorna tar. Jag läste en annan blogg som skrev om jämställdhet och när jag påpekade att det nog är ett rätt mycket bredare område än att en person (man) tar mer initiativ och får bättre jobb och lön än en annan person (kvinna). Detta eftersom jag är rätt övertygad om att det är vanligare att kvinnan gör betydligt mer i hemmet, vilket påverkar såväl energinivå och ork till karriär.

      När mina väninnor har tagit upp ämnet jämställdhet (och det har nog alla gjort vid olika tillfällen) med sina manliga partners har ingen av dem fått bilden av att mannen uppfattar sig som den duktiga som gör mest. Däremot har snubben ofta gått omkring och tänkt att båda gör lika mycket, dvs att de redan lever jämställt. Jag tror därför ofta att det är rätt många män som inte ens är insatta i att deras fruar gör rätt mycket och därför tror att de går omkring med exakt samma förutsättningar i livet. De tankarna gissar jag leder till en oförståelse för hur jobbigt det kan vara att ta på sig allt eller mycket. Jag höll till exempel på att döda min man under min förra föräldraledighet för att han kom hem och var så trött efter jobbet att han inte orkade ta hand om barnet eller fixa disk och tvätt. När det sen var hans tur att vara föräldraledig satsade jag på att vara lika trött när jag kom hem och då var det istället han som ilsknade till. På så vis tror jag att det kan vara rätt klokt med ombytta roller nu och då, även fast jag vet att jag alltid kommer vara jäkligt mycket bättre på att omförhandla avtal och investera pengar än han, och han bättre på att bygga ihop saker och byta däck.

      Radera
    5. Jag tror inte att det är viktigt att båda gör lite av allt, men samtidigt är det ju bra om man har förståelse för vad den andres ansvar innebär. Vi kör på uppdelade ansvarsområden för det mesta vilket jag tycker är skönt, men även mycket som är bådas jävla ansvarsområde :) Innan jag läste böckerna och kom över termen känslomässigt arbete fördelade vi ansvar så att de skulle ta ungefär lika mycket tid, men sedan såg vi ett tydligt samband. Hans ansvarsområden var veckostäd och storhandling (samma rutin varje vecka på fast dag och fast tid) medans mina krävde uppmärksamhet, tid och planering och därmed tog energi varje dag (tvätt(delvis i tvättstuga som inte går att boka), komphandling). Utöver dessa konkreta exemplen som återkommer veckovis/dagligen blev det också tydligare att jag utför mer(nästan allt) känslomässigt arbete/planering överlag - allt från att packa gemensamma saker till semestern, uppmärksamma att skärbrädorna behöver oljas in till att ha koll på försäkringar. Det är ju svårt att mäta och att de ska bli exakt 50-50, men det har nu blivit mer jämt fördelat. Mest tack vare att planeringsdelen/känslomässiga arbete och hur mycket energi och tid det tar, och hur viktig den är, har synliggjorts för oss båda. Det gör att vi förstår varandra bättre och har lättare att prata/säga till/uppmärksamma/tjata på varandra om saker utan att irritation uppstår. Det var också något som böckerna gjorde oss uppmärksamma på, att projektledaren i förhållandet ofta har två val - göra saker själv eller ta upp problemet, varav det första kanske ofta tar mindre energi, men bygger upp mer frustration, vilket sedan tar massa energi...

      Radera
  7. Tror många kan relatera oavsett om det gäller sparsamhet eller inte.
    Vi sover väldigt dåligt och det har varit tufft på senare tid. Jag brukar hålla i matplanering och har gjort handlingen under pandemin (kontrollbehov). Nu är jag slut pga sömnen, barnet och livet i övrigt så jag har föreslagit att vi beställer hem mat från Willys istället. Brödbaken har blivit lite glesare.
    Vi är båda överens om att det vi saknar i småbarnslivet är ensam tid hemma. Eller tid tillsammans utan barn hemma. Våra vänner tog barnet en natt och då köpte vi hem finmat och tittade på film hemma. Så sjukt värt. Hämtmat njuter jag av några gånger i månaden och senaste veckan har vi tagit kvällspromenad två gånger för att handla glass på bästa stället i stan. Jag tycker att det får mig uppskatta livet mer. Sen är det ändå mest skogs- och strandutflykter med egen mat, stormkök och enkelhet. Eller lite häng på innergården efter förskolan. Jag känner att det viktigaste är att hitta det som känns värt pengarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ensam tid hemma är underbart. Vet inte när jag haft det förutom möjligen när jag jobbar hemifrån, men det räknas liksom inte. Ibland försvinner familjen i typ en timme på cykeltur, men inte direkt en helg eller så tyvärr.

      Håller med om att det är viktigt att hitta det som är värt pengarna, det är ju egentligen det som jag jobbat på i flera år. För jag tycker egentligen inte att typ hämtpizza är det för den hemlagade med finost är tusen gånger godare (och mycket billigare), vilket gör att jag typ lider när vi köper pizza. Samtidigt kan man kanske inte vara så jäkla optimal hela tiden och det är väl där jag får jobba på att underlätta. Vi har nu pratat om att konsumera en del hjälpmedel som underlättar vardagen, typ en ny dammsugare och andra praktiska ting som gör att vi kanske orkar något mer. Vi har inte pratat om att lägga mer pengar på hämtmat, men ikväll när min man föreslog det så kändes det helt okej. Nu blev det pannkaka istället, men det var inte smärtsamt att tänka sig en 500-lapp på kvarterskrog ändå..

      Radera
  8. Åh, jag känner med dig! Ibland är vardagen motig, och kanske extra nu med corona då det sociala brister lite och annan oro kan inverka på måendet, dessutom kanske er semester var längesedan... Nog många som har en svacka nu.

    Det är visserligen sant att kvinnor i allmänhet gör mer av hemarbete, ffa planering, vilket självklart gör en arg att tänka på, och är det tillräckligt ojämlikt får man väl helt enkelt sätta sig ner och dela upp sysslor, eller gå skilda vägar... Men, med det sagt, har jag valt en man som jag gillar som person och som jag vet i allmänhet vill göra sin del, eller mer. När jag inte är nöjd med livet försöker jag att inte skylla på honom, varken direkt eller i tanken. Det är tex inte hans fel om jag inte är nöjd med mitt sociala utbyte, det är jag som får ringa eller bjuda hem/ut folk om jag har det behovet eller fundera på om något annat skulle få mig att må bättre. Ofta är det min släkt eller vänner som kommer och sover över, då resulterar det antagligen i att jag står för mer planering, även om han faktiskt engagerar sig då med. Avseende sysslor brukar jag tänka dels timpenning och dels om jag finner det njutningsfullt eller kan göra det tillsammans med barnen. Att reklamera ett dyrt klädesplagg i en affär kan vara bra timpenning i samband med ett annat ärende. Jag ställer mig inte vid köksbänken och bakar bröd, men jag bakar ibland fröknäcke eller annat vid matbordet med barnen då min äldsta tycker det är roligt och ändå vill umgås med mig. Då jag är föräldraledig är jag den som mestadels lagar middag nu, eftersom jag ändå är hemma med barn den tiden och inte kan tex sitta ner vid datorn. När jag/vi däremot har den lilla stund av egentid som finns lägger jag den inte på hemarbete, punkt slut! Antingen umgås vi då tillsammans eller gör saker var för sig som vi uppskattar. Vi brukar också turas om på helgen, om vi inte har besök, att låta den andre dra iväg några timmar. Det har hjälpt mig otroligt att få denna avkoppling, jag brukar sitta på café eller bibblan och skriva, men man vet ju själv bäst vad som ger en energi. Vi har valt att ha städtjänst nu, även om vi innan barnen hade egna städ-torsdagar som var rätt trevliga, är saken en helt annan med två barn <4 år. Jag försöker nöja mig med att vi faktiskt kan spara trots att en är föräldraledig och har lägre inkomst. Avseende att spendera pengar har vi ett "nöjeskonto" var, dessa pengar får man spendera fritt, om en (*host* han) vill ha ett hemmabiosystem eller en iphone, och en (*host* hon) vill lägga pengarna på att betala av på CSN eller åka på spa med syrran så står det var och en fritt att göra det, men det är ju en begränsad summa som går till detta varje månad, så dyrare saker får "sparas ihop" till. Jag har bestämt mig för att ekonomi inte ska vara en orsak till att vi separerar, det tycker jag vore för sorgligt i ett sådant rikt land som Sverige (om man inte är tillsammans med någon ur lyxfällan då, då förstår jag).
    /L

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klokt att tänka att man inte vill låta pengar separera på en. Det låter sunt, men jag kan känna ibland att det oftast är vi kvinnor som med nöjeskonton gör något vettigt för familjen. Har en vän som typ sparar sina pengar i fonder medan hennes man köper snus för sina, medan en annan väninna köper saker till barnen för sina nöjespengar och han elektronik till sig själv. Nu är min ingen slöspelle riktigt, utan hans mobil är äldre och sämre än min och han lägger nog inte pengar på något förutom två öl i månaden från mataffären. Däremot har jag haft en förkärlek till goda ostar som jag nu av förklarliga skäl fått sluta med. Så nu är min lyx också rätt så tråkig. Inte ens kaffe får jag dricka :) Fördelen är att jag lärt mig uppskatta vatten!

      En sak du skrev som jag uppskattade särskilt var påminnelsen om att göra saker för sin egen skull. Jag minns när vi flyttade in här så tog jag ett snack med min man om att jag måste få göra saker jag uppskattar utan att han värderar de sakerna. Jag gillar ju också att gå på biblioteket tex, men han har tyckt att min egentid borde gå till träning eller något nyttigt bara för att han själv gillar att bygga muskler och träna för klassiker. Där tror jag att jag igen skulle behöva prata med honom vid ett icke-bråk-tillfälle och påminna honom att han behöver sitt gym för att må bra och jag behöver min tysta tid. Särskilt nu när jag knappt kan röra på mig till följd av foglossning. Tack för tips och tankar!

      Radera
  9. Just det, ett tillägg; jag har dragit ned på nivån avseende renlighet, det får vara dammråttor i hörnen om ingen kommer på besök (detta har resulterat i att mannen dammsuger mest, förutom städtjänsten), barnen badas/duschas bara typ 1 gång/vecka, eller om synlig smuts. Jag tycker inte det är nödvändigt med flera presenter till små barn som får mycket av släkten ändå (slog in ett paket ris till lillan, detta har resulterat i att min man tog upp vad den äldsta kan önska sig och faktiskt köpt något ibland...). Förr när vi fick besök planerade vi mer avancerad mat, nu är det typ färskpotatis + grillat, pastasallad, eller ibland hämtmat. Har köpta bullar i frysen så jag kan bjuda folk på fika utan ansträngning eller stor kostnad. Helt enkelt har jag dragit ned på flera nivåer sedan vi fick barn, försöker lägga energi på det jag vill och inte det som förväntas.
    /L

    SvaraRadera
  10. Mycket igenkänning! Så skönt att slippa alla dessa irritationsmoment som tar alldeles för mycket energi.Visst har det sina fördelar att hålla ihop, men om man inte har ungefär samma syn på hur man vill leva livet är det inte värt det för min del.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, så är det ju. Sen vet jag inte hur lika man kan vara? Alltså vad är rimligt? Mina tidigare partners har varit betydligt mer avvikande från hur jag vill leva än min man är, så jag tror ändå att vi har en bra grund att stå på. Men man kanske inte kan förvänta sig att ens respektive vill spara en tia på brödbak eller ens nå FIRE innan 40.

      Radera
  11. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  12. För din info så ska jag säga att det blir både sämre och bättre!
    När barnen blir större så blir det mer engagemang i aktiviteter, "vem skjutsar till fotbollscupen och vem tar danstävlingen den här helgen?" eller så blir man klassförälder för två av barnen samma termin (det går i ordning efter klasslista, oftast blir det inte samtidigt). Då ska man ordna fika till avslutningar (inklusive present till okänt antal lärare) eller insamling till kommande klassresa (har man tur så finns det frivilliga föräldrar som fixar). Glöm inte att baka nåt som är fritt från gluten, ägg, mjölk, kanel, mandel, nötter och allt annat som ger smak! Och ta med muggar, papptallrikar, saftkannor, termosar med kaffe och servetter till föräldrarna till skolavslutningen.

    Sömn eller sex? Ja vad tror ni när en är morgonpigg och ofta vaknar av mardrömmar på natten och en annan är ute sent med kompisar och behöver bli hämtad. Match klockan åtta på söndagsmorgonen! Glöm det där med ett glas vin på lördagskvällen (och ja, jag känner igen mig i att vara jättetrött när man är bortbjuden en fredag). Det KAN ju hända att alla är iväg samtidigt i ca en timme....

    Men plötsligt en dag! Du märker att förberedelserna för en fest går ovanligt smidigt (utom städningen), nån gör tårtan, en annan dekorerar och dukar, en tredje klipper gräset. Allt utan att man behöver säga till.
    Och när man är hos goda vänner (barnlösa) så ser man sina egna barn hjälpa till att plocka fram förrätter eller städa undan tallrikar, utan att någon har sagt till. Och man sitter där själv och bara njuter!
    Det blir folk av dem med!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev lite svettig i början av ditt inlägg, måste jag säga. Jag kan tänka mig att det kommer nya problem. Just nu handlar så mycket om sömn och det ständiga behovet av att vara med mamma (och pappa) som gör att jag känner mig låst och är sliten. Tonårstiden tänker jag är typ tvärtom, men samtidigt kommer den ju med sina nackdelar. Kan jag hoppas på en unge som intresserar sig för böcker istället för fotboll? Är det för mycket begärt? Nädå, Mini får pyssla med vad hen vill, men nog allt ser jag fram emot att småbarnstiden är över. Lustigt att jag säger så när den alldeles strax börjar om från ruta ett. :P

      Radera
    2. Vad, är du gravid? :) hur gammal är mini förresten

      Radera
    3. Yes, skrev om det för ett par inlägg sedan. Mini är snart i skolålder, så det är rätt rejäl åldersskillnad.

      Radera
    4. Vad kul - grattis - jag tycker det är rätt bra med 4-6 år emellan, det förlänger visserligen småbarnsåren - på gott och ont. Mina är 12,6 och 2,så drar verkligen ut på det :) hmm kanske därför jag har blivit singel oxå...

      Radera
    5. Svettig? Du får då räkna det som ett gympass, så blir väl mannen glad ;-)
      Jo men nog var man trött jämt! Och de kvällar när man var ensam hemma (maken på tjänsteresa och barnen bortlånade till farmor) så skulle man ju ta igen ALLT. Dvs träffa kompisar, handla kläder åt sig själv, träna, jobba över (för att få lite plus på flexen), städa, tvätta... Men det enda man gjorde var att sitta i soffan och stirra rakt fram (kanske med en bok i handen).
      Man kan ju alltid försöka styra intressena, det underlättar ju om man själv är hästintresserad om de nödvändigtvis måste hänga i stallet eller att man gillar att vara i skogen om de vill gå på scouterna. Men tipsa dem gärna om inomhussporter (stall KAN räknas om de har ett schysst ridhus) som basket, tennis, körsång, gymnastik, ja allt där det finns en läktare/bänk där du kan sitta och läsa en timme, för du hinner ändå inte göra några ärenden på den tiden.

      S (som råkade vara den anonyme kl 13:25)

      Radera
  13. När du känner dig sliten - tryck på paus. Skala ned krav och aktiviteter till ett absolut minimum och försök att bara göra saker som du mår bra av. Var snäll mot dig själv. Din hälsa kommer i första rummet - för din egen del faktiskt före både ekonomin och i viss mån resten av familjen. Mamma behöver vila och bara vara. Det är okej. Dammråttor, snabbmat och inställda aktiviteter är också helt okej. Ät makaroner och korv i en vecka om det är så. Skulle inte Mini typ älska det? Ungen kommer inte dö, och inte ni heller. Låt disken stå. Det viktigaste är att arbeta upp energinivåerna och sen försöka att inte köra slut på dem igen.

    Det känns som att du har dragit det hela lite väl långt precis som du säger. Jag höll själv på att köra slut på mig själv av ren dumsnålhet i början av min FIRE-resa. Jag följde aldrig med mina vänner på aktiviteter som kostade pengar, och jag vände och vred på varje krona tills jag slog knut på mig själv. Det är INTE värt att kämpa riktigt SÅ hårt i nuet för vad som kommer sen. Vi måste kunna må bra nu också. Släpp lite på tyglarna och kraven. Ge dig själv en tusenlapp till i månaden i "slack". Köp färdigt bröd. Testa nöjeskonto, gemensamt eller separat. Sparandet är ju på autopilot och bufferten är på plats. Tänket är inarbetat. Allting kommer inte gå åt fanders för att du sänker kraven lite. Faktum är nog att pendeln måste slå tillbaka lite från dagens extremläge för att det ska bli balans. Hitta lagom, liksom. Livet ska vara enkelt, som någon här ovanför sa. Ge dig själv lite luft att vara spontan, det blir roligare då :)

    Gällande förhållandet så ska jag kanske inte ens uttala mig (men gör ett försök ändå) - vi har varit tillsammans i tre år och gifta i snart ett så jag har ingenting att komma med när det gäller småbarnsår och hur man håller liv i mer långvariga relationer. Det jag dock vet är att det förmodligen börjar och slutar med att man inte lyssnar på varandra och slutar visa hänsyn och intresse. Alternativt att man inte lyckas uttrycka sina känslor så att ens partner verkligen förstår. Slutar underhålla kärleken och vänskapen i vardagen. Skaffar sig så många måsten och "borden" att energin tar slut. Så fort vi inte lyssnar färdigt på varandra och börjar prata förbi varandra så är det något litet som ligger och skaver. Om det inte reds ut så byggs skavandet på och man börjar störa sig på än det ena och än det andra, som var för sig inte är så farligt egentligen.

    Vi försöker aktivt att göra så många saker som möjligt tillsammans - laga mat, städa, odla, gå med hundarna, samåka till och från jobb, handla, mm. Ingenting är en specifik persons ansvar, även om vi som alla andra har olika intressen och fallenheter. Jag *är* projektledaren, men jag vet också att världen inte faller samman om jag skulle skita i att planera något. Ibland betyder det att en födelsedagspresent inhandlas på väg till kalaset, men det är okej, för vi har ekonomi för det och för våra vänner är vår fulla närvaro och energi den viktigaste presenten. Jag är tvungen att släppa mitt kontrollbehov, annars orkar jag inte. Jag började lära mig mina begränsningar när jag gick in i väggen våren 2017. När jag känner mig sliten numera så är jag farligt nära stupet. Då är det helstopp som gäller. Herr Lugn köper McDonalds på vägen hem och går ut med hundarna. Jag kollapsar i soffan, sover, glor på Trädgårdstider, småstädar lite, eller planterar något - allt efter vad hjärnan behöver just då. Allt vi trodde att vi skulle göra den dagen eller kvällen skjuts upp till någon annan dag. Det spelar ingen roll om vi är bortbjudna eller bara skulle vara hemma.

    SvaraRadera
    Svar

    1. Man behöver inte gå på dyra dejter, men att ta tid för varandra tror jag är det viktigaste. Det räcker ju att vara hemma och äta en god middag, eller bara sitta ned och ta en fika tillsammans. Spela spel, titta på film, prata strunt eller om något viktigt. Hjälpas åt med något hemma. Kravlös tid är a och o både för återhämtning och relation tror jag. Hitta saker att göra tillsammans som *båda* är nöjda med. Jag återkommer till idén om nöjeskonto som verkar fungera för många? Vi bara gör, men det är vi. Hitta den där tiden på tu man hand utan att slå på stora trumman. Om barnvakt måste betalas för, gör det, men det är ju ingen mening att dra iväg på aktiviteter om ni ändå inte kan njuta av dem till fullo. Herr Lugn och jag har till och med kört heldagar på Centralbadet några gånger, men det är ju verkligen bara värt om man från början är överens om att det är asgött och har bestämt att si och så mycket får vi spendera (ex. entré + massage + lunch med valfri dryck, delat lika oavsett vem som äter vad), och så ser vi till att njuta järnet av bubbelbad, bastu, räksallad och gemensamt slöande i jättehängmattan. Det behöver inte bli snordyrt om man har önskat sig presentkort och tar entrén på friskvårdsbidraget :) Men vardagen hemma är viktigast - att vi hjälps åt, gör det mesta tillsammans och går och lägger oss samtidigt.

      Kanske är vår separerade ekonomi en förutsättning? Vi delar lika på alla gemensamma kostnader, men allt annat är uppdelat - inga gemensamma konton, varsitt kreditkort, mm. Vad Herr Lugn gör med sina pengar försöker jag att inte lägga mig i även om jag gör stora ögon åt hans antal uteluncher ibland. På samma sätt behöver han inte bry sig om mina trädgårdsböcker eller att jag *inte* äter ute under arbetstid. Vi använder Splitwise för att hålla koll på våra gemensamma kostnader så att vi verkligen delar 50/50, och går igenom kassaboken och våra tillgångar tillsammans varje månad. Min ISK är *min* frihetsmaskin, och hans får han göra vad han vill med, även om jag försöker predika frihetens lov. Vi ser till att vi tillsammans har en tillräckligt kontaktbuffert som vi *båda* är bekväma med.

      Radera
    2. Tack så jättemycket för ditt långa svar! Jag inser att jag nog inte ens varit så tydlig med att vi har separat ekonomi, vilket nog mest beror på att vi inte tagit tag i att skaffa gemensam på riktigt. Men det som ändå är kontentan av det är att vi båda vet att ekonomin ändå är gemensam principiellt. Alltså om han slösar "sina pengar" och jag sparar mina, så gynnar jag familjen på sikt medan han bara gynnar sig själv. Vid separation för gifta makar utan äktenskapsförord delas ju dessutom tillgångarna upp så om den ena slösar vilt och den andra sparar så har den slösande allt att vinna och den sparsamma allt att förlora. Nu vill jag inte påstå att jag tycker att det här är ett stort problem för oss, utan vi ÄR faktiskt lika i grunden vad gäller ekonomi. Skillnaden är att han inte eftersträvar FIRE utan älskar sitt jobb och av förklarliga skäl därför inte är sugen på att gå den extra milen för sparandets skull.

      Jag tror att du har helt rätt i att det gäller att hitta sin lagom nivå. Jag har tidigare haft mål vad gäller mitt sparande, som att ha en 50%-ig sparkvot eller 100 000 i nysparande, men när jag tittar tillbaka på mina mål så har jag varje år överträffat dem med hästlängder. Det kanske visar lite på just hur långt jag gått i min strävan efter att ekonomisk effektivitet. Sen måste jag säga att det inte bara handlar om snålhet eller att jag missunnat mig saker. Jag får en rejäl kick av att köpa aktier till exempel och gissar att det är en känsla som liknar den som vissa får av en ny klänning. Ingen skulle nog tycka att en kvinna som slutade äta ute en månad för att köpa en klänning försakade sig något, men om det istället är något man gör för att lägga in en extra tusenlapp i en indexfond så är det nog mer fundersamma miner.

      Dina förhållandetips är bra och jag kan inte låta bli att tänka tillbaka lite på hur det var innan Mini kom. Jag tror att vi har en del att jobba på där och det är inte som att det är dyrt att ha sex lite oftare eller ge varandra massage. Vi har under gårdagen pratat lite om hur vi ska kunna frigöra tid och är båda inne på att unna oss viss konsumtion som underlättar. Sannolikt kommer vi slå slag i saken inom kort, trots att kreditkortet får sig en rejäl törn. Usch, det känns så konstigt att jag skriver om konsumtion som en lösning på problem (vilket typ alla tror i tid och otid men som jag brukar vara anti) men just vad gäller frigörelse av viss tid tror jag att det finns saker som kan underlätta. :)

      Radera
  14. Jag läste någonstans om ett par som gjorde varsin lista över saker som de gjorde i hemmet. Där ingick även all projektledning, planering av presenter, semestrar, skolaktiviteter etc som finns i en barnfamilj. Uppenbarligen hade listan visat att paret inte var så jämställda som mannen trott. Jag tyckte det var ett utmärkt sätt att synliggöra allt hemarbete och skulle kunna vara ett sätt att ta en diskussion om uppdelning av ansvar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Problemet kan vara hur man värderar projektledningen? Egentligen kan jag tycka att det inte tar så mycket tid, särskilt då det ofta görs typ på väg till jobbet eller när jag ändå diskar, men det kräver otroligt mycket energi. Det är liksom inte så kul att vakna upp klockan tre på natten kallsvettig för att man inser att man glömt omförhandla ränterabatten, ansöka om semester för planeringsdagen eller köpa julklapp till svärmor.

      Sen kan man även ha olika uppfattningar om hur mycket tid något tar. Min man tycker till exempel städningen är extremt krävande, men jag har klockat och vet att han brukar klara sig på 1-3 h i veckan. Samtidigt lägger jag minst en timme per måltid när jag lagar mat, medan hans mamma Scan + snabbmakaroner, blir färdigt på som mest 10 minuter. Han kan därför tycka att matlagningen tar lite tid, medan jag tycker den tar mycket tid, om du förstår hur jag menar. :)

      Radera
    2. Lösningen kanske inte är att översätta allt till tid utan att kolla på vad det är man gör och hitta en lösning som fungerar för båda. Då kanske ni ska beakta energi istället och komma till en gemensam ambitionsnivå. Tycker du något är dränerande så kanske du kan överlåta det till maken eller kombinera det med något som ger dig energi.

      För mig som inte gillar laga mat låter en timme per måltid som superambitiöst. :-) Om du gillar att laga mat kanske vardagen kan underlättas av enklare rätter som inte är mamma Scan medan du kan spara mer avancerade rätter till t.ex helgerna. Jag lägger kanske två-tre timmar under helgen för att fixa hela veckans måltider medan min mamma som gillar matlagning lägger ner betydligt mer tid speciellt på helgerna.

      Radera
  15. Middagsproblemet har två lösningar.
    Skriv veckomatsedel och veckohandla. Då vet man varje dag exakt vad som ska lagas och kan även i förväg bestämma vem som ska göra det. Är problemet inspiration så gå till Arlas veckomatsedlar https://www.arla.se/recept/veckomatsedlar/dagens/
    Det finns färdiga för flera veckor tillbaka med olika katigorier som "snabbt", "smalt" och "budget" och räcker inte det får man bita i det sura äpplet och köpa färdiga matkassar.
    Vi började med veckomatsedlar för minst 25 år sedan är man kom hem från jobbet hungrig och ingen av oss kom på vad vi skulle laga. Även om jag lagar all mat hemma och tycker om det så är det jobbigt att komma på vad som ska lagas.
    Är brödbakningen en belastning som inte hinns riktigt med så skaffa en bakmaskin, det tar 2 min att väga upp ingredienserna och maskinen är intjänad på ett par månader om man bakar ett bröd om dagen istället för köpebröd. Nackdelen är att dom låter lite så man bör kunna stänga rummet där den står om man ska kunna sova gott på morgonen. Bakmaskinen är intjänad flera gånger om innan man har tröttnat på brödet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra tips med veckomatsedel. Vi har haft det förut och försökt implementera på nytt, men vi var inte så värst påhittiga så det funkade sisådär. Ska spana in Arla, har hittills bara kollat på Portionen under tian som innehåller ganska så exakt noll maträtter som Mini tolererar.

      Vi har ändå en sån där maskin som knådar, så det är inte så jobbigt alls att baka bröd. Kanske jobbigare att veta just att det ska göras? Brödet är i ugnen just i detta nu, så har inte givit upp det än. Tack för tips och kommentar!

      Radera
  16. Åh vad jag uppskattade det här inlägget! Jag har funderat på samma sätt vid ett flertal tillfällen. Något facit har jag inte, men just städningen är faktiskt något som vi (min sambo mest) inte vill vara utan. Jag är nämligen mer städbenägen än honom, och då blir jag sur om han inte ser smutsen och vill städa lika mycket som jag. Alltså är han villig att betala städhjälpen (han har alltid haft städhjälp), och jag tar på mig att tvätta och se till att vi har rena lakan i sängarna. Det funkar! Men jag ska fundera vidare över det här, särskilt gällande utemat/fika. Han vill mer än jag, och jag känner mig snål/tråkig som bromsar...

    Ja, vad är en rimlig kompromiss egentligen??

    Ha det fint!

    Mvh Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul att höra att du uppskattade inlägget och även att det satte igång viss egen tankeverksamhet. Jag vet inte om man egentligen måste nå ett solklart mål eller resultat, men gissar att det är klokt att åtminstone reflektera över när pengar skulle kunna underlätta relationen och när man har saker att diskutera på riktigt. Hoppas ni hittar er rimliga kompromiss till sist!

      Radera
  17. Fint inlägg. Bra skrivit. Jag tror inte man ska låta faktumet att det är dyrare att bo själv än som par vara anledningen till att man hålla ihop. Jag menar inte just du här, mest rent allmänt. Har försökt lyfta den aspekten ibland på andra FIRE bloggar - att man egentligen inte är fri om hela friheten som uppnås bygger på att man måste hålla ihop

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet du, jag tänkte faktiskt precis på det när jag skrev inlägget! Det lät lite som att jag måste hålla ihop med honom och så är det ju inte riktigt, även fast jag knappt skulle kunna få tag på en ny bostad utan honom i ärlighetens namn. Men du har helt rätt, så värst mycket frihet om det bygger på att man står ut med sin partner är det ju inte, men jag tänker att problemet blir mer tydligt när väl jag närmar mig exit. Räcker tre miljoner som jag klarar mig mer än väl på i vårt förhållande eller bör jag satsa på 4,5 som skulle räcka även som singel? Just nu är det en icke-fråga, men så småningom kan det vara värt att fundera på. Om han inte vinner på Lotto och tvingas dela med sig vid framtida separation dvs.

      Radera
  18. Hej
    Tack för en utlämnande inlägg!

    Jag har två idéer som jag inte såg att någon skrivit tidigare. Inser nu att det kanske inte var förslag du ville ha. (Det får jag klagomål på när frun vill gnälla. Det vill säga att jag försöker läsa problemen men hon bara ville gnälla av sig lite.) Struntar i det och skriver ändå.

    Springbarnvagn är guld värt! Såg ut som mannen tränade en del. Då kan han ta med sig gammalt eller ungt barn på rundan och du få tid att läsa en bok eller sova. Med äldre barn kanske han kan springa till en backe och sedan köra backintervaller då barnen får gå med varannan runda upp? Är själv springande man. Blev otroligt nöjd när jag istället för att bara prioritera mig själv kunde ta det mest tidskrävande barnet på en runda. Alla blir glada och nöjda.

    Min andra fundering som vi kört på ibland gäller barnvakt. Ja det blir dubbelt dyrt med barnvakt och dyr utemat. Men egentligen vill vi bara komma iväg och prata och göra något annat. Alltså använd barnvakt men packa en fikaryggsäck och gå runt en sjö. Passa gärna på innan nästa barn föds, om jag förstod det rätt.

    Hoppas ni får till vardagen lite närmaste månaderna/åren.

    /Erik

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vår unge tror jag är lite för stor för springvagn, men jag har tagit till mig av ditt tips i övrigt. Det är nu rätt ofta som han tar med sig Mini ut på cykel eller annat som både ger dem tid tillsammans (och mig space/möjlighet att sköta hushållet ifred) och helt enkelt träning tillsammans. Det uppskattas och gör att jag känner det något mindre som att det är jag som tar hand om Mini 95% av tiden och sköter hela hushållet. Barnvakt har det däremot inte blivit något av med, men vi har istället försökt bli bättre på att sköta hushållssysslor under Minis vakna tid så att vi kan titta på TV tillsammans eller diskuterade kommande bebis/föräldraledighet. Det är inte så smärtfritt som det låter och har delvis möjliggjorts av att vi varit hemma i omgångar, men det är ändå en viss förbättring. Tack för dina tips!

      Radera
  19. Alltså först, vilket sjukt bra inlägg!! Vi är ganska nyblivna tvillingföräldrar och har inte riktigt kommit in i ekorrhjulet men det närmar sig med stormsteg ����
    Jag har löst alla kommentarerna och flera kommer ju med råd eller lösningar. Jag tänker att man får” ta allt med en nypa salt” eller ”leta guldkornen” och göra det som funkar för er!

    Exempelvis, jag gillar att sy, hade nån ambition där att jag skulle sy de flesta av barnens kläder.. Men så kom barnen och man bara oooj va lite tid man har. Så jag har helt enkelt förlikat mig med att en body kostar typ 100kr, begagnat kan man hitta fina för 20-50kr. Och jag betalar det, för jag orkar inte stressa över att sy och allt annat som ska göra samtidigt. Visst min FIRE dröm får vänta. Men det är det fasen värt. Jag hade sprungit i väggen snabbare än snabbt om jag skulle gjort allt som jag hde tid med tidigare..
    vi har inte städhjälp nu men har haft tidigare. Var 4e vecka. Det gjorde att vi slapp ta det tyngsta utan kunde bara ”finstäda” därimellan. Det funkar kanske inte med barn men att iaf slippa städa ibland är, i min mening så skönt! Också att beställa och hämta mat på Willys. Vi handlar för 2v och betalar alltså 100kr/månad totalt för detta. Städningen har kostat 600. Jag tror att ni för kanske 1000-1500kr/månad skulle kunna göra livet betydligt enklare. Och det borde inte skjuta upp er FIRE dröm såå himla mkt.
    Självklart ska du baka bröd om DU VILL det. Men förstör det relationen, drar ner ert mående och upp stressnivån. Då är faktiskt köpebröd bättre!

    Hoppas på en uppföljare av inlägget och hur ni tänker.

    Och stort grattis till graviditeten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men wow, grattis till tvillingarna! Personligen tycker jag att alla tvillingföräldrar är superhjältar, jag var frekvent gråtfärdig med EN bebis. Vi får se hur det går denna gång.

      Vad gäller det andra så är det svårt att veta. Jag vet faktiskt inte ens längre vad jag gör av glädje och vad som görs för att jag brukar det. Sen inlägget skrevs har en del förändrats, jag har inte alltid fixat allting och tillåtit mig själv att inte bli rasande för att min man inte gör det trots att det resulterar i hämtpizza. Det betyder inte att jag blivit totalt opräktig, för så långt har det inte gått, men jag försöker att inte haka upp mig på småsaker och låta honom lägga mer pengar på saker om han inte pallar ordna vettigare alternativ. Istället får han motionera Mini hårt för att bränna kalorierna han stoppar i hen, vilket han verkar tycka är lite roligt. Typ som att han fått en träningskompis. :P

      Har tankar på en uppföljare för övrigt, måste nog bara landa lite i hur jag tänker själv.

      Radera
    2. Och tack för både beröm och grattis förresten!

      Radera
  20. Bra inlägg och väldigt nyttigt att du delar med dig av något som många nog funderar på men inte riktigt vågar sätta ord på.
    Nu är jag inte längre i ett förhållande, mycket pga en som inte får sina kläder till tvätten, funderar på hur den där dammsugaren ska användas, inte städar undan efter sig, anser att matlagning är att koka pasta med en färdig sås över osv... Ska jag nånsin flytta ihop med någon man längre fram så blir det nog inte utan att köpa in städning (att hitta en som man trivs med och kan hålla ett hem i hyfsat skick utan tjat känns som en utopi).
    I övrigt har jag ett ganska fulltecknat schema, jobbar heltid (drygt), driver stall, är avlastningshem samt utbildar hästar och håller lektioner. Ska jag ändra något här är det att minska min ordinarie arbetstid, men det är där inkomsten är fn så livet får se ut som det gör.
    Jag har försökt effektivisera mitt liv en del. Storkok på söndagar för åtminstone 3-4 dagars luncher, får jag inte ihop de sista luncherna blir det att köpa något ute om det inte finns något extra i frysen, jag vet, en kostnad men det får ihop vardagen. Middagar håller jag enkla, en veckosallad, marinerade linser/bönor, en fryspizza ca 1 gång/v för att få ihop tiden osv. Städningen görs med hjälp av timer, 5-15 min/dag, det blir inte perfekt, men det håller sig hyfsat. Sen blir det större röjningar när luckor finns. Bakning går bort, det tar för mycket tid, hårdbröd kostar inte mycket och håller länge, det mjuka bröd jag äter blir inte såna kostnader att jag inte kan köpa det när andan faller på.
    Klart att jag kan ha några hundringar mer i sparkvot/mån om jag skulle ändra matvanorna, men tiden jag skulle behöva lägga på detta och det andra som jag skulle få prioritera bort för att nå detta och energin det skulle ta av mig är inte värt det. Jag mår bättre av att lägga tiden på att utveckla mig istället och att få röra på mig. FIRE får ta lite längre tid än att pausa livet jag lever nu, vem vet förresten hur långt det är även om det känns som negativt.

    Ett tips kan vara att göra några goda wraps, ta med ett gott vin eller vad man nu vill dricka och dra ut på en picknick. Kör man det i närheten av en strand eller lekpark (kanske ska skippa vinet då...), tillsammans med några andra par kan barnen få härja tillsammans och man kan dela upp tiden att ha koll på barnen så att man får lite egen tid med sin partner. Behöver inte bli så dyrt och kraven på att upplevelsen ska vara så fantastisk minskar men man får tid ihop. Även att göra ett byte av barn med några andra föräldrar som vill kunna få tid med varandra kan funka. Visst, man måste då också ställa upp på att passa deras lilla monster, men det kan det ju vara värt om det är så att man kommer ifrån vardagen ibland. Även att laga mat tillsammans med eller bjuda hem andra på middag är ett bra och billigt sätt att få förändring i den där vardagen som lätt blir en grå massa.

    Gillar alla bra förslag som du har fått. Perfekt inlägg med alla tips.
    Tack än en gång att du delar med dig
    /Lotta

    SvaraRadera
  21. Både jag och sambon gillar att laga maten från grunden, men nu när vi har småbarn (3åring och en 4månaders) så har vi kommit överens om att det är smidigt och värt att alltid ha frysta köttbullar etc hemma. Vid brödbak så kan jag rekomendera kalljäsning, gör degen på kvällen och jäs i kyl över natten så går mindre tid åt att jäsa/baka ut och jäsa igen. Samt att nygräddat till frukosten blir möjligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det måste jag erkänna att vi också alltid har, särskilt händigt för min man. Kanske får vi hitta fler alternativ, alternativt se till att vi förlagar saker när energi finns (typ egna köttbullar, falafel, biffar osv). Om nu någonsin energi finns med små barn...

      Radera